Mer om vad vi inte får höra om kriget i Libyen
Orkar man inte skriva och det orkar jag inte just nu, så kan man lägga ut YouTube-filmer istället.
Första filmen handlar om en församling, bestående av ledarna för c:a 2.000 olika klaner i Libyen. De tycker uppenbarligen inte om Nato-attackerna och sönderbombandet av deras land. Konstigt att vi inte hör något om det. Konstigt också eftersom Nato och ”vi svenskar”, ju just nu räddar ”Libyens folk” – från Libyens folk, vad det verkar. Eller består ”rebellerna” av 3.000 klaner kanske? (Denna film hittade jag hos Third World, tack för tipset.)
2000 Libyan tribes against rebels and NATO (19/5 2011)
I nästa film talar Alexander Cockburn, som är en återkommande skribent i Counterpunch, om vad han anser om Natos agerande just nu och om hur det inte alls stämmer med vad FN sanktionerat.
Ingen svensk ska inbilla sig att Sverige idag deltar i operationen mot Libyen på uppdrag av FN. Sverige deltar på uppdrag av Nato.
’UN mandate on Libya stretched too far’ (21/5 2011)
Sist visar jag en mycket engelägen men ruskig film från corbett.com . Vad den intevjuade Paul Craig Roberts, som haft framstående poster i Washington genom åren, har att säga om USA:s utrikespolitik och vad denna syftar till, är verkligt otäckt, men ännu värre är vad den kan leda till i värsta fall.
Libya, Syria and the Road to World War III – Paul Craig Roberts on The Corbett Report (6/4 2011)
Man ska lägga märke till att Craig Roberts säger, som en självklarhet, att USA sysslar med destabiliseringspolitik i många länder runt hela världen och ligger bakom ett antal s.k. revolutioner och resningar, vars resultat oftast har blivit USA-styrda eller USA-vänliga regimer. Intervjun lades ut på YouTube 6 apr 2011, så lyssna också på vad Craig Roberts mumlar om Syrien.
Jag har mycket svårt att förstå den delen av vänstern som just nu hurrar för Natos bombande av Libyen och som så hängivet ställer upp på Natos sida i vad som är en vidrig verksamhet och vars målsättning de allra flesta i hela världen nog tar kraftigt avstånd från och inte vill se förverkligad. Vi kan bara hoppas att det inte går så illa som Craig Roberts förutspår.
Men en sak vet vi idag, Sverige har tagit ställning för USA:s världsdominans och beslutat att ställa upp och assistera USA i denna strävan. Jag hoppas att jag orkar återkomma till det.
/Kerstin
Länkar:
– Läs om hur Libyen inte låg bakom Lockerbie-attentatet (Third World)
– Läs också om hur påstående om Ghadafiorder om våldtäkter tillbakavisats av en FN-tjänsteman som undersökt saken.
– Lyssna också på intervjun på Third World, med Cynthia Mc Kinney som är i Tripoli.
13/06 09:08 at 09:08
Det framstår väl mer och mer som att ”vänster” är ett helt intetsägande begrepp, ett sorts feel-good-begrepp som en del skrudar sig i, ungefär med samma förklaringsvärde som ”kristen”.
Det finns förstås många på det hållet som är seriösa, ungefär som det finns många kristna som är seriösa, och verkligen står för de exploaterades uppror mot exploatörerna. Men släpp då för guds skull identitetspolitiken (”vi inom vänstern”) och satsa på seriös intressepolitik istället.
13/06 10:01 at 10:01
Den här våren 2011 har i alla fall jag blivit efter hand allt mer frustrerad över medias bevakning – eller rättare brist på bevakning – av centrala konflikter/krig runt om i världen. Och nu vad gäller Libyen-kriget. Som vanlig intresserad nyhets/media-konsument kan man ju inte undgå att konstatera våra svenska medias oerhörda ensidighet och brist på objektiv saklighet vad gäller ”bevakningen” av detta krig.Jag irriteras och förundras över detta. Ty likväl som jag och andra kan ta del av en mängd information ute på nätet, tex här på Motvallsbloggen, Stefan Lindgrens blogg, Third World:s blogg med flera, kanaler/bloggar som säger/berättar något HELT annat än vad man kan läsa i våra vanliga media.
Jag har svårt att tänka mig att våra ledande redaktörer/journalister inte alls läser den här informationen. De gör det säkerligen men publicerar ingenting av det i sina stream-media? Varför? Får dom inte, vill dom inte, kan dom inte? Den här vinklade & ensidiga urvalet av information om Libyenkriget – som ju vi svenska skattebetalare nu är medfinasiärer av (utan att tillfrågas) håller ju på att bli ett demokratiproblem av stor vikt. Många kanske tycker ”ja, det är som det är, det förvånar väl ingen att våra media står på krigsivrarnas sida, vad kan jag/vi göra åt det??” Så kan man kanske tänka. Men vi PÅSTÅS ju ha en fri och oberoende och objektiv press & media!! Det får vi ständigt höra i just dessa media! Men vi har uppenbartligen inte det längre, det ser vi ju nu när vi befinner oss i ett krig, ett krig där väl att märka VI,vår nation INTE är hotade på något sätt av dom vi nu skickar ut soldater & material för att bekämpa. Går det att på något sätt påverka våra media att inta en annan hållning i den här och liknande allvarliga frågor Om inte alls, ja vilka slutsatser skall man då dra??
13/06 11:44 at 11:44
Jan Wiklund:
Jag tycker ju inte, som en del, att vänster/högerbegreppen är meningslösa eller förlegade, som det är populärt att hävda idag, tvärtom. Men vänstern har ju olika åsikter om hur vi ska genomföra en vänsterpolitik i samhället och det är väl den stora olyckan.
Som sagt: Enade vi stå, söndrade vi falla. Ingen slump, kanske, att USA världsherraväldespolitik idag går ut på att söndra i de länder de tänker ta över makten och som man tänker ta kontrollen över.
Söndring i ”mållandet” och propaganda hemma visar sig ju vara ett idiotsäkert sätt att föra den politik man önskar utan störningar från hemmaopinionen.
Jan B.
Jo det handlar bara om makten över media idag. Vi ser det väl tydligast i Italien.
Sen undrar man ju vart alla de där vänstervridna journalisterna, som det klagas så på, finns någonstans. Inte är det i stora media, radio, TV eller dagstidningarna, inte.
13/06 15:24 at 15:24
OK, om man går till ursprunget står ”vänster” för jämlikhet och ”höger” för hierarki. Det var dom definitioner som slogs fast under franska revolutionen. Men idag – och egentligen under hela 1900-talet – har det alltmindre betytt detta och alltmer blivit en sorts kulturella identiteter som har fått alltmindre med verklig politik att göra.
Ungefär som kristendomen. Det var bara det att då tog det tusen år, inte bara tvåhundra.
Vilket innebär att vi som verkligen står för en jämlikhetsinriktad politik måste börja leta på fler och delvis andra håll efter våra allierade.
Varken Friends of the Earth eller Via Campesina definierar sig som ”vänster”, till exempel.
13/06 15:26 at 15:26
Jan Wiklund:
Nej få vill definiera sig som vänster idag. Därför att propagandan mot vänstern varit så in i h-vete effektiv, skulle jag föreslå. Dumheten regerar människornas sinnen därmed.
13/06 16:14 at 16:14
Vi såg ju sist när CIA Agenterna smög omkring innanför Sveriges gränser, och vad händer,inte ett förbannat dugg!?
Beatrisk Ask och Reinfelt svarade:nämen dom har redan åkt hem, så då är det bra med det,ungefär!
Vad hade hänt om det hade varit en annan nationalitet på Agenterna,då hade det stått på varenda Löpsedel över hela Sverige garanterat.
När vi nu är en ”knähund” till USA,och när t.o.m pressen inte ”vågar” snacka skit om USA så varför inte bygga en liten mini Pentagon åt dom på en gång t.e.x på Djurgården,ja då kan Agenterna smyga omkring helt fritt i vårt land,det är ändå ingen som reagerar.
13/06 16:53 at 16:53
Kerstin: Jag tror du förenklar. Att en organisation som Via Campesina inte definierar sig som vänster beror antagligen på att deras medlemsbas inte ser nån släktskap med politiker som Blair eller Stalin (som båda beskrev sig så). Delvis för att de inte är europeer och därför inte ser nån anledning att inordna sig i ett europeiskt definierat projekt. Delvis för att de inte instämmer i ”vänsterns” historiskt utvecklade förslag till lösningar på problemen som tenderar att bestå i mer industrialisering dvs more of the same, och mer byråkratisk kontroll.
Åtminstone beror det inte på brist på militans mot den rådande världsordningen, och feghet inför dess makthavares propaganda som du verkar göra gällande.
Men behöver det vara ett problem? Radikala kristna har inget problem med att alliera sig med radikala icke-kristna. Varför hänger den självdefinierade vänstern så envist fast vid ideologi och identitetspolitik?
13/06 16:56 at 16:56
PS. I synnerhet borde just Libyenkriget vara en ögonöppnare? Där det visar sig att självdefinierat vänsterskap inte utgör minsta hinder mot att slicka exploatörer och krigshetsare i röven? Vad är det då värt?
13/06 19:17 at 19:17
Jan Wiklund:
Nu handlar ”vänster” respektive ”höger” för mig om hur man fördelar samhällets nyttigheter, men också om vilka som äger produktionsmedlen.
Sedan har det ju alltid funnits en mängd olika inriktningar inom vänstern, som handlar om åsiktsskillnader om hur man ska gå tillväga för att förverkliga ett kommunistiskt eller socialistiskt samhälle. Det har väl varit vänsterns förbannelse.
Och Blair och Persson är inte vänster. Att de kallar sig för det är en annan sak. De har ju tappat bort grunden, jämliklhetstanken etc för länge sen. Men det betyder ju inte att denna inte fortfarande skulle vara något att sträva efter.
14/06 10:51 at 10:51
Blir det inte mycket enklare om man bestämmer sig för att det inte finns något sådant som ”vänstern” i bestämd form? Möjligen kanske det finns en riktningsangivelse – A står till vänster om B vilket betyder att A är mer för jämlikhet än B. Men någon identitet finns inte. För att A, B och C gillar jämlikhet mer än D, E och F betyder det på intet sätt att A, B och C behöver utgöra något solitt block gentemot D, E och F.
A och E kanske är helt eniga om att det är bra att bomba libyer, och då kanske det korrekta namnet på dom är militarister och krigshetsare och inget annat?
14/06 12:04 at 12:04
Jan Wiklund:
Visst kan man låta de borgerliga bestämma ords innebörder och överlåta tolkningsföreträdet till dem utan strid. Men jag tänker inte göra det :-).
14/06 13:02 at 13:02
Visst, men det kanske inte finns något innehåll i ”vänstern” med bestämd form. Vad tjänar det till att slåss om något som inte finns?
Jag skulle inte bråka om det här om det bara vore fråga om ett ord. Jag anser att det har verklig politisk betydelse. Det sitter en massa människor runtom som ägnar en massa energi och politisk fantasi åt en sorts identitetspolitik – ”vi inom vänstern” – och vägrar kommunicera med folk utanför detta tomma begrepp. Detta försvagar alla oss som vill motarbeta klassklyftor och ojämlikhet. Nyligen kunde man t.ex. läsa i Göteborgstidningarna om anarkister som hade invaderat en kyrka sjätte juni och gastat ”rasister” åt dom som fanns där – varav många var invandrare, och varav många hade ägnat sig åt flyktingförsvar. Ren och skär identitetspolitik alltså – anarkisterna vägrade erkänna de kristna som jämbördiga partners. Jag skulle kunna räkna upp fler liknande fall.
Ju förr man får död på begreppet ”Vänstern” (i bestämd form alltså) desto förr kan vi komma igång med seriösa allianser till försvar för jämlikheten.
14/06 13:56 at 13:56
Jan Wiklund:
Dags alltså att ta tillbaka språket, problemformuleringsprivilegiet och tolkningsföreträdet :-).
14/06 20:05 at 20:05
Något ytterligare om vår svenska mediasituation. Visst Kerstin (i ditt svar på mitt tidigare inlägg, se ovan) Det är ju självfallet så att, som du skriver, hur makten är fördelad inom stream-media är det som avgör vad och hur information publiceras för oss mediakonsumenter. MEN, vad jag avsåg var att ifrågasätta VARFÖR dom gör sina vinklade urval av ”nyheter” om tex. Libyenkriget. VEM, VILKA, och VAD är det som driver, påverkar tvingar våra mediaredaktörer att göra dessa vinklade val? Pågår det någon organiserad styrning av våra media bakom våra ryggar? Ja,tanken är ju inte helt overklig när det nu ser ut som det gör. Om då någon kunde gräva fram ovedersägliga FAKTA, dvs inte bara lösa spekulationer, om detta förhållande, ja då skulle ju kulissen om våra ”fria” och ”oberoende” medier få sig en allvarlig törn, ja liksom även talet om yttrandefriheten, ty i styrda medier är ju inte längre ordet HELT fritt! Ja, detta om det skulle visa sig att våra media ärt styrda av några andra krafter.
I detta sammanhang vill jag också lägga in ett urklipp från sidan: http://www.afghanistan.nu: Det är från Föreningen Afghanistansolidaritet Nyhetsbrev 26 maj ”SVTs serie Krig för fred , kommenteras av Johan
Malmberg på Helsinborgs Dagblad Kultur 13 april:
15/06 00:27 at 00:27
Jan B:
Jag redigerade ditt inlägg lite för att göra det lättare att läsa. Hoppas det är OK.
Jo, jag är också förundrad och just detta gör att jag börjar misstänka att media agerar på order uppfrån, vi är ju i krig och då får inte vad som helst sägas, ens i Sverige kanske. Men jag vet ju inte.
Det kan ju också vara så enkelt som att journalister låter sig luras av de meddelanden de får från de stora nyhetsbyråerna och av vad de ser på CNN, som ju är amerikansk info och starkt propagandistiskt.
Våra svenska tidningar och media har ju mycket färre utlandskorrespondenter idag än tidigare och vad jag har förstått så sitter även de som är utomlands mest på sina hotell och tittar just på CNN. Detta berättades det om när kriget mot Irak inleddes.
Tittar man i engelsktalande media så blir man ju lite beklämd över det faktum att nästan exakt samma information pumpas ut samtidigt över hela Västvärlden.
Läser man detta: - Dödstrött på Kdaffiregimens propaganda, SR -, så ser man samma sak. Journalisterna kommer inte ut, och den här journalisten skyller på Ghadafis PR-gubbar, just dem han är trött på, istället för att kolla upp lite själv.
Man undrar ju varför de här journalisterna inte beger sig ut själva och pratar med folk alltså. Det finns ju uppenbarligen några få som gör det och som just rapporterar annat än den vanliga informationen. Dessutom undrar man på vad sätt han blir trött på Ghadafis propaganda. Talar han arabiska så att han förstår vad som sägs på Libysk TV eller vill han inte köpa det PR-gubbarna, som han vill ha assistans ifrån, säger för att han är så indoktrinerad i vår västpropaganda att han vägrar tro ett ord av vad de säger? Inte lätt att veta vilket.
Vad gäller Johanne Hildebrand så är hon väl offer för det där med att vara inbäddad journalist och fattar inte riktigt vad det innebär för den bild hon får av vad som händer och att hon ganska lätt tar till sig de idéer killarna har som hon färdas bland.
Såg ett TV-progam för en tid sedan, minns inte titeln bara, med en kille som hade filmat och pratat med folk i Afghanistan, både genom att resa inbäddad och ensam och han förklarade hur väldigt olika informationen han fick blev i de båda olika situationerna.
Om detta med vinklad uppfattning är vad som drabbar Johanne Hildebrand så är hon bara rätt upp och ner en usel journalist som saknar de mer grundläggande insikterna dels i hur grupptryck fungerar och vilka psykologiska mekanismer som påverkar soldaterna i hennes grupp, dels i vad det innebär att tänka kritiskt.
15/06 09:05 at 09:05
Kerstin: Det finns i så fall massor av begrepp som har föråldrats med tiden fast de ursprungligen har uttryckt mer eller mindre samma sak – kristen, muslim, protestant, republikan, liberal, socialist… När de har blivit attraktiva har en massa opportunister flockats under etiketten tills den till slut inte har betytt något. Det finns väsentligare saker att slåss för än gamla ord.
Som Marx påpekade är det den sociala tillhörigheten som betyder något, inte den ideologiska. De som har flockats under NATO-baneret har väl upptäckt att de ytterst hör till nordstaternas övre medelklass och agerar ryggmärgsmässigt enligt detta. Oavsett vad de trott att de har haft för uppfattning tidigare i lugnare dagar.
15/06 10:15 at 10:15
Ang propaganda i media. studier av media visar att de nästan alltid ligger i ekonomiska elitens knä som i sin tur kontrollerar regeringarna.. det är inte någon nyhet förstås. Nyheterna kommer från väldigt få källor som ägs av en liten koncentration ect. Men att det är betdyligt mer finlir än journalister sammansvärjer sig. Propagandasystemen i den fria västvärlden upprätthålls av befolkningen i mångt och mycket, man är såpass indoktrinerad att det sker per automatik.
I Manufacturing Conscent tas detta upp bland annat, jag är nog inget vidare på att försöka mig på nån förklaring. Ville bara kommentera just detta med att en viss världsbild som dominerar inom medierna: Den som upprätthåller maktsystemet.
Peace out!
15/06 11:14 at 11:14
Kerstin:
Medhåll. SVT:s Claes JB Löfgren är en besvikelse av stora mått men SVT/SR får, som du antyder, inte rapportera på ett sätt som underminerar svenskarnas stridsmoral eller gör att våra soldater blir impotenta.
Om någon vid sekelskiftet sagt att om tio år kommer vi läsa Pravda för att utvärdera vad som är sant eller inte så hade denne avfärdats som en knäppgök och vi hade skrattat gott.
Det är lätt att hålla sig för skratt i dag. De som kan läsa och förstå ryska är troligen de som är bäst informerade om vad som nu händer i Libyen.
Bifogar ett länkfynd på ryska som Google kan översätta ganska bra:
http://trueinform.ru/Libya.html
15/06 13:54 at 13:54
Jan Wiklund:
OK, vi får väl ändra vårt språkbruk och kalla oss för ”de nukonservativa” eller liknande och se om det fungerar bättre i dessa moderna tider.
Niklas skriver:
Propagandasystemen i den fria västvärlden upprätthålls av befolkningen i mångt och mycket, man är såpass indoktrinerad att det sker per automatik.
Det stämmer förstås. Man tolkar världen i de termer man lärt sig använda för det syftet, och dessa termer tillhandahåller media. Denna tolkning sker sedan omedvetet och en massa människor kommer att delta i den från början medvetet styrda propagandan, utan att de förstår det. Man kan ju inte heller själv frisvära sig från att vara lurad i många avseenden, även om man försöker genomskåda propagandalögnerna.
Erik H skriver:
Om någon vid sekelskiftet sagt att om tio år kommer vi läsa Pravda för att utvärdera vad som är sant eller inte så hade denne avfärdats som en knäppgök och vi hade skrattat gott.
Haha, nej, det hade man ju inte trott. Å andra sidan anser nog många fortfarande att det är korkat att tro på Pravad (Sannningen), och det är väl så att även Prada kör sin version så att man ska ställa sig skeptisk även till vad man läser där. Men – man får ju i alla fall en alternativ tolkning och det är aldrig fel att tänka igenom även sådana.
Har så läst den maskinöversattat texten till sidan du länkar till ovan. En mycket intressant artikel och även om översättningen är lite rörig bitvis så är den i huvudsak begriplig. Och av detta gjorde DN en rubrik som löd så här:Khaddafi spelade schack – och förstod ingenting. Då har DN endera inte förstått något, varken av vad den här ryske schackspelaren säger eller vad Ghadafi sade eller så vill man vilseleda sina läsare, vilket jag inte utesluter. Det tycks vara så, nämligen, att Ghadafi är en tämligen god schackspelare även om han inte är i världsklass. Han kan tydligen spela scicilianskt försvarsspel, vilket få ens vet vad det är.
Men OK, i artikeln förklarades, kortfattat att han inte förstod varför han ”ska avgå”. Med tanke på att de allra flesta bara läser rubrikerna, och tidningsmakarna har detta fullt klart för sig, så inser man ju att läsare får en galen uppfattning om vad som hände vid det där mötet mellan den ryske schackpelaren och Ghadafi, och dessutom ett intryck av att Ghadafi är en total dåre som spelar schack fast han inte kan och förstår något om den saken. Jag tror inte det är en tillfällighet att DN vill ge det intrycket eftersom det ligger helt i linje med det intryck av Ghadafi som man vill förmedla just nu, att han är en komplett galning. Han må vara en hård diktator, hur hård vet jag emellertid inte, om han är värre än ex. Sudiarabiens ledare, eller Karzai i Afghanistan som också låter tortera motståndare, vet jag inte heller, men en komplett galning är han definitivt inte.