På eftermiddagen började min långhåriga collie, Banjo, skälla ihärdigt från baksidan av huset. Han är, som många collies, en ganska ljudlig herre och skäller ganska ofta, och på allt som rör sig eller avviker från det normala, så jag brydde mig inte på en stund. Men ju längre han skällde desto konstigare tyckte jag att hans skall lät, en kombination av upphetsning och ”kom och kolla matte, det här är speciellt”, så till slut gick jag bakom huset, där han stod med nosen i backen och undersökte något. På marken, vid hans nos, låg den här lilla talgoxungen och pep och gapade stort mot Banjo, som om den tiggde mat, helt oskadd ska jag väl tala om. Den gapade stort och orange även mot mig när jag tog upp den, men blev sedan liggande väldigt lugnt i handen, jag tror den somnade, uppskattade säkert värmen och kände sig uppenbarligen trygg i min hand.

rabatt

Jaha ja, varifrån kom den då? Maken klättrade upp till den obebodda tornsvaleholken ungefär rakt över den plats där ungen låg, men där var helt tyst och stilla så han trodde inte att den var befåglad. Då noterade jag en talgoxe som verkade orolig och som verkade försöka distrahera oss. Så maken stuvade i den lilla kraken i holken och han hade inte mer än tagit ner stegen så flög talgoxen in i holken.

Slutet gott allting gott, tänkte vi, belåtna med den lyckliga utgången. Men så dröjde det kanske en halvtimme och jag fick för mig att gå bakom huset och kolla så att ungen inte hade ramlat ut igen. Nej då, det låg ingen fågelunge i gräset nedanför holken. Då satte jag mig på en stol för att se om mamma eller pappa talgoxe skulle komma flygande igen. Då gick Syrran (en korthårig colliedam som också är en del av familjen) fram till hörnet och nosade mycket intresserat in under humlen som klättrar uppför knuten, och vad hittar jag när jag går dit? Jo en nerramlad fågelunge igen. Den hade hunnit bli ganska kall, så jag värmde den i handen medan maken fick hämta stegen igen och klättra upp en gång till. Därefter var jag ute och kollade flera gånger, men ingen mer fågelunge på marken.

Vad hade hänt, ja det vet vi inte förstås. En gissning; att någon elak flugsnappare eller annan fågel försökt ta över boet/holken kanske, och att två ungar hade ramlat ur holken under slagsmål mellan föräldrar och inkräktare? Eller så hade den bara ramlat ut för att bomaterialet nådde ända upp till hålet. Holken är ju inte tänkt för talgoxar. Maken såg till att sänka materialet inuti boet lite så att det skulle bli en kant upp till hålet, och då noterade han att det fanns en vuxen fågel inne i holken.

Så nu hoppas vi bara att det inte ligger små fågelungar under holken i morgon igen.