Nu får det förbaske mig vara nog med vanvården av våra gamla!
För någon timme sedan ringde en god vän till mig. Hon var förtvivlad. Hon hade åkt de åtta milen in till stan för att hälsa på sin 88-åriga mamma och finner henne i ett eländigt tillstånd på golvet i hallen, i sin egen avföring. Där hade hon legat ett helt dygn utan att kunna ta sig upp.
Den gamla damens läkare hade, för inte så länge sedan, fann min väninna, skrivit ut Zyprexa åt henne. Det är en medicin mot psykos och schizofreni och den här damen är inte ens dement. Hon har klagat på att hon mått så dåligt de senaste veckorna. Högst sannolikt har hon mått dåligt och drabbats av både viss förvirring och av yrsel pga det här preparatet, som hon dessutom ätit tillsammans med sömnmedel och diverse andra mediciner. Det är rent kriminellt att skriva ut sådana här preparat till så gamla människor och att sedan lämna dem utan daglig tillsyn (jag undrar dessutom fortfarande om läkare får betalt av läkemedelsföretagen för att de prånglar ut dessas preparat).
Daglig tillsyn av de äldre rationaliseras bort.
För något år sedan övergick man i den gamla damens hemkommun, i besparningssyfte, från att komma med mat varje dag till de gamla, till att komma en gång i veckan (möjligen var det två gånger i veckan) med portioner för flera dagar. Resultatet av denna rationalisering är förstås att många fler gamla, som behöver att någon ser till dem åtminstone en gång om dagen, hamnar i den här situationen. De kan i värsta fall bli liggande en hel, eller en halv vecka utan att någon märker det.
Så låtsas politiker, både den gamla och den nya regeringen, att vi har kvar det som kallas ”välfärd” och ”social omsorg”. Sanningen är att det mesta av det, som vi som är lite äldre, har lärt oss förknippa med dessa ord är avvecklat, för att de allra rikaste ska få lägre skatter. Ynkedom är enda ordet för det samhälle man bygger åt oss idag. Det är desto ynkligare som Sverige som nation aldrig har varit rikare än idag, och med tanke på att majoriteten (utom högern förstås) i en tidigare generation aldrig klagade över att gamla människor, och andra som behöver det, får god offentlig och skattefinansierad vård.
Men ”mer valfrihet”, upprepar och lovar alliansen papegojlikt. Det blir inte bättre om de gamla får välja vilken person, eller vilket privat företag som ska komma hem till dem en gång i veckan med matlådor. Det är mer kunskap hos äldrevårdspersonal och mer frekvent stöd som behövs.
Vad är det de borgerliga (men sociademokraterna var inte mycket bättre) administrerar fram åt oss? Jo ett samhälle där du och jag, vi vanliga lågavlönade som inte har råd att betala, ska orka med allt själva, och ska klara det vare sig det är möjligt eller inte. Vi ska orka jobba (eller söka jobb 8 timmar/dag). Vi ska orka ta hand om våra hem och våra barn, hjälpa dem med skolarbetet, eller hjälpa barnen med barnbarnen. Vi ska orka ta hand om våra åldriga föräldrar och andra sjuka anhöriga – allt samtidigt, trots att dygnet bara har 24 timmar. Inte nog med det, vi ska alla tvingas flytta till en annan landsända om vi blir arbetslösa, vilket innebär att många inte kan bo nära de anhöriga som behöver deras hjälp, ens om de själv vill det.
Tala om livspussel för de sämst ställda kvinnorna! Men det var inte dessa Maud Olofsson babblade om när hon tyckte synd om kvinnor som inte klarade av att få ihop sina livspussel. Det var istället de kvinnor som har så god lön att de utan vidare hade kunnat betala sin städhjälp vitt, och även gamla mammas, som Maud Olofsson avsåg, ja och så männen förstås, som i borgarbrackig anda inte förväntas göra någon insats utöver sina ordinarie arbeten. Det är inte vanligt folk som all denna fantastiska borgerliga ”valfrihet” handlar om. Den är inte tänkt för kreaturen utan i första hand tänkt för de rika, de riktiga människorna. Om livet inte går ihop för oxarna – än sen då! Sådana finns det ju så gott om idag. Och gamlingarna är väl bara till för att ge läkemedelsföretagen ännu högre och megagigantiska profiter.
Tillägg kl. 17.15
Så slår jag upp preparatet Zyprexa på nätet och läser:
Läkemedel av denna typ kan orsaka onormala rörelser i ansikte eller tunga. Kontakta din läkare om detta inträffar.
……….
Användning av ZYPREXA på äldre patienter med demens rekommenderas inte eftersom det kan ge allvarliga biverkningar.
………
Intag av andra läkemedel
Ta endast andra läkemedel under ZYPREXA-behandlingen om din läkare tillråder detta. Tillsammans med följande läkemedel kan dåsighet uppkomma: medel mot depression och ångest samt sömnmedel (lugnande medel).
……….
Om du har tagit för stor mängd av ZYPREXA
Patienter som har tagit för stor mängd ZYPREXA har fått följande symtom: Snabb hjärtfrekvens, agitation/aggressivitet, talsvårigheter, ofrivilliga rörelsestörningar (särskilt i ansikte eller tunga) och medvetandesänkning. Andra symtom kan vara: Akut förvirring, kramper (epilepsi), koma, en kombination av feber, andfåddhet, svettning, muskelstelhet och dåsighet eller sömnighet, långsam andning, andningssvårighet, högt eller lågt blodtryck, onormal hjärtrytm.
………
I början av behandlingen kan vissa personer känna yrsel eller svimma (med långsam hjärtfrekvens) särskilt när de reser sig från liggande eller sittande ställning. Detta försvinner ofta av sig själv.
………
Vid medicinering med olanzapin kan äldre patienter med demens få stroke, lunginflammation, urininkontinens, ökad falltendens, extrem trötthet, synhallucinationer, ökad kroppstemperatur, hudrodnad och gångsvårigheter. Några dödsfall har rapporterats hos denna specifika patientgrupp.
Tabletten finns i storlekarna 2,5 mg, 5 mg, 7,5 mg, 10 mg, 15 mg och 20 mg. Den gamla damen hade tabletter med 2,5 mg (inte 20 som jag skrivit tidigare, fel av mig) i sin medicinlåda. Notera också att de kan ge dåsighet tillsammans med sömnmedel, vilket den gamla damen också använde.
Man vet att gamla människor tål sådana här preparat sämre än yngre människor på grund av deras förändrade metabolism som gör att de utsöndrar medlen betydligt långsammare än yngre personer. Det krävs alltså inte stora doser för att de ska få ”för mycket” i sig av dem. Dessutom ska man nog inte undvika dessa tabletter bara för dementa, utan för alla åldringar.
Tilägg ett halvår senare:
Fick senare höra att den gamla damen avled någon vecka efter denna händelse. Hon hade fått en stor hjärnblödning.
Det är förstås inte möjligt att påstå att denna berodde på Zyprexa, men man kan under alla omständigheter hävda att damen ifråga inte alls skulle ha förskrivits denna medicin.
04/04 23:27 at 23:27
Det finns mycket skrivet om det antipsykotiska läkemedlet Zyprexa.
Ny ekonomisk uppgörelse – Arton tusen personer får dela på femhundra miljoner ”dollar”.
Här i tidningen Läkemedelsvärlden finns flera länkar
04/04 23:27 at 23:27
Usch, jag blir rädd när jag läser om den här damen. Läste inte läkaren vad som stod om den här medicinen? Eller skrev han/hon bara ut på rutin?
Snart är jag väl där själv också, i den situation du beskriver: heltidsarbetande, ensamstående mamma och enda kvarvarande dotter som kan ta hand om sjuklig och åldrande mamma.
05/04 00:07 at 00:07
För några veckor sedan så läste jag i Sydsvenskan om att man i Lund hade ”Dålig koll när mediciner skrivs ut till äldre”.
05/04 00:16 at 00:16
Britt:
Bra länk, tack för den. I en av artiklarna där Eli Lilly svarar kritikern prof. Curt Furberg, läser jag:
Mycket underligt, den dam jag skriver om lider inte av någon av dessa sjukdomar. Varför skrev läkaren ut Zyprexa till henne, undrar man?
Ja varför skriver massor av läkare runtom i landet ut den här typen av preparat till folk som inte alls behöver, eller inte bör äta dem?
Det kan möjligen inte vara så att Eli Lillys försäljare förklarar för läkare, mellan skål och vägg och över laxmackorna, att alla de där varningarna endast är för syns skull, och i själva verket är preparaten bra för allt möjligt annat dessutom, förutom det de godkänts och testats för, att de alltså uppmuntrar läkare att experimentera själva och därmed att medicinera utan vetenskapligt stöd och utan beprövad erfarenhet?
Om detta inte är fallet undrar jag vad läkare får lära sig på våra läkarutbildningar, att det inte är så noga med vilken medicin man ger folk, huvudsaken att de får en tablett att stoppa i munnen? Får de lära sig att nu ska de ut i verkliga livet och då kan de kosta på sig hejdlöst experimenterande, vem vet, det kan ju fungera och om det gör det så kanske de blir berömda – eller???
För mig, med i alla fall en viss insikt om vad vetenskap är, förefaller läkares betéenden vad gäller de här preparaten fullkomligt obegripligt och tyda på att alldeles för många läkare saknar de mest grundläggande insikter om vad vetenskap är.
05/04 00:25 at 00:25
Det finns bra läkare! Här är en – Claes Lundgren – med sin nya upplaga av boken Fas Ut 2.
I Västerbottens Folkblad fann jag denna artikel.
05/04 00:33 at 00:33
Det kommer att bli bättre. Här är finfina grejer i läkemedelsförpackningar, dock finns dessa inte att köpa på Apoteket AB. Se länk
till DN
05/04 01:02 at 01:02
Jag hittade en artikel i Läkartidningen av Karl Grunewald ”Läkare bortom förståelse och insikt”:
Sinnesslövården handlar den om.
05/04 01:14 at 01:14
Det finns massor med avhandlingar som handlar om äldre. Forskningsresultat hit och forskningsresultat dit – men man kan ju undra om någon bryr sig? Kanske blir avhandlingarna inget annat än hyllvärmare och ära?
Men – läs den här!
05/04 01:19 at 01:19
När det gäller djur så är det tuffa regler som gäller: Djurägaren får en varning!
05/04 17:12 at 17:12
Det grundläggande problemet tror jag är att beslutsfattarna vägrar att inse att vissa verksamheter inte går att effektivisera. Vård och omsorg handlar om närvaro, att finnas där. Sen kommer läkemedelsförskrivningen som jag tycker många gånger har mera till syfte att få ”patienten” att passa in i dagens vård än att få ett personligt välbefinnande.
06/04 15:07 at 15:07
Bra att du tar upp det här, Kerstin. Vi får alltid en broschyr på flera sidor som förklarar allt om medicinen – biverkningar, kemiska innehåll, varningar etc. när vi hämtar ut vår medicin. Men det får man naturligtvis inte på sjukhus och institutioner och speciellt gamla med demens kan väl inte ta in något sådant!!! Det är alltför vanligt att läkare inte har koll på mediciner som verkar mot varann och kan bli direkt farliga. Apotekaren har också skyldighet att varna!
Sedan att det blev förändringar inom äldrevården i Sverige under vänsterblockets vakt kan du väl inte skylla på alliansen?
06/04 16:10 at 16:10
A-K Roth:
Ibland funderar jag allvarligt på att sluta blogga, eftersom man ständigt blir anklagad för ståndpunkter man inte har, för påståenden man inte har gjort och för en enögdhet man inte besitter.
Läs tidigare inlägg om vård/omsorg så ser du att jag kritiserat den socialdemokratiska regeringen för nedmonteringen, då den satt vid makten.
Sedan är det allvarligt dystra i sammanhanget att alla partier, utom v – vissa fall, har varit löjligt och rörande överens om alla försämringar, möjligen med tillägget om att de borgerliga har velat ha ännu mer av försämringar för vanligt folk.
OCH JUST NU HAR VI EN BORGERLIG REGERING SOM ÄR ANSVARIG FÖR HUR DE ANVÄNDER LANDETS GODA EKONOMI – JUST NU – OCH DEN ANVÄNDER DEN INTE FÖR ATT STÖTTA DE SVAGASTE I SAMHÄLLET – TVÄRTOM.
Det skulle kanske socialdemokraterna också ha gjort, men just nu sitter de inte i regering! Därför är det poänglöst att försöka få socialdemokraterna att göra något åt eländet?
06/04 22:39 at 22:39
Okey, okey, okey already!
I get the point. Sluta inte blogga! Jag läste nåt om alliansen och papegojlikt och förhastade mig. Har du hållit på och klandrat alliansen för annat kanske innan de ens hunnit etablera sig? Kan du ha ropat ”varg” för ofta så att det slår tillbaka? Förlåt, jag läste inte så noggrannt; borde ha slutat innan sista meningen så hade jag sluppit retas. (Jag har tagit mediciner som går i konflikt så att jag blir retsam…)
Men allvarligt talat har väl läkare under alla tider haft en tendens att agera självrättsvådligt eller vad det heter på svenska. Man måste lära sig att arbeta med sin läkare i st.f. under läkaren när det gäller ens egen och anhörigas vård och hälsa. Och så får man sannerligen kolla bieffekter och kombinationer på mediciner som inte går ihop. Man måste påminna läkaren vad man redan har fått utskrivet också.
07/04 03:56 at 03:56
A-K Roth:
Jo jag har ofta misstänkt att en del av dem som kommenterar här äter mediciner som nedsätter deras omdömen!
07/04 11:03 at 11:03
Ja :), man ska vara frisk för att vara sjuk!!! Hur många känner till detta med mediciner? Och i vår föräldrageneration ser (såg?) de upp till auktoriteter, dvs. doktorn ska tala om vad man ska göra, vad som felas en osv.
Och den som ingen anhörig har – vad gör den?
Helle Klein skrev om sin gamla mamma och det med behov av volontärer… För i det tillstånd hennes mamma var (hjärtproblem och inte demens?) så var hon inte förmögen att själv föra sin talan.
Och ang. att själv förhandla med sin doktor… Som ju visst är bra och som ju är idealet. Tja, jag kan ju bara gå till min mamma, som jobbat som sjuksköterska (bl.a i distrikt) och hur det är trots utbildning… Hon har dessutom tillgång till Fass och inte patientutgåvan, utan den som läkare och sjukvårdspersonal har tillgång till… Hemma i sin bostad.
Och, förresten, är det inte bara Kerstin som är förskräckt över vad alliansen håller på att göra… Och undrar hur pass mycket kontakt de har med gräsrötter och vanligt folks verklighet!
Sidospår: Barbara Ehrenreich sa visst nu under sitt Stockholmsbesök att inte ens Bush skulle kommit undan med detta med hushållsnära tjänster, dvs. att samhället ska subventionera tjänster som bara de som har det allra bäst ställt kan/kommer att utnyttja trots subventionerna. Dvs att amerikansk överklass skulle få sin städning subventionerad med skattepengar!? Så…
07/04 11:04 at 11:04
Man löser saker med piller? Antidepressiva till folk i arbetsför ålder, lugnande och sövande m.m. till äldre… I skolan vill man återinföra hårdare tag (döljer nödtorftigt bristen på resurser, inte minst av levande människor)… Men piller ersätter inte människor…
Naturliga reaktioner ska dövas, tryckas ner… Som Anja, skrev för ett tag sen: att inte visa känslor verkar alltmer anses att vara ”stark” och det är det vi ska vara?? (t.o.m. inom det psykiatriska/psykologiska etablissemanget!!! Är det opportunism de drivs av?). Inte visa ilska, ledsnad, uppror… Och framförallt vill vi inte veta vad dessa känslor bottnar i??? (kan jag inte låta bli att undra och inte ens ”experterna” vill det? Och det verkar ha blivit en backlash på det pmrådet OCKSÅ!!??).
Vi reduceras till objekt? Även i den ganska teknifierade (OCH medikaliserade) sjukvården??
Detta skriver bland annat en norsk allmänläkare (som jobbat som allmänläkare i Oslo sen 1975), Anna Lusie Kirkengen, som kom med boken ”Hur kränkta barn blir sjuka vuxna” 2005 (finns dock inte på svenska). Hon doktorerade 1998 och har visst nyligen fått en professorstitel…
Hon ifrågasätter ganska rejält vad sjukvården ibland sysslar med; bl.a. vidtar åtgärder som kostar enormt mycket OCH inte leder till några förbättringar, utan t.o.m. ytterligare lidande… Gäller ofta kvinnor!!! Och deras diffusa symtombilder.
Man kan läsa ett utdrag ur boken jag nämnde på engelska på sidan (ett 54 sidor långt utdrag): http://www2.aschehoug.no/lf/aschehougagency/dokumenter/doc/kirkengen_ch1and2.doc
Den isländska läkaren Linn Getz är inne på liknande tankegångar och man kan läsa om detta på sidan (4 sidor, också på engelska): http://www.hi.is/nam/heiml/Abuse.pdf
Förresten slår det mig om min mormor (som dog 1985 på sitt 91:a år), som lyckades få en massa tabletter utskrivna åt dig, verkar ha lyckats dupera doktorerna?? Hon kom med en pillerburk till mamma och visade henne: ”Jag har fått en så fantastisk medicin! Nu är jag så pigg och klar i huvudet!” På burken stod det ”Placebo” och mamma skrattade förstås inombords, men försökte låtsas som intet.
Ja, fanns det hos äldre (och finns även idag) en övertro på piller?? Bara jag får ett piller så löses allt?
Och doktorn (en av många på många olika sjukstugor osv. i Norrbotten) då på 70-talet tror jag såg till slut igenom mormor??
08/04 15:19 at 15:19
Kerstin: ”,Jo jag har ofta misstänkt att en del av dem som kommenterar här äter mediciner som nedsätter deras omdömen!…”
Så vad äter du för mediciner då? Jag håller mig till en amerikansk version av nexium (acid reflux) som gör att jag kan dricka än med kaffe.
Det är koffeinet som är boven.
07/08 15:01 at 15:01
A-K Roth:
Jag äter inga mediciner alls och det ska till extraordinära omständigheter och en rejäl kontroll av de medel som förskrivs mig, innan jag börjar äta sådana.