Så var det plötsligt vår igen. 18 grader varmt två dagar i rad och för bara 14 dagar sen hade vi 15-20 cm snö i hela trädgården. Idag kom den första sädesärlan. Jorden har nästan rett sig redan, snödropparna blommar sedan en vecka och blåsipporna började blommar för ett par dagar sen – men fåglarna sjunger inte.
Förra våren skrev jag om min Kålle Trast som hade sjungit så fantastiskt för oss från högsta grenen i den halvdöda eken vid tomtgränsen under fem somrar men som inte återkom förra våren. Jag saknade honom otroligt förra sommaren. Varje sensommar tidigare, när han slutade sjunga, tänkte jag att ”hoppas jag får leva för att höra honom igen nästa vår”. Förra våren fick jag inte det alltså, trots att jag fortfarande levde. Några koltrastar sjöng lite längre bort men ingen i träden runt huset. Jag gissade att Kålle hade strukit med under den hårda vintern men lyckades inte räkna ut varför ingen annan koltrast intog hans revir nu när det var ledigt.
I år är det samma sak igen, fast värre – inte en enda koltrast som sjunger någonstans i närheten. Det låter förstås lite fånigt men jag saknar sången så ofantligt, så mycket att jag känner mig rent nedslagen över att inte få höra någon koltrast sjunga i trädgården i vår heller. Men, nu tror jag inte längre att tystnaden förra våren och nu i vår beror på de kalla vintrarna. Istället har det gått upp för mig att man förstörde Kålles boplats förrförra hösten.
Det är nämligen så att runt hälften av vår stora tomt har vi ett s.k. naturvårdsområde. Där ska det bara vara lövskog. Så förrförra hösten kom en man en dag och sågade ner vartenda gransnår under de stora lövträden, som förresten till stor del består av stora askar som har drabbats av askskottsjukan och håller på att dö men där finns också en del ekar och aspar. Runt resten av tomten har vi högt uppvuxen granskog där det bara finns barr på marken. Därmed finns inte en enda liten buske kvar i omgivningen, inte ett enda litet gransnår, ingen undervegetation bara kala marken. Man förstörde, inser jag alltså nu, därmed många fåglars boplatser. Även annan fågelsång lyser med sin nära nog totala frånvaro på andra året. Det är så ledsamt tyst ute.
Koltrasten är visserligen ingen utrotningshotad fågelart men nog är det lite konstigt att man sköter ett ”naturvårdsområde” på det sättet att man förstör området för alla markhäckande och lågt häckande fåglar. Borde man inte gallra lite pö om pö i sådana områden, så att det alltid finns en del buskar och lägre snår för fåglarna att häcka i?
Så här såg det ut de åren han satt i eken och kvintilerade varje dag hela våren och sommaren:
Nu sitter jag på trädgårdsstolen och tittar då och då upp på den tomma torra grenen och det riktigt värker i mig att han inte sitter där mer. Stor saknad känner jag när jag nu går ute i min tysta trädgård och skrotar i rabatterna. Jag vill höra fågelsång på våren. Den utgör en av livets ljuspunkter.
/Kerstin
Länk:
- Vad är lycka, Motvallsbloggen 3/6 2009, om koltrastsång
- Sommaren har kommit till vårt hål i skogen, Motvallsbloggen om saknaden efter Kålle Trast, 27/5 2010
12/04 16:53 at 16:53
Sorgesamt. Koltrastens sång är ju en del av det svenska (kanske bör viska om det bara, så att inte SD:arna försöker ockupera även koltrasten). Men faktiskt tycker jag att det har varit lite klent med koltrastsång även här på Söder i Stockholm, utan att man huggit ner något. De brukar för övrigt ha sina konserter från hustak och antenner. Nåja, våren är ju inte slut ännu, så vi får väl hoppas att någon trast ändå hittar fram till ditt torp.
13/04 01:29 at 01:29
Björn Nilsson:
Tack för de tröstande orden. Jag ska kanske inte ge upp totalt än, om att framöver få höra lite koltrastsång någonstans i närheten.
Idag har jag i alla fall hört några småfåglar pipa lite. Sådana är jag jättedålig på, så jag har ingen aning vad för slags pipiar det var, entonigt och tråkigt lät de i alla fall – men det var inte talgoxar.
13/04 06:51 at 06:51
Här i skogeni Småland är det också alldeles tyst. Nåja, jag hör EN pippi nu, men vet inte vilken sort…tycker förresten at det är en talgoxe. Men här är nog våren senare än hos dig, inte en enda vitsippa eller blåsippa är synlig ännu. Jag ger inte upp, förmodligen kommer vårfåglarnas sång att höras så småningom.
13/04 11:19 at 11:19
Varsågod. Jag var ute en sväng i skymningen igår och då hade faktiskt koltrastarna kommit igång. De hade väl suttit och såsat på en gren hela dan, men nu upptäckte de att stängningsdags närmade sig och de måste göra någon liten insats innan det blev mörkt.
24/04 16:44 at 16:44
Hej!
Letade på nätet efter en förklaring till frånvaron av koltrastsång denna vår. Jag saknar den också förfärligt, det blir inte vår utan dess sång. Nu är det nästan sommarväder (24 april 2011) med svalört, vitsippor, blåsippor.Men fortfarande ingen koltrastsång – som vi alltid haft förr. Talgoxar och blåmesar kvintillerar lite försiktigt men det är inte som koltrastens sång från det höga trädet. De fanns här på marken i höstas och åt äpplen. Har vi för mkt katter här på vår ö ute i Gbg´s norra skärgård? Eller har vi haft en för sträng vinter? Men de andra småfåglarna finns ju kvar – och rätt mkt buskage. Finns någon ornitolog som kan ge oss en förklaring?
Lena
24/04 21:47 at 21:47
Lena Alexandersson:
JO, det är konstigt det där. Vi hade också ett antal koltrastar här innan snön försvann, som åt de äpplen jag lade ut till dem. Sedan försvann de, verkade det. Men nu har jag observerat att de är kvar, runtom i skogen. Jag hör den tjattra och ser dem skynda förbi ibland. Dessutom har en koltrast suttit en bit inne i skogen och sjungit några av de senaste kvällarna, man inte alls så intensivt som vi varit vana vid. Ikväll exempelvis har de varit helt tysta.
Jag kan inte förstå vad det beror på. För dåligt med insekter kanske, förstörelse av deras boplatser kanske? Hoppas någon annan, som vet, vill svara, men det är nog inte sannolikt så här lång tid efter att jag skrev det här.