Nej Socialdemokraterna ska inte föra fram någon egen "berättelse"
Gång på gång läser jag socialdemokratiska alster där författarna efterlyser ”socialdemokratins egen berättelse”. Det får mig att rysa. Vi är inte betjänta av fler berättelser/sagor. De borgerliga förser oss ständigt med sådana och att lägga sagor till grund för röstandet leder inte till det samhälle de flesta av oss vill ha.
Verkligheten ser inte sådan ut att svinaherden får prinsessan och halva kungariket på slutet, även om Alliansen försöker få oss att tro det. Den ser heller inte så ut att bara de superrika får mer pengar, och ännu mer, så investerar de och skapar fler jobb som vi alla blir rika på. De använder pengarna att spekulera med istället och avskedar allt fler för att få aktiekurserna att stiga. De är inte intresserade av långsiktiga investeringar i infrastrukturen och inte heller av att vi alla får nytta av vad samhället producerar och kan leva ekonomiskt och socialt trygga liv. Istället har de som målsättning att skinna de flesta av oss inpå bara skelettet och att tvinga oss att leva under en ständig press och Alliansen är deras hängivna vapendragare och hantlangare.
Vi behöver alltså inga fler sagor utan upplysning, både om nuet och om vår moderna historia, den som borgarna håller på att förfalska till oigenkännlighet.
Socialdemokraterna bör istället återerövra sin ideologi och sitt sanningssökande och föra ut fakta, ta vetenskap och kunskap till hjälp för att klargöra vad som sker nu och vilka konsekvenserna är av den politik som förs.
En som agerar föredömligt i det här avseendet är Marika Lindgren Åsbrink, på sin blogg Storstad. Hennes blogg är full av information och fakta. Även Ilse-Marie på bloggen EttHjärta Rött verkar i denna anda. Goda exempel att ta efter alltså.
Jag hoppas få se en återuppväckt socialdemokrati som återupprättar fakta och som bemöter de borgerliga sagoberättarna med fakta och information.
/Kerstin
Övrig rekommenderad läsning:
- DEN PANTSATTA VÄLFÄRDENS LAND , Mikael Nyberg
30/01 10:09 at 10:09
Du får hålla tummarna för att Lena Sommestad inte manglas ner av byråkrater och ”historieberättare”. Hon har ju faktiskt djärvheten att förespråka fakta och kunskap, och sådana saker har ju inte varit populära hos SAP de senaste årtiondena.
30/01 15:25 at 15:25
Björn Nilsson:
Jag håller inte bara tummarna för henne utan även tårna :-).
30/01 18:35 at 18:35
Björn:
Sommestad är väl forskare? Det vore inte dumt om en och annan seriös och riktig forskare tog över berättandet om hur Sverige utvecklats genom tiderna.
Själv håller jag just på att läsa en bok av forskaren Mats Deland som heter ”Purgatorium” och som handlar om hur Sverige blev en fristad för nazistiska krigsförbrytare från de tre baltiska länderna.
Man kan förstå att många hellre sticker huvudet i sanden än ser sanningen i vitögat.
30/01 19:06 at 19:06
Lasse Strömberg:
Menar du idag eller efter andra världskriget?
Och även om du ställer frågan till Björn så, ja hon är ekonomisk historiker, professor t.o.m i ämnet :-).
30/01 21:24 at 21:24
Analyserna varför S förlorade stort verkar ytliga på många sätt, jag tror det är något mer subtilt och komplext varför folk väljer som de gör och inte så lätt kan fångas i olika sorters opinionsundersökningar och statistik.
S hade rekordbra stöd i opinionsundersökningarna fram till hösten 2008 för att sen komma i fritt fall.
Som jag tycker var deras opposition blek och tandlös. Men nu när vi hört vad Sahlin egentligen tycker kan man lättare förstå det, det måste vara svårt att få till en trovärdig indignation om man egentligen tycker att den förda politiken i stora stycken är den som man själv vill föra.
Från Nybergs artikel:
”Sahlins tal fick enligt pressuppgifter ett översvallande mottagande. Medlemmar av förtroenderådet ska ha rörts till tårar. Thomas Östros fick en ”klump i halsen”.”
Dessa kommer inte att utse en Sommestad till partiledare.
30/01 23:19 at 23:19
lasse:
Nu har jag kanske inte gjort anspråk på att komma med en total och uttömmande analys av varför S förlorade valet, i synnerhet inte det senaste. Det här inlägget handlar i första hand om S underliga slutsatser efter varje valförlust, som verkar mycket underlig. Varför i hela friden skulle folk rösta tillbaka dem om man ville ha en fortsatt borgerlig politik? För att få mer av den varan?
Jo, S hade ju kanonsiffror så länge Mona Sahlin var tyst och lät Alliansen sköta väljarfiskandet åt dem. Men så fort hon satte igång att agera, slå sig ihop med andra partier och vela till och från, och sedan inte komma med något verkligt intressant inför valet, så var det kört. Det hettade till lite när media skrev om den utförsäkrade kvinnan och Sahlin hakade på, men den finten undvek Alliansen genom att ge order om att Försäkringskassan skulle lova att så illa var det inte och det där skulle ordnas.
Sanningen om den senaste valförlusten är väl snarare att Alliansen gjort hela livet till ett casino, och hoppet om en stor lotterivinst har ju alltid varit de sämre ställdas livlina: Kan nog göra mig en hacka på att köpa mig min lägenhet, kan nog tjäna storokvan på rätt aktier, bra att få lite sänkt skatt för priserna stiger ju etc.
PPD-politiken lurar många, och idag äts allt de fått i sänkt skatt och lite till upp av elräkningarna.
Sedan är jag rädd att du har rätt vad gäller val av ny ordförande i S, sen kan S känna sig körda och SD växer till och tar 15-20% i nästa val.
31/01 12:43 at 12:43
Jag menade mer generellt de olika s-analyserna som fördjupar sig i medelklass, 08:r och vad folk påstås mena i olika opinionsundersökningar. Persson förlorade val efter val, 1994 hade Orbacks mosters häst som partiledare kunnat vinna. Det var Persson och den politik han stod för som röstades bort 2006. Jag tror att folk i allmänhet inte intresserar sig som vi gör och har en vagare uppfattning om hur det fungerar och sambanden men de lever i resultatet av politiken och man gillade inte resultatet. Folk ser att offentlig service sjangserar men får inte speciellt tydlig information om att den sattes på svältkur av S och i praktiken har samma resurser nu som den hade 1993 och inte alls fått resurstillväxt med den tillväxt som varit. Har folk Public Service och en borgerlig morgontidning som omvärldsbevakning lär de inte få några djupare insikter i sambanden. Inte heller informerar de nämnda att arbetslösheten och utanförskapet som folk kan se i det samhället de lever i är politiskt skapad och inte pga marknadens ekonomiska ”naturkrafter”. Som jag tror har S haft ett starkt s.a.s. ”varumärke” hos folk för att trots allt föra en politik i folkflertalets intresse. Därför gick siffrorna upp efter att Persson lämnat men sen blev det ganska konturlöst när väl Sahlin kom igång och när man gick ihop men Mp och V så var det inte längre S som var alternativet utan något som ingen visste riktigt vad det skulle bli om de vann.
“I went to school with him. We are still very good friends. And I can tell you that besides being brilliant, he is not what we call a concrete socialist. In fact, he is our hope.”
”Claes Dahlbäck, f d styrelseordförande för Investor, om dåvarande finansminister Erik Åsbrink (s) 1999”
Folk såg att resultat inte var ”brilliant” och röstade på Alliansen som sa att de brydde sig om arbetslöshet och utanförskap.
Folk blir ju inte direkt informerade om de gigantisk överföringar som den nyliberala politiken sen 80-talet gjort från de många till de få och inte minst att landets möjlighet att producera välfärd satts på undantag för att få till denna överföring. S är ju inte speciellt villiga då det är de som i huvudsak administrerat det.
De fattiga och arbetslösa fick en rad nya vänner hos S när de förlorade valet, kanske lite sent påtänkt. Så nu kan vi höra en del sk vänstersossar prata om sin omsorg om de fattiga och svaga, men det har man kunnat höra varje första maj och i valrörelse hos många sossar men sen fördes en helt annan politik, varför skulle man tro att det blir annorlunda nu.
Jag tycker att de olika S-strategerna är ute och cyklar de resonerar som dåliga försäljare, bra försäljare vet att allt handlar om förtroende om kunden ska köpa igen. Det handlar inte om att köp kunder med lockerbjudande till typ den beramande medelklassen utan om att föra en politik i folkflertalets intresse vilket också gynnar medelklassen. Det handlar inte om att välja mellan bidragstagare eller medelklass, klassisk arbetarrörelse är naturligtvis för full sysselsättning och det till anständiga löner som folk kan leva på. Bidragstagare är normalt sett undantaget men med 18 år med permanent politiskt skapad arbetslöshet har ju gått hårt åt folk och slagit ut och gjort folk sjuka.
31/01 23:56 at 23:56
lasse:
Dystert nog håller jag med dig.