Apropå att Bildt anser att lögn inte ingår i kvalificeringslistan för en diplomatpost (se det förgående inlägget): 21 februari 2006 skriver Carl Bildt bl.a följande i SvD:

I statssekreterare Lars Danielssons fall ter det sig alldeles uppenbart att han blåljög för tsunamikommissionen. …..
………………………………………………………………
Vi vet nu att kabinettssekreterare Hans Dahlgren talade sanning och måste utgå ifrån att statssekreterare Lars Danielsson försökte sig på en ren, skär och medveten lögn till kommissionen

Bildt fortsätter att med djupt känd indignation förklara att:

För mig handlar det om en grundläggande fråga om förtroendet för vårt politiska system.
Jag är upprörd – också över att andra inte förefaller att vara det.
Det handlar om huruvida vi ska acceptera att lögnen är legitim i vårt politiska system. Och det handlar här inte om vilken situation som helst – det handlar om den högste politiske tjänstemannen i regeringskansliet inför en undersökningskommission av unik betydelse och tyngd.
Enligt min mening är det av yttersta vikt att reaktionen blir tydlig och skarp. Alternativet är att lögnen som medel tyst accepteras, och att undersökningskommissioner i framtiden får finna sig i att alla och envar försöker att ljuga sig ur situationer.
Om den ena har rätten att ljuga så har rimligen den andre samma rätt.

Han avslutar med följande moraliskt upplyftande ord:

Jag kräver inte rättegång och fängelse för Danielsson. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser. I grunden handlar det om framtiden. Accepterar vi lögnen i dag har vi sanktionerat lögnen också i morgon. Då handlar det om ett systemskifte in i lögnens rike.

Hur var det nu alltså? Med Borgs barnflicka ex.? Borg hävdade först att barnflickan inte hade tjänat mer än 10.000 kr, dessutom underlät han att rapportera in den lön, som han erkände att han betalade ut till henne, till skattemyndigheten, vilket han enligt lag var skyldig att göra vare sig han betalade mer än 10.000 kronor eller strax under detta belopp. Barnflickan hävdade att hon hade fått över 10.000 kronor ett år och då erinrade sig Borg att han inte mindes för han hade inte brytt sig om att föra anteckningar men han ansåg inte att det var över 10.000 kr. Ord står alltså mot ord här men vi vet att han började med att ljuga, så jag får väl med Carl Bildt utbrista att Enligt min mening är det av yttersta vikt att reaktionen blir tydlig och skarp. Alternativet är att lögnen som medel tyst accepteras. Och det handlar här inte om vilken situation som helst – det handlar om den högste politiske ansvarige för svensk ekonomi. Likaså kan jag med Bildts ord, men avseende Borg, utbrista att: Jag kräver inte rättegång och fängelse för Borg. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser.
I grunden handlar det om framtiden.

Blev reaktionen mot piskbärare Borg tydlig och skarp eller blev det ett systemskifte även i den fråga Bild diskuterade i februari 2006? Nog tycks det så. I varje fall sitter Borg kvar som finansminister, så varför Bildt inte kan acceptera att lögn ingår i kvalificeringslistan för en diplomat när lögn – och till och med lagbrott, är accepterade delar av meritlistan för en finansministerpost, är en gåta.

Länk:
SvD, inlägg av Carl Bildt 21/2 3006

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på