Många fångar har koncentrationssvårigheter rapporteras på Ekot, och ska därför medicineras mot denna åkomma. Undrar om det är Strattera man ska stoppa i dem, det preparat mot ADHD som läkemedelsföretaget Eli Lilly tagit fram? Ett preparat som inte använts så länge men som man nu börjar se riskerna med.
Se exempelvis FDA, som varnar för medlet. eller Aftonbladet där man kan läsa om risken för självmordsbenägenhet, en risk som även föreligger med antidepressiva medel (SSRI).

Men, det finns även andra medel som används vid behandling av det man kallar ADHD, centralstimulerande sådan, och ingen av preparaten är riskfria, de flesta medför mer eller mindre allvarliga biverkningar.

Det är inte utan att man kommer att tänka på hur man tidigare i historien använt interner för medicinska experimenten.

När man nu dessutom har beslutat att fängelserna ska bli rökfria miljöer får man räkna med problem. Eftersom det inte tycks vara helt ovanligt att människor som drabbas av depressioner vid försök att sluta röka, som somliga gör, ordineras SSRI och/eller lugnande preparat, undrar man varifrån idén om att förbjuda rökning på våra fängelser kommer, ett rent sataniskt beslut för övrigt.

Vi vet ju numer att läkare betalas av läkemedelsföretagen för att ordinera SSRI, under täckmanteln ”forskning” och att läkemedelsföretagen betalar läkarna mer pengar för deras medverkan än exempelvis oberoende forskar kan erbjuda dem för kontroller av medlens verkningar. Så här säger, enligt artikel i DN av Ingrid Carlberg, Björn Mårtensson, en fri läkemedelsforskare på Karolinska:

Björn Mårtensson beskriver en verksamhet helt på företagens villkor. Här finns inte bara problemet med sekretessbelagda forskningsresultat. De oberoende forskningsråden satsar sällan sina pengar på läkemedelsstudier. De forskarna är nästan alltid hänvisade till företagen för sin finansiering.
Här uppstår det problem, menar Björn Mårtensson. Företagen och sjukvården har så olika intressen. Företagen vill enbart betala forskning som visar hur bra medicinen är, kanske pröva den mot nya sjukdomar (min kursivering). Sjukvården, däremot, vill göra långtidsstudier och gå till botten med användningen. Det är sällan sjukvården drar det längsta strået.
Björn Mårtensson vet vad han talar om. För några år sedan lyckades han och några kollegor få en miljon kronor av Landstingsförbundet för en helt oberoende studie av allmänläkares användning av just Cipramil. I den här världen är det nästan en saga.
Men när forskarna började kontakta tänkbara läkare hade ingen tid. Det lilla utrymme läkarna kunde avsätta för studier gick helt och hållet åt till läkemedelsindustrins forskningsuppdrag. Och få var beredda att skifta. Företagen kunde betala tio gånger mer än Karolinska sjukhusets ynka tusen kronor per patient. Dessutom skötte företagen allt det praktiska med blanketterna åt läkarna, samt erbjöd både utbildning och konferenser.
— Vi hade tänkt oss en sex månader lång studie med tusen patienter, en stor så man verkligen skulle kunna dra några slutsatser. Vi fick in trettio patienter, sen la vi av. Det blev så tungt. Vi förstod att vi aldrig skulle komma i mål.

Tillägg: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern