Om min barndoms sagor om det förlovade landet
När jag gick i småskolan, för evigheter sedan, d.v.s. i början av 50-talet, hade vi en fromt religiös lärarinna i 50-årsåldern, med halelujaknut i nacken och som också var söndagsskollärare. Hon började varje skoldag med en berättelse ur Bibeln, tillrättalagd för oss barn, och vi älskade de där sagostunderna på morgnarna. Det Goda Gudsfolket gick allting väl, även om det lades försåt för det, och vi fick alla klart för oss att det fanns rättvisa i världen och att om man bara trodde skulle allting gå en väl (fast jag uppfattade nog de här berättelserna som något mer i stil med Bröderna Grimms sagor, där det också alltid handlade om en kamp mellan det Goda och det Onda och där det Goda alltid vann till slut och den där Gud förstod jag nog som ett gott väsen av samma slag som goda féer i vanliga sagor).
De här sagorna var desto trevligare som fröken brukade hänga upp vackra planscher med exotiska landskap, människor och miljöer, som illustrationer till bibelberättelserna (vi var ju inte så bortskämda med bilder på den tiden). Jag lärde mig så mycket kristendom under mina första två år i skolan att jag inte behövde läsa på en enda kristendomsläxa förrän jag kom till realskolan, fyra årskurser senare.
Jag minns ännu idag hur jag föreställde mig det där landet som Moses ledde in Israels folk i efter att man hade korsat det vänligt undanvikande Röda havet. Det var ”landet som flöt av honung och mjölk” och jag undrade lite om det inte blev kladdigt att gå omkring i ett sådant land, men å andra sidan visade ju planschen en grupp människor, med Moses i spetsen, stående på en kulle, blickande ut över det utlovade landet, ett vackert och alldeles tomt landskap med sköna lunder och gröna ängder. Inte ett hus, inte en människa så långt ögat såg.
Det skulle ta åskilliga år innan jag fick riktigt klart för mig, dels att jag faktiskt hade bibringats en föreställning om det moderna Israel, alltså om en faktisk modern politisk situation, genom de där sagorna, dels att det inte var riktigt så det gick till, inte ens enligt Bibeln. Då hade tiden redan runnit fram till början av 70-talet. När jag vid den tiden började studera statskunskap, med inriktning på internationell politik, fick jag ny och chockerande information. När jag då började läsa Bibeln, och läste den från pärm till pärm, tvingades jag även revidera mina föreställningar om vad som förevarit i biblisk tid, enligt Bibeln, och inse att Israels folk krigade, mördade, bedrog och rövade sig fram genom det utlovade landet, som ingalunda hade varit så obefolkat som jag dittills hade trott. Plötsligt framstod inte Gud som lika god längre och då först insåg jag att detta är vad Israels politik fortfarande går ut på.
Men nej, jag är fortfarande inte antisemit! Däremot är jag starkt kritisk till Israels politik gentemot palestinierna och för att den är ett allvarligt hot mot hela världen, och skäms numer för den svenska regeringens hållning i frågan. Men Göran Persson lever kanske fortfarande med samma bild av området och dess historia som jag levde med tills jag var i tjugofemsårsåldern, och på grund av en otroligt vinklad kristendomsundervisning.
Tillägg 16/4: Se även Artikel i AB och inlägg på Krigskrönikan
Tillägg: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern
13/04 21:53 at 21:53
Och jag minns hur vi i min årgång de första skolåren fick teckna våra bilder och skriva våra kristna berättelser efter att den dyrkade fröken hade läst högt om bl.a. Jesus underverk. Ja, det hette fortfarande kristendomskunskap i slutet på 60-talet och vi är nog många som präglats av dessa sagor. Inte förrän på högstadiet fick vi undervisning om andra religioner och världen blev lite större.
Hemma hade jag dock en motvikt i min mamma som redan då hade gått ur svenska kyrkan, mest av skattemässiga skäl förstås. Hon har också berättat om hur hon som liten läst i den enda bok som fanns i hennes barndomshem och varit fullständigt övertygad om att det var en sagobok, trots de hemska berättelserna.
14/04 01:49 at 01:49
Susanne:
Samma erfarenheter som jag har alltså. Undrar hur unga människor undervisats om det här området, om de är lika lurade som vi blev.
Det handlar ju inte bara om religionsundervisning rätt och slätt utan om politik, och om en snedvriden föreställning om dagens Israel som nation. Hur många vet egentligen att Israel inrättades i ett land som i huvudsak var befolkat av palestinier och att man fördrivit dessa från deras hem och jord, eller diskriminerar dem som fortfarande bor kvar i landet?
14/04 09:42 at 09:42
Kerstin: Delar barendomens erfarenheter från Västerbottens kustbygd i trakterna som var vårt lands senaste krigsskådeplats, Ratan och Sävar, vilka är byar i min hemsocken: Bygdeå. — Visst har ni hört historien om fröken som frågade 5emteklassarna om var kriget i Sverige 1809 ägde rum? Peller svarade: Vet jag väl! det var i Satan & Rävar… .)
Mediabevakningen av Israel/Palerstina av idag är i vårt land och globalt ungefär – egentligen om vi ska vara objektiva – som det Kerstin skriver om när pingstfröken berättade…
Israels politik är en sak. Den kan vara i klass med det sämsta. Hela historien palestina/Israel som den skildras är inte helt korrekt, varför det är viktigt att söka kompletteringar till det som idag framställs som sanning. Jag är inte proisraelitisk, inte alls. Lika lite som jag är propalestinsk, vilket idag tycks vara det enda RK och PK. Se Sv.kyrkan t.ex. Vad jag är? Det Bibeln talar om, det Herren talar om, det som är Guds vilja med detta land och detta folk, dvs det som är Guds vilja – den intentionen, den viljeinriktningen vill jag också säga Ja till. Ungefär som med innebörden som vi alla känner i bönen Fader vår: Ske DIN vilja. Men det skulle föra alltför långt att närmareb gå in på denna min aparta hållning.
//Dag Sr Obs! kolla mitt PS
PS, om en stund ska det finnas en snygg knapp om Skandal-Kalendern på M’Xp:s startsida [http://MissionXp.webblogg.se]
14/04 14:39 at 14:39
DAg:
Ja milda makter, jag hade nog inte alls klart för mig vad jag gav mig in på när jag bestämde mig för en ”skandalkalender”. Tänkte mig sådär en skandal/smutskastning i veckan och nå¨gon av större format varje månad. Hade jag anat att det skulle komma att handla om rapporter av smuts varje dag, hade jag aldrig företagit mig det här. Men nu får jag förstås försöka ro båten i land – även om det innebär att jag får sitta vid datorn hela dagarna under sommaren. Man kan ju gissa att smutskastningen inte avtar ju närmare valet vi kommer.
14/04 22:58 at 22:58
// Kerstin
”Hur många vet egentligen att Israel”…
Bara det att 25% av Sveriges befolkning inte vill ha en judisk statsminister, trots att de bara utgör någon promille av befolkningen, får mig att tro att det inte råder någon brist på DIN version av sanningen bland gemene man i Sverige.
15/04 00:02 at 00:02
Vilken ”version av sanningn” talar du om?
Om du menar Bibelns berättelse av vad som skedde i biblisk tid så hänvisar jag till Bibeln.
Vad gäller dagens politik hänvisar jag till läsning om det moderna Israels historia och om hur det gick till när landet inrättades.
Bachners undersökning har jag inte läst och därför har jag ingen åsikt om vad den faktiskt säger eller om vilka åsikter svenska folket har i de frågor somi undersökningen tar upp. Massmedias sammandrag av vetenskapliga undersökningar är mestadels urusla.
Jag har i alla fall ingenting emot att ha en judisk statsminister i Sverige. Vad gäller en svensk statsminister handlar det för min del om vilka åsikter personen har och vilket politiskt program han har, inte om etnisk eller religiös tillhörighet.
15/04 00:36 at 00:36
Kerstin: Tillbaka till din framställning av barndomens sagor, internationell politik, en Gud som inte längre framställs som god, och Göran Persson som du inte är nöjd med.
Din sakframställan om en nation som är att kritisera är en sak. Varför hela kittet med sagor, pingstskolfröken, tveksamt god Gud? Förstår inte riktigt ditt syfte med befogad israelkritik och kopplingen till kristen tro. Är det inte skilda världar? Varför tre-fyra debattämnen i en enda soppa?
Själv är jag nog för begränsad intellektuellt för att hänga med, Kerstin. Men, jag förstår inte vad du ville säga med dina minst tre ämnen som du låter läsaren uppfatta såsom helt sammanhängande med varandra. Men det än nog min avsaknad av debatteknik som återspeglas i min oförståelse.
Men, om vi lämnar din skolfröken och hennes kristendomsundervisning å ena sidan och hennes Bröderna Grimm och sagorna å andra sidan – och vi lämnar en god eller inte god Gud samt fokuserar på nationen Israel och judafolket… Då kan jag konstatera att vi ser olika på Israel och dess folk till dels, till dels inte.
Vad sägs, Kerstin, om problemet Israel? Är det problemet så enkelt att man kan tala om en konservativ israelhållning som proameriansk, kristen höger, fundamentalistisk? Kan man tala om palestinaaraberna i Palestina som ett folk och en nation i vardande utan att också erkänna deras skull till att situationen blivit som den blivit? Kritiken kan du väl inte mena bara vara befogad vad gäller Israel? Hur skulle du som regeringsföreträdare i Sverige ha agerat om danskarna skjutit med sina kanoner in över Malmö och Helsingborg stup i kvarten. Om danska självmordsbombare sprängde sig själva och Borås Djurpark i luften med 100-tals dödade. Om tåget mellan Göteborg och Stockholm kidnappades och hotades att sprängas i luften med flera 1000 passagerare som gisslan av danska självmordsbombare? Skulle du som minister hos Göran Persson bara passivt följa de sedvanliga utredningsrutinerna och ge politiska uttalanden om att vi måste ha förståelse för att danskarna vill ha tillbaka Skåne m.m. De behöver mera land för sitt folk. De har det för trångt… Det är inte lätt att vara palestinier i Palestina! Det är heller inte lätt att vara jude i Israel! Vad skulle du säga om t.ex. Putin i Moskva hotade med att avfyra kärnvapenmissiler med hot om att vi som svenskar inte hade rätt att existera. Danskarna ska ha vårt territorium…
Glad Påsk.
15/04 01:44 at 01:44
Dag Selander:
Oj, det var många frågor, och kanske du tar min berättelse för mer komplicerad än den är tänkt att vara. Jag menade den som en enkel och rak berättelse om hur jag lurades att tro, både att Israles folk en gång, i biblisk tid, kom till ett tomt land som de fick av den gode Gud de trodde på, och hur jag senare kom att föreställa mig att det moderna Israel upprättades i ett likaledes tomt land 1948.
Jag var alltså starkt proisraelisk fram till dess jag lärde mig mer om förhållandena i Mellersta Östern och om dess moderna historia. Jag föreställde mig dessförinnan att araberna och palestinierna bara var rent elaka mot Israelerna, och tyckte att judarna förtjänade en egen nation efter vad de hade fått gå igenom under årtusenden och inte minst, kanske framför allt i Nazityskland.
Men bilden komplicerades när jag blev mer informerad och då tvingades jag ändra uppfattning om Israels politik gentemot de palestinier som de fördriver från områden dessa bebott under flera tusen år.
När jag läste Bibeln (men ej av religiösa skäl utan för att jag kort och gott ville veta vad som egentligen stod i denna, jag har, som du säkert förstår, ingen religiös bakgrund, tvärtom och jag är inte ens konfirmerad fast det är ovanligt i min generation, och det var kanske därför jag uppfattade berättelserna som analoga med bröderna Grimms sagor, men trots detta påverkades av dem att få en felaktig bild av Israels historia), konfronterades jag med en historia av precis det slag jag beskriver i min berättelse, och även om jag aldrig har varit troende och aldrig gått i kyrkan och fortfarande inte är troende, så hade jag ändå trott att de troende trodde på en Gud som var god mot alla människor men i Bibelns Gamla Testamente fick jag läsa om en Gud som inte alls var vidare god, och som var långt ifrån min bild av godhet.
Vad gäller Israels politik så är den som den är, fördömbar och mina sympatier är idag helt för de förtryckta och vidrigt illa behandlade palestinierna, som alltså fördrivs från sitt land, bit för bit, förödmjukas och tas ifrån alla möjligheter till anständiga liv! Det innebär dock inte att alla judar som bor i landet är fördömvärda, för ganska många stödjer inte den förda politiken.
Att palestinierna begår terrorattentat mot israeler är dystert men jag förstår varför att de gör det. De har inte bett om att bli fördrivna, att få sina hus rivna att förtryckas av människor som bara lägger beslag på områden deras förfäder bebott sedan urminnes tider och som förvandlar deras odlingar till öken.
Vad gäller amerikansk konservativ kristen syn på saken så kan jag inte säga att jag begriper mig på den, men jag anar att det handlar om att de tänker sig att det tusenåriga fredsriket ska uppstå bara Israels folk återfår det land Gud lovat dem, och i värsta fall anser de att de principer för erövrandet av landet som beskrivs i Gamla Testamentet, måste vara acceptabla även idag, men här gissar jag bara eftersom jag inte satt mig in i de konservativa kristnas i USA syn på saken.
De andra frågorna, om hur jag skulle ställa till mig till ditt och datt, är rent hypotetiska och dem besvarar jag därför inte. Det här handlar om just den situation som föreligger i Mellersta Östern och den måste förstås utifrån förutsättningarna där. Israel skapades delvis efter sionistisk terrorism mot befolkningen i Palestina och denna terorism mot palestinierna har fortsatt. Nu svarar somliga palestinier med terror mot medlemmar av den stat som terroriserar dem. Det är dessvärre så det ofta går när man använder terrormetoder mot människor, terror föder terror, det är detta vi även ser i Irak idag.
15/04 08:17 at 08:17
Kerstin: OK, nu är jag med. Presenilitet är något som ibland kan komma med åren; bara så du vet när du blir lite äldre, allra bästaste bloggkompis ’on Journey’. NU förstår jag, och är med dig. DÅ behöver mitt adrenalin och blodtryck inte gå i taket. Det är så att som gammal israelvän är jag så trött på den attityd som finns i media och opinionen.
”Israelvän”: några ord typ/egendefinition av mitt språkbruk:
– ordets betydelse kommer sig av hur jag ser på ’Israel’ och ’judafolket’ i min förståelse av landets/folkets roll i frälsningshistorisk betydelse; hur HERREN tänker sig det/dem i sin frälsningsplan. ”Israelvän” = blir då att min tro söker vara kongruent med Guds vilja o plan för folk och land. OCH, detta har ingenting med Israel och dess politik eller agerande aktuellt idag.
– PROTOTYP, i HERRENs ögon är Israel/judafolket i min förståelse ett folk och en nation som är en prototyp för Guds tålamod, för nåd, för upprättelse. Ingen annan nation är så övertydligt i behov av nåd med tanke på dess historia från första början. OM vi skulle ranka världens nationer på nåt sätt i Guds ögon – o vi skulle förstå detta – så intar de plats nr 1 som det folk/nation som behöver nåd och upprättelse, i synnerhet som Gud har en speciell utkorelsetanke med dem. (Nu börjar det bli för mycket… – så jag lägger av här…)
KERSTIN: sorry allt mitt spacelån på din blog… Idag ska det bli ägg + ett högintressant seminarium (vilket jag ska informera högst internt under eller efter påsken) //Dag Sr
15/04 23:44 at 23:44
Något som kan vara intressant att veta är att Israel är ett av världens mest sekulariserade länder (tillsammans med Norden) och att Sionismen främst är en ideologi och inte teologi… den religiösa sionismen skapades först långt senare och har inte starkt stöd bland judar. De allra mest Ortodoxa judarna motsatte sig också skapandet av staten Israel, så att försöka koppla ihop GT-berättelser med skapandet av det moderna staten Israel är bara billigt!
16/04 01:31 at 01:31
Dag Selander:
Nu tror jag inte för ett ögonblick att du är senil, eller ens presenil. Dessutom är jag inte speciellt ung, och min mamma är dement (Alzheimers) sedan sex år, så jag vet precis vad demens innebär, och tycker inte längre att det är varken roligt eller acceptabelt att man raljerar om denna sjukdom, som är förfärlig, både för dem som drabbas och för deras anhöriga.
Vad gäller frågan om ”frälsningshistorik” så förstår jag den inte eftersom jag inte är kristet troende. Enligt min enkla livsfilosofii lever vi här och nu, och det handlar, enligt min mening, om hur vi behandlar våra levande medmänniskor. Skulle det mot min förmodan finnas en god Gud så måste det vara så han också ser på saken: ”Allt vad I viljen” och det där!
Thomas på bloggen Krigskrönikan har ett bra inlägg om saken.
Om min dementa mamma har jag skrivit en hel del, både på den här bloggen och på min privata hemsida.
16/04 08:55 at 08:55
Kerstin: (1) Jag menade inte alls vara raljerande. Det är nämligen så att jag har ett minneshandikapp typ/minnessjalusierna vietnamnsoldaterna vittnat om. Dessutom vet jag något om Alzheimer eftersom min mor dog med den Långfredag 1982, 63 år.
(2) Det bör finnas utrymme att betrakta Israelfrågan med mer än ett perspektiv. Jag har sagt att jag alls inte är proisraelisk i mitt politiska betraktande. Där är nationen en prototyp på kanske alla nationers svarta får. Men, vad jag talat om är det perspektiv man kan ha utifrån det profetiska ordet i Bibeln, där Jesus var jude, född i Betlehem, död och uppstånden i Jerusalem, återkommande att sätta sina fötter på den mark han lämnade ”Kristi himmelsfärds dag”, dömande världens ondska en gång för alla; dömande nationer och individer samt upprättande Guds rike med en ny himmel och en ny jord. Här har HERREN Gud med Israel & judafolket i sin frälsningsplan för alla nationers och folks skull… MEN det ser definitivt inte ut så i dagens läge.
//Dag
17/04 02:11 at 02:11
Dag Selander:
Som sagt, det där är bara sagor för mig – fortfarande. Men här har jag hittaten läsvärd artikel av Anita Goldman
Hon skriver många bra artiklar, här finns ett register.
17/04 16:47 at 16:47
Kerstin: Tack för registret. Syftet med din artikel handlar alltså om din barndoms förlovade land. OK, och vad är nu med din akademiska plattform din definition av begreppet ’saga/-or’?
17/04 17:23 at 17:23
Dag Selander:
Jag berättade bara om mitt sätt att uppfatta berättelserna från Biblen som sagor när jag var barn.
Hur litterarurvetare definierar sagor vet jag inte eftersom jag inte är litteraturvetare så någon akademisk definition av sådana tänker jag inte försöka mig på.
För mig är sagor rätt och slätt berättelser som har sin grund i fantasin och som ofta innehåller någon slags sensmoral.
17/04 22:22 at 22:22
Kerstin Berminge:
Förstår jag artikelns utsaga rätt så beskrivs Bibelns innehåll som ’sagor’ och enligt kommentaren ’något som har sin grund i fantasin’.
Det kan uppfattas som en klassisk modell från Voltaires dagar. För en och annan upplevs sagotonen under rubrik ovan som propaganda typ/light för förbundet Humanisterna.
17/04 23:06 at 23:06
Dag Selander:
Mitt sista svar om det här:
Mitt ursprungliga inlägg handlade om Israels politik och om den vanföreställning om området och dess historia som jag bibringades av min småskollärare. Det handlade inte om den kristna tron och eftersom jag inte är troende så tänker jag inte diskutera den.
18/04 09:11 at 09:11
Kerstin Berminge:
Min sista önskan:
God fortsättning på denna din påbörjade Journey.
18/04 19:02 at 19:02
13/01 18:23 at 18:23
Kerstin:
En som kan skriva detta,
”…Att palestinierna begår terrorattentat mot israeler är dystert men jag förstår varför att de gör
det…”
måste jag starkt ifrågasätta; underlig
syn mot israeler och palestinier; ingenting ursäktar terror riktad mot oskyldiga civila. Jag skulle föreslå att ett terrorattentat är mycket men inte ”dystert”. Kan du inse att det är vidrigt mot både offer och de ofta lurade förövarna, offer för misär och indoktrination? Att det är oacceptabelt, brott mot mänskligheten.
Palestinier är INTE synonymt med terrorist, som en förtvivlad palestinier skrev för flera år sedan; det är moraliskt fel att ursäkta dessa handlingar, vilka grupper som än begår dem. Många palestinier har uttryckt att de känner sig kränkta när västerlänningar tror terror är det enda vapen man har. Med din syn bidrar du till att marginalisera moderata palestinier.
Och de extrema som sysslar med terror och talar om utplåning? Som du mycket väl borde veta har de inte fredlig samexistens i sinnet; det senaste är att Hamas ”erkänner” att det finns en stat som kallar sig Israel men att de med det inte menar att det erkänner Israels rätt att existera. En simpel lek med ord. Och västs alla vänstervåldsromantiker går på det. Det blir som Sten Andersson och hans lek med Arafats ord, det som inte ledde till någonting gott alls.
Tankefel?: Du för fram de bibliska historier du läste om det judiska folket där de ”krigade, mördade, bedrog och rövade sig fram”(som om detta är det enda som finns i GT) Sedan säger du att de är sagor. Därefter insinuerar du att dagens judar – israelerna – gör samma…trots att det bara är just sagor. Vad ska man tro om dina motiv?
Det finns bibliska och nutida sagor, dem om att Israel och judarna är de enda som agerat fel i arab-israeliska konflikten. I detta är du tyvärr inte ensam. Det har blivit en mobbning inom svenska svenska vänstern. Jag finner det avskyvärt.
Döm om min förvåning om att läsa detta: ”…de förtryckta och vidrigt illa behandlade palestinierna, som alltså fördrivs från sitt land, bit för bit, förödmjukas och tas ifrån alla möjligheter till anständiga liv!…”
Bisarr, överdriven och ensidig beskrivning men inte ovanlig i propagandasyften. Verkligheten är dock mer komplicerad än så och palestiniers vardag har skapats av många olika faktorer, inte minst oviljan bland egna ledare, hos de ansvariga under 1948-1967, nämligen Jordanien och Egypten, och inte minst FN som misslyckats i att bygga upp det palestinska samhället. Det är inte bara Israels fel!
”…Det innebär dock inte att alla judar som bor i landet är fördömvärda, för ganska många stödjer inte den förda politiken…”
Ah, bra att det finns israeliska judar som inte ska fördömas eller utsättas fuor attentat man ska ”förstå”! Undrar någon på om man undrar om dina motiv?
Tyvärr existerar din synpunkt hos många inom socialdemokraterna, ofta äldre som bidragit till att skapa denna obalans. De har gått från en extrem till den andra. Verkligeheten är sällan så distinkt som du pekar ut den.
Jag önskar fred och det bästa för palestinier och israeler och andra i området inför året. För mig är det ett gott tecken att Israel i dagarna har fått sin första arabiska minister.
Raleb Majadele från Arbetarpartiet blev utnämnd till minister för vetenskap, kultur och sport i Israel.
Jag hoppas också att alla i extrema anti-israellobbyn skärper sig lite. Det gynnar ingen att se allt så svart och vitt.