Tillägg: Av någon för mig obegriplig anledning gick det inte att kommentera denna post när jag lade ut den och jag hittar inget sätt att koppla på kommentarfunktionen igen, men när jag nu lägger in posten igen går det plötsligt att kommentera, så då gör jag så:
Ursprungligen utlagd 14/8 kl 02.22.
I USA vet alla normalinformerade människor att det är svängdörrar mellan de stora företagen/bankerna å ena sidan och senat/kongress/regering å den andra. Bara ett litet exempel, som dessutom är ruskigt:
Truth about Halliburton and Dick Cheney (utlagd 27/6 2008)
I Sverige ser vi nu en utveckling i samma riktning, hur topparna glider emellan politiken och företagen, hur företagen köper upp politiker sedan de lämnat politiken. Vad är det företagen/bankerna får från dem? Vad betalar de dem för? Har de fått vad de önskat i förskott och betalar för redan utförda tjänster eller köper de sig en kontaktperson rakt in i politiken? Jag gissar att bådadera är fallet.
Jag undrar dessutom fortfarande varför Alliansen inte vill att partierna ska vara skyldiga att visa varifrån de får sina penningbidrag. För att inte tala om frågan om hur/varför Carl Bildt blev utrikesminister – det är ett mysterium. Hur kom det sig? Vet bara att han har goda kontakter med innegrabbarna over there, om inte annat så sedan han lobbade för igångsättandet av Irakkriget.
Varför är Sverige en krigarnation igen förresten?
/Kerstin
15/08 16:59 at 16:59
Att alliansens partier inte vill redovisa vilka som ger dem penningbidrag är givetvis självklart, för då skulle folket plötslig upptäcka vilkas ärenden partierna går. Det skulle folket inte gilla.
15/08 21:59 at 21:59
I sin rasande drapa som John Ralston Saul författat med sin bestseller” Den omedvetna civilisationen” gör han upp räkningen med det fullständigt självblinda vanstyre som präglat de senaste decenniernas ekonomiska/ politiska utveckling under det nyliberala marknadsdiktatet och han skräder därvidlag inte orden.
Dessutom gör just samma korporativistiska nyliberala sammanslutningar /intresseorganisationer inom kunskapsindustrin allt vad de kan för att förhindra just ett sådant fritt flöde av kunskapsproduktionen.
Inte minst genom att omformulera vad kunskap faktiskt är och borde vara, till att istället utgöra en total ogenomträngligt abstraherande, ekonomistiskt och teknologiskt specialiserad och fragmentiserad diskurs som inte fyller annan funktion än att utgöra tomt pladder för kulisserna enligt samma modell som de rappakaljbabblande skolastikerna på medeltiden praktiserade, enbart för att slå blå dunster i ögonen på folk.
John Ralston Saul skräder som sagt var inte orden om de veritabla bluffmakare som han anser att neoliberalerna och de neokonservativa representerar. Så här fortsätter han på sid. 24 i ” Den omedvetna civilisationen:” (1997)
”Om vi inte kan se oss själva kan vi inte handla som människor. Det är knappast förvånande att konsekvensen är förlusten av självrespekt.
Självföraktet är nyckeln till vår svaghet för ideologi”. Och därmed menar han efter vad jag förstår det slags ideologi som är att likna vid doktrinär hjärntvätt istället för kritisk tänkande och att lita på oss själva och vår egen intuitiva och erfarenhetsbaserade kunskap..
Ideologier som gör anspråk på att innesitta den Enda och Absoluta Sanningen om Verkligheten och att likt de patriarkala religionerna kunna utlova ett framtida paradis av fullkomlig karaktär fast här på jorden i det framtida samhället istället för i himlen.
”Människor som du tänker manipulera, lura eller tvinga är människor som du föraktar. Och om de, majoriteten låter sig övertalas, ja, då föraktar de sig själva.”
“En liten skara unga amerikaner, huvudsakligen söner till rika och väletablerade familjer, har konstituerat sig som den nordamerikanska grenen av denna rörelse. De är ivriga anhängare till neokonservatismen. Den förhärskande atmosfären i deras språk visar att de är en belägrad minoritetselit som söker metoder att manövrera, manipulera och lura majoriteten till passivt accepterande.
Man kunde nyligen höra dem säga saker som:
`Vi kan faktiskt inte gå till fattiga svarta och ta ifrån dem välfärden om vi inte först går till fattiga vita bönder och tar ifrån dem välfärden.´
Och:
`De stora programmen som välfärdsprogrammet MEDICAID och MEDICARE kommer det att ta lite tid att bli av med. Men det finns en massa småprogram som vi kan göra oss av med direkt.´
Och:
`… det är farligt för Partiet att framstå som känslokallt.´ ( lägg märke till uttrycket `framstå som´
Och:
`Att bli anklagad för känslokyla i det nuvarande läget kan till och med vara till vår fördel´
Attityden av cynisk bitterhet trots deras egna bekväma omständigheter tyder på en omedvetenhet om deras egna djupa självförakt. Ett tonfall av religiös sadomasochism genomsyrar allt vad de säger: `Vi har gjort fel. Vi har satt oss i skuld. Nu måste vi betala. Vi måste ta på oss lidande.´Naturligtvis blir det andra som får bära lidandet, men det är en helt annan historia.”
”Italienarna har ett underbart ord för att beskriva en morsgris – un mammone. När jag hör eller läser om de här personerna kan jag inte låta bli att tänka på en farsgris – un pappone. Någon som försöker vara lika hård eller hårdare än sin far.
I varje fall är deras språkbruk inget annat än politisk – religiös retorik från reformationen”.
Läs mer citat av JRS på min blogg
http://sangamar.tumblr.com/post/29474962103/den-omedvetna-civilisationen-john-ralston-saul
15/08 22:38 at 22:38
”Varför är Sverige en krigarnation igen förresten?”
Sverige var en krigförande nation redan på 60-talet i Kongo i FN:s tjänst mot utbrytarstaten Katanga. Det var en full stridsinsats med svensk bombflyg och allt. Den långa svenska fredsperioden blev bara 140 år och inte drygt 200 år som man i bland talar om.
15/08 22:57 at 22:57
Lasse Strömberg:
Aha, är det så det ligger till
Sangamar:
Fast inlägget handlade inte om nyliberalism utan om politisk korruption.
Ianto:
Sant, det där kriget brukar ju gömmas under FN:flagg och har inte omtalats som krig fast det var ett sådant där Sverige var krigande part. Så tack och lov sade jag ingenting om 200 år här (fast det har jag visst gjort i något tidigare inlägg ).
15/08 23:35 at 23:35
Ja men som JRS framställer det helas så är väl det ungefär samma sak.
Den korporativistiska godtycklighet som nyliberalerna stått för kan ju inte resultera i ngt annat än politisk korruption – eller?
Ibland förstår jag bara inte hur skarpa gränser folk gör mellan det ena och det andra.
Bla talar han mycket om diskrepansen mellan det nyliberala mandatet om valfrihet i förhållande till den verklighet de står för i praktiken då de i själva verket just FÖRHINDRAR fri konkurrens på det sätt som framgår av videon ovan – genom att förskansa stora delar av marknaden genom politisk korruption för egen räkning och tex också genom att köpa upp sådana verkligt kreativa innovativa företag för att omintetgöra de innovationer som skulle kunna hota det egna monopolet.
17/08 04:11 at 04:11
Sangamar:
Korruption förekommer i alla politiska system. Det är inget specifikt för nyliberalism.