En rent farsartad nyhetsförmedling i en galen värld
Jag har inte orkat skriva om allt elände som galna konservativa politiker ställer till, härhemma och runtom i världen. Jag lyssnar dock fortfarande på nyheterna och blir alltmer förundrad över den nyhetsförmedling vi har.
Här har USA:s fanatiska neo-konservativa oligarki, med Bush som galjonsfigur, hållit på att hota resten av världen ända sedan 9/11 (den som inte är med oss är emot oss), men i massmedia, radio och tidningar (TV tittar jag mer sällan på) framställs allt elände, alla konflikter som vi ser på den internationella politiska arenan, som resultat av andra länders hot och krigiskhet, som hot mot frihet och demokrati (!). Det är så man tror att det inte är sant.
USA har hotat att angripa Iran flera år nu, och mycket tyder på att ett angrepp, av något slag, väntar precis runt hörnet. Det antas allmänt, bland folk som använder insidan av huvudet, att Bushadministrationen kan tänkas vilja slå till innan Bush avgår. När så Iran till sist svarar med att visa att man i så fall är beredd att försvara sig, genom att prov(demonstrations-) skjuta en missil, ja då framställer Bush detta som att han har rätt i sina påståenden om att Iran är farligt för hela Västvärlden och få i svenska massmedia säger emot.
USA håller på att snäva in sin robotbasring (den som byggdes upp kring g:a Sovjet,) runt Ryssland och försöker idag placera ut sådana allt närmare den numer snävare ryska gränsen, i de före detta sovjetiska buffertstaterna (vem i historia kunnig förundras över att Sovjet ville ha sådana förresten och vilka tror att de inte åter kommer att vilja ha det om USA framhärdar i sin nya kalla-krigspolitik?). När Ryssland svarar med att man inte kommer att acceptera detta, som man ser precis som det hot det är, då får vi höra att Ryssland är hotfullt. Det är man förvisso i somliga av närområdena, där man i USA:s efterföljd bekämpar alldeles egna ”terrorister”, men inte mot Väst, förrän USA börjat tränga sig allt närmare inpå Ryssland med sin vapenarsenal.
Samtidigt förklarar vår fullkomligt världsfrånvända regering (liksom den förra gjorde,) att nu ska det minsann aldrig mer bli krig i Europa, för nu har ”vi” skapat ett Europas förenta stater (eller i varje fall bra nära) och så lägger den ner vårt värnpliktsförsvar för nu ska vi istället försvara oss gemensamt, dvs delta i USA:s kolonialkrig. Det ska vi göra med hjälp av svenska legoknektar och för att få vara med och lägga beslag på all världens oljereserver, eller i varje fall få en liten del av dem. Fast Bildt, som redan har lite fingrar i oljesyltburken, räknar förmodligen med att tjäna egna privata pengar på detta framöver (allt enligt den liberala devisen om rätten till privat ägande, den där rätten som man (Haliburton ex) omedelbart började tillämpa i Irak).
I själva verket har hotet mot freden i Europa förmodligen inte varit större sedan Hitlers dagar. Allt tyder på att USA:s styrande i grunden har även rysk olja och gas i kikaren och en förhoppning att framtiden ska ge möjligheter att lägga beslag även på dessa. Nu får vi dessutom höra att det är Rysslands nättrafik som FRA-lagen är till för att fånga upp och sälja – till USA förstår man. Stiligt!
Den här gången ställer ”vi” alltså modigt upp, vilket vi inte gjorde förra gången, trots att högerkrafterna i Sverige gärna hade sett att vi hade gjort det, på Hitlers sida, och ivrigt agerade för den saken. Går vi med i NATO så har vi formligen bett om bomber över Stockholm och Göteborg, om det smäller mellan USA (NATO) och Ryssland och den risken är inte försumbar med den politik som förs i Väst idag, på USA:s begäran.
Men i massmedia får vi höra hur en massa andra länder är hotfulla och vi ska helt klart förstå att vi måste bekämpa dessa hot mot oss. Ja vi hotas förstås bara av av de stater som har olja eller gas (vid sidan av av terrorister förstås,) inte av några andra länder. Kina hotar oss inte, vad jag förstår, och inte heller Brasilien, ja inte ens Kuba hotar oss just nu.
Vem tror på de där blå dunsterna? Tror regeringen själv på dem? Tror socialdemokraterna på dem? Tror massmedias journalister på dem eller lyder de bara order?
Se även inlägg på bloggen ”Biology and Politics”:
– Ingrid Betancourt om Hugo Chavéz och svenska mediers lögner
– Pressenes frihet” som grundläggande rättighet och politiskt propagandavapen
– USA tar efter Sverige: FRA-lagen som auktoritärt exempel
Också detta blogginlägg handlar om medias förvridna verklighetsbilder:
– Magnus Berg, Burgsvik, ”Om detta må ni berätta”
10/07 10:31 at 10:31
Kerstin, håller helt med.
Men har börjat fundera på det du slutar med. Det måste väl finnas någon eller några som ser samma saker som vi. Kanske inte i regeringen, men kanske socialdemokrater eller oberoende människor? Och om man vidgar horisonten utanför Sverige, nog måste väl till och med många många länders makthavare, som dansar efter Bushs pipa, ha en rätt klar uppfattning om vansinnet. Men USAs vapenmakt är så överlägsen att man inte vågar?
Liknar väl alla dessa små och medelstora länders ledare som underordnade sig Hitler, kanske i en del fall mot bättre vetande (Ungern, Rumänien, Jugoslavien…)?
10/07 19:52 at 19:52
Storkrig blir det först när det finns två någotsånär jämstarka parter. Annars blir det småkrig. Förvisso kan vi bli indragna i småkrig också och är det redan, det i Afghanistan.
Men storkrig dröjer i minst femton år, tills Kina är jämstarkt med USA. Då skulle det förvåna mig om de kan dra jämnt.
10/07 19:54 at 19:54
Ja, jag glömde en sak. Om femton år är väl dessutom EU lika starkt som USA och Kina, och då får vi kanske se exempel på ”två slår den tredje”.
10/07 19:56 at 19:56
Senaste gången Iran (läs: Persien) var i krig i Europa var år 582 före vår tidräkning. Sannolikheten att de ska anfalla Europa är med andra ord rätt liten om man ser till statistiken…
10/07 21:01 at 21:01
Tyvärr tror nog större delena av svenska folket på det.
Visserligen är inte Bush populär men USA känns hemtamt och inte så farligt jämfört med de skumma länderna där bort i öst, araber, talibaner, komunister och annat skrämmande tycker vanligt, enkelt folk.
Den där rädslan för det som är främmande är nog det största hindret för medvetenheten hos den stora massan och grogrund för sympatier med SD och liknande.
Skulle det bli folkomröstning och NATO-medlemskap skulle nog majoriteten rösta för tror jag tyvärr, av rädsla för Ryssland, Iran och andra skumma länder.
Det är i alla fall vad jag upplever omkring mig i kontakt med enkelt folk typ, ”jag är inte rasist men…”, rädslan tar över och vinner över förnuft och medkänsla.
11/07 00:32 at 00:32
Lasse Strömberg:
Nej visserligen inte, men de kastade ju ut USA:s knähund, shahen, och det är ju ett allvarligt hot mot Väst – får vi väl anta. Sådant är nog allvarligt och att likna vid en ren attack.
Jan Wiklund:
Både USA och Ryssland är kärnvapenmakter och det är inte utan vidare självklart att Ryssland låter USA ringa in sig och successivt pressa sig.
Ryssland rustar upp nu dessutom, medan USA inte har så mycket annat än kärnvapen att komma med för tillfället. De har det besvärligt nog i Irak och att få ihop styrkor dit. Det är nog inte så att USA är så starkt längre alltså.
11/07 08:45 at 08:45
Det du tror om andra är du oftast själv.
Aj aj.
11/07 15:18 at 15:18
Marcin:
Vad tror vem om vad?
12/07 01:08 at 01:08
Struken/strider mot kommentarreglerna
12/07 23:36 at 23:36
Vad ryssarna tycker är inte relevant, det viktiga är vad de har resurser till. Redan på sovjettiden backade de såfort USA hotade med något reellt. I krig är det pengarna som gäller.
Alltså är det allvar först när Kinas BNP överstiger USAs.
12/07 23:53 at 23:53
Jan Wiklund:
Och Kina kan redan nu stjälpa USA ekonomiskt, om man skulle vilja göra det.
Och fortfarande, USA har inte trupper att sätta in längre, men de har sina atombomer, och det har Ryssland också. Ryssarna vet dessutom att det förhåller sig på det här viset. Du kan dessutom inte bedöma vad Ryssland kan ta sig för utifrån hur Sovjet agerade och reagerade.
Vad vi kan hoppas på är att USA:s styrande inser allt detta – men det vete 17 om jag litar på den saken.
24/05 12:29 at 12:29
[…] – En rent farsartad nyhetsförmedling i en galen värld, Motvallsbloggen 10/7 2008 […]