Är man lite uppmärksam kan man pricka in nästa offer för Washingtons krigsaktiviteter, efter Libyen, Syrien och Iran. Att Iran står på tur ska man vara både blind och döv för att inte ha sett och förstått. Kriget mot Iran har i praktiken redan börjat med både mördandet av Irans kärntekniker och med de ekonomiska sanktionerna. Sådana brukar USA ta till innan man tänker ”ta ner” en regim. Dessa sanktioner är säkert ämnade att försvaga länderna innan man sätter igång den slutliga kampanjen för att få till stånd regimskifte. Möjligen tror man att om man gör livet till ett elände för befolkningen så kommer den att vända sig mot sin ledare/diktator, vad landet ifråga nu har. Det fungerar dock inte på det sättet och det skulle förvåna mig mycket om man inte vet det i Washington.

De flesta har nog ännu inte insett att Washington har siktet inställt också på Ryssland och Kina dock. Är man lite insatt i vad USA/Nato (som måste betraktas som en USA-styrd organisation) sysslar med och förstår hur propagandan förs, då inser man att så är fallet, och då inser man också att både Ryssland och Kina har insett detta och att de börjat vidta mått för att försvara sig.

Vi ser hur kampanjen mot Ryssland började redan för flera år sen, men har intensifierats just nu, liksom propagandakampanjen mot Kina. Bl.a. såg vi den i protesterna mot valet i Ryssland, som var åtminstone delvis organiserat av amerikanskfinansierade s.k. NGO:er, ”Non Gevernmental Organisation”. Dessa är i själva verket, åtminstone delvis, finansierade av amerikanska Kongressen, genom NED, ”National Endowment for Democracy”. (1)

NED är en organisation som verkar runtom i hela världen och som utbildar, finansierar och stöttar aktivistgrupper som kritiserar och protesterar mot sina regimer och som i förlängningen kan användas för att skapa kaos i andra länder inför iscensättandet av regimskiften.

Så här presenterar sig NED på sin hemsida:

The National Endowment for Democracy (NED) is a private, nonprofit foundation dedicated to the growth and strengthening of democratic institutions around the world. Each year, with funding from the US Congress, NED supports more than 1,000 projects of non-governmental groups abroad who are working for democratic goals in more than 90 countries.

(Min översättning: The National Endowment for Democracy (NED) är en privat, icke vinstdrivande organisation som är ägnad att stärka demokratiska institutioner runtom i världen. Varje år stödjer NED mer äbn 1000 projekt genomförda av icke-regeringsstyrda (non govermental) grupper som arbetar för demokratiska mål i mer än 90 länder, med medel från den amerikanska kongressen.)

Med införande av demokrati menas i det här sammanhanget inte införande av folkstyre utan tillsättandet av regimer som tillåter det internationella (läst det angloamerikanska) kapitalet att köpa upp och exploatera ländernas naturresurser. Val kan ingå i projekten, men de ska inte vara fria (mer än till namnet) utan styrda så att de nya regeringarna garanterat kan kontrolleras från USA, som vi sett i Irak, i Afghanistan och nu senaste i Libyen. Styrningen kan se ut på olika sätt.

Bara benämningen på den paraplyorganisation som NED utgör, är i sig en propagandahistoria. När Västmakterna kolonialiserade världen förra gången, för några hundra år sedan, var det, sade man, för att ”civilisera” vildarna och för att frälsa dem genom att ge dem kristendomen. Det tyckte människor i Europa och Amerika på den tiden var väldigt humant. Idag säger man istället att man vill ”ge dem demokrati”, något som alla vi i Västvärlden sätter väldigt högt och tror på som det överlägsna systemet. I själva verket vill man inte alls demokratisera de länder man nu attackerar och återkolonialiserar på olika sätt, utan syftet är att förslava dem och/eller att lägga vantarna på ländernas naturresurser.

De flesta av oss som följde med i nyheterna kring det senaste valet i Ryssland, där Putin återvaldes till president, minns hur det förekom protestdemonstrationer mot valet och vi minns också namnet på en av de aktivistgrupper som stod bakom dessa protester, GOLOS. Denna organisation finns med på NED:s lista över NGO:er i Ryssland.(2) Senast jag räknade antalet sådana som var verksamma där var de 52 till antalet.  Läs gärna runt på NED:s hemsida. Det är ganska lärorikt. Vi kan utgå ifrån att det inte är någon slump att det också finns ett antal sådana här organisationer på Balkan exempelvis, liksom i Ukraina.

Ryssland har, på grund av de här aktivistgruppernas (NGO:ernas) verksamhet i Ryssland, just röstat igenom en lag som tvingar dessa NGO:er att registrera sig som utländska agenter och att redovisa varifrån de finansieras. I Sverige har vi fått höra om den här lagen, på nyheterna i media, och attityden har varit ganska klar: ”Det här är inte demokrati, det här är det gamla odemokratiska Sovjet som återuppstått.” Men, vad man inte talat om samtidigt som man berättat om den här lagen, är att man har nästan exakt samma lag i USA:

NGOs on steroids: ’Foreign agents’ to front up in Russia (utlagd 13/7 2012)

Det säger sig självt att ett land inte kan acceptera att en grupp finansieras från andra länder för att försöka undergräva legitimiteten hos den egna regeringen eller riksdagen och destabilisera landet. Vi svenskar skulle inte uppskatta att ha en massa organisationer här som finansierades av Ryssland och vars syfte vore att störta vår regering och ersätta den med en Rysslandsstyrd sådan. Vi har alltså ingen anledning att anklaga Ryssland för den här nya lagen. Det är en fullkomligt begriplig säkehetsåtgärd av en stat som vet att den redan är utsatt för de första stegen i en destabiliseringskampanj vars syfte är att störta regimen. (3)

Vad gäller Iran har man alltså redan kommit över stadiet av ren demonieringspropaganda och övergått till nästa steg, ekonomiska sanktioner. Vi accepterar dessa för att vi ju lärt oss se på Iran precis så som propagandamakarna vill att vi ska göra, som en förfärlig stat. Nu har jag väl svårt att betrakta Iran som en fullfjädrad demokrati (men det anser jag inte heller att USA är idag) men jag kan fördenskull inte önska död och förintelse över en massa oskyldiga iranier och jag kan inte se vad dessa vinner på att Irans olja hamnar i de multinationella oljebolagens händer. (*)

I fallet Ryssland har man än så länge bara hunnit till de första stegen i demoniseringspropagandan, liksom vad gäller Kina, ja bortsett förstås från NGO:ernas protestdemonstrationer. I Syrien har man kommit längre och övergått till att utöva ren och våldsam terrorism, med hjälp av Gulfstaterna Qatar och Saudiarabien, med hjälp av inhyrda våldsmän men även av missnöjda syrier och med hjälp av betalda och utbildade desinformatörer som sprider falska uppgifter till media, till oss mediakonsumenter. Målsättningen är att avsätta regimen och ta över styret av Syrien, genom de nickedockor man har kontakter med,  personer som vistats länge i USA eller Storbritannien, precis som man gjort i Libyen. Detta mål får kosta hur mycket som helst i människoliv och förstörd infrastruktur. I denna propaganda ingår nämligen att vi ska tro att det är den aktuella regeringen som åstadkommer förödelsen och eländet. Ett inte ringa antal av de resningar eller uppror, som vi  har sett runtom i världen på senare år, har satts igång och ibland organiserats av sådana här NGO:er.

Det otäckaste med den här verksamheten är att USA inte gör någon hemlighet av den, även om man använder sig av propagandistiska beskrivningar av den och även om den framställs som humanitär. De styrande vet nämligen idag att det inte spelar någon roll därför att majoriteten av alla människor i Väst är lätta att lura på grund av att de är så okunniga, både om hur propaganda bedrivs och om var de kan skaffa sig information om vad som pågår. Idag vet de styrande (eller snarare deras rådgivare), utifrån beteendevetenskapliga studier, att man inte behöver ta till den typ av åsiktsförtryck som 1900-talets diktatorer, Hitler, Franco, Stalin m.fl. utövade. Det gör ingenting om några procent av människorna i Väst vet och förstår vad som händer så länge majoriteten inte inser det och det gör den inte när media kontrolleras av makten eller av maktens hantlangare. Men, för säkerhets skull utvecklar man tekniker för att kontrollera alla människor idag.

Ju säkrare man som nyhetskonsument är på att man inte låter sig luras, desto lättare blir man ett offer för propaganda och den som en gång fallit för en propagandalögn har sedan ännu svårare att förstå och komma till insikt. De flesta vill nämligen inte inse, och inte ens inför sig själva erkänna, att de har blivit lurade. Det finns det också beteendevetenskapliga experiment som visar.

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

/Kerstin

PS: jag rekommenderar den här artikel i The Guardian. Den är mycket avslöjande och kärnpunkten i artikeln är att angreppet på Syrien planerades i USA redan 2006. Artiklen, som har rubriken ”The Syrian opposition: who’s doing the talking?”, handlar också om de personer som var inblandade i planeringen och om deras kontaktnät. Om jag orkar ska jag försöka återkomma till den och referera den lite kort senare men tills dess vill jag inte undanhålla de intresserade artikeln ifråga.

Tillägg 16/ 7 2012 kl. 14.45 /Om Resursnationalism
*) Det har börjat dyka upp lite här och där på sistone, framför allt i engelskspråkiga tidskrifter och siter, än så länge – ordet ”resursnationalism”. ”Nationalism” är något fult. Dels associeras det med nazismen, dels med fientlighet mot människor från andra länder, med etnisk purism och etniska rensningar. Sådant vill vi inte ha. Alla människor på jorden bör ju acceptera och respektera varandra och omfamna varandra.

Alltså är ”resursnationalism” något högst avskyvärt. Sådant ska vi inte acceptera någonstans. Men vad menas egentligen med begreppet? Vad syftar det till? Jo, det är en fin omskrivning för ett lands vägran att låta andra staters företag köpa upp deras naturresurser, de multinationella giganternas rätt att lägga på beslag på all världens resurser och rikedomar alltså. Vinsterna från sådana ska inte i första hand gå till de länder där resurserna finns och till människornas där välfärd, utan till de megamäktiga och megarika multinationella företagen, som företrädesvis är amerikansk- och/eller engelskägda (kallas ofta för ”amerikanska intressen” när USA:s politiker talar om dem). (4)

Begreppet ”resursnationalism” ska nu trumfas in och vi ska alla lära oss att inse hur hemskt det är med ”resursnationalism”. Så det kan vara värt att redan nu fundera på vilka som i första hand ska gynnas av att vi fördömer sådan och att vi så småningom förstår nödvändigheten av att vi (USA/Nato) bekrigar  sådan varhelst den dyker upp på jorden och byter ut regimer som uppvisar denna hemska, diktatoriska och frihetsinskränkande nationalism.

Länkar:
1) Länk till NED 
2) NED-finansierade NGO:er i Ryssland
–  NED-finansierade NGO:er i Central & Östra Europa
2) GOLOS, Wikipedia 
2) Ryssland. Vems språkrör är GOLOS? Maverablogg 3/12 2011
3) Going Rogue: America’s Unconventional Warfare in the Mideast, Sharmine Narwani, al-akhbar 25/5 2012
3) Vad kommer att hända i Syrien, Motvallsbloggen 13/6 2012
– USA hotar Ryssland och Kina för deras stöd till Assad, Motvallsbloggen 6/7 2012
4) Resource nationalism, Wikipedia
4) The turning tide of resource nationalism, Javier Blas, ft.com 15/6 2012
4) Grim tidings from a veteran resource nationalist, John Robinson West, ft.com 22/4 2012
– Questioning the Syrian “Casualty List”, Sharmine Narwani, alakhbar english 28/2 2012
- USA vill störta Assad som ett led i kampen mot Iran, Kina och Ryssland, Anders Romelsjös blogg 8/7 2012