En försommarrapport från hålet i skogen
Jag har ju lovat lite sommarrapporter från vårt lilla torp i skogen. Det är nödvändigt att tänka på och njuta av trevligheter ibland också. Så här kommer den första rapporten.
Nu har tornsvalorna, OK då, tornseglarna, kommit. Då är det högsommar. Jag har tyvärr bara sett att två par har flyttat in. Den tredje holken, som också var bebodd förra året, vill ingen bo i i år vad det verkar. Istället har det tidvis verkat som om två par slåss om en holk. Jag undrar lite smått om det bor någon annan fågel i den tredje holken. Roligt att det i alla fall finns två par tornsvalor i huset. Det är härligt och sitta och lyssna till deras sriii-sriii över huset. Det fina med de här fåglarna, dessutom och till skillnad från exempelvis hussvalor eller ladusvalor, är att de inte smutsar ner nedanför boet.
I trädgården har det börjat blomma så smått. Smörbollen är stor och grann och har blommat en dryg vecka nu. Den är alltid först ut. Sen har det gått fort. Just nu håller aklejorna på att slå ut och även prästkragarna. En av nävorna, brunnävan, blommar också sedan några dagar och en del av de vita pingstliljorna har slagit ut. Jag har väl 7 större ruggar samt en del mindre och självsådda ute i ängen. Flera ruggar är betydligt större än den på bilden nedan, där alla blommorna inte slagit ut än dock. De doftar fantastiskt.
Mina liljor, som jag satte fler av förra hösten, har kommit upp fint och det ska bli trevligt när de börjar blomma. Flera av dem doftar också intensivt. Löjtnantshjärtana vid köksfarstun blommar också. Den vita rikligt, den röda väldigt sparsamt. Halva busken är mycket mindre än den andra halvan. Vår lilla colliedam grävde där den står i våras, när hon hade för sig att hon skulle valpa (vilket hon inte skulle). Jag misstänker att hon rev av halva plantan med dess knoppanlag. Men några hjärtan är det i alla fall på den.
I Skogen runt huset börjar liljekonvaljerna slå ut. När man kommer ut i trädgården slår liljekonvaljdoften emot en med sådan intensitet att man nästan storknar. Vi har mängder runt hela stället, säkert många tusen. De täcker nog en yta på någon hektar, kanske mer. Jag har i aldrig sett så mycket liljekonvaljer innan vi flyttade hit. Jag tycker om dem för de påminner mig om min lilla mamma, som fyllde år 1:a juni. När jag var liten kom alltid mormor hem till oss och gratulerade mamma med en bukett liljekonvaljer. Men min mormor dog redan när jag var 7 år.
Vi har förresten också nattviol på tomten och i år har en kommit upp i gräsmattan till och med. Men de blommar först kring midsommar. Även de har en fantastisk doft – nattetid.
Så står eländet på plats då, plastväxthuset alltså, till Dans förtjusning och till bedrövelse för mitt estetiska sinne. Det första man ser när man går ut i trädgården är den där hemska hangaren. Jag får väl trösta mig med att det förhoppningsvis blir massor med tomater och annat gott vad det lider. Dessutom har jag själv lite plantor står där för tillväxt, bl.a. flera dubbla stockrosor, som jag har fått av dottern men som dock inte blommar förrän nästa år.
Har väl tänkt mig att försöka dra upp lite egna perenner framöver eftersom jag inte vill ta in några nya utifrån.Vi har nämligen inte några mördarsniglar i trädgården, eller i närtrakten, och jag är livrädd att få in dem. De kommer säkert med tiden men jag tänker göra vad jag kan för att hålla dem borta så länge som möjligt. Dock hämtade jag en höstaster från en granne lite längre bort, där de där hemska sniglarna inte heller finns, och planterade igår kväll. Den har sett lite hängig ut under dagen men nu under kvällen har den rest sig. Det ska bli roligt att få en sådan igen. Jag hade en rejäl höstaster på vårt förra ställe och det var så fint att kunna ta in färska blommor långt in i november ibland.
Våren har, som synes ovan, ägnats åt vedkapning och vedklyvning. Ska jag vara ärlig så har Dan gjort det mesta och en hel del tillsammans med dottern, som ska ha en del av den här veden. Nu ska vedhögen, som väl är nästan två meter hög, bara bäras in under tak och staplas upp också. Hua.
/Kerstin
28/05 13:01 at 13:01
Tur att du rättade till det där med tornseglarna … som nu sedan någon vecka ilar fram som små ivriga jaktplan även över Stockholm!
”I denna lju-uva sommartid” … ja, det är bara att gå ut och glädjas så länge det varar, vare sig man betraktar det sköna som ”den gode gudens håvor” eller bara skönt ändå!
28/05 14:28 at 14:28
Björn Nilsson:
Det värsta, för våra egon, är väl att prakten inte alls är till för att vi ska njuta, utan till för de polinerande insekterna, som kanske ser mer på denna prakt som vi ser på potatis: Ah, något ätbart.
Det hindrar oss ju inte att njuta av blommorna dock, och somliga djur.