Apropå Janne Josefssons program på TV idag, om hur invandrare utnyttjas oskäligt av inhumana arbetsköpare:

Året var 1993, på sommaren närmare bestämt. Jag var mycket upprörd då, dels över massmedias sätt att diskutera vad de kallade ”invandrarpoilitiken” och alla deras skriverier om ”flyktingtsrömmarna”, dels över den dåvarande borgerliga regeringens flyktingpolitik. Den gången var det framför allt människor från det krigsdrabbade Jugoslavien som sökte sig hit.
Redan den tidigare socialdemokratiska regeringen hade börjat försämra för flyktingarna i Sverige, men den borgerliga regeringen slog, tyckte jag då, alla rekord. (Det var innan jag hade sett den nuvarande borgerliga regeringen.) Den gången skrev jag av mig min ilska i ett 250 sidor långt manus, ett av mina byrålådsditon. Ur detta manus är nedanstående stycke hämtat.

Det kan ju vara intressant, i alla fall för några, att i dessa dagar, med en ny inhuman borgerlig regering, erinra sig lite om tiden då regeringen Bildt just stod i begrepp att besluta om tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingarna, så att de kunde skickas tillbaka hem igen så fort kriget var över – och när detta skulle inträffa visste man inte då. (Texten är obetydligt redigerad bl.a. för att den är nerkortad.)

Sommaren 1993 alltså:
Tillfälliga uppehållstillstånd – vad sådana innebär
I massmedia reagerade ingen då man talade om tillfälliga uppehållstillstånd och ingen påpekade att ett sådant också försätter människor i hemska situationer. Vad hade man tänkt sig? Att flyktingarna skulle stanna här i ett okänt antal år, kanske 15 år – eller vad‚ för att sedan utvisas‚ eller att de skulle stanna ett antal år först för att se om de kunde sändas hem‚ för att få tillstånd att stanna efter några års vistelse här då de inte gärna kunde leva i kappsäck i evigheter, eller har man i Sverige börjat ta palestinska flyktingläger i Mellersta Östern som förebilder? Hur hade man tänkt sig att det skulle gå med de barn som inte skulle få riktig skolgång i Sverige under tiden. Hur skulle deras situation se ut om några år och om de slutligen får uppehållstillstånd? Kring nyåret 92-93 beslutades nämligen att man skulle dra ner på flyktingbarnens skolgång på förläggningarna.
…………
Att försämra flyktingbarnens skolgång är förstås omänskligt. Här gäller det barn som är i mycket stort behov av distraktion och möjligheter till ett andningshål samt av stöd och hjälp från utomstående. Det är horribelt att man alls kunde komma på den idén! Dessutom riskerar man med detta beslut att slutligen stå där med en stor grupp flyktingungdomar som man så småningom måste ge uppehållstillstånd i Sverige och som nu hunnit bli halvanalfabeter. Det kan knappast göra dem väl rustade att klara sig bra i det svenska samhället.

Det var beslutet, att barnen till de asylsökande inte skulle få fullgod skolundervisning, som skolminister Beatrice Ask motiverade med att ”nu skulle människor bli mindre irriterade på flyktingarna eftersom kostnaderna för dem minskade i och med detta”.
Det har också mumlats om att man skulle behandla flyktingarna i klump‚ något man ännu inte har beslutat om dock. Sådana beslut står i klar strid mot tidigare praxis och intentioner genom att de slår ytterst slumpmässigt och kan försätta många individer i mycket svåra eller riskabla situationer‚ rentav innebära döden för somliga om man beslutar om utvisning i klump. Min generation är uppvuxen med ett borgerligt återkommande skall mot socialdemokraterna för baltutlämningen efter andra världskriget. Nu ser det ut som om den borgerliga regeringen tänker upprepa just det som den hånat och kritiserat den socialdemokratiska regeringen för under mer än fyrtio år, när det gällde baltflyktingarna.

Dessutom håller vi kollektivt på att upprepa det vi gjorde mot judarna under trettiotalet‚ nämligen hindrar dem från att komma hit som plågas svårt i koncentrationsläger och som utsätts för regelrätta folkmord. Nu kräver Sverige visum från områden där människor torteras och lider svårt på grund av omständigheterna där. Massmedias företrädare kan ta åt sig en stor del av äran för det‚ denna gången såväl som för femtio år sedan.

Här måste också sägas några ord om invandrarminister Friggebos bejublade framträdande i allsångsbranschen inför en församling invandrare och flyktingar i en stockholmsförort.
Den gången ställde hon också ut sin okunnighet till allmänt beskådande. Jag roade mig dagen efter hennes framträdande med att fråga mina flyktingelever på sfi-kurserna hur många som kände till sången ”We shall overcome”. En trodde sig ha hört den någon gång. Han hade arbetet för en luthersk kyrka i sitt afrikanska hemland. Övriga‚ som kom från olika delar av världen‚ hade aldrig hört sången. Jag gissar att det inte fanns mer än högst några‚ om någon alls‚ i den församling Friggebo försökte elda till allsång, som hört den här sången. Dessutom har de flesta av de invandrare hon talade till inte allsång som tradition och de är definitivt inte vana vid att skyla över motsättningar med en hurtig sång. Ovanpå detta är de flesta av flyktingarna alldeles för unga för att ha denna sång med sig i sina bagage även om de alla hade råkat komma från en USA-dominerad kulturkrets‚ vilket få av dem gjorde av bilderna på TV att döma. Det löjligaste i situationen var således inte‚ som så många i massmedia tycks ha ansett‚ att Friggebo försökte dämpa irritationen och motsättningarna med en sång‚ det tragikomiska var att hon lika gärna kunde bett dem alla sjunga ”Bä bä vita lamm” eller ”Hej tomtegubbar slå i glasen” då dessa sånger är lika okända för den församling hon talade med som den sång hon föreslog och försökte ta upp. Det är mycket man inte vet och inte förstår om världen när man tror att alla överallt och i alla åldrar kan sången ”We shall overcome”. En invandrarminister borde kunna litet mer än så. Man undrar vad Carl Bildt syftade på då han efter det borgerliga segervalet sturskt påstod att han just bildat Sveriges genom tiderna mest kompetenta regering?
(Bildts och Friggebos framträdande och försök att leda allsång kan ses på Youtub) :
……………
Tanken i vår invandrings- och invandrarpolitik har varit att vi inte skulle utveckla samma typ av gästarbetarsystem som det man utvecklade nere i Tyskland. Det ansågs omänskligt och det är också omänskligt. Ett sådant system innebär att människor kan få arbeta en tid inom landet‚ så länge de är attraktiva‚ men när de endera slitits ut av industrin eller industrin inte längre behöver lika mycket arbetskraft‚ då sparkar man ut dem ur landet igen. En sådan politik avspeglar en mycket odemokratisk och ovärdig människosyn enligt vilken människor från andra länder inte har något människovärde. De är endast värda något som produktionsfaktorer och om de inte kan fungera som sådana då ska de kastas ut ur landet eller förbjudas att bo här. Enligt denna politik har endast de i landet‚ av infödda föräldrar födda‚ något människovärde. Alla andra har endast ett värde som är jämställt med maskiners: ”Så länge vi har nytta av dig kan du bo här. När vi inte längre behöver dig då ska du väck och om du svälter ihjäl därefter det är vi inte intresserade av”‚ är den attityd som ligger till grund för gästarbetarsystemet.

Sverige skulle inte styras utifrån sådana värderingar och en sådan människosyn ansåg man tidigare. En människa skulle endera få tillstånd att stanna i vårt land för gott‚ eller så skulle den inte få tillstånd att stanna här. En flykting skulle endera få permanent arbets- och uppehållstillstånd därför att han hade bedömts vara i behov av beskydd och asyl i vårt land‚ eller så skulle han/hon inte anses ha sådant behov och då skulle han inte ges något arbets- och uppehållstillstånd utan sändas tillbaka hem. En noggrann prövning av hans asylskäl skulle garantera rättstryggheten för den asylsökande.
Detta var grundprincipen – och det är ingen dålig princip. Det enda acceptabla alternativet till denna princip är att man öppnar gränserna helt och tillåter vem som helst att komma hit och bo här‚ med allt vad det innebär för alla. Som praxis skulle denna princip troligen skapa stora problem och många tragedier dessvärre. Ibland tvingas man acceptera kompromisser och som sådan förefaller mig den svenska principen som gällde fram till sommaren 1992 vara den bästa tänkbara.

Vad händer när man har gästarbetarsystem?
Jo‚ människor som efter en tid utvisas‚ eller får sina arbetstillstånd indragna‚ har redan skaffat sig ett kontaktnät och de har stora möjligheter att gömma sig i samhället och stanna kvar illegalt i landet. Den kader av illegala invandrare man då får blir en utmärkt källa till problem och bidrar starkt till att främlingsfientligheten ökar. De människor som inte ser sig ha någon annan möjlighet i livet än att stanna illegalt i det land där de har arbetat en längre tid‚ de börjar därmed leva svart. De arbetar svart. De bor svart. De ger i sin tur upphov till en hel sektor av illegala verksamheter. Deras arbetsinsatser beskattas inte. De som hyr ut bostäder till dem kan ta ut ockerhyror av dem. De saknar socialt skyddsnät och blir de sjuka kan de inte söka läkare‚ deras barn‚ om de har sådana‚ kan inte gå i skolan etc. De som anställer dem kan betala dem usla löner och utnyttja dem å det skändligaste‚ som Günter Wallraff påvisade i sin bok ”Längst därnere ” (l985). Illegala invandrare hamnar alltså i ett tillstånd av total rättslöshet och blir lätta offer för kriminella av alla slag‚ om de inte själva initierar kriminella verksamhet för att försörja sig, vilket många av dem kommer att göra.

I flera Europeiska länder har sådana illegala invandrare blivit en institution som inte finns officiellt‚ men som alla känner till och som ändå accepteras i någon mening, eller i alla fall accepterades tills arbetslösheten steg med den nyliberala ekonomiska politik som man började tillämpa. I Frankrike, förklarades i ett TV- program‚ hotar industriidkare att flytta produktionen utomlands om man kastar ut de illegala invandrarna‚ eftersom‚ som man hävdar‚ man inte har råd att betala avtalsenliga löner. Alltså bor de illegala invandrarna kvar i Frankrike och skapar invandrarfientlighet då de anses ta arbeten från fransmän och till usla löner.
Wallraff påvisade hur tysk industri utnyttjar illegala invandrare och hur skrupelfria mellanhänder hyr in dem för diverse smutsiga och farliga arbeten till hutlöst låga löner. För dessa människor struntar man i alla arbetsmiljöbestämmelser. De kan ju inte klaga och inte gå till domstolar.

Systemet med illegal arbetskraft är ojämlikheten satt i system och det är ett system som inte på något sätt är förenligt med demokratiska principer. I själva verket är det en modern form av slavdriveri.
Vi är nu med raska steg på väg mot just detta system. Dels har vi gett generellt tillstånd för asylsökande som får vänta mer än några månader på besked‚ att arbeta‚ dels mumlar politikerna nu om att vi nog i fortsättningen får sluta att verkligen se till att utvisade också reser ut ur landet utan istället lita på att de själva tar sig ur landet när de blir utvisade‚ alltså att vi bör bete oss precis såsom man betett sig nere i Europa och på just det sätt som skapat de vidriga förhållanden som många människor lever under där. Ännu är detta inte beslutat här hemma‚ men nu kan man inte förvånas över något så det här kan mycket väl bli en kommande lag.

De borgerliga partierna och deras press presenterar emellertid det här systemet som ett ”valfrihetens och den lilla människans egna ansvar-system”. Det låter fint – men den verklighet som det skapar‚ den är inte fin. Den är smutsig‚ odemokratisk och hur inhuman som helst. Den bäddar för kriminalitet‚ för främlingsfientlighet och rasism och för en omoralisk och omänsklig utsugning av människor från andra länder. Däremot är många industriägare förtjusta i systemet av det enkla skälet att de här får en grupp arbetare för vilka inga som helst rättigheter gäller och som de kan utnyttja precis som de vill. De kan direkt döda dem utan att någon protesterar.
……….
Det fanns endast ett förnuftigt krav att ställa för några år sedan‚ det var kravet på kortare behandlingstider och förnuftig sysselsättning och en god utbildning i svenska under väntetiden på förläggningarna.
Den väg man nu gått är den motsatta. Den leder inte till ett gott samhälle för alla‚ eller ens för några. I USA börjar den rikare delen av befolkningen att förskansa sig bakom murar och anställer vakter för att känna sig trygga. I städerna kan inga barn tillåtas gå ut ensamma utan de måste alltid ha en vuxen med sig då de riskerar att kidnappas eller slås ihjäl. Så går det i ett land där ojämlikheten mellan människor blir alltför stor och där somliga har allt medan andra inte får något och där man diskriminerar vissa grupper allvarligt. Dit är vi på väg i allt raskare takt. Det är inte någon trevlig framtidsvision. Skälet till att vi är på väg dit är inte att det måste gå på det sättet när man får invandrare‚ utan det går på det sättet för att man nu fattar huvudlösa beslut om förändringar med sådana dystra konsekvenser.
 
Vi sänder fel signaler
På senare år har framför allt Ian Wachtmeister‚ men också somliga utanför hans grupp‚ hävdat att Sverige sänder ut fel signaler och att detta är orsaken till att så många kommer till Sverige. Det är naturligtvis helt riktigt att ett land som får rykte om sig att vara ett bra land där invandrare och flyktingar behandlas väl‚ i förhållande till hur situationen är i andra länder, också blir ett land som lockar flyktingar och invandrare. (…..) Är detta faktum verkligen skäl att skapa så eländiga förhållanden för invandrare och flyktingar i Sverige idag att ryktet om hur förskräckligt det är i det här landet går som en löpeld runt jorden? Är det verkligen det ryktet vi vill ha i världen och är priset‚ en stor grupp av invandrare som helt saknar känsla av solidaritet med vårt land‚ med allt vad det för med sig av sociala problem‚ verkligen värt att betalas för att det ska komma färre flyktingar till våra gränser och begära asyl här?

Det är oundvikligen så att behandlar man människor illa i ett land‚ då kommer dessa människor snart att avsky det samhälle de hamnat i och att vägra att anpassa sig och följa detta lands normer och lagar. När de gör så kommer de att utgöra problem i detta land. Det blir alltid problem om man inom ett lands gränser har en stor grupp människor boende som inte accepterar landets seder och bruk och inte respekterar dess majoritetsbefolkning och de lagar som gäller‚ eller som betraktar majoritetsbefolkningen som ociviliserad och oförnuftig och som sådan betraktar man alltid den grupp människor som visar en sitt förakt eller sin ringaktning.
……….
Eftersom vi nu har en hel del flyktingar som tillåts stanna i vårt land, och som därmed kommer att bosätta sig här för gott‚ är det inte någon god idé att redan från början behandla dem nedlåtande och dåligt. Med sådant agerande kan vi inte annat än skapa oss verkligt allvarliga och tråkiga problem i framtiden också med de invandrare som bor här legalt och med problem med invandrare följer oundvikligen ökande rasism och tilltagande främlingsfientlighet. Ännu så länge har vi inga allvarliga sådana problem med invandrare i vårt land‚ vilket till inte ringa del beror på den förda invandrarpolitiken. De är emellertid under uppsegling‚ men inte för att vi gjort för mycket utan för att vi gjort för litet‚ för att inga allvarliga försök att verkligen leva upp till lagstiftarnas intentioner gjorts de senaste åren och för att man skapat en invandrarfientlighet i landet och lockat fram rasister och extremister ur deras hålor och uppmuntrat dem att gå till aktion.
 
Rikspolitikerna och flyktingpolitiken
Rikspolitikerna har inte agerat imponerande flyktingvänligt de senaste åren och det är ett faktum att de gamla intentionerna ”jämlikhet‚ samverkan och valfrihet” inte längre gäller i praktiken‚ även om man inte lagstiftat bort orden ännu. Redan den gamla socialdemokratiska regeringen började ändra dessa intentioner‚ bl.a. i samband med att man kritiserade hemspråksundervisningen och gav sådana signaler till kommunerna att dessa började dra ner på denna. Sedan dess har neddragningen på hemspråksundervisningen varit stor och därmed handlar det inte längre om valfrihet för invandraren om han vill behålla sin kultur eller inte‚ och om att han eller hon ska ges möjligheter att återvända hem till sitt hemland igen när situationen kanske förändras där‚ som inte var en oväsentligt orsak till att man beslutade om hemspråksundervisningen en gång. Vidare har man i flera omgångar dragit ner på bidragen till de asylsökande.

1992 presenterade Monica Werenfels Röttorp en utredning om flyktingmottagandet. Hela utredningen genomsyras av inställningen till flyktingarna som en asocial halvkriminell grupp som det gäller att sätta dit‚ tvinga till arbete och hota att lyda de order de får från det svenska samhället‚ med andra ord av förläggningspersonalen. Det vackra talet om deras företagsamhet och kreativitet är inte ägnat att göra annat än dölja denna grundinställning. Den här regeringen är utmärkt duktig att med vackra ord måla över en rutten politik så att den ska förefalla smaklig och dölja vad det egentligen är frågan om.

Det sägs också mellan raderna i undersökningen att även om asylsökande ska kunna åläggas att delta i svenskundervisning under asyltiden‚ så ska arbete gå före sfi-undervisning. Flyktingen ska vara skyldig att försörja sig och sin familj och därför bör inte deltagande i sfi-undervisning vara en rättighet hävdar utredaren. Arbetar flyktingarna ska de inte lära sig svenska med andra ord‚ med de konsekvenser detta får för dem som senare får tillstånd att stanna i landet. De som inte arbetar ska tvingas att gå på sfi-undervisning däremot‚ med hot om neddragning av bidraget om de uteblir. (………) Utredaren avslöjar också att hon lägger skulden för att flyktingarna inte lär sig svenska på flyktingarna själva‚ inte på det samhälle som struntar i att organisera en förnuftig och god undervisning åt dem.

DN hade dessvärre alldeles rätt när man presenterade denna undersökning med rubriken ”Hårdare tag mot flyktingar”‚ det är i grunden detta det hela handlar om. Invandrarministern har inte varit sen att haka på den flyktingfientliga attityd som den liberala pressen ihärdigt arbetat för att åstadkomma de senaste åren. Skamligt är ett milt uttryck i det här sammanhanget.

Länk:
Uppdrag Granskning TV1