Craig Murray om censuren och medias propaganda
…men vad rubriken också skulle innehålla: Om västregeringarnas totala ointresse för mänskliga rättigheter i utomamerikanska och utomeuropeiska stater och för människors där välfärd, trygghet och rätt till liv.
Varför inte lyssna lite till vad Craig Murray, den brittiske diplomaten som blev avskedad och svartlistad för att han protesterade mot användandet av information som inhämtats medelst tortyr, har att säga om journalism och om media och deras propaganda samt om hur regeringar i Väst använder sina underrättelsetjänster för propaganda, för att lura människor i Väst.
Man har hållit ett möte i Berlin Freedom of Expression Forum där även Craig Murray talade. Samtliga tal från konferensen lades ut på YouTube – men Craig Murrays togs ner ganska snabbt, vilket man kan se på ett inlägg på Craig Murrays blogg. I inlägget som följer på detta inlägg kan man läsa om hur hans inlägg försvann från YouTube. (En del av kommentarerna är också intressanta.) Någon har laddat upp filmerna och lagt ut dem igen varför de nu kan ses här nedan.
Interview: Amb. Craig Murray (Former British Ambassador to Uzbekistan) (Utlagd 14/3 2012)
Lyssna också till vad Craig Murray har att säga om hur US och UK stöder Uzbekistan bl.a. på grundval av bekännelser som som pressats fram genom en fullkomligt vidrig tortyr:
Amb. Craig Murray (Former British Ambassador to Uzbekistan)(utlagd 14/3 2012)
När jag hör de här beskrivningarna av tortyren kommer jag att tänka på hur George Bush Bushadministrationen ville använda tortyr för att få fram falska erkännanden – dvs sådana som man ville ha för att kunna gå vidare med olika politiska åtgärder. När detta är fallet är det naturligtvis helt meningslöst att kritisera tortyren genom att påvisa att man inte kan få fram pålitlig information med hjälp av tortyr. Men regeringar som tillämpar tortyr för det här syftet hävdar utåt och får då stöd av många, att ”det är viktigt att få fram viss information eftersom man därmed kan rädda många människoliv” och då måste tortyr användas ibland. Cynismen är otrolig, vilket är orsaken till att människor tror på de här lögnerna. De allra flesta kan bara inte tro att det finns människor som är så bottenlöst ondsinta eftersom de inte själva är sådana.
/Kerstin
18/03 20:01 at 20:01
Detta har jag inte hört om Bush förut (även om jag har hört mycket). Var står det?
Det är ju i så fall inte en millimeter bättre än Moskvarättegångarna, allmänt erkända som ett av 1900-talets absoluta lågvattenmärken.
18/03 21:35 at 21:35
tittar du på de här filmerna på youtube är det cirka 200 till 1000 tittare
vi är cirka sju miljarder på den här planeten.
kerstin du ska ha tack för att du länkat till dem!
det handlar om ”våra” media som tiger och ljuger.
hur ska vi förstå det?
18/03 23:23 at 23:23
o:
Trevligt att du uppskattar att jag lagt ut filmerna. Det gäller att tassa försiktigt och ha ordentligt på fötterna.
Jan Wiklund:
Vad har du inte hört om Bush? Att han hade ett möte med Karzai om gasledning genom Afghanstan redan 3 år innan han blev president? Men det har väl talats en hel del om att Afghanistanäventyret handlar om dessa gasledningar. Däremot hade inte jag heller hört om det där mötet. Längst ner i artikeln om Karzai i engelska Wikipdedia står det lite om överenskommelsen med Unocal:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hamid_Karzai
Var det står om det där mötet vet jag inte men jag tror inte Craig Murray ljuger. Den mannen har sett och haft hand om mycket ”papper” och analyserat underrättelsematerial och hemligstämplade dokument, och har fortfarande kontakter, så han torde veta vad han talar om.
19/03 12:55 at 12:55
Det jag inte hade hört av Bush var att han har *erkänt* att han ville pressa fram falska bekännelser. Jag var övertygad om att han i vått och torrt och under alla omständigheter har påstått att de var äkta.
19/03 18:46 at 18:46
JanWiklund:
Det var kanske lite slarvigt uttryckt av mig, ser jag nu, för det var ”Bushadministrationen” som önskade detta (är ändrat i texten nu). Nu kan det ju ha varit så att Bush var ovetande, men förefaller det troligt? Nej. Och även om han var det så var han högste ansvarig och skyldig att känna till vad hans administration sysslade med.
19/03 20:27 at 20:27
Jag menar, är det otvetydigt att det var medvetet falska bekännelser de ville ha? Eller är det bara en slutsats?
Möjligheten finns ju trots allt att hela det motbjudande spektaklet sattes igång för att man ville pressa fram upplysningar, precis som man sa. Att sen upplysningar frampressade under tortyr sällan är värda något kan man ju inte kräva att upphetsade tjänstemän ska bry sig så mycket om när deras chefer pressar på i andra änden och kräver omedelbara resultat.
Administrationer är amoraliska och bryr sig bara om sina egna mål, det vet vi. Men det är ju inte samma sak som att dom arrangerar skåderättegångar.
19/03 21:14 at 21:14
Jan Wiklund:
Du kan ju läsa artikeln som jag citerar i inlägget jag länkar till, där just detta påstås.
Och faktum är att om detta är fallet så blir tortyren mer begriplig. Jo, så kan den ju användas för att skrämma alla andra till tystnad och underkastelse också förstås.
Dessutom innebär det som Craig Murray säger i den nedre av de här två filmerna ungefär samma sak, att man vill ha fram bekännelser som kan användas för propagandan. För att hävda att det finns Al Qaida-terrorister i Uzbeikstan i det här fallet. Så jodå, det är nog precis så man använder tortyren idag på alla möjliga håll.
Och skåderättegångar, var talar jag om det?
19/03 21:32 at 21:32
Kerstin och Jan Wiklund har en diskussion. Jag tycker att de bägge missar målet. Bägge försöker beskriva något så bra som möjligt – värdera det så bra som möjligt. Det handlar för dem och oss alla om känslor och tankar. känslor: varmt och kallt och tankar: högt och lågt. Är höjderna goda eller onda eller är det dalarna som är bra eller dåliga.
Kerstin och Jan Wiklund – ni missar att det inte är den rätta beskrivningen/värderingen som är avgörande – det handlar om att kunna få så många som möjligt att svälja ens beskrivning/värdering.
Det handlar om att äga media och det handlar inte om hur folk röstar. Det handlar om hur rösterna räknas inte hur folk röstat.
OK! Jag tror ni hänger med… äga media och rösträknarna. Det är vad som avgör. Alliansen äger de flesta media. Oppositionen – sossarna har avhänt sig sina media…
Varför förespråkar nästan ingen i Sverige beslutande folkomröstningar. Jag tror inte att svenska folket sagt ja till sossarnas och moddarnas Saudi vapen affär om de fått rösta.
Demokrati betyder folkstyre. Representativ Parlementarism är ett elitstyre.
Varför inte jobba för beslutande folkomröstningar? eller hur ska vi annars få någon slags världsfred. Eliter i FN kommer att fortsätta lura befolkningarna. Säga att ont gör gott. Krig är fred.
För att förstå media så kan det vara intressant att ta del av det här:
Noam Chomsky – ”10 strategies of manipulation” by the media.
http://factsfortruth.blogspot.se/2011/05/noam-chomsky-10-strategies-of.html
1. The strategy of distraction
2. Create problems and offer solutions.
3. The strategy of gradualism.
4. The strategy of deferring.
5. Address the public as you would a little child.
6. Appeal to the Emotional aspects rather than critical thought.
7. Keep the public in ignorance and mediocrity.
8. Encourage the public to be complacent with mediocrity.
9. Reinforce self-blame.
10. Understand individuals better than they understand themselves.
Hoppas Kerstin publicerar det här. Det kanske kan så ett frö till en diskussion.
19/03 22:32 at 22:32
o:
Du spammar i det närmaste den här bloggen och egentligen borde jag defintivt inte släppa fram en enda till av dina kommentarer.
Om det du skriver ovan dock; Du läser tydligen väldigt regelbundet denna blogg och om du inte har noterat att jag skrivit massor om det du ”föreslår” att jag ska skriva om, eller anser att jag ska försöka förstå, då vet jag inte vad jag ska säga om dig. Det finns nästan ingenting som du skrivit hit som jag inte redan både vet och förstår. Men:
Varje inlägg här är inte en bok på 450 sidor, alltså kan man inte få med allt i varje inlägg, eller i varje kommentar. Dessutom finns det områden jag inte tänker skriva om. Så ge dig nu. Det är inte du som bestämmer vad jag ska skriva om eller i i vilken ordning jag ska göra det. Det är jag som bestämmer den saken.