En diskussion om Syrien, om vad som har hänt och vad kommer att hända
Intressant att lyssna till en diskussion om Syrien, och Iran, mellan två personer på News Click i Indien.
Aijaz Ahmad on Syria after the failure of the US-backed UN Resolution (utlagd 15/2 2012)
Observera att Aijaz Ahmad vidimerar att de arabiska observatörernas rapport ger en bild som stämmer precis med vad Syriens regim säger om upproret, samt att regimen samarbetade med observatörerna på bästa sätt och att observatörerna kunde resa som de önskade i landet. Han säger också att Al Jazeeras rapporter är inkorrekta. Dessutom berättar han att media fabricerade nyheter. Vidare konstaterar han att allt media rapporterar kommer från oppositionen och att till och med FN:s rapport endast grundar sig på samma information.
Låt oss sen fortsätta och se vad samme man hade att säga om USA:s intentioner i och med Iran en månad tidigare.
Aijaz Ahmad: Iran Sanctions are Genocidal and for Provoking Iran into War (utlagd 20/1 2012)
/Kerstin
15/03 10:09 at 10:09
Det är ruskigt synd att man inte får reda på vad som händer förrän efter sådär tio år när forskare som inte har egenintressen i saken har hunnit rota igenom materialet. Ungefär som i ex-Jugoslavien.
15/03 12:33 at 12:33
Jan Wiklund:
Så är det ju dessvärre alltid när det gäller krig och internationella politiska kriser, och har alltid varit. Idag finns det ju i alla fall information som ligger vid sidan om den medias styrda propaganda, även om det är lite knepigt att få tag i den, tar tid att vaska fram den och ännu värre, att utvärdera den information man hittar där.
Nätet är ju dessvärre inte så bra för att få fram sanning eller för att gynna demokratin som somliga trodde att det skulle bli, för idag har stater utvecklat sin propaganda så att den också omfattar nätet. Både Facebook och Twitter används flitigt för propaganda ex.
15/03 13:26 at 13:26
Vem är då denne Aijaz Ahmad som enligt dig sitter inne på sanningen?
http://en.wikipedia.org/wiki/Aijaz_Ahmad
Jag väljer att lyssna på amnesty international, human rights watch, rädda barnen, läkare utan gränser, o dylika organisationer. Vad får de höra i flyktinglägren?
Vad säger de som vet?
De kvinnor och barn som flytt landet?
15/03 15:00 at 15:00
roger:
Han är professor, och framför allt ger han en annan bild än den vi matas med i Väst. Det skadar aldrig att höra andra röster än dem vi är vana vid, och inte minst att höra röster från en annan del av världen. Tänk om han har rätt?
Sen rekommenderar jag:
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=8864#comments
Om hur Amnesty erkänner att man inte talat sanning om Libyen.
De flesta s.k. NGO:er är dessutom finansierade av USA och i akt och mening att gynna USA:s intressen i andra länder, dvs. deras ekonomiska intressen. Human Rights-grupperna har ju dessvärre misskrediterats ordentligt på sistone. Jag litade också på dessa tills för något år sedan, men det gör jag inte numer.
15/03 15:13 at 15:13
Det finns en klassisk bok om det här, Promoting polyarchy, av William Robinson, http://www.amazon.com/Promoting-Polyarchy-Globalization-Intervention-International/dp/0521566916
Den handlar om att uppsjöar av statssubventionerade amerikanska NGOer används istället för, eller i alla fall som komplement till, militären för att puffa för USA-intressen.
Sen vet man dessvärre inte förrän långt efteråt vad som egentligen hände.
Men generellt kan man förstås säga att det ALLTID är genuina intressen i landet i fråga som bråkar. Assad företräder den alawitiska minoriteten, vilket förstås många är missnöjda med. Och så har vi den ekonomiska krisen som spär på missnöjet. Så nog är det genuint alltid.
Vilket det otvivelaktigt var även i Jugoslavien. Fast det var klickintressen som vann på att konflikten trappades upp till våld. För när den gör det blir det dom som har tillgång till mycket våld som vinner. Genuina folkrörelser är ofta bra på politik men nästan alltid usla på våld. Maffior och sekter är bra på våld.
15/03 15:47 at 15:47
Jan Wiklund:
Nu är det förvisso så att man oftast inte får hela bilden klar för sig förrän långt efter att krisen är slut, men man kan faktiskt få sämre eller bättre bilder redan medan den pågår, även om det kostar en massa tid. Idag är det lättare dessutom, att få det än de var för 25 år sedan, före Internet. Då kunde man ofta inte läsa mer nyanserade beskrivningar förrän långt senare. Idag kan man hitta dem på nätet medan kriserna pågår.
Sen, det är visserligen så att Assad är alawit, men hans regering består inte bara av alawiter så det är inte bara alawiterna som styr i Syrien. Dessutom är det nog ganska säkert så idag att en överväldigande majoritet av syrierna stödjer Assad, inte för att de älskar honom och hans politik i allmänhet, utan för att de inte vill ha sitt land inkastat i etniskt våld, ett allvarligt inbördeskrig, och sönderbombat. Vad de inte gillar med Assads politik har kommit att underordnas önskan att få lugn och ro i landet alltså och att undgå västligt sönderbombande och ett mycket värre blodbad på grund av ett sådant.
Om vi i Sverige befann oss i samma situation, visavi något land, som Syrien gör idag, skulle jag troligen ställa upp tom på Alliansen, vars politik jag annars avskyr, om den försökte undvika sönderbombande av Sverige och massdödande av svenskar.
15/03 20:28 at 20:28
Kerstin, mycket bra svar till Jan Wiklund. Det märks att du inte bara varit pedagog utan också verkligen har pedagogisk förmåga.
17/03 12:09 at 12:09
Det är sannerligen inte helt lätt att hamna rätt i dagens kaotiska värld. Det var kanske enklare förr när USA bombade i Vietnam. Minns att det även då tog många år för dåtidens dominerande mediekanaler, opinionsbildare och politiker att stödja Vietnams försvarskrig. Vissa inom dåtidens höger stod man på USAs sida in i det sista.
Idag har vi lustigt nog fått en bombvänster som med tal om demokrati, kvinnor och barns rättigheter, yttrande- och religionsfrihet förordar militär aggression mot oberonde suveräna stater. Denna bombvänster finns lustigt nog inom Vänsterpartiets ledande skikt. Hur sossarna ställer sig har jag ingen uppfattning om.
Förr försökte vi upprätthålla vissa grundläggande internationella principer. Respekt för suveräna staters oberoende, icke inblandning, avståndstagande mot militära angreppskrig var några av dessa principer.
Idag är allt relativiserat. Ytligt sett handlar det om att bomba bort regimer som ”man” ogillar. Djupare sett handlar det om att bomba bort regimer som vägrar gå de nykoloniala staternas (läst USA och Västmakterna) ärenden.
Medlet för dessa nykoloniala stater är att demonisera dessa regimer. Till hjälp har man sina egna länders mediaindustri. Den retoriska figuren ser ungefär ut så här: ”Diktator torterar dagisbarn medan ”rebeller” slåss för frihet, demokrati och kvinnors rättigheter”.
Den opportunistiska bombvänstern i Sverige utgör ett problem. Men jag förstår dem. Om Sjöstedt skulle tala klarspråk i denna fråga och slåss för principerna skulle partiet åka ur Riksdagen. Han skulle utmålas som en diktaturkramare och tortyrförespråkare. En sådan debatt går inte att vinna.
17/03 17:26 at 17:26
Bosse:
Jo, det är klart att Sjöstedt kanske inte har något val, men i så fall kunde man väl i alla fall vara lite tystare och inte klart ta ställning bara för de.sk. oppositionella och för västlliga ingripanden. Det borde väl i alla fall gå att ligga lite lågt.
17/03 19:29 at 19:29
Det känns tragiskt att se din enormt ensidiga rapportering. Jag tycker mycket av det du skriver och rapporterar om är intressant och det behövs någon som ger en balanserad bild. Tyvärr lyckas du inte med det eftersom du går så vilse i ditt USA-hat och ovilja att tro på något av vad ”main stream media” rapporterar (för övrigt något du har gemensamt med amerikanska högern). Slutar med att du bara blir en megafon för dessa ”satans mördare”. Det skulle lätt gå att ändra och då skulle din blogg verkligen bli relevant, men jag misstänker att du helt enkelt inte har förmågan att ändra dig.
17/03 19:44 at 19:44
martin h:
Jag behöver knappast ge båda sidorna, eftersom media ger enbart den andra sidan. Jag går här in för att ge den andra sidan – för den allmänna balansens skull. Den skriver eller talar ingen om i våra stora media.
Och ja, min avsky mot USA:s regeringar och utrikespolitik är nästan gränslös, av goda skäl. Det är varje anständig människa som inte är intill döden indoktrinerad i något annat och som kan 1900-talets krigshistoria.
En lista på USA:s krig och fientliga attacker mot och interventioner i andra stater sedan 1890:
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=6363#comments
Jag lovar dig att inte en enda av dessa stater hotade USA militärt.