Dagens OBS i P1, värt att lyssnas till
Dagens tips:
Lyssna på dagens OBS, P1, i datorn om du missade den under dagens sändningar. Det handlar om USA:s ekonomiska politik och dollarkrisen.
Nancy Westman recenserar Paul Krugmans bok The Conscience of a Liberal, hans syn på amerikansk ekonomisk politik och nedrustningen av välfärden i USA. Krugman talar också om hur dagens neo-koservatism har sin grund i reaktionen mot medborgarrättsrörelsen på 60-talet, i rasism med andra ord.
Efter Westmans inlägg för Dan Josefsson fram synnerligen intressanta synpunkter på dagens alltmer oroande dollarkris? Vad har det inneburit för USA, och för världen, att dollarn fungerat som världsvaluta, vad händer nu, när dollarn faller så att tom en del toppmodeller numer vill ha betalt i Euro istället för i dollar.
Programmet är dryga tio minuter långt, minuter som är väl värda att lyssnas till.
PS: Dagens Kurranz är inte heller dålig.
15/12 04:15 at 04:15
Tack för påminnelsen Kerstin! Jag hörde sista halvan idag på radion i bilen, alltså den om dollarn, och tänkte att jag bara MÅSTE höra hela OBS! sen när jag kommer hem, men sen glömde jag bort det.
Ja, är det inte det jag alltid har sagt? Eller kanske inte alltid, men jag tror iallafall att dollarn ligger risigt till, och det har jag trott ett tag nu. Jag tror faktiskt inte att dollarn överlever nästa lågkonjunktur, jag tror att nästa lågkonjunktur kanske blir t.o.m. blir en följd av ett kraftigt dollar-ras som tar hela världen med sig ner.
Hur det än blir med den saken så är dollarn en tickande bomb, och den dagen det rasar på allvar kommer vi att se en ny depression. Det är vad jag tror. Om denna dollar-kris inträffar samtidigt som peak-oil, ja, då blir det inte svårt att sluta släppa ut koldioxid iallafall, för ingen kommer att ha råd med olja och annan fossil smörja! Aldrig nåt ont som inte har nåt gott med sig
Det var också oerhört intressant att äntligen få en förklaring till USA:s extrem-korkade sjukvårdssystem. Nu fattar man. Allmän sjukvård skulle tvinga vita människor att vara sjuka tillsammans med svarta. Och det är tillräckligt många som inte vill detta för att förslag om allmän sjukförsäkring gång på gång ska haverera. USA:s apartheidsystem lever kvar mer än vad som syns på ytan. Jag tror det är svårt för oss här i Europa att riktigt förstå hur den djupt rotade rasismen i USA genomsyrar landet. Men repsnaror på gatlyktor säger en hel del om barbariet som fortfarande frodas… Hu!
15/12 04:23 at 04:23
Anja:
Visst var det ett intressant inlägg. Får nog skaffa mig och läsa Krugmans bok.
Det ruggiga är att det som kanske startade som ett rasistiskt projekt i USA, kommit att bli en viktig förebild för vår nuvarande regering, men även i alltför hög utsträckning även för den förra. Man kan bli mörkrädd för mindre.
15/12 22:55 at 22:55
Intressant det du säger att ”det som kanske startade som ett rasistiskt projekt i USA, kommit att bli en viktig förebild för vår nuvarande regering”…
Jag har alltid varit av den djupa övertygelsen att alla former av förtryck hör ihop. Rasism, sexism, barnförtryck (intressant att detta inte ens har ett namn i vår kultur, så pass osynliggjort är det och ändå har vi alla varit barn, kanske är det därför det är svårt att se, vi är alla lika hemmablinda på den punkten) och vår industriella och hänsynslösa exploatering av djur och natur. Det som tar sig uttryck som rasism i USA där man har haft ett apartheidsystem som är så lätt att glida tillbaka i om man lämnar det ouppmärksammat i två sekunder – tar sig troligen helt andra uttryck i ett land som Sverige som inte har en etnisk mångfald i historien, inga direkt rasistiska uppdelningar inom landet – historiskt sett – alltså är det inte dom spåren man hamnar i när förtryckslusten dyker upp i samhället igen. Nä, jag tror att här i Sverige är klassamhället det vi måste kämpa emot hela tiden och hålla utkik efter. Det är vårt lättaste mönster att falla tillbaka på när samhället i stort har tagit paus med att bekämpa det. Och därför tror jag inte att sjukvården kommer att hamna på precis samma organisering som den har i USA, även om det är förebilden, men något liknande. Det handlar kanske inte så mycket i Sverige om att slippa vara sjuk tillsammans med någon speciell person, av speciell börd eller hudfärg, utan snarare om att ens vårdkonsumtion också (precis som all annan konsumtion) kan få lov att vara en klassmarkör. Det måste kännas väldigt jobbigt för människor som så gärna vill vara finare än andra att de är helt jämställda med alla andra i samhället i sina mest sårbara stunder, när dom är sjuka. Att det inte finns något sätt för dessa människor, hur mycket pengar dom än har, att få större chans att överleva en cancer, en hjärtinfarkt, eller att få en operation att kännas som en större lyxupplevelse genom att få ligga på ett finare sjukhus med färska blommor i korridorerna osv. Jag tror att svenskens drivkraft till privatiserad sjukvård mer handlar om detta – att pengar ska kunna köpa mer. Det är liksom värdelöst annars att vara rik, när det inte kan köpa odödlighet. Faktiskt. Eller åtminstone en illusion av odödlighet.
Jag har förresten ett bra boktips om just det här med att alla världens förtryck hänger ihop och en bra analys hur: Lisa Gålmarks ”Skönheter och odjur”. En feministisk kritik av djur-människa-relationen. En liten varning för boken är dock på sin plats. Är man inte redan vegetarian när man börjar läsa den är det stor risk att man är det när man har läst ut den.
16/12 20:22 at 20:22
Anja, detta är ju alldeles fantastiskt, för det innebär att vi som står till vänster i Sverige inte har några fördomar alls. Det är skönt att veta, och det ger onekligen en viss tillfredsställelse att kunna tillrättavisa de där amerikanerna, som har fått allt om bakfoten och inte är lika härligt socialdemokratiskt upplysta som vi svenskar.
Ja, faktiskt, skulle man inte kunna säga att den vite medelklassamerikanen är ungefär som den ociviliserade vilden i gamla koloniala föreställningar: han behöver upplysas av oss civiliserade, kloka, antirastistiska och jämställda svenskar. Men till vårt stora förtret lever han kvar i sin primitiva föreställningsvärd.
Fast okej, det är ju som sagt skönt att kunna känna sig lite överlägsen. Och nog ska vi vara tacksamma att det i denna den politiska korrekthetens tidevarv fortfarande är okej att sprida våra älsklingsfördomar om amerikaner?