Fler än jag börjar se sambanden mellan nyliberal egoism och biologism/evolutionism samt sambandet mellan de idéer som förenar dessa ”ismer” å ena sidan och nazism/fascism/antidemokratiska strömningar å den andra.

Så här skriver Mats Deland bl.a. om saken i dagens Aftonblad.

Oavsett vad vi kallar de här strömningarna – nazism, nihilism, satanism eller vanlig pubertal omnipotens och narcissism – hänger de väl ihop med den nyliberala samhällsomvandlingen: världen tillhör de starka. Den hänsynslöshet de åberopar är bara några snäpp mer renodlad än den de ser runt omkring sig.

Jag har sett allt detta växa fram och varnat för det ända sedan början av 90-talet. Vid ungefär den tiden kunde man klart urskilja fyra ting som jag uppfattade som mycket illavarslande och som alla pekade i samma riktning, mot exakt det som Mats Deland ser och skriver om idag:

1) Biologismen återkom.
(Biologism här: Tendensen att förklara allt mänskliga betéende biologiskt/evolutionärt)
Genteknologin hade varit synnerligen framgångsrik och biologin börjde därmed bli alltmer av en modellvetenskap, idealvetenskap, som framgångsrika vetenskaper tenderar att bli.
Vid den tiden började också sociobiologin slå igenom på allvar, idén att människans sociala system är en effekt av våra gener i första hand, och att det egentligen är biologin som kan säga oss vad vi är ”av naturen”. Det var en föreställning som inte hade varit acceptabel sedan 1945 på grund av att Hitler, och hans påhejare (inte minst forskare och framför allt biologer, genetiker, läkare och psykiatriker ex), drog den tidens biologism till sin absolut yttersta konsekvens. Detta ledde till den vidriga utrotningspolitiken av judar och av alla andra folk som nazisterna ansåg vara undermåliga (Untermenschen) som ”zigenare” (eg. romer) och slaver, men även av människor med egenskaper som inte sågs som biologiskt naturliga, som de homosexuella, samt av politiska motståndare, kommunister och socialdemokrater.
”Nybiologismen” var alltså över oss från slutet av 1980- och början av 1990-talet.

2) Nyliberalismen hade ”segrat”
De flesta västländerna, även Sverige, hade nu på allvar börjat vandra Friedmans nyliberala väg, i princip, samma väg som som USA och England hade traskat på en tid redan och som skulle tvingas på alla U-länder: Banta den offentliga sektorn, sänk skatterna (framför allt för de rikaste) och kläm åt de fattigaste (samma åsikter som de konservativliberala förde fram under andra halvan av 1800-talet, samtidigt som de fick gott stöd för sina ekonomiska teorier i Darwins evlutionsteori – tyckte de).

3) Det började talas om det stora hotet med invandringen
Och redan i början av 90-talet (långt innan Al Qaida var uppfunnet av Bush & Co) började man peka ut muslimer som en för Europa farlig grupp invandrare. I ett TV-program i början av 90-talet exempelvis, visade man en fransk film som skulle få oss alla att förstå hur det ”kommer att se ut i Paris” när muslimerna har tagit över och ropar ut sina bönestunder var och varannan timme samt rullar ut sina bönemattor över hela Paris et.c.

4) Den vetenskapliga relativismen
Inte nog med det, inom vetenskapssamfundet hade relativismen vunnit insteg och alltfler förnekade alla möjligheter att förstå världen och kunna prestera några vetenskapliga sanningar. Nietschze hade redan kommit i ropet, nazisternas och Hitlers store filosof och idol och allmän naturmysticism hade kommit att omfattas av allt fler, även inom kultureliten. Världen bestod bara av berättelser, och den ena berättelsen om världen var lika god och sann som den andra.

Alla bitarna på plats
Här var redan bordet dukat, fast nästan ingen ville se det. Den naturliga biologiska fienden till oss fanns på plats (muslimerna), människan är ingenting annat än en vinstmaximerande egoist som går över lik för egen vinning och dessutom har evolutionen alltid gynnat dem som är starkast, det är de som vinner i evolutionens stora spel (biologismen). Här konkurrerar man obegränsat och vinner eller dör (liberalismen). Allt detta bildande ett mönster som var klart urskiljbart även om jag hårdrar det lite här, för givetvis är bilden mer komplicerad än så här.

Härhemma, såväl som i Europa och i USA. kunde man redan då se hur fascister och nynazister rekryterade nya proselyter och att dessa kände att vinden nu blåste i deras riktning. Grundläggande för dessa ideologier är just kunskapsrelativism och instinktivism: ”Lita på dina sunda biologiska instinkter och förakta intellektuella verksamheter de är ändå bara sken”. Båda dessa ideologier grundas alltså också i irrationalism och fanatism, på ovetenskapliga föreställningar och subjektivt upplevda känslor och åsikter.

Så här skrev jag om saken omkring 1995, men publicerat först 2002:

Under nittiotalet blev det intellektuella klimatet alltmer likt trettiotalets. Biologistiska förklaringar av mänskliga beteenden och känslor blev åter högsta mode. Vi fick en tilltagande invandrarfientlighet, nynazister började åter marschera på våra gator och de började misshandla och mörda invandrare och homosexuella. Dessutom gick nationalistiska partier framåt i val i flera länder i Europa. Politikerföraktet hade upparbetats dithän att allt färre kunde tänka sig att bli politiker och de flesta föraktar dem som är det, allt precis som under trettiotalet. Nu ifrågasattes också demokratin öppet även i våra största dagstidningar, något vi inte hade sett under årtionden.

Även detta skrev jag vid ungefär samma tid:

När kampen för jämställdhet och demokrati började hårdna under andra halvan av 1800–talet, då kom biologin, och senare Darwins evolutionsteori väl till pass för att legitimera och försvara det ojämlika samhällssystemet. Idag, när demokratin för första gången sedan den segrade en bit in på det här seklet ifrågasätts på allvar och när nyliberalismen går segrande över världen, precis som under 1800–talet, kommer biologismen åter väl till pass. Precis som förra gången finner vi olika biologismer, den som passar den ultraliberala ekonomismen, den totala låt-gå-politiken, och den som passar traditionell konservatism och fascism och precis som förra gången finns det gott om pengar för att gynna biologismen och många som tjänar på att propagera för den. Därför har alla som anser att demokratin är det bästa tänkbara politiska systemet anledning att vara uppmärksamma och varna för den intellektuella trend som nu är under uppsegling

Och som sagt, nu börjar fler se samma sak. Det inger ju ett visst hopp trots allt. Det är inte för sent än, men vi ska ju vara medvetna om att den ideologiska grund vi lägger för ungdomarna idag, det är den som troligen, men tack och lov inte säkert, kommer att slå igenom i praktisk politik om 20-30 år.

Litteratur:
– 1990, Berminge K, Evolutionsepistemologin som vetenskap och ideologi. Rpt. 162. Institutionen för Vetenskapsteori‚ Göteborg.
– 2002, Berminge K, Kvinnan – Djur eller människa? Ett vetenskapsteoretiskt perspektiv på biologismens kvinnosyn, Alba nr 7/2002

Länkar:
– De nya övermänniskorna, MATS DELAND om våld som växer, AB
– Liberalismen – ett förstadium till fascism? Motvallsbloggen 9/5 2006
Men även denna, äldre artikel i AB är av intresse i sammanhanget:
– Den svenska bushoisien. Lindeborg/Wijk, AB , 30/3 2007