Det är ju så att när man, som jag, har varit med i nära 70 år (nå jag är bara 68) och dessutom har varit politiskt intresserad sedan man var 15 år, så har man upplevt en del och kommer ihåg ganska mycket av det som hänt på den politiska arenan de senaste 50 åren. Det är ett halvt århundrade.

Tänker jag mig tillbaka till min egen ungdom så visst, jag läste om första världskriget och hur det var, men det kändes som om det utspelade sig i en annan tidsålder, som om det definitivt var urhistoria och låg så långt tillbaka i tiden att det inte var av annat än historiskt värde – och knappt det. Visserligen föddes även mina föräldrar efter första världskrigets slut, men de upplevde båda depressionen under 30-talet och berättade ju en hel del om sin barn- och ungdom, hur det var då, liksom de berättade om andra världskriget. Eftersom min pappa var mycket intresserad av krigs-och militärhistoria, som även jag blev av det skälet, kom jag att leva med andra världskriget som liten. Så även om detta krig slutade när jag bara var 1 år gammal känns det ändå som om jag upplevde det. De här perioderna blev ganska levande för mig genom deras berättelser, liksom fattigdomen på 30-talet och ett samhälle som få unga människor idag kan föreställa sig, än mindre kan de förställa sig att det kan bli så igen, vilket faktiskt är på gång.

Idag, när jag tänker tillbaka, inser jag ju att första världskriget slutade bara 26 år innan jag föddes och det inte alls var så lång tid som jag tyckte då. Min mormor och morfar föddes omkring 1875. De var alltså 44 år när detta krig bröt ut ute i Europa. Och nu tycker jag själv att det inte var speciellt länge sen Kennedy blev mördad, 1963, fast det snart är 50 år sen och som de flesta som var med då, minns jag precis när och hur jag fick budet om de tragiska skotten. Sak samma med kuppen i Chile mot Allende, som kändes som en stor tragedi, liksom de militärkupper vi såg i andra stater i Sydamerika. Tänker jag till, och det är inte alltid man gör det vad gäller den här saken, inser jag att för dem som idag är strax under de 40 är dessa händelser så avlägsna att de verkar lika stenålders för dem som jag tyckte att första världskriget var då jag var yngre.

Det är alltså lätt, när man sitter härhemma och bloggar, att inte tänka på att dagens unga människor, de som är under 40 år, ja till och med under 50, inte rimligtvis har något levande och medvetet minne av exempelvis Vietnamkriget. För många av dem, och i synnerhet eftersom man inte skriver eller talar så mycket om denna historia numer, är säkert befrielserörelserna i kolonierna i Asien och Afrika, och kampen för politiskt oberoende från kolonialmakterna, troligen helt okända företeelser. För dem har de afrikanska och asiatiska staterna alltid varit självständiga. Detta innebär naturligtvis att de bedömer det som händer idag på den internationella politiska scenen på ett helt annat sätt vi som har ett halvt århundrade i levande minne och som börjar tycka att 50 år inte är en speciellt lång tid.

För mig är det som händer idag, med USA:s krig, där Sverige också till min oerhörda sorg, deltar numer, bara en fortsättning på dessa krig men idag handlar det om att veva historien baklänges, om att USA, Storbritannien och Frankrike försöker återkolonialisera de stater som blev självständiga under kvartseklet efter andra världskrigets slut. Men även 30-talets fattigdom förefaller ex. IMF (vilket i praktiken är USA) fast beslutet att återinföra igen.

Jag kom att tänka på det här idag, sedan jag hade lyssnat till Björn Kumm på OBS Kulturkvarten på eftermiddagen, där han tar upp den här historien, som alltså är min generations politiska skeenden, och gör det på ett mycket bra sätt. Vi som var med minns det mesta av det han talar om och för oss, som sagt, utgör den här historien en viktig bakgrund till det som händer idag.

Den som är intresserad av 1900-talets internationella historia men inte känner till den speciellt väl borde finna Kumms program mycket intressant. Det ger förstås ingen verkligt djupgående bild och analys av denna historia men en mycket bra övergripande sammanfattning: Björn Kumms text på Sveriges Radios hemsida.

Den som vill läsa något nytt om ett av dessa återkolonialiseringsprojekt, nämligen om Libyen, kan göra det på StAns blogg; Utländsk invasion av Libyen förestående?

/Kerstin

Länk:
- Historien bakom dagens upphetsade rubriker, SR OBS Kulturkvarten 13/1 2012