Ghadafi är borta och Jalil har talat
Mustafa Abdul Jalil, en av NTC-rådets ledare och medlem i Muslimska Brödraskapet, har framträtt och sagt att nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla. Sen ska vi bygga en ny stat på sharialagar men först ska folket få välja den församling som ska skriva de här sharialagarna, eller tolka Koranen eller vad det nu kan handla om. Koranen ska i alla fall läggas till grund för det nya lyckliga Libyen.
Övergångsrådet NTC:s ordförande Jalil har lovat en riktig övergångsregering inom en månad, förhoppningen är att man sedan ska kunna hålla val till en församling som skriver en konstitution inom åtta månader.
Mustafa Abdel Jalil uppmanade i sitt tal i Benghazi alla libyer att förlåta, vara toleranta och söka försoning.
Han sa också att han vill att sharialagar utgör grunden i den nya konstitutionen, knappast kontroversiellt i ett land med en starkt troende befolkning.
Säger Sveriges Radio, som inte tycks känna till att Libyen varit en icke-religiös statsbildning under Ghadafi och inte heller vad det kan komma att innebära att landet nu ska styras utifrån sharialagar.
Jag är långtifrån någon expert på vad sharia-lagar innebär, men om det är ett lagsystem liknande det man har Saudiarabien förefaller det inte så framstegsvänligt precis och framför allt riskerar kvinnorna att bli mycket mindre fria i Libyens shariaframtid än de varit hittills. Libyens kvinnor har haft betydligt fler rättigheter än kvinnor i andra muslimska länder. Alla libyska kvinnor blir kanske inte överlyckliga över att de befrias från sin frihet.
Sharias fem grundläggande målsättningar är, enligt Wikipedia: värnande om 1) livet, 2) förnuftet, 3) religionen, 4) egendomen och 5) fortplantningen. Länder som säger sig tillämpa sharia har ibland skilda åsikter om vad lagen innebär, läser jag. Så vad den kommer att innebära i Libyen återstår att se.
Jag har inte hört talas om att fria fackföreningar finns i något av de länder som styrs enligt sharia-lagar (rätta mig om jag har fel). Har heller aldrig hört att ett shariastyrt land är socialistiskt. Återstår alltså, om jag inte har fel, också att se om det framtida sharia-styrda Libyen blir första sharia-stat med rätten att bilda fria fackföreningar.
Göteborgsposten oroar sig dock trots den lyckliga utgången av kriget mot Libyen:
Trots den libyska glädjedagen finns flera hot mot freden. Med sex miljoner människor och stora oljefyndigheter har Libyen förutsättningar att bli ett rikt land. Men de regionala motsättningarna kan leda till nya sammanstötningar.
Va? Jag hade fått för mig att Libyen varit ett rikt land ett bra tag och inbillar mig att det nu kommer att bli ett betydligt fattigare land. Dels har landet bombats sönder och samman, dels kan vi nog ta för givet att en stor del av oljeinkomsterna i framtiden kommer att hamna någon annanstans än i Libyen. Misstänker också att de frysta pengarna kommer att gå till Nato-länderna som betalning för hjälpen att skapa den nya friheten. Blir det något över tro? Verkade inte som om Hillary Clonton trodde det eftersom hon erbjöd Libyen ekonomisk hjälp när hon var där häromdagen. Det borde man ju inte behöva om Libyen har de enorma (frysta just nu) tillgångar utomlands, som det har talats om och just eftersom landet är rikt på högklassig olja. Men vem vet, USA och övriga nerfrysare har kanske tappat bort Libyens pengar.
Men IMF har erbjudit sig att komma till Libyen för att ge råd inför framtiden. Man vill kanske lära libyerna att från och med nu måste alla ta lån om de behöver en bostad eller skaffa sig kapitalvaror och därmed sätta sig i skuld och betala räntor. Räntor är ju en lönsam affär – för bankerna. Undrar förresten om sharia tillåter tagande av ränta? Berätta den som vet.
Har IMF tur så slutar det hela med att Libyen fått en gigantisk skuld som ger IMF möjlighet att ”råda” Libyen att skära ner på alla offentliga utgifter, dvs ta bort rätten både till fri högskoleutbildning och fri sjukvård, så att libyerna inte har det bättre i dessa avseenden än människorna i USA.
Men nu ska vi inte vara pessimistiska. Överallt där USA/Nato beslutat att medelst massivbombning införa demokrati har det ju gått strålan… nej visst nej. Men nu gör det säkert det. Nån gång ska det väl lyckas. Försöker man gå på vatten tillräckligt många gånger så ska det nog gå till slut.
För övrigt har jag aldrig tidigare i mitt liv sett ett exempel på så uselt politikeromdöme som detta, som väl de flesta sett redan:
Hillary ClintonLaughs About Gadhafi’s Death…
Hillary on Gaddafi – ”we came, we saw, he died.” laughing?
Ja, sen har vi ju risken att inbördeskriget fortsätter. Vad gör Nato då? Låter libyerna reda ut saken själva, nu när man lyckats döda Ghadafi? Skulle inte tro det. Man vill förstås ha säkerhet kring oljeutvinningen och utfraktandet av oljan.
Tillägg kl 03.35:
Så har vi fått ännu en version om hur det gick till när man tillfångatog och mördade Ghadafi.
/Kerstin
Länkar:
- Mustafa Abdul Jalil, Wikipedia (graduating from the department of Shari’a and Law in the Arabic Language and Islamic Studies faculty of University of Libya in 1975)
- How to Deal with Terrorists? Opinion Notes (The world, especially Europe and Obama, did not realize that for some 30 years there had been an ongoing civil war in Libya, between al-Gaddafi and his „revolutionary“ Arabs on one side, and the Muslim Brotherhood-controlled Eastern parts of the country on the other. This civil war was no result at all from recent events in Tunisia.
But here in Libya, the Brotherhood gained its strongest victory. European countries provide military help, to a terrorist organization, to gain control of a country!)
- Sharia,Wikipedia
-Libyen har i dag deklarerat sin frihet SR, 23/10 2011
- Sharia är ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet Sindi Gould, Amnesty Press tema, 22/9 2011
- Oro över skrärpta sharialagar i Sudan,SR 4/4 2011
- Sharialagar föreslås i Libyen, GP 23/10 2011
- IMF says prepared to aid Libya,uppdat, 13/9 2011
- IMF to send mission to Libya to assess country’s economy, 20/10 2011
- Libya recolonised. Libya is the first country that the Euro-American consortium has invaded exclusively on the pretext of human rights violations, Aijaz Ahmad, Frontline vol. 28
24/10 03:05 at 03:05
Vi människor har långt kvar innan vi kan kalla oss civiliserade.
Är det några kloka gröna gubbar däruppe i sina tefat så gör de bäst i att hålla sig borta.
24/10 05:31 at 05:31
Även om analogier haltar, för en specifik händelse upprepar inte en föregående, kan sammanhanget vara förenat med vissa gemensamma utvecklingsdrag, som kan påverka varandra på ett likartat sätt. Jag vill börja med att säga följande: Libyens rebellsida kan ha haft krigare, som utkämpat striden med fascistisk övertygelse. Av det jag läst verkar den helt dominerad av högerextrema, socialreaktionära aktivister, en minoritet frihetskämpar – och fr a otränade soldater med ett demokratiskt sinnelag och dithörande målsättningar. Rebellsidan har dessutom engagerat legosoldater och elitenheter från specialförband ur EUSA:s krigsmakter. Jag vill understryka det: rebellsidan har inte bestått av fascister. Den kraften kommer dock inte ha någon frigörande verkan på de libyska befolkningsmassorna, än mindre värna om att Libyens klassbildningsprocess kommer minska i uppbyggnadstempo. Olikt Tunisien, där människor åtminstone kan tala och verka med framåtsyftande perspektiv, är Libyen massakrerat och utan samhälleliga byggstenar.
Analogier haltar, men alldeles mot slutet av den europeiska arbetarrörelsens revolutionära framryckningar och resningar efter 1:a världskriget, när rörelsen började tappa fart och energi, tog en annan massmobiliserande kraft form i Italien, nämligen ”fasci di combattimento” (kampgrupperna), vars främste ledare var Mussolini, som gjorde sig till premiärminister 1922 och efter slakten av Italiens stridbara ockupationsrörelse i fabriker och på lantgods. Denna händelse skedde trots allt vid sidan om, t o m i bakgrunden, av att arbetarrörelsens framryckningar fortfarande hade kraft och målmevetenhet, särskilt den tyska 1923.
Den militära EUSA-TNC pakten 2011 tillhör den all-arabiska frontlinjen lika lite som combattimento tillhörde vågen av arbetarresningar. Den har en uppståndelse, en (inledningsvis) förtrupp, och en militär stridsform utan band till någon arbetaraktivitet eller de fattigas rörelse. Den ingår i samma krisfyllda motsättningsmatris som födde politiska revolutioner i Tunisien och Egypten, som i sin tur utlöste den all-arabiska revolutionära situationen, men i fallet Libyen har strävandet, rörelseriktning, medlen och målen utvecklas åt det motsatta hållet.
Combettimento till skillnad från breda folkresningar. Mussolinis Italien var då, 1922, en politisk avkrok i ett radikaliserat Europa, i en jämförelsevis perifer ställning. Men reaktionära sk etatistregeringar (från Polens Pilsudskidiktatur till framtida quislingregeringar) tog över bördig politisk mark, vartefter arbetarrörelsens aktionsradie i striderna minskade. Från en isolerad planta blev Mussolinis Italien den högerrebelliska rörelsens ledfyr och plantskola, allra mest förkroppsligat av Hitlers parti (NSDAP) och stormtrupper (SA), en förverkligad förebild för en kontinental extremhöger – både underifrån (fascism) och uppifrån (etatism).
Även om Bolsjevikledaren Lenin fäste avseende vid detta och påtalade att kommunistpartierna kämpade om inflytandet över nästan exakt samma samhällslager som fascisterna, varför Bolsjevism stod mot Fascism (medan mittenpartierna flydde fältet), förblev Mussolinis Italien ett rätt så isolerat undantag under 5-7 år. Värt att observera, dock: det fascistiska Italien föddes i en period som dominerades av arbetarresningar eller i varje fall mycket hög aktivitet från arbetarrörelsens sida.
Det libyska (militära) resultatet tillhör samma konflikthärd som gett upphov till en all-arabisk revolutionär situation. T ex: den pågående revoltrörelsen i Syrien och Jemen hade inte sin utlösningafaktor och vagga i Libyen, utan i Tunisien och Egypten. Likaså: de första manifestationerna i Libyen mot Khadaffi hämtade kraft och perspektiv från Egypten etc. – På ett inte helt olikartat sätt som fabriksockupationsrörelsen i Italien innan Mussolini, 1921, hade ryska, bayerska, ungerska revolutionen som sin förebild och kraftkälla.
Striderna i Syrien är en produkt av den all-arabiska revolutionära situationen i allmänhet. I den grad som NTC-linjen vinner spridning i Syrien (och andra revolutionsberedda arabbefolkningar) såsom en särskild och påspädande kraft, är det i rollen av Combattimento som dessa rörelser skulle driva sig från aska in i elden om de följer det spåret. TNC-regimen är den all-arabiska revolutionens motsvarighet till svarteskjorteregimen i Italien 1922, efter krossandet av generalstrejken samma år. Det är en analogi, betonar jag igen, men i det som står på spel av BEFRIELSE UTAN FÖRLORAD ANTI-IMPERIALISTISK ENHET, behöver övriga arabbefolkningar göra sig fria från TNC-linjen på alla sätt och vis.
Bland flera tendenser i den trikontinentala konflikthärden (Västasien, Nordafrika och EU-atrappen Turkiet), växer faran för sociala inbördeskrig i generaliserad skala, inte alls lika starkt direkt mellanstatliga krig. TNC-linjen står för den aviga utvägen, som skulle göra om och slussa in upproren till den numera omdesignade varianten av Mussolinis inkorporering av Libyen + Abessinien liksom Österrikes anslutning till Hitlerdömet: IRAKISERING AV EKONOMISK BAS OCH POLITISK ÖVERBYGGNAD. De arabiska befolkningsmassorna vet/känner att TNC-linjen ger dem en irakiserad lösning. Än en gång till analogiernas värld: det var inte bara i Moskva, London och Paris som ödet i Hitlerbunkern firades; det gjordes även i det oberoende Belgrad och dess partisanorganiserade unionsrepublik, som själva nedkämpat bestialiska fiendestyrkor på fyra fronter. Åt det hållet kan den all-arabiska revolutionen fördjupas och expandera/tack för ordet, boa
24/10 06:26 at 06:26
Tillägg:
Kan två kontrarevolutioner följa på varandra, med den andra av tyngre magnitud? Historien ger många exempel på det. Här tar jag bara upp tre, därför att de är så storskaliga och fick en direkt mellanstatlig eller världsomspännande följdverkan. När Luis Bonpartes regim infördes i 1848 års efter-revolutionära dyningar, uppfördes en totalt reaktionär regim, som när den störtades av Pariskommunen 1871 följdes av masslakt på kommunarder och upprättandet av III:e republiken. Två kontrarevolutioner med avgörande och varaktiga implikationer.
Men allra tydligast vart det ändå i Tyskland. Inom loppet av mindre än fem år ledde arbetarrörelsen 4 revolutionära resningar (1918-19, 1920, 1921 och 1923). Motrevolutionens centrum, Weimarrepubliken, överlevde dem allihop och arbetarrörelsens samtidiga utmattning och skingring medförde passivisering. Weimarregimen var från början till slut en kontrarevolutionär apparat. L. Trotskij menade: ”(…) detta är inte resultatet av försenade demokratiska revolutioner, utan av förrådda arbetarrevolutioner!”
Men Weimarrepubliken uppfyllde inte behoven hos det klämda men potentiellt starka storborgerskapet. Den vart krisfylld och ur stånd att kontrollera samhällsutvecklingen. I det sammanhanget mönstrade Hitler en högerrebellisk rörelse, som förvisso tog sikte på makten och världsherravälde, men var väl medveten om att arbetarorganisationerna måste krossas först av allt. En av de första åtgärderna blev att dels eliminera stridbara arbetarfästen, dels inkorporera fackföreningarna i en vertikalt tvångsunderordning i förhållande till arbetsköparorganisationerna. Två segrande kontrarevolutioner på rad.
I Libyens grannland har två kontrarevolutioner svept över landet, sedan FLN:s seger i befrielsekriget mot franska staten. Första Boumediennes statskupp mot Ben Bella, processerande 1963-65, dels regimförändringen som utformades i inbördeskriget mot Front Islamique du Salut (FIS) i 90-talets början.
Vem har sagt och vilken stridslinje visar att förhållandet revolution och kontrarevolution måste ske linjärt eller som avlösningar vid historiens portar? Ingen och inget, vad jag vet. Khadaffi körde ned Libyen genom ett kontrarevolutionärt maskineri; EUSA-TNC pakten fullbordade processen genom den andra slutforceringen/boa
24/10 12:24 at 12:24
Dennis Nilsson:
Visst, jag skulle hålla bege mig till en annan galax om jag vore rymvarelse.
Bo Almunger:
Tack för den långa kommentaren som jag bitvis inte har tillräckliga kunskaper för att kunna kommentera.
24/10 17:53 at 17:53
Glöm nu inte att Kadaffis diktatur, var en kleptokrati. Hans sjukvård var eftersatt och han priviligerade sin klan och sin familj. Att hylla denne diktator är en skymf mot mänskligheten.
Ni verkar helt sakna tro på politiskt arbete, att sharia lagar i Saudiskt snitt av nödvändighet kommer att införas. Jag säger, läs på om post-kollonialism. Ni som påstår det är rasister och islamofober, ni saknar total förmåga att kunna leva er in i politisk realitet och aktivism.
Ang. Kadaffis kleptomani från en av era källor:
http://www.prisonplanet.com/qaddafi-was-worth-more-than-200-billion-%E2%80%94-by-far-the-richest-person-in-the-world.html
Muammar Qaddafi was three times as rich as Carlos Slim and ten times richer than King Abdullah of Saudi Arabia — easily the richest man in the world.
Qaddafi was supposedly worth over $200 billion with assets in bank accounts, real estate and corporate investments around the world.
This staggering new estimate comes from senior Libyan officials and seems to be legitimate, according to the LA Times.
How did he get so rich?
“King of Kings” Qaddafi had uncontested personal control over the largest oil reserves in Africa for the past 41 years.
Unlike Abdullah and other oil-rich leaders, Qaddafi invested little money in national infrastructure like schools and hospitals or any kind of economic diversification. What money Qaddafi did spend went largely to buy support from African leaders.
While much of this money was held by government institutions like the Central Bank of Libya and the Libyan Investment Authority, Qaddafi was able to withdraw money at will.
http://www.latimes.com/news/nationworld/world/la-fg-kadafi-money-20111022,0,5740812.story
24/10 18:08 at 18:08
anon:
Och var har jag försvarat Ghadafi? Jag anser dock fortfarande att hans ev. illgärningar inte ursäktar eller var värda att offra 30-70.000 liv för eller för att ursäkta rebellernas förfärliga och rasistiska mord, misshandlande och lynchande.
Och exakt vilka illgärningar han gjort sig skyldig till vet varken du eller jag, med tanke på hur propagandan mot honom sett ut. Väst struntar som regel i diktatorer som utarmar sina befolkningar bara Västs multinationella företag får ta hand om ländernas naturtillgångar, och när de inte får det – då inträffar, som brev på posten, enorma propagandakampanjer mot dem. Vi har anledning att misstänka att en hel del i dessa kampanjer inte är sant. Så exakt vad Ghadafi gjort sig skyldig till avstår jag för närvarande från att ha någon åsikt om.
Och de uppgifter du lutar dig på från LA Times är ”according to senior Libyan officials”, antar att med detta avses NTC-folk. Dessa har ljugit som hästar travar alltsedan NTC bildades, så dem tror jag inte ett dugg på. Sannningen, hur den nu ser ut, kommer kanske fram så småningom så jag väntar till dess med att tycka något om den saken.
24/10 18:46 at 18:46
Låter nästan som att du sympatiserar med Gaddafis socialistiska regim. Nog för att Gadaffi var socialist, men jag trodde inte många svenska socialister ville ha hans blod på sina fingrar ..
24/10 18:55 at 18:55
Kerstin försvarar Gadaffi på ett ytterst oblygt sätt
24/10 21:32 at 21:32
Till skillnad mot anon & Andreas härovan så anser jag att Kerstin under hela detta västvärldens & Sveriges förfärliga och mot FN-stadgan stridande aggressionskrig, haft en principfast och mot bägge sidor kritisk hållning. Hon har hjälpt många av oss som hittat hit att få någon sorts balans gentemot övriga medias fullständigt kritiklösa stödjande av NATOs,USA:s & Sveriges bombkrig, med 10 000-tals döda civila människor, i ett krig som skulle ”skydda civilbefolkningen”.
25/10 00:29 at 00:29
Andreas:
Om du hade läst allt jag skrivit om Libyenkriget så kanske du inte skrivit de där kommentarerna.
Men sen, världen är inte svart-vit, även om de flesta har en tendens att se den sådan. Det finns somligt som är enbart ont, och sånt som är klart gott, men det mesta ligger inte på dessa ytterkanter på skalan utan befinner sig någonstans mittemellan och somligt är bättre än annat och sämre än somligt, en del är bra för några men inte för andra.
Ghadafi var en diktator och han avrättade oppositionella och tillät tortyr (även USA avrättar och torterar folk). Det är enbart ont. Finns inga ursäkter för sånt, inte en enda. Sådant kan bara fördömas.
Men Ghadafi hade också en del goda saker på sitt konto. Det ska man också erkänna, och det är inte alls omöjligt att det som nu följer, i värsta fall, i Libyen, blir värre än Ghadafis regim. Dessutom kan vi nog räkna med att kriget fortsätter, precis som fallet blev i Irak. Men även om det inte gör det så:
Det där med sharialagar låter inte lovande. Det kan bli en regim som också torterar och avrättar oppositionella, precis som Ghadafi gjorde. Tillämpar man sharialagar kan det bli en regim som avskaffar alla de rättigheter som kvinnor fick under Ghadafi, enligt lag, samma rättigheter som män. De fick klä sig som de ville, bestämma själva vem de ville gifta sig med, bestämma själva om de ville utbilda sig och arbeta utom hemmet, fick köra bil fick skilja sig. Det mesta av detta får inte kvinnor i Saudiarabien göra, ett land som alltså grundas på sharialagar. Barnäktenskap och månggifte var inte tillåtet, som i Saudiarabien. Detta stod klart på Ghadafis plussida alltså.
På grund av kvinnornas utbildningsnivå och arbete utom hemmet hade Libyen en förhållandevis låg nativitet, endast 2,96 barn/kvinna. Det kan jämföras med Egypten med 2,97, Nigeria med 4,73 barn/kvinna, USA 2,06 barn/kvinna och Sverige 1,67. (CIA Fact book). Barnadödlighet/1.000 levande födda var i Libyen 20.9, i Egypten 25,2, Nigeria 91,54, USA 6,06, Sverige 2,74. Dessa siffror tyder ändå på ett relativt gott välstånd även om det ligger under Europas.
Då kan man fråga sig: Är det bättre med en regim som dödar och torterar oppositionella och som avskaffar alla rättigheter för kvinnor, än en som torterar och dödar oppositionella men ger kvinnor samma rättigheter som män i övrigt? Solklart är valet för mig som kvinna, men kanske inte för dig.
Ghadafi byggde också goda bostäder och han lyfte Libyen, på 40 år, från att ha tillhört de alla fattigste länderna i världen till att bli Afrikas rikaste land och dessutom inte ligga så tokigt till i den listan i världen som helhet alltså. Det ska också läggas på hans pluskonto.
Vidare påstås, men jag kan inte garantera att det är korrekt, att libyerna hade gratis el och gratis vatten. Men alla hade definitivt rätt till skola och utbildning och till sjukvård. Det måste också sättas på Ghadafis pluskonto. Man kan ju jämföra hur det är i Nigeria, ett annat oljeland i Afrika där oljeinkomsterna går till några få i toppen och till det franska oljekoncernen medan vanliga nigerianer bara fått sin miljö otroligt nerskitad och i stort sett ingenting med av oljeinkomsterna.
Yttrandefrihet, vet inte, men det påstås ju att det inte var så mycket bevänt med den. Det brukar det inte vara i shariastater heller. Minuspoäng här.
Rättsystem: Det fungerade nog inte i enlighet med vad vi svenskar anser man kan begära av en demokrati, men det gör det inte ens i Sverige och definitivt inte i USA. Det är nog inte så mycket bättre i shariastater än det varit i Libyen men minuspoäng för Ghadafi även här, och högsta ansvarig för rättsystemet i Libyen var under de senaste åren Abdel Jalil som var justitieminister i Ghadafis regering.
Ovanpå detta var Libyen en av de få stater som inte var inordnad under det Västerländska banksystemet och helt skuldfri. Det är ytterligare en post på Ghadafis pluskonto. Dessutom stöttade han övriga Afrika i vissa avseenden med pengar, pluspoäng även här. Men samtidigt lade han sig i vissa konflikter där på ett dåligt sätt ibland, ett minus alltså.
Nu har man dödat mellan 30-70.000 människor i krig, landet bombats sönder och samman, stora delar av infrastrukturen är förstörd, liksom bostadshus. Det betyder att den närmaste framtiden blir usel för libyerna och när NTC nu säljer ut oljan till franska och andra utländska oljejättar så minskar landets inkomster. Det kommer alltså att bli mycket sämre levnadsvillkor för de allra flesta många år framöver, om man ens någonsin kommer tillbaka vad man hade innan kriget bröt ut och Nato började bomba landet eftersom stora delar av oljeinkomsterna nu hamnar någon annanstans.
Frågan är då om denna framtid varit värd vad libyerna fått utstå under den här tiden och i det fall de får en strängt shariastyrd regim, som somligt tyder på, och får mindre frihet än tidigare och samtidigt mycket sämre levnadsvillkor, vad har de då vunnit. Eller snarare, vilka har vunnit mest på kriget? Jo de EU/USA-ägda oljekoncernerna.
Slutligen vill jag rekommendera läsning här för att få en mer nyanserad bild, av vad som hänt sedan upproret började i Libyen, än den vi fått i våra stora media, som varit närmast otroligt subjetiva och enbart fört propaganda för rebellerna och NTC:
http://www.cf2r.org/images/stories/news/201106/libya-report.pdf
samt:
http://mrzine.monthlyreview.org/2011/forte200411.html
Jan B:
Tack. Jag har i alla fall försökt.
25/10 08:20 at 08:20
Uppemot 150 år har större delen av mänskligheten, någon gång, under längre eller kortare tid, tagit sikte på ”socialism” som en frigörande samhällsordning. Själv fortsätter jag att göra det. Men det ökar inte klarheten om vad det betyder, i konkreta termer och konstruktioner, så länge vi godtar att kommunistbyråkratier, sossepampar, statsbärande ledarskap i de förtryckta nationerna, ja t o m Hitler (”nationalsocialist”) utger sig för att företräda socialismen. Khadaffis Libyen är OCKSÅ, utöver mycket annat, en fråga om vad vi begär av socialismen som samhälleligt system. Enligt min uppfattning är detta med klassbildande samhällen i namn av socialism, EN AV DE VIKTIGASTE ORSAKERNA till att det inte finns någon socialistisk RÖRELSE, värd namnet, men kanske miljarder människor som vilseleds av socialismens banérförare.
25/10 15:38 at 15:38
Kerstin, jag läser exakt och bokstavligen vad du skriver:
”hans ev. illgärningar”
Det tolkar jag som en radikal kunskapsskeptisism av den typ som nynazister applicerar på Hitler, och som bokstavsvänstern applicerar på bl.a. Lenin, Stalin, Mao, osv.
Den som är påläst VET att Gadaffi begått MÅNGA illgärningar. Att förneka detta, eller antyda att vi inte kan veta om han begått en enda illgärning, ja det är att försvara Gafaffi på ett ytterst oblygt sätt menar jag.
Kersins logik; USA är den stora satan, och fiendens fiende är Kerstins vän …
25/10 16:28 at 16:28
Bo Almunger:
Jag tror det är naivt att föreställa sig att alla arbetare i alla stater i världen, också de afrikanska och asiatiska, skulle ha Marxismen som rättersnöre. Jag tror inte på några historiska samhälleliga naturlagar som gör att det med nödvändighet blir kommunistiska/socialistiska revolutioner och socialism eller kommunism i hela världen framöver och jag tror det är rent fördärvligt att skada och döda människor idag för en utopi som man tror ska inställa sig om något århundrade eller så. Så för mig handlar det snarare om att skapa så goda levnadsvillkor som möjligt för de nu levande, men också med inriktning på att inte förstöra jorden för kommande släkten.
Att tro att alla missnöjda araber skulle vara marxister och tänka i de banor som vi många västerländska arbetare gjort, tror jag också är naivt. De missnöjda i Benghazi var med nära nog hundraprocentig säkerhet konservativa snarare än marxistiskt revoluionära exempelvis.
Andreas;
Nej du kan inte läsa innantill. Jag skrev också så här:
Ghadafi var en diktator och han avrättade oppositionella och tillät tortyr (även USA avrättar och torterar folk). Det är enbart ont. Finns inga ursäkter för sånt, inte en enda. Sådant kan bara fördömas.
Sen är det helt klart att de illgärningar han beskylldes för i samband med att FN beslutade om resolution 1973, de var lögn. Ett antal personer och grupper har undersökt saken och inte funnit några belägg för dessa anklagelser. Men du har förstås inte läst de länkar jag bifogar. Så vilka av alla illgärningar han har beskyllts för har han faktiskt begått och vilka är förtal? Man ska inte ljuga om någon, inte ens om en förfärlig diktator.
Och vad menar du, att när goda stater torterar och avrättar, ex. USA, då är det moraliskt rätt och demokratiskt, men inte när onda stater gör det? För min del är just en stats torterande, mördande och avrättande belägg för dess ondska, vilket inte hindrar att dessa onda stater också kan göra något gott ibland. Inte ens Hitler gjorde bara ont för alla.
25/10 16:49 at 16:49
PS till Bo Almunger:
Ledsen, men nu försvann nog en kommentar från dig, hann se den skymta till just som jag klickade på ”radera” i spamfiltret så jag hann inte rädda den.
Du ska undvika att skriva utropstecken eller andra skämtsamma tecken i namn/e-post och hemsidesrutorna när du kommenterar. Sånt är spammen nerlusade av och då tror spamfiltret att din kommentar också är ett spam.
Och en kort kommentar undgår mig ibland när jag kollar igenom spamfiltret och så åker den ut, utan att jag menat att radera den.
25/10 19:01 at 19:01
Jag hittade en mycket bra kommentar på Cornus blogg här…signaturen Zaphod skriver…
http://cornucopia.cornubot.se/2011/10/tack-for-kaffet-libyen-alla-lagar-som.html
Citat:
”Libyen får skylla sig själva, de hade straffat ut sig på en rad sätt.
Man hade:
1. Egen centralbank med stor guldreserv
2. Guldbackad valuta
3. Eget oljedistributionsled där oljepengarna stannade i landet
4. Stora konstbevattningsprojekt på väg att göra landet till nettoexportör av spannmål
Dessutom var man precis på väg att:
1. Starta AMF (African Monetary Fund) – en direkt konkurrent till IMF – och en egen investment bank. (Det var pengar investerade för detta ändamål som Obama ”frös”)
2. Övertyga flera av Afrikanska unionens länder om att införa en egen guldbackad valuta
3. Börja sälja olja i sin egen valuta eller för guld
4. Finansiera egna Afrikanska kommunikationssatelliter istället för att hyra till ockerpris
Allt detta utgjorde ett reellt hot och måste förstöras. Och det första ”Rebellerna”gjorde, innan ett enda skott hade avfyrats, var att starta en centralbank med fiat-valuta kopplad till BIS.
Vad som nu kommer att hända är:
A) Fiat-valuta införs
B) Guldreserven kommer att försvinna i tysthet
C) Oljekontrakten kommer att fortsätta skrivas i dollar – med utländska företag
D) Största delen av oljeintäkterna kommer att försvinna utomlands
E) Regimen kommer att ta stora IMF-lån där det mesta sedan försvinner ut till konton i Schweiz
F) När det sedan går knackigt med återbetalningarna kommer IMF kräva austerity
G)Det sociala skyddsnätet (fri sjukvård, skola etc) läggs ner
H) Konstbevattningsprojektet läggs ner eller slutar utvecklas vilket kommer att göra Libyen beroende av spannmålsimport och bistånd – vilket slår ut resten av den inhemska produktionen.
Men, vad spelar det för roll, de fick ju Demokrati…”