Mina tidigare inlägg om saken har indirekt handlat om propaganda och om den historiefördumning som ska få oss alla att avsky solidaritet och tanken på ett jämlikt samhälle med välfärd för alla.

Varje propagandamakare vet numer att man inte kan åstadkomma en total kovändning, vad gäller folks åsikter, utan att man måste vinna den politiska kampen genom de små stegens politik, lite förändring kan folk acceptera, när gränsen är flyttad den första korta sträckan, flyttar man målet lite till etc. (Abort, jodå det kan vi acceptera, men den borde inte vara tillåten efter 15: veckan, så efter 12:e veckan etc. tills man kommer ner till noll och abortförbudet är vunnet.)

På samma sätt pågår smygkampanjer som ska få oss att tänka annorlunda vad gäller hela samhället. Högern och den ekonomiska eliten har arbetat flitigt de senaste 30 åren, via Timbro med underorganisationer, för att förändra människors sätt att tänka och tycka och svensk företagsamhet har pumpat in miljarder i den propagandaapparat som ska åstadkomma omtänkandet. Den som bestämmer innebörden av orden behärskar människornas tankar och därmed åsikter.

Ett av de vanliga propagaknepen är att ändra innebörden och/eller värdeladdningen hos de ord vi använder. Högerns propagandamakare vänjer oss nu sakta men säkert vid att allt som ansetts bra och positivt under större delen av 1900-talet, och som förknippas med välfärdsstaten, i själva verket är fult, oacceptabelt och fördömvärt.

Så har vi exempelvis de senaste 20 åren fått lära oss att ordet ”solidaritet” står för något fult. Istället för att beteckna ”ömsesidig hänsyn och hjälpsamhet, gemensamt ansvarstagande för varandra”, som ordet betytt tidigare, har alltfler av oss redan lärt sig att förknippa ordet med ”kollektivistiskt, kommunistiskt förtryck”. När denna föreställning har accepterats har propagandamakarna lyckats ladda ordet med en ny och negativ värdeladdning. Vi har då lärt oss att associera ”solidaritet” till något obehagligt. Vem vill sedan vara solidarisk eller ha ett solidariskt samhälle?

Nazismen har genuint dåligt rykte sedan länge, givetvis och på mycket goda grunder, och ett av sätten att svärta ner välfärdsstaten ytterligare, och i stort sett allt vad hänsyn, hjälpsamhet, medmänsklighet heter, är att få människor att tänka på samma sak när de här orden ”socialism, solidaritet, kollektiv, kommunism och nazism”, nämligen på koncentrationsläger och massmördande. På senare tid noterar jag nästa glidning. Nu börjar man också försöka lära oss att sätta likhetstecken mellan socialism/kommunism och nazism, och det är första steget för att lära oss att också anklaga socialdemokraterna för kommunism/nazism och att förknippa dem med Stalins och Hitlers illdåd.

Dessutom har det under ganska lång tid pågått en kampanj för att få människor att betrakta feminism och kommunism som samma sak.

Vi ska alltså inte se någon skillnad mellan dessa ismer, eller mellan de system som sagt sig tillämpa dem, vi ska bara se hemskt dödande framför oss (kommunismens och nazismens men inte USA:s dödande förstås) och avsky solidaritet och kollektivt ansvarstagande och vi ska lära oss att vi aldrig kan åstadkomma något tillsammans, att vi alla är ensamma själar (individer) på obegriplighetens ocean. Vi ska lära oss att vi aldrig kan påverka något, dels för att allting är obegripligt, dels för att ensamma individer inte kan göra så mycket – mer än skapa sin egen individuella och av andra oavhängiga lycka förstås.

Det är bara högern och de större företagen som ska kunna agera kollektivt, som genom Timbro och de övriga propagandaorganisationer som betalas av företagen.

Det handlar om en systematisk nedmontering av demokratin.