Om man för 25 år sedan hade sagt att jag skulle gå till Pravda  för att försöka få fram sanningen, eller åtminstone någon slags ”en andra uppfattning”, om en politisk situation, hade jag förmodligen skrattat mig fördärvad och sagt ”det kommer aldrig att hända”.

Idag är jag där och läser i Pravda om hur Natoländerna blockerar all annan information än den tillåtna, vad gäller bombandet av Libyens befolkning. Om det finns något detta lär oss (fast ett långt liv redan sagt mig detta,) så är det förnuftet i devisen ”man ska aldrig säga aldrig”.

Nu är det alltså Pravda  som tar upp och påvisar hur Natopropagandan förs:

What I can say is the following. NATO’s media blackout, why? What are they afraid of? Why have independent journalists been threatened? Why have their social network accounts been hacked and closed and why have their Twitter accounts been blocked? As usual, we are dealing with pith-headed simpletons because obviously these days anyone who has a social network account has already informed the members of emails and alternative means of contact.

Jag hade inte trott det om jag inte redan konstaterat just detta. Jag lever ju i Väst, med yttrandefrihet och demokratiska regimer, så sådant kan ju inte förekomma. Men det gör det alltså. Lizzie Phelan, bl.a. som har rapporterat inifrån från Libyen och varit starkt kritisk till Natos bombningar, sägs vara nerstängd på Facebook och alldeles nyss kunde jag konstatera att hennes blogg är tömd på nätet. Tidigare har jag kunnat konstatera hur andra sidor, med för Nato obekväm information, har tagits ner från nätet. För några år sedan såg vi också flera försök att stänga ner Craig Murrays blogg, men då handlade det inte om Libyen utan om andra västerländska vidrigheter.

En av de alternativa rösterna:

Tarpley: Al-Qaeda pirates to grip Mediterranean if rebels take over

(26/8 2011)

Och nedan en film om uttalanden om det politiska agerandet i MÖ där man ställer Ghadafis uttalanden mot uttalanden om Irak från den dåvarandra amerikanska regimen. Om detta vet vi idag att det inte är Ghadfi som ljuger om Irak. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt Condoleezza Rice när hon förklarar att Saddam har angripit fyra av sina grannar på senare tid, för att visa vilken gangster han är. Sant visserligen, men åtminstone i fallet Iran anföll Irak Iran i samarbete med, och med stöd från USA. Hyckleriet i propagandan är ofantligt.

Aldrig har jag så tydligt, och så snabbt, kunnat konstatera hur krigets första offer är sanningen. Aldrig har jag blivit så övertygad om att demokratins era är över, i alla fall för den här gången. Det var 2.500 år sedan den förra demokratiperioden, den i Aten, fast den inte var speciellt demokratisk enligt våra mått mätt, men det är inte vårt ”demokratiska” system heller.

/Kerstin

Länkar:

- Tripoli: Media block out. Why, Pravda 28/8 2011
– BBC försöker luras om Libyen – ordentligt, Motvallsbloggen 25/8 2011
– Fejkad film om segerrusiga rebeller på Gröna Torget??, Motvallsbloggen 24/8 2011
– Om de psykologiska försvaret, PSYOPS och taktiken i Libyen, Motvallsbloggen  24/8 2011
– Så har vi då censur på nätet även i Väst, Motvallsbloggen 20/11 011
– Rebellerna varnar för blodbad under det förestående slaget om Tripoli, Motvallsbloggen 19/8 2011
- Rebels wreak revenge on dictator’s men, P Cockburn, The Independent, 28/8 2011