Så är vi då tillbaka till 50-talet vad gäller kvotering av män till utbildningar. Det går bakåt i många av avseenden just nu, och fort går det.

När Carl Tamm, för drygt tio år sedan, inrättade några tiotal professurer och tillika forskarassistenttjänster för ”underrepresenterat” kön, uppfattades detta av somliga som en gruvligt olycklig kvotering och ett antal manliga professorer och akademiker blev mycket upprörda. De gick ut i massmedia och i det närmaste vrålade ut att nu skulle man få ett B-lag av forskare. Hela forskarsverige hotades av denna ”kvotering”.
Då handlade det ändå bara om, att i det fall en kvinna och en man var lika meriterade så skulle underrepresenterat kön ha företräde. Det vill säga, i det fall det handlade om forskningsområden där män var överrepresenterade skulle en lika väl meriterad kvinna ha företräde, i det fall det handlade om områden där kvinnor var överrepresenterade skulle en lika meriterad man ha företräde. Om endera var mer meriterad då skulle den mer meriterade individen har anställningen.

Nu visar det sig att män kommer in på högskoleutbildningar (sjukvårdslinjer) med lägre betyg än kvinnor, det vill säga män med lägre betyg slår ut kvinnor med högre betyg (diskuteras just nu på Studio 1 i radions P1).

Var är nu de professorer som blev mäkta indignerade över kvoteringen av ”lika meriterade” för underrepresenterat kön. Man tycker att samma män nu borde uttrycka stark oro över att de riskerar att bli behandlade av ett B-lag av sjuksköterskor om, eller snarare när de blir sjuka. Men det tycks inte oroa dem alls.