Därför demonstrerar vi 1:a maj
Så här i första majs 2007 sista minuter kunde det ju passa att skriva några rader om orsaken till att arbetarrörelsen demonstrerar 1:a maj, den där dagen som det nya borgerliga arbetarpartiet anser så passé och helst vill avskaffa.
Den 4:e maj 1886 demonstrerade tusentals lockuoutade arbetare i Chicago. De kämpade för 40-timmars arbetsvecka. På Haymarket Square kastade någon en granat (bomb) varvid polisen öppnade eld mot demonstranterna. Omkring 20 arbetare och sju poliser dödades. Sju aktivister dömdes till döden på lösa grunder. Fyra av dem hann man avrätta innan det stod klart att ett misstag hade begåtts. Samtliga, fortfarande levande, friades då, och de avrättade fick en postum upprättelse (måste ju ha känts skönt för dem), eftersom det visade sig att det var poliser som hade kastat granaten (bomben).
Vid den andra Internationalen i Paris 1889 beslutas så att 1:a maj skulle vara internationell arbetardag och att den skulle hållas till minne av de dödade vid Haymarkethändelsen.
Därför har människor demonstrerat 1:a maj sedan dess.
Den första tillåtna demonstrationen i Sverige hölls 1890. Kraven då var 8 timmars arbete, 8 timmars vila och 8 timmars sömn. Sedan kom arbetarrörelsen att kräva allmän och lika rösträtt. Det skulle dröja innan vi fick en sådan. Högern bekämpade kraven om allmän och lika rösträtt in i det sista. Socialdemokraterna och liberalerna stödde kampen.
Länk:
– Håkan Widman om första maj, P1
– Wikipedia om första maj
PS: Och varför klockan på bloggen går en timme före har jag ingen aning om. Jag skriver nämligen detta klockan 23.50.
07/05 18:57 at 18:57
Jag tycker nog att 1:a maj blivit allt mindre passé de senaste åren. Speciellt genom att andra grupper vågat sig fram med sina demonstartionståg. Ja, faktiskt. Det främjar demokratin att även kd demonstrerar oavsett vad jag tycker om deras politik. Och den socialistiska ”adeln” har faktiskt stängt ute en hel del arbetare som inte alls känt sig bekväma med de ganska otidsenliga slagord som lagts i deras munnar.
När det gäller kraven på allmän rösträtt får vi inte glömma att den kvinnliga rösträtten inte var på tapeten direkt från början. Ja, Fredrik Borg (liberal) motionerade ju redan 1884 om kvinnlig rösträtt, men han fick inte mycket gehör. Inte ens från sin kollega Karl Staaff eller från socialdemokraterna som ju ansåg att männens rösträtt skulle ordnas först. Jag känner inte för att glorifiera dessa kämpar på 1890-talet, när jag vet att de inte räknade med mina medsystrar på den tiden. Visserligen var högermännen helt emot, men socialsiternas och liberalernas undfallenhet är närapå lika illa.
07/05 20:33 at 20:33
Galaxa:
Menar du ”mindre passe´” eller menar du det rakt motsatta?
08/05 12:29 at 12:29
Jag menar mindre passé – jag upplever det som att fler tycker det är viktigt att uttrycka åsikter. Jag kan ju ha fel, men har jag rätt så är ju det bra för jag trot att ju fler som engagerar sig, desto mindre plats för engagemang för fula saker som rasism. Det är viktigt med engagerade medborgare. Även de som inte traditionellt gick i demonstrationståg bakom röda fanor. Det är ändå ganska bra att alla har en dag att demonstrera på, speciellt när begreppet arbetare inte är lika lätt att definiera längre. Och det beror inte på att moderaterna kallar sig ett arbetarparti(!), utan på att strukturer har ändrats i samhället. Och på att arbetare inte tillhör en speciell socialgrupp som tänker likadant. Så behåll arbetarnas dag, men låt arbetare från många håll komma till tals, så kommer 1:a maj att växa och bli mer betydelsefull igen.
09/05 03:30 at 03:30
Galaxa:
Då är vi överens :-):
Jag tycker nämligen att 1:a maj är viktigare idag än på många år, och att dess ursprungliga innebörd bibehålls.