Operation historieförfalskning i full gång, även om media
Läser en artikel i AB idag, om Lasermannen som sköt på invandrare i Stockholm i början av 90-talet och som fortfarande sitter inne, vår lite blekare kopia av Breivik. I artikeln (som jag inte kan hitta på nätet) påstår Journalisten Anders Johansson, alldeles korrekt, att Lasermannen inspirerades av den tidens invandrarfientliga samhällsklimat, men sen kommer det som jag hört ett flertal gånger på senare år, detta klimat skapades av Ny Demokrati. Sanningen är en annan, nämligen att det var media som skapade klimatet ifråga och dessutom skapade Ny Demokrati och gav partiet en plattform att verka utifrån.
Ny Demokrati (NyD) bildades den 4 februari 1991 vid ett möte i Skara av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson och det fick en otrolig massmediauppmärksamhet och kunde därför kamma hem 6,7% av rösterna i valet 1992 1991 och därmed säkra sig en plats i riksdagen. Partiet blev emellertid snart en tummelplats för alla tänkbara främlingsfientliga individer. Innan Ian Wachtmeister gav upp hann han införa regeln i partiet att nya medlemmar måste godkännas av partistyrelsen, ett klart fascistiskt drag. Demokratiska partier står normalt öppna för alla som vill bli medlemmar och sedan ska man bete sig väldigt illa och klart motarbeta partiets målsättning för att man ska uteslutas. Men här var det partiledarna som från början godkände nya medlemmar.
De främlingsfientliga strömningar som partiet red på hade skapats av media. Under flera års tid hade dessa skrivit och talat om invandrare och flyktingar på ett klart främlingsfientlighetsbefrämjande sätt varför landet redan var berett för Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Det vill journalister och media inte kännas vid idag. Det går dock utmärkt att gå tillbaka i tidningsläggen och kontrollera hur det faktiskt var. I stort sett alla våra stora tidningar hade någon invandringskritisk artikel varje vecka, ibland flera gånger per vecka åren 1989-1993. (Tillägg: GP började lika illa men sen hände något där och som genom ett trollslag höll GP en mycket snyggare profil i invandrarfrågan än de andra stora drakarna. Även Borås Tidning, som är en högertidning, höll en snygg profil.)
Årsskiftet 1991-92 var jag så upprörd över medias agerande i den här saken att jag satte mig ner och skrev. Det blev ett manus på omkring 250 sidor, som jag, efter flera omarbetningar de närmaste två åren, då situationen och skriverierna i media bara blev allt värre och alltmer främlingsfientlighetsbefrämjande, lämnade till Ordfronts förlag, sannolikt någon gång under 1992 eller 1993 – där det försvann. Utvecklingen var så snabb att manuset blev föråldrat på bara några månader. Det jag varnade för i den första versionen hade redan skett 1993. Jag gav upp att försöka få manuset, eller en bearbetning av det, publicerat. Dessutom är det inte lätt att få ut en bok som är så starkt kritiskt till hela mediasverige. Man ska ju helst vara journalist för att få en bok utgiven och om man nu drar ner byxorna på hela journalistkåren underlättar man inte för sig.
Men så här skrev jag i början av år 1992, bl.a. om vad som började hända i slutet av 80-talet:
Jag lyssnade till radioreportrar och TV-reportrar med allt större förundran. De började låta alltmer flyktingfientliga allihop…….
Allt oftare framställdes flyktingarna försåtligt som slöa‚ försoffade‚ lata och ovilliga till hederlig arbete. Ordvalet när man talade om dem började alltmer likna det som används när man klagar på kriminella och ungdomsbrottslingar: ”Man borde ställa krav på flyktingarna”‚ hette det‚ och ”Det daltas för mycket med dem”‚ sade vad man trott vara kunniga och upplysta journalister.
Det skulle bli ännu värre. När fördämningarna väl hade brustit började journalister frossa i att framställa flyktingar och invandrare som problem och asociala element och plötsligt blev det en mycket angelägen uppgift att släppa fram rasister och extremister i massmedia också‚ för att i yttrandefrihetens namn ge dessa en möjlighet att propagera för sina suspekta och djupt antidemokratiska och antihumanitära åsikter.
I tidningarna började intervjuer med rasister förekomma allt oftare och plötsligt föreföll det som om en av journalisternas mest angelägna uppgifter var att värna om rasisternas rättigheter och deras rätt att komma till tals i massmedia och få propagera för sina åsikter. I TV sändes program efter program där flyktingarna direkt eller indirekt utmålades som ett stort samhällsproblem.
När så främlingsfientligheten ökade säger samma journalister som bidragit till att detta sker‚ att det beror på den långa tystnaden om problemen med invandrarna.
Idag påstås det främlingsfientiga samhällsklimat som inspirerade Lasermannen alltså ha berott på Ny Demokrati, enligt journalister som talat om saken. Anders Johansson är inte den förste jag hör framföra denna åsikt.
Ännu ett utdrag ur mitt gamla manus ur avsnittet om hur synen på invandrare förändrades av media från omkring 1989 föranlett av det faktum att vi fick se alltfler attentat mot invandrare, flyktingar och flyktingförläggningar:
Inte nog med det: Flyktingar attackeras och hotas‚ mördas och misshandlas numer‚ vi har haft mer än ett allvarligt attentat mot flyktingar varannan vecka‚ genomsnittligt‚ under flera år.
Inte bara flyktingarna utan även övriga invandrare har plötsligt blivit ett gigantiskt samhällsproblem. Invandrare sägs vara mer kriminella än vi svenskar. Deras barn är i högre grad än svenska barn problematiska och de arbetar inte i samma utsträckning som svenskar‚ men analyser av dessa förhållanden‚ om de påstådda problemen verkligen är sanna‚ och i så fall vad de kan bero på‚ lyser med sin nära nog absoluta frånvaro i massmedia.
Vi kan alltså konstatera att massmedias bild av invandraren har förändrats på ungefär två år från att ha varit en bild av invandraren som en samhällsnyttig människa som gett vårt land mycket och som varit med och slitit ihop till vårt välstånd‚ och flyktingen från att ha varit en människa som är förföljd och i behov av asyl och stöd i vårt land‚ till att båda grupperna är gigantiska samhällsproblem och en ekonomisk belastning som vi inte har råd med. Man kan inte förundras över att främlingsfientligheten ökar i vårt land under sådana omständigheter.
Massmedias folk bär huvudansvaret för detta och varje journalist som använt de uttryckssätt i samband med diskussioner om invandrare och flyktingar som dem som diskuteras i den här boken‚ varje redaktör som inte sett till att informera svenska folket om att det fortfarande utvisas flyktingar‚ (ja att majoriteten av dem blir utvisade‚) och som tillåter sin tidning att rapportera om flyktingarna så att svenska folket får intrycket att alla som kommer också får stanna i landet‚ (vilket är vad många människor tror idag på grund av sättet att skriva om flyktingarna)‚ varje rubriksättare som sätter vilseledande och hetsande rubriker i våra tidningar är medskyldig till varje terrordåd som begåtts och begås mot en invandrare eller mot en flykting‚ lika skyldig som den som utför dådet‚ eftersom han eller hon aktivt bidragit till att hetsa upp allmänheten‚ inte minst ungdomarna‚ mot invandrare och flyktingar. De är likaså skyldiga till de terrorhot som försvararna av invandrarnas sak och flyktingars rätt utsätts för från rasistiskt håll.
Jag var verksam vid universitetet vid den här tiden och roade mig med att fråga en del akademikerkolleger, som också började uttrycka oro över alla flyktingar som kom, hur många sådana de trodde fick uppehållstillstånd varje år. Gissningar brukade ligga någonstans mellan 50 och 100 000. I verkligheten handlade det om c:a 15.000/år. Intrycket av hur många som kom hade dessa personer inte skaffat sig genom att bedriva seriös forskning förstås, utan från medias sätt att skriva om saken.
Nedanstående kollage, som jag satte samman för manuset 1992, visar en liten del av hur det såg ut i media på den tiden.
Rubriker från DN huvudsakligen, åren 1991/92
Så här skrev jag i en av de sista bearbetningarna av manuset, som jag gjorde för att uppdatera manuset sommaren 1993:
Allting går svindlande fort just nu och under sommaren har jag till min förtvivlan fått uppleva hur människor‚ som jag betraktat som goda vänner och förnuftiga personer‚ skrattar gott åt rasistiska historier vars innebörd är att en bra kosovoalban är en död kosovoalban och att färgade flickor endast duger till en sak. Jag har också fått mig serverad en väl genomtänkt kulturfascism‚ en variant av den gamla rasismen som chockerar mig. Den klargjordes för mig av en välutbildad tekniker som visste att berätta att invandrarna är ofantligt mycket mer kriminella än svenskar och att detta beror på att de kommer från kulturer med så hårda levnadsförhållanden att man i dessa utan vidare sticker kniven i medmänniskor utan att anfäktas det minsta av dåligt samvete och sådana människor borde vi inte ta in i vårt land. Det var inte krigsskadade människor från krigsområden han talade om‚ försäkrade han‚ utan om vanliga människor från andra kulturer helt enkelt‚ där sådant var en del av kulturen. När jag förklarade att jag inte förstod vilken kultur han talade om och aldrig hade hört talas om de kulturer han beskrev blev han arg och förklarade prompt att jag var dum. Så var det bara i invandrarnas kulturer och mycket tydde på att denne man även ansåg att kriget i f.d. Jugoslavien orsakades av sådana kulturellt bestämda tendenser att mörda och slå ihjäl utan skrupler. Vi skulle inte ta hit flyktingar från detta område därför att de ju hade en kulturellt bestämd tendens att bli mördare och torterare. Det hade han sett på invandrarungdomar i Stockholm som levde som kungar i sin kriminalitet och som ägnade sig åt att sticka ner människor på löpande band. Han hade inga som helst förmögenheter att se likheter mellan de svarta i USA och de svenska invandrarungdomar som han talade om och förnekade bestämt att invandrarungdomar diskrimineras i vårt land.
Denne mans väl genomtänkta och sammanhängande ideologi‚ grundad i vanföreställningar och okunskap förstås som all rasism och kulturfascism‚ var så skrämmande att man mådde fysiskt illa av att höra den. Jag trodde inte att det hade gått så långt – ännu‚ att välutbildade människor kunde hysa sådana åsikter och att de inte insåg att de var offer för fördomar och myter om människor från andra kulturer. Vad värre‚ eftersom denne man har goda kontakter med polisen‚ anar jag att hans kulturrasism också är spridd i vår poliskår idag‚ att det är från poliser han fått sin information om den ofantligt mycket högre kriminaliteten bland invandrare. Att det troligen förhåller sig så fick jag senare andra indicier på då ungefär samma föreställning, men aningen mer sofistikerad, serverades mig av en tämligen välutbildad person som är anställd inom kriminalvården.
De som skrattade gott åt rasistiska historier ansåg att jag var dum som protesterade och de kunde inte se någon skillnad mellan dessa historier och norgehistorierna som gick för några år sedan. De var ju bara kul. Att norgehistorierna inte gick ut på att endast en död norrman är en bra norrman eller att norska flickor endast dög till en sak‚ att norgehistorierna handlade om att driva med folk i ett land som gått om oss, ekonomiskt, det var oväsentligt. Man ville inte se skillnaderna och ville inte förstå vad man medverkar till genom att dra och skratta åt de här rasistiska historierna. Att man genom att berätta sådana historier uppmuntrar rasister och extremister och tanklösa och okunniga ungdomar att attackera invandrare och flyktingar‚ det kunde dessa personer absolut inte förstå. Likheterna med trettiotalets Tyskland‚ där man berättade liknande historier om judar‚ insåg man inte. (Den svenska invandrar- och flyktingpolitiken, K Berminge)
Medias hetsande mot invandrare och flyktingar upphörde tvärt efter att Expressen hade gått ett steg för långt och haft Rubriken ”Kör ut dem” i stora svarta bokstäver på förstasidan, även på löpsedeln, om jag inte missminner mig. Det resulterade i viss eftertänksamhet och i att Expressens chefsredaktör fick gå.
Då hade man ännu inte hunnit övergå till ren antiislamism i media, som är det normala idag då vi alla är med och för krig mot Islam, i Afghanistan (fast tydligen för den i Libyen), och som var orsaken till den förhastade slutsatsen att illdåden i Norge var ett islamistiskt sådant. Jag förutspådde dock redan, i nämnda manus, att vi var på väg i den här riktningen.
Tänk, efter kriget fanns det inte en enda nazist i Tyskland, det fanns inte ens folk som hade varit nazister före kriget. Nästan inte en enda av de dryga 30% som hade röstat på Hitler hade överlevt kriget – tydligen.
Mänskligt kanske, att inte vilja kännas vid sin skuld, men icke desto mindre gravt historieförfalskande.
/Kerstin
länkar:
– Det skjuts på invandrare igen – en återblick, Motvallsbloggen 23/10 2010
– Den svenska invandrar- och flyktingpolitiken, K Berminge, opublicerat manus
– Vårt samhälle har bekräftat Anders Breiviks världsbild, J Guillou, AB 31/7 2011
02/08 20:20 at 20:20
Jag förflyttas tillbaka i tiden! Jag minns hur frustrerande det var att uppleva samhällsförändringen, utan att i någon egentlig mening kunna påverka utvecklingen. Jag tog debatten så gott jag kunde i Västerås och skrev väl någon insändare, men jag hade ofta känslan av att tala för döva öron.
Fick vi inte ministerord på att det låg i den albanska kulturen att stjäla cyklar?
Kan också säga, att erfarenheterna från 90-talet effektivt vaccinerade mig från plattityden, att vi lär av historien.
02/08 21:14 at 21:14
LeoH:
Lite redigering gjorde väl inget?
Jodå, Birgit Friggebo föreslog att det låg i Kosovalbanernas kultur att stjäla. Tala om fördomar.
Sen var det väl den lärdomen vi fick, att vi lär oss av historien att vi inte lär oss av historien.
02/08 21:20 at 21:20
Jag var på fest. Där var bland annat en invandrare med. Alla kände alla och ingen tänkte på att vår gode vän faktiskt var invandrare.
Då utbrister plötsligt en av deltagarna att ”jag avskyr utlänningar”. Alla tystnade en stund och sedan fortsatte pratet precis som vanligt.
Men, efter ett tag insåg han som gjort utropet vad han sagt och röd i ansiktet gick han fram till den gode vännen som var invandrare och sa ”det gäller naturligtvis inte dig”.
Så kan det gå med fördomar.
02/08 22:34 at 22:34
Slipsfascisterna är klart farligast. Trenden visar att det är när slipsfascisterna får sola sig i mediaglansen. Då tycker sig deras militanta individer fått mandat till attack. Jag minns tiden, flyktingförläggningar brändes och vandaliserades, lasermannen härjade på gatorna.
02/08 22:34 at 22:34
Kerstin: (Bara några ord som stöd för ditt arbete/skrivande) Mycket tänkvärt det du skrev då och skriver nu! Blir förtvivlad att det är så svårt att nå ut bredare med dessa dina tankar, erfarenheter och slutsatser. Här på din blogg är gott nog, men det är ju dom som inte besöker din blogg som borde få läsa detta! Har du några ytterligare kontakter/ kanaler för att nå ut bredare med detta så ska du verkligen utnyttja dem!!
03/08 00:50 at 00:50
Lasse Strömberg:
Och det är just det. De, eller den där invandraren man känner är ju helt OK. Så varifrån får man föreställningen att de andra inte är det????
Martin:
Ja, så är det. De uttrycker sin rasism eller antiislamism så verserat och elegant att det inte verkar vara just vad det är. Sedan är det de som inte är slipfascister som får för sig att de ska agera och som uttrycker sig rakt på sak och blir föraktade för det. Det var likadant på trettiotalet. Antisemitismen uttrycktes ofta inlindat och bildat av slipsfascisterna sedan var det dräggen som gick ut och krossade glasrutor på judiska affärer och misshandlade judar. Men så finns också de där verkligt udda typerna som är som Breivik och som inte beter sig som de flesta i ”sin” grupp eller samhällsklass.
Jan B:
Tack för komplimangen. Den värmer, och nej jag känner ingen som kan ”utnyttjas” och det är väl mitt eget fel. Jag har alltid avskytt att smöra eller förlita mig på kontakter tom att skaffa mig sådana.
Se: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=387#comments
När jag ibland sagt till mannen i huset att jag borde ha ägnat mig åt politiken, gått in i ett parti och försökt verka där, brukar han skratta och tala om för mig att det hade jag inte klarat av: ”Du kan inte tiga, buga och niga länge nog för att hamna på någon lista”. Han har så rätt så.
Nu är jag förresten ganska nöjd med att skriva på den här bloggen och pyssla med mina hobbies.
03/08 17:17 at 17:17
Mycket bra artikel, Kerstin! Jag bodde i Tyskland en sväng under denna tid och det var nästan lika illa där med massmedia. Fast där fanns åtminstone enstaka sossar och kristdemokrater som tog strid mot främlingsfientligheten. En indisk flicka som var student och tillfälligt bosatt i Bamberg där jag bodde blev misshandlad av rasister men lyckades fly. Det fick studenterna i staden att organisera sig emot rasismen, de var väldigt medvetna och kunniga i de här frågorna. Heder åt dem!
Newsmill har en debatt om Breivik och SD just nu de skulle kanske ta in Din artikel men meddela i så fall att den varit publicerad på bloggen till deras redaktör. Man ska ha nån sorts erfarenhet av de ämnen man skriver om och det har ju Du som skrivit en hel bok om det!
03/08 18:27 at 18:27
Björn Blomberg:
Trevligt att du uppskattade mitt inlägg. Jag har sagt det här tidigare på bloggen, och jag blir lika förbannad varje gång en journalist antyder att det var Ny Demokrati som skapade det invandrarfientiga klimatet i böprjan av 90-talet.
Jag arbetade ju då med SFI och följde med vad som hände, väldigt noga, och blev så arg att jag var färdig att explodera när SR inbervjuade en nyanzist och lät denne prata oemotsagd, och det var innan Ny Demokrati ens var påtänkt, liksom när SVT lät svenska ungdomar vräka ur sig sina fördomar om invandrare utan att någon så mycket som pep om att det handlade om just fördomar. ”Det är så här folk tycker”, försvarade sig journalisterna, ”och det är vår uppgift att tala om hur det är”. Ett försvar som visar att man inte har många hjärnceller mellan öronen. En journalist borde vara så kunnig att han eller hon inser skillnaden mellan människors uppfattning om verkligheten och verkligheten själv. Fast å andra sidan var ju det postmodernistiska köret om att var och en lever i sin verklighet senaste modet vid den tiden.
Jag blir urarg än idag när jag tänker på det. Det var faktiskt värre än idag i vissa stycken. Antiislamismen är mer förtäkt i media idag, vilket säger en hel del om hur det var då, men effektiv propaganda för den för man förvisso.
03/08 20:28 at 20:28
Den i särklass störtas lögn är ju att 6 miljoner dog!
Resten är historia! Historien måste skrivas om. Konspiration: Var så god att bevisa motsatsen
03/08 21:50 at 21:50
Det där med att invandraren man känner är OK men de andra bara är skurkar, det känner jag igen. Himmler klagade över den attityden när han talade till sina underhuggare i Polen. Han tyckte det var dåligt att folk faktiskt inte hade något emot judar de kände, det var bara alla de andra judarna som var uslingar. Och när folk tyckte det så var det ju ett problem när regeringen ville rensa ut alla judar!
03/08 22:12 at 22:12
Lögns miljöner:
Jodå, det stämmer nog att tyskarna dödade, direkt och indirekt, omkring 6 miljoner judar. Däremot gasade de inte ihjäl alla dessa människor. I Wikipedia kan man läsa:
Det där är forskare tämligen överens om. Men om människor föredrar att tro på myter och vanföreställningar, ja då är det svårt att övertyga dem och få dem att acceptera verkligheten.
Björn Nilsson:
Och det där motsäger väl vad medias företrädare och journalister älskar att hävda när det passar dem, att ingenting påverkar människor, i synnerhet inte vad som skrivs i media eller ses på film!
Kan dessutom konstatera att i alla fall Nato och USA:s ledarskikt anser att TV påverkar folk. Annars hade de ju inte bombat TV-huset i Tripoli och sökt slå ut TV i Libyen, med argumentet att man måste förstöra Ghadafis propagandakanal.
03/08 22:41 at 22:41
”så folk tycker”, man häpnar, en fördom är ingen åsikt, det är ett faktafel. Deras fördomar underbyggs av en blandning av välkända bias, dåliga statistikkunskaper och rena fantasier. Det är inte åsikter, det är okunskap.