Ideologier/propaganda&Livsfrågor23/07 16:06
Min djupa medkänsla till alla som drabbats
Givetvis går mina tankar just nu till dem som drabbats av attentaten i Norge, liksom till de familjer i Libyen som drabbas av de bomber vi är med, om än indirekt, och fäller där.
Det är alltid mycket tragiskt när människor dör i onödan och ännu mer tragiskt när de dödas medvetet av andra människor. Sorgen drabbar de anhöriga och närstående lika hårt var i världen de än bor.
/Kerstin
Länkar:
- Islamophobia Run Wild,Craig Murray
24/07 03:24 at 03:24
Instämmer helt. Plötsligt vaknade alla massmedia upp och visade att de kan om de vill …
Denne Breivik har i åratal planerat sitt vansinnesdåd och skrivit ned i minsta detalj hur detta skulle ske och varför. Det handlar om 1518 sidor i en PDF-fil på 7,7 MB som kan laddas ned här:
http://www.kevinislaughter.com/2011/anders-behring-breivik-2083-a-european-declaration-of-independence-manifesto/
Har skummat i genom ett par hundra sidor här och där och inser att polisen behöver inte fråga honom om något. Allt finns på pränt. Usama bin Ladin var en nolla i jämförelse med detta monster!
24/07 12:07 at 12:07
Erik H:
Tack för länken men den tror jag inte att jag ska läsa.
Och jag är naturligtvis lite konstig, men jag kan inte låta bli att jämföra de enorma sympatiyttringar och det jättelika pådrag av psykiskt stöd och hjälp, s.k. krishjälp, som man drar på så fort det händer en större olycka, eller som i det här fallet ett attentat, i Sverige eller i något av våra grannländer. Medan alla de, precis lika hemska tragedier som drabbar människor pga de krig som USA och Sverige m.fl., eller bara USA, för dem upprörs vi inte över eller känner vi inte samma medlidande med.
Det är ju så, om man tänker efter att det är samma smärta och sorg som drabbar dem som får se sina nära och kära dödade av bomber eller soldater i Irak, i Afghanistan i Libyen etc. som den som drabbar anhöriga till de norska barn som skjöts ihjäl här. För dem är det som händer lika hemskt.
Det är, enligt mitt sätt att se, en form av riktigt ruskig rasism, att inte ta hänsyn till människor som bor på andra kontinenter, att inte tillerkänna dem samma ”komplicerade” psyke som man anser att vi nordeuropéer och amerikanerna är utrustade med.
Men brukar människor säga, när jag påpekar detta, det handlar ju om närhet, vi bryr oss mer om dem som bor nära oss. Men det är längre till New York än till Libyen, så det är uppenbarligen inte avståndet det handlar om.
24/07 22:40 at 22:40
Ja, vi värderar offren för våld olika. När Suharto mördade 100-tusentals ”kommunister” i i Indonesien på 60-talet, tyckte den ansedda tidningen The Times att det var glädjande nyheter. När terroristen heter Anders och inte Ali så blir vi oerhört bestörta. I och för sig är det naturligtvis lättare att identifiera sig med norrmän som man t o m kan prata svenska med än muslimer som pratar arabiska
24/07 23:07 at 23:07
Jag håller med dig, Kerstin, att sorgen är lika stor och smärtsam oavsett om den finns i Norge, Libyen eller varsomhelst i världen. Ingen har rätt att ta en människas liv.
25/07 00:02 at 00:02
Lars Jansson:
Helt rätt. Vem vi identifierar oss med beror alldeles på vilken sorts propaganda eller inlärning vi har utsatts för, vilket du ju är inne på här.
För 35 år sedan identifierade sig majoriteten i det här landet med Vietnams folk och demonstrerade stort mot USA:s bombande och dödande där. Senare identifierade vi oss med det chilenska folket, i samband med Pinochets kupp etc. Dem kan vi inte tala med på svenska, om vi inte talar spanska eller de svenska. Då talade/skrev media om illdåden mot dessa människor som just illdåd. Vi fick alltså sådan information att vi kände med de här människorna.
Nu däremot, lär vi oss att människorna i arabstaterna, och det gäller även kristna där (för det bor kristna också i Libyen och i Irak exempelvis, fast därifrån har de ju fått fly förstås), är hemska busar som hotar oss med sin förfärliga terrorism a la 9/11 varför vi måste försvara oss mot dem (vårt nya ”försvar” har ju officiellt till uppgift numer att försvara oss ”utanför Europa”). Dessa människor demoniseras alltså. Alltså struntar vi i om man massmördar dem och känner inte med dem. Vi lär oss således att inte ha medkänsla med dem genom att de görs till farliga fiender.
”Det är naturligt för oss att vara rädda för folk från främmande kulturer”, säger man också idag. Men det är struntprat och det inser varje människa som tänker till lite. Massor av svenskar reser gärna och ofta till främmande länder och gärna till sådana med för oss ”främmande kulturer” för att de tycker det är så trevligt och berikande att se sådana och träffa människor i andra kulturer. Det borde man inte tycka om man är rädd för sådana – av naturen. Väldigt få svenskar skulle vilja/våga resa till Thailand om rädsla för främmande kulturer och folk vore en genetiskt allmänmänsklig betingad egenskap.
Propagandans kraft kan inte underskattas helt enkelt. Den är fasansfullt effektiv.
Mavera:
Skönt att du också håller med mig här.
25/07 01:17 at 01:17
När kommer vi ha en tyst minut för multikulturens offer?
25/07 02:25 at 02:25
Vi deltar alla i kondoleanserna till vårt norska broderfolk. Samtidigt bör vi hålla i minnet att samma norrmän, eller rättare sagt den norska militären, bombar i Libyen nästan varje dag. Faktum är att Norge bidrar med den största andelen bombplan i NATO-attacken på Libyen i förhållande till landets storlek. Kan vara något att tänka på i denna sorgens stund.
25/07 04:08 at 04:08
Marcin;
Vilka är ”multikulturens offer”?
Bosse:
Skulle inte Norge dra sig ur? Jag trodde att de just hade gjort det och att det var detta som fick den avgående amerikanske försvarsministern att fälla någon sur kommentar om att Europa inte tog sitt ansvar utan lastade över allt ansvar på USA.