Politik/ekonomi25/03 16:45
Liberalism – ett förstadium till fascism
Det blir ett kort inlägg idag trots allt.
Den 9/5 2006 skrev jag här på Motvallsbloggen att mycket tyder på att liberalismen är ett förstadium till fascim. Nu skriver Milton Frihetsson ett inlägg med samma innebörd, och ett som bättre än mitt inlägg illustrerar tesen ifråga, möjligen klarare för att vi kommit ännu längre i den riktningen sedan mitt inlägg skrevs, för att tendensen är ännu tydligare idag.
Länkar:
– Neofascism is Good!, Milton Frihetssons blogg
– Liberalism – ett förstadium till fascism, Motvallsbloggen
27/03 21:03 at 21:03
Har gått och funderat på detta inlägg från dig sedan du postade det… Och det resulterade i en massa funderingar.
Läste artiklarna i SVD och blev helt förskräckt: vad, tycker folk så här på ALLVAR? Är inte detta SKOJ?? Men det är det inte???
Efter att ha läst något annat på ett annat ställe häromdagen: finns det inga andra drivkrafter i människan är att tävla? Är det enda som motiverar oss? Är detta vad psykologer och s.k. ”experter” också anser undrar jag ganska ironiskt? Jag ifrågasätter att det är så eller att detta är medfött/”naturligt” sätt hos människorna… Människor i tidens begynnelse var tvungna att samarbeta för att överleva, inte att tävla?
Om jag inte finns i rampljuset så existerar jag inte? Som någon sa: om media inte visade/skrev om längdskidåkarnas prestationer, hur många skulle då ligga och slita i skidspår dag efter dag på träning? Ja, vad är det som driver dem? Som de inte fåt eller fått på annat håll? Rent parentetiskt: vad motiverar oss med musik som yrke att sitta och öva timvis varje dag? Fast musik kan man utöva på hög nivå långt upp i åren… Men inte ens vi kan leva bara på luft och vatten!? Eller kanske? Och vi kanske tillhör de efterblivna psykoklasserna (se nedan) också? Men jag tror snarare att etablissemanget med rätta inser att konstnärer kan vara farliga för dem… Och Hitler verkade verkligen inte ha någon vidare god smak tycker jag personligen.
I lokaltidningen här skrev de nyligen om en man just under 30 som tävlar i triathlon. Förra våren fick han bältros (brukar bryta ut då immunförsvaret är lågt), men han fortsatte träna under sommaren. På hösten orkade han plötsligt ingenting (om jag minns rätt) och en läkare i Los Angeles konstaterade att ett virus som vi alla har latent vilande (?), Epstein-Barr, hade brutit ut hos honom. Han har fortfarande träningsförbud. Elofsson avbröt sin skidkarriär just p.g.a. överträning…
Och på morgonnyheterna pratade de om cyklisten Niklas Axelsson som blev fälld för bloddoping, som han erkänt…
Nu är det samhälleligt tillåtet att var egoistisk, bara tänka på sig själv, roffa åt sig och skita i andra, vara arrogant och girig!? Om det kanske inte är fint (?) så är det i alla fall inte fult!?
Vad är dessa behov av makt och pengar (och av att vara i trampljuset) uttryck för?
Helt oberoende av dig och andra reagerade jag på liknande sätt som du: att liberalerna länge visat nyauktoritära/ja, rent av fascistiska tendenser. Jag sa bl.a. upp prenumerationen på DN våren -05 (efter att ha haft den i kanske högst ett år) och de fick betala pengar till mig. De värderingar som DN stod för stod mig så upp i halsen, så jag klarade inte ens att de den tidningen överhuvudtaget.
Jag reagerar också oerhört på att grupper liksom utses till syndabockar (legitima objekt): sjukskrivna, arbetslösa… Jo, jag har tyckt att detta kanske påminner om nazityskland (sjukskrivna och arbetslösa lever inte lika länge som andra? Och vad beror det på om nu deras tillvaro skulle vara så bra?).
Och idag reagerar vi inte alls på samma sätt som runt 1990 ang. främlingsfientlighet… Vi har liksom trubbats av? Vilket är ganska skrämmande.
Jag tror, hur flummigt detta än kan låta, att ju bättre vår själsliga hälsa är desto mer tar vi avstånd från maktutövning och våld och tror inte att makt eller rikedom kan ge oss någonting verkligt viktigt. Kanske helt enkelt att vi värdesätter andra saker. Men alla behöver ett visst mått av pengar etc. Vi behöver rimligt boende, mat på bordet som vi mår bra av, människor omkring oss…
Om något som nu inte alls pratas om är att man menar att det finns resurser i världen så ingen skulle behöva svälta eller vara fattig (det som Attac drev? Som nu är marginaliserad och gått under jorden?).
I en vetenskaplig disciplin som vi inte har i Sverige, psykohistoria, pratar de om psycho-classes och i dessa kretsar menar de att de som absolut måste ha makt tillhör de mer efterblivna psykoklasserna… De som sysslar med detta är ganska kritiska mot Bush…
28/03 00:02 at 00:02
K:
Många bra tankar du för fram, och jag håller med dig.
Vi är inte skapade till egoister i första hand, utan till samarbete och samverkan. Men tvingar man människor att tävla, ställer man ständigt människor i situationen att nu är det endera du eller den andre, då lockar man fram egoism och hänsynslöshet. Vi såg det redan i gladiatorspelen, och ser det idag på företagen som säger upp folk stup i kvarten.
Det är samma psykologiska mekanimser man utnyttjar i båda dessa fall. Har man inget val för att överleva själv, ja då först står man sig själv närmast. Är människor trygga och mår bra däremot, då blir de allra flesta hjälpsamma och generösa.