Det där att skydda civila försvann fort från agendan för kriget mot Libyen. Hos Stefan Lindgren på bloggen 8 dagar hittar jag ett citat från en artikel i Svenska Dagbladet där Mikael Eriksson på Totalförsvarets forskningsinstitut säger att:

Nu börjar det bli riktigt hett i Tripoli och det ökar de sanitära problemen. Utan el fungerar inte luftkonditioneringen och det kan bli problem med hälsovård och också med mat. Om civilbefolkningen blir desperat kan motståndet mot Gaddafi öka ytterligare.

Så kryper sanningen fram. Nu handlar bombandet och blockaden om att plåga det libyska folket så mycket att det ”gör sig av med Ghadafi”. Så mycket för omtanken om det libyska folket alltså. Vem tror efter detta på att anfallet mot Libyen överhuvudtaget hade med skyddande av civila att göra. Vem tror idag på allvar att det hade något annat syfte än att göra slut på den obekväme Ghadafi, mannen som inte gick i Västvärldens ledband och som använde stora delar av landets oljeinkomster till att modernisera Libyen, ge befolkningen fri utbildning ända upp till universitetsnivå och som såg till att den fick god och gratis sjukvård b.a.?

Sedan  måste man undra hur det står till vad gäller tankeförmåga och minne hos Sveriges och Natos höga militärer och Västvärldens krigsglada politiker. Det där att plåga folk för att få dem att avsätta en för Väst förhatlig diktator försökte man med även i Saddams fall. Irak utsattes för handelsblockad och terrorbombning under omkring 10 år, för att folket i Irak skulle resa sig och avsätta Saddam. Det gjorde detta folk inte. Som straff bombade man irakierna tillbaka till stenåldern, dödade mängder av dem, torterade många och drev någon miljon av dem på flykt. Men makten över Iraks olja fick man förstås, som av en slump.

Vad värre och som jag påpekat i tidigare inlägg, nu har man gjort allt man kan för att inte ge Ghadafi någon annan möjlighet än att stanna kvar och slåss. Detta påpekas även av International Crisis Group, enligt samma SvD-artikel:

– Att insistera på att han både lämnar landet och ställs inför rätta av den Internationella brottmålsdomstolen garanterar i princip att han kommer att stanna i Libyen och strida till slutet. Det gör en vapenvila närmast omöjlig och det maximerar risken för en utdragen väpnad konflikt, sade ICG:s projektchef för Nordafrika Hugh Roberts.

Dessutom har Obama och andra Västpolitiker talat så mycket om att Ghadafi måste bort så nu kan de inte backa, inte börja förhandla med honom om ett förnuftigt agerande.

Men sen kommer ett stycke i artikeln i SvD som avslöjar ren förvirring, eller avslöjar att man kört med en mycket medveten propaganda. Välj det som önskas. Så här står det i artikeln:

Kriget har haft flera ”ansikten”. När den arabiska revolutionen – efter att ha svept fram i Tunisien och Egypten – nådde Libyen noterade rebellerna snabba militära framgångar. Från sitt fäste i Benghazi trängde de snabbt västerut. Men när väl överste Gaddafi fått ordning på sina trupper kom snabba motanfall. När landets näst största stad Benghazi stod inför ett hotande storanfall från Gaddafis styrkor kom det internationella stödet.

Vad skriver man här? Jo man skriver precis som det var i Libyen, den rödfärgade texten ovan. Men man försöker låtsas som om protesterna i Tunisien och Egypten var av samma art som i Libyen, fast man i stycket samtidigt avslöjar att detta inte var fallet. Det var ju inte så, varken i Tunisien eller i Egypten, att de demonstrerande tog till vapen direkt och fortsatte strida med vapen när polis försökte få slut på deras attacker och det var inte så att de demonstrerande i Tunisien och Egypten ”nådde snabba militära framgångar” tills ländernas respektive militärer hade fått ordning på sina trupper. Men, som man säger i texten, precis så var det i Libyen vilket visar att det var en helt annan sak som hände där än i Tunisien och Egypten, en begränsad grupps väpnade uppror, inte som i Tunisien och Egypten, fredliga men målmedvetna massdemonstrationer för nya regimer.

Vidare säger texten att när Ghadafi, landets legitima regering slog tillbaka då ”kom det internationella stödet” (till de s.k. rebellerna). Alltså, Nato och Sverige, som den knähund till Nato som vi blivit genom beslut av vår regering och riksdag, tog ganska snabbt ställning för ett gäng, eller en klan, som gjorde väpnat uppror. I samma ögonblick drog propagandaapparaten igång med full kraft i de länder i Västvärlden som beslutade bomba Libyen. De s.k. rebellerna framställdes i bästa tänkbara dager, endast dessa har fått komma till tals, endast deras uppfattning och popaganda har förts fram i media.

När man nu bombar Tripoli ännu intensivare, då är det återigen dags att skriva och tala om Ghadafis påstådda order till sina styrkor att våldta kvinnor. Samtidigt har det aldrig talats om ”rebellernas” dokumenterade rasism och deras lynchningar av svarta gästarbetare för ”rebellerna” ska ju framstå som de goda grabbarna, de där som vi måste stödja.

Tillägg kl. 17.15:
Jag måste hjälpa till att sprida vad Third World, Björn Blomberg, skriver idag. Han har en länk till en artikel av Susan Lindauer som är förfärande. Nu tycks hon delvis grunda sina påståenden om vad som händer i Libyen just nu på andrahandsinformation, vilket innebär att de kan vara överdrivna. Men vad vi i så fall kan vara säkra på är att propagandan är i full gång, från båda sidorna och samtidigt kan vi ta helt för givet att det ingalunda bara är Ghadafis män som begår skändligheter, som påstås i Västvärldens propaganda just nu. Mycket tyder istället på att ”rebellerna”, dvs ”våra svenska allierade i Libyen”, är tämligen inhumana och råa och ingalunda de rättskaffens demokratiska revolutionärer som somliga inom vänster tycks vilja tro och som de av någon obegriplig anledning tror att Nato stödjer.

/Kerstin

Länkar:
- Nato räknar med långvarig konflikt i Libyen, SvD
- Kadaffis styrkor anklagas för massvåldtäkt, Ekot 9/6 kl. 17.45
– Fullt pådrag med propagandan för kriget i Libyen, Motvallsbloggen 18/5
- Western Libya Portrait is not What is being Painted by Mainstream Media, Wayne Madsen,Global Research
- Nato: Legitimt mål att döda Gaddafi, SvD