Ropar man ständigt att vargen kommer så…
Har bestämt redan nämnt att när jag var barn, gick i någon av folkskolans första klasser, förklarade vår lärarinna att vi kunde vara lyckliga som levde i en upplyst tid (1950-talet). Vi behövde inte gå omkring och vara rädda för allt möjligt, som människorna var rädda för förr, när de inte hade bot mot sjukdomar, när de var rädda för övernaturliga makter och dessutom tvingades vara rädda för överheten. Men hur är det egentligen, är det inte skräckens samhälle vi lever i fortfarande, fast vi är rädda för annat idag än människor var rädda för förr.
Ingenting är så bra för att hålla en befolkning i schack, och för att leda den dit man vill, som skrämselpropaganda. Tricket att skaffa landet en fiende som man måste försvara sig emot, har varit känt och praktiserats av furstar och överhet sedan urminnes tider. Med de moderna massmedia finns det många fler möjligheter dock.
Under hela min uppväxttid levde vi i det kalla kriget. Sovjet kunde när som helst anfalla oss och rätt som det var kunde någon galning trycka på knappen så att atombombskriget utlöstes och gjorde jorden obeboelig för all framtid.
Massmedia matar oss ständigt, och idag mer än någonsin, med information om alla de faror som hotar oss, och talar om hur vi måste bete oss för att undvika dem. Det handlar inte sällan om att vi måste köpa det ena eller det andra för att klara oss, allt från cykelhjälmar över blodtryckspreparat till inbrottslarm. Man skrämmer oss med allt mellan himmel och jord, med budgetunderskott, med statsskulden, med allvarliga sjukdomar, med för tidig död, för att vi inte duger, för att världen kommer att gå under, för att klimatet kommer att göra jorden obeboelig och förstås, för terrorism och annat elände. Med den tilltagande kommersialiseringen och med överklassens uppsugning av de tillgängliga resurserna, med ty åtföljande sparande och nedskärningar inom många samhällssektorer, har vi fått skräcken att förlora våra jobb och vår levnadsstandard. Alla måste idag konkurrera med alla andra – det är du eller jag.
Forskare har lärt sig, precis som politiker och läkemedelsindustrin, att skrämselpropaganda är bra för deras sak. Läkemedelsföretagen hyr en läkare att slå larm, och vips kan de sälja preparaten som lovar ett längre liv, eller lovar att minska risken för cancer eller bota nestämdhet. Forskare talar om för oss att det ena eller det andra är farligt eller att några av våra viktiga naturresurser hotas av förstörelse, och vips har de forskningsanslag och försörjningen tryggad ytterligare några år.
Det allra värsta med all denna skrämselpropaganda är att många till slut inte reagerar, inte orkar bry sig längre. På lagom mycket förändringar, eller hot, kan människor reagera rationellt, på ofantligt mycket av den varan blir de flesta totalt passiverade. De vet inte vart de ska vända sig, ser ingen ände på gräsligheterna och slutar till slut att bry sig. Detta vet sociologer och psykologer, och somliga av dem säljer sina kunskaper till politiker och storföretagen och talar om hur dessa ska utnyttja människors reaktioner, för att vinna val eller för att öka profiterna.
Jag har till slut blivit skeptiskt till det mesta. Jaha, fågelinfluensan, är den en verklig fara för hela mänskligheten eller är den ett spöke som någon tjänar bra på? Klimatförändringen, är den ett reellt och överhängande hot eller är det något som somliga räknar med/hoppas att tjäna något på? Mer forskningsanslag?
Klimathotet kanske man ska tro på, men jag tvivlar ändå en hel del på att ett eller ett par års extrema vintrar, eller somrar, utgör tillförlitliga bevis för att världens klimat just nu håller på att förändras varaktigt och drastiskt, och just av de orsaker som man påstår. Har för mig att jag för några år sedan läste om ett vulkanutbrott någonstans i Asien, i slutet av 1800-talet, som förorsakade ett antal kalla år över hela jorden, därför att utbrottet förorsakade extremt mycket stoft i atmosfären. Vad har de stora asiatiska och australiska bränderna de senaste åren förorsakat exempelvis?
Med det här vill jag inte säga att alla varningar är felaktiga eller att klimathotet inte föreligger, bara att varnar man ständigt och för allting så kommer ingen att bry sig om någonting till slut. Vilket förstås gynnar somliga.
15/02 06:18 at 06:18
Håller med dig. Man måste inte lyssna på alla larmrapporter! Gjorde vi det skulle vi sluta andas – det är ju farligt…
På min tid 70-talet, var det kalla kriget närvarande – sådär… – ingen var särskilt upprörd eller rädd. Det är konstigt men alla var övertygade om att ”Det” aldrig skulle hända. Och det gjorde det ju inte heller…
Idag… usch.
15/02 09:28 at 09:28
Nu blev jag en smula besviken på dina ord, Kerstin. Du säger själv att ropar man tillräckligt ofta vargen kommer så…. och så förhåller det sig också med de motsatta orden, dvs. med ifrågasättandet om nu klimatförändringarna är reella. Och sådana ord tycks ”gå hem” hos människor lättare än varningarna. Det är ju skönt att slippa ändra på sin livstil – skönt att slippa hoten.
Nu när t o m FN äntligen tagit ton om saken och man hyser en liten liten strimma hopp vad det kolossala förändringsarbetet mot mindre utsläpp beträffar, så är det förfärligt tråkigt om tidigare entusiaster visar ambivalens i frågan om klimathoten. Sådant smittar av sig. Men så är ju livet… två steg fram och ett steg bakåt, fast ibland tycks det mest vara ett steg fram och två bak.
15/02 14:01 at 14:01
Eija:
Det var ju tråkigt att du blev besviken på mig :-(.
15/02 17:34 at 17:34
Jag är inte besviken på Dig, Kerstin, utan på dina ord i just ifrågavarande inlägg. För jag kan inte för allt i världen tänka mig att du har slutat bry dig… (Du kanske skrivit ambivalent av bara farten???? Såsom jag brukar göra och så läser jag efteråt med förskräckelse över så fel det blivit, som även i mitt ovan inlägg där FN skall vara EU).
15/02 18:07 at 18:07
Eija:
Nej, jag har inte slutat att bry mig. Jag pekar på det faktum att alltför mycket varnande passiverar människor.
Sedan kan jag inte låta bli att misstänka uträkning bakom just dagens kampanj om klimatförändringshotet. Nästa år, läser jag i GP, kommer elpriset att stiga på grund av att utsläppsrättigheterna ökar i pris – jaha, och vad innebär det? Att man kommer att höja priset mer än som är befogat med tanke på priserna för utsläppsrätterna? Jaha, och hur mycket högre bonusar får direktörerna då? Jaha, vad betyder detta för stödet för kärnkraften?
Jag har inte svaren, och vet förstås inte, men jag har bara blivit alltmer misstänksam mot allt och alla i den politiska och ekonomiska eliten. För en sak vet jag, de lurar oss ständigt och även denna insikt är otrevlig för till slut tror man inte på någonting – inte ens när man bör göra det.
Sedan är det förstås också så, och det är viktigt att säga detta (fast jag inte hyser någon förhoppning att alla ska notera att jag skriver det), att de här eliterna inte alltid har samma målsättning och intressen, varför de inte alltid är överens om vilka lögner vi ska luras att tro på.
20/02 01:34 at 01:34
Tack, Kerstin, för ditt svar.
Jag gick idag en runda i skogen såsom jag brukar och som brukligt om våren, hörde jag talgoxen som tagit ton för revirmarkering. Fåglarna sjöng ”ti-tyy, ti-tyy, ti-tyy…” och jag saknade sången som jag hörde i min ungdom: ”ti-ti-tyy, ti-ti-tyy…”.
Nu har jag ingen aning om talgoxens förändrade sång har att göra med klimatförändringar eller med allmän effektivisering av talgoxe-verksamheten eller med vinstmaximering (här räknat i antalet lyckade häckningar?), eller med att talgoxen vill överrösta buller (såsom vissa ornitologer slagit fast) eller den kontinuerliga evolutionen eller med vad…
men en sak vet jag; ”Det tycks alltid vara den äldre generationens lott att säga att det var bättre förr” (jag räknar mig till den äldre generationen!)
Kerstin, du skriver:
”jag har inte svaren, och vet förstås inte, men jag har bara blivit alltmer misstänksam…” …och jag kan inte annat än att vara glad över att höra det(:-) även om jag samtidigt tycker att det är tråkigt att höra det.
Du fortsätter í samma svep: ”…mot allt och alla i den politiska och ekonomiska eliten. För en sak vet jag, de lurar oss ständigt och även denna insikt är otrevlig för till slut tror man inte på någonting – inte ens när man bör göra det” …
Kanske är det så att till och med talgoxen lurar oss. Vem vet. Men vi VET att att den idag låter ”ti-tyy” istället för ”ti-ti-tyy”.
På samma sätt VET vi idag att glaciärerna smälter och att människan påverkar jordens klimat. Vi VET OCKSÅ att politikerna lurar oss och att så kallade ”krafter” i affärslivet utnyttjar oss. Ví vet även att marknaden styr och att vinstmaximering går före mänskligt välmående. Vi vet att vissa saker är giftiga för människan bland andra levande organismer. Vi vet också att journalistiken drivs av pengar och politik och att rubrikerna måste ropa – såsom talgoxen idag – ut kort och slagkraftigt. Vi vet att skandalpressen hellre överdriver än går varsamt fram… Vi vet att den som inte kan tjuta kommer varken att höras eller synas vare sig det gäller att få vård eller rättvisa… osv.
(parentees: alldeles för en liten stund sedan tappade jag smaken för julafton. Varför. Jo, Arne Weise ville synas i programmet ”ett Herrans Liv”. Och hur gjorde han det? Jo, han berättade frispråkigt om sina kontakter med prostituerade och blottade oväntat sin kvinnosyn genom att i förnedrande ordalag berätta om en viss korpulent dam. Weises motivation var att han – i motsats till feminister, berättar sanningen i TV (och i sin biografi)).
Åter till ämnet. Jag citerar Kerstin igen: ”Sedan är det förstås också så (…) att de här eliterna inte alltid har samma målsättning och intressen, varför de inte alltid är överens om vilka lögner vi ska luras att tro på.”
Nej, varken politikerna eller den övriga eliten kan ha samma målsättning och intressen eftersom vi VET att vi idag lever i individualismens tidsålder och vi vet att alla driver sin egen sak, sin egen målsättning.
Och vi vet att i denna ratrace efter ekonomisk vinning och ställning för de utvalda, (och med medföljande bekräftelse för de ”exhibitionistiska”) är ”nästan alla medel tillåtna”. … Till och med talgoxen har mer samvete, empati och etikett!
Dessvärre, vet vi också att vi inte alltid själva vet vad vi vill ta ställning för…
men jag tror inte en sekund på att Kerstin Berminge skulle sluta att bry sig… och det är en stor tröst ((en släng av influensaliknande, övergående trötthet och känslor av hopplöshet/maktlöshet och/eller meningslöshetskänslor att ta itu med vissa frågor kan drabba vem som helst… annat vore väl onormalt, antar jag, i dagens ”klimat”!)
Men vad jag är rädd för är, att man lika gärna passiverar människor – eller än värre – kryddar på individualismens: ”jag sköter mitt och skiter i resten” genom de ”lättaste” förklaringarna: som till exempel att klimatet har alltid varit oberäknerligt såsom politikernas vallöften!
Fast vid närmare eftertanke.. nog ligger det en gnutta sanning i det också!
Jag håller på talgoxen!