Fukushima? Vadå, vi har ju inga jordbävningar här?
Fukushima blir bara värre och värre och hur illa det är vet vi nog inte ens. En sak är klar dock, det är inte mindre illa än myndigheter och media påstår.
De som försöker stoppa den pågående katastrofen utsätter sig för stora risker – den här gången också:
The ”heros” — as the media have aptly dubbed them — who are working at the highly-irradiated Fukushima Daiichi nuclear power plant right now — are reportedly receiving 20 times their normal day’s pay for a day at Fukushima Daiichi.
And perhaps a thousand times their normal daily radiation dose.
Hardly worth it, but thank goodness somebody is willing to do it at any price. The world appreciates their effort. The problem is, nothing’s working. Polymer sponge diapers (I kid you not, that’s what they’re trying) aren’t working. Concrete isn’t working. Sawdust and shredded newspaper (I kid you not…) isn’t working. The plant is still leaking enormous amounts of radioactivity. (1)
Som sagt, blöjmaterial, sönderrivna tidningar, cement, brandbilar som sprutar vatten över de hoprasade reaktorbyggnaderna, och ingenting tycks stoppa eländet, utsläppen.
Vad ska man säga? Att de här åtgärderna visar hur avancerade kärnkraftsteknikerna är, hur fantastiskt bra modern teknologi fungerar i alla väder? Knappast. Istället ser vi hur en pågående katastrof i ett kärnkraftverk inte är förutsägbar, inte kan stoppas med högeffektiv teknik i somliga fall, hur de som är ansvariga till slut står där med trial and error och rena barnkammarmetoderna som enda alternativ. Har de testat tuggummi undrar man till slut.
Men vadå? Så hemskt som i Tjernobyl är det ju inte i Fukushima. Fast det var det.
Men vi har inga jordbävningar i Sverige, så här är det ingen fara med kärnkraften. Här kan ingenting hända. Det kunde det inte där heller, innan det hände, precis som i Three Mile Island i Harrisburg och i Tjernobyl. Så hände det i alla fall, och i alla tre fallen på grund av något säkerhetsingenjörerna inte hade tänkt på, inte hade förutsett, en tsunami i det senaste fallet. Vad mer kan kärnkrafttekniker missa tro?
Det är så enkelt som att om något börjar gå snett så kan vad som helst hända. Ett enda litet missgrepp kan sätta igång processer som man sedan inte lyckas stoppa. Det kommer att hända igen. Frågan är bara var det händer nästa gång. I Sverige har det vara nära flera gånger. (2)
/Kerstin
Länkar:
1) Glow Boys and Gamma Sponges. Fukushima’s Suicide Squads, Russell D. Hoffman, counterpunch.org
2) Veteran berättar om kärnkraftstillbud i Oskarshamn. Bara tur att det inte har hänt något allvarligt, Nyheterna. net
2) Incident i Forsmark allvarligaste i Sverige, SR,Ekot
- How Many Nuclear Engineers Does It Take to Screw in a Light Bulb? Fukushima: a Real SNAFU, Rusell D. Hoffman, counterpunch.org
19/04 12:48 at 12:48
Använder vi kärnkraft blir följderna troligen katastrofala. Använder vi olja eller kol eller naturgas blir följderna alldeles säkert katastrofala. Det enda som är någotsånärt säkert samtidigt som det är någotsånär billigt är vattenkraft. Och det räcker inte på långa vägar.
Enda utvägen ur detta är att skära ner energibehovet drastiskt. Göra alla byggnader självförsörjande med värme. Närproducera nästan allt. Och bo vid våra arbetsplatser.
19/04 15:10 at 15:10
Jan Wiklund:
Visst krävs en livsstilsförändring av stora mått, men det är ju inte bara vattenkraft som utgör alternativen. Vi har möjlighet att bygga ut vind-och solenergisystem. Bara den politiska viljan finns.
20/04 09:34 at 09:34
Kerstin:
Vind- och solenergisystem hade varit en väldigt bra idé om vi hade haft konstant väder men så är inte fallet. Energin är otillräcklig så fort de inte ligger på max. Batterier för att lagra energin till stunder då vädret inte är perfekt är en kortsiktig och dyr lösning som inte är aktuell.
20/04 12:59 at 12:59
Sebastian:
Nej, det är ju klart att vi måste lägga om livsstil också, sluta slösa energi på totalt onödiga ting och även återuppta energiproduktionen i mindre vattendrag samt arbeta vidare på att utveckla andra möjligheter, som vågkraft ex.
Detta kommer framtida generationer att bli tvungna att göra, om det finns några sådana framöver förstås.
Sedan blir jag så förundrad över alla kärnkraftskramare som är helt övertygade om att alla problem med kärnkraften kommer att lösas framöver, med lite mer forskning och utveckling, men däremot anser att teknologin aldrig kan få fram effektivare energiproduktion på andra sätt.