Det händer mycket ute i världen just nu, och man borde kanske glädja sig, men jag lärde mig redan på sjuttiotalet att inte dra några som helst slutsatser utifrån vad media rapporterade när det hände spektakulära saker ute i världen, för ofta nog hände i själva verket något helt annat än man kunde tro när man litade på journalisterna. Jag avstår alltså från att kommentera allt det som händer i Arabvärlden just nu och nöjer mig tills vidare med att hoppas att det kommer något gott ut av det. Sedan drar jag mina slutsatser dels utifrån hur det gått, dels utifrån vad som framkommer senare om vad som sker bakom kulisserna.

Så här ska jag istället skriva några rader om TV-programmet Klass 9A, som jag sett de första avsnitten av och som man kör trailers för flera gånger varje kväll.

Om programmet Klass 9A tycker jag inte.
Jag tycker till och med att det är förskräckligt och TV borde skämmas för att sända en sådan produkt. Som alltid handlar det om klippning, som ofta görs mer för dramatikens skull än för informationens. Men vad som sägs, som när läraren Stavros Louca säger att lärarna är så fruktansvärt dåliga, det har ju sagts och det borde aldrig ha sänts i TV, inte ens för att det är spektakulärt och gör ”bra TV”. Om människor visste eller förstod hur journalister alltid utnyttjar sina offer, och konsekvenserna av detta, skulle ingen enda människa ställa upp på sådana här spektakel.

Inser TV-folk vad man gör? Att man utsätter ett antal lärare för något alldeles förfärligt och att många lärare blir helt knäckta av att få höra vad ”superlärarna” säger om dem. Det skulle förvåna mig om de här lärarna, som har ställt upp här, inte känner sig helt under isen efter att de har sett programmen. Knäckta lärare blir inte bättre lärare. De blir sämre sådana om de ens orkar fortsätta. Det skulle inte jag ha gjort om jag hade utsatts för vad de här lärarna får utstå just nu. Det är inte bara elever som behöver uppmuntran, det behöver lärare också. Det kan ju hända att det blir bra till slut (det återstår att se), men under tiden har i så fall flera lärare ändå utpekats på ett mycket fult sätt inför hela svenska folket.

För det första: Vi ska nog akta oss för att ta för givet att lärarna är så där dåliga som de framstår i TV-programmet. Det är nämligen så att en bra lärare måste ha två ting, självförtroende och engagemang. Självförtroende som lärare får man inte om man får höra att man är en fantastiskt dålig sådan, och definitivt inte om hela Sverige får veta det.

För det andra: Självförtroendet sjunker alltid när man ska utföra något under överinseende av någon som kan saken mycket bättre, eller som man tror kan den bättre. När man vet att allt man gör skärskådas och kommer att kommenteras, då krymper man som människa, då åker självförtroendet ofta ner ganska många pinnhål (utom för psykopater). När detta händer då blir man direkt en sämre lärare. Man tappar initiativet, man blir tveksam och vet inte riktigt vad man ska göra. Tappar man initiativet då känner eleverna detta direkt och är det en stökig klass då tar den sina chanser.

För det tredje: Det handlar även denna gång om att lägga skulden på människor, lärarna, som nog aldrig fått en chans. Dels har de med stor sannolikhet aldrig fått lära sig hur man undervisar, lärarhögskola eller inte sådan, och ännu mindre hur man får ordning på en klass full av ungdomar som tycker att de kan göra som de vill. Detta ska lärarutbildningen klandras för men kanske i första hand politikerna.

För det fjärde: Det är mycket krävande att vara en bra lärare. Jag vet för jag har försökt. (Om det lyckades är sedan en annan sak.) Jag försökte engagera mig i mina elever och gör man det ordentligt suger det musten ur en totalt. Det här tror jag ingen begriper som inte undervisat själv och verkligen lagt manken till. Jag orkade bara engagera mig tillräckligt för att (förhoppningsvis) vara en någotsånär bra lärare om jag arbetade halvtid som sådan. De perioder då jag arbetade heltid kom jag hem klockan fyra och kände mig som en urvriden skurtrasa, slängde mig på vardagsrumssoffan och sov tre-fyra timmar – innan jag orkade ta itu med förberedelserna för nästa dags undervisning.

För det femte: Lägger man så, som man gjort de senaste 15 åren, på lärarna alltfler uppgifter, allt från att lägga scheman till att städa klassrummen och dessutom sätter in alltfler i elever i varje klass, då kan man inte räkna med en god undervisning. Ingen normal människa klarar detta. Det går inte att ovanpå allt det där andra engagera sig ordentligt i 150 till 200 elever. Det kanske finns enstaka naturbegåvningar vad gäller undervisning och som dessutom utrustats med en ofantligt massa energi, men man kan inte bygga en skola som kräver enbart sådana lärare. Det är som att kräva att alla människor ska åka slalom som Ingmar Stenmark gjorde.

För detta har politiker, som skurit ner på resurserna till skolan och skurit bort en massa personal från denna, det totala ansvaret, inte lärarna.

Den individuella lönesättningen
Man ska heller inte glömma vad den individuella lönesättningen gör med somliga lärare. Det är, enligt ideologin, så att de bästa ska belönas extra, dels för att de är duktigare dels för att sporra andra att bli lika bra. Det låter ju bra men det är inte så individuella löner fungerar.

Dels handlar det i praktiken sällan om att belöna de verkligt duktiga lärarna utan om att de belönas som smörar för eller gillas av rektorn och det behöver inte ha ett dugg med deras undervisningsförmåga att göra. Dels tycker de som inte får lika mycket som en annan, eller som får lägre lönepåslag än de andra, att ”vad ska jag anstränga mig för, jag får ju inte betalt för det”, så tappar de sugen, och lärare med tappad sug blir inte några bra lärare. Med den individuella lönesättningen har man garanterat sig ett antal lärare som är mycket sämre än de skulle vara med det gamla reglerade lönesystemet.

Ett förfärligt program alltså, som TV borde skämmas över. När tänker TV göra en bra serie om den svenska skolan, en som tar upp problemen på ett allvarligt och hederligt sätt?

/Kerstin

Länk:
- Klass 9 A, Stora brister upptäcks, SVT 1
- Friskolan som kraschade, GP

Rekommenderad läsning:
Vinst går före kvalitet i skolan, Ett Hjärta Rött