Klass 9A – ett förfärligt program
Det händer mycket ute i världen just nu, och man borde kanske glädja sig, men jag lärde mig redan på sjuttiotalet att inte dra några som helst slutsatser utifrån vad media rapporterade när det hände spektakulära saker ute i världen, för ofta nog hände i själva verket något helt annat än man kunde tro när man litade på journalisterna. Jag avstår alltså från att kommentera allt det som händer i Arabvärlden just nu och nöjer mig tills vidare med att hoppas att det kommer något gott ut av det. Sedan drar jag mina slutsatser dels utifrån hur det gått, dels utifrån vad som framkommer senare om vad som sker bakom kulisserna.
Så här ska jag istället skriva några rader om TV-programmet Klass 9A, som jag sett de första avsnitten av och som man kör trailers för flera gånger varje kväll.
Om programmet Klass 9A tycker jag inte.
Jag tycker till och med att det är förskräckligt och TV borde skämmas för att sända en sådan produkt. Som alltid handlar det om klippning, som ofta görs mer för dramatikens skull än för informationens. Men vad som sägs, som när läraren Stavros Louca säger att lärarna är så fruktansvärt dåliga, det har ju sagts och det borde aldrig ha sänts i TV, inte ens för att det är spektakulärt och gör ”bra TV”. Om människor visste eller förstod hur journalister alltid utnyttjar sina offer, och konsekvenserna av detta, skulle ingen enda människa ställa upp på sådana här spektakel.
Inser TV-folk vad man gör? Att man utsätter ett antal lärare för något alldeles förfärligt och att många lärare blir helt knäckta av att få höra vad ”superlärarna” säger om dem. Det skulle förvåna mig om de här lärarna, som har ställt upp här, inte känner sig helt under isen efter att de har sett programmen. Knäckta lärare blir inte bättre lärare. De blir sämre sådana om de ens orkar fortsätta. Det skulle inte jag ha gjort om jag hade utsatts för vad de här lärarna får utstå just nu. Det är inte bara elever som behöver uppmuntran, det behöver lärare också. Det kan ju hända att det blir bra till slut (det återstår att se), men under tiden har i så fall flera lärare ändå utpekats på ett mycket fult sätt inför hela svenska folket.
För det första: Vi ska nog akta oss för att ta för givet att lärarna är så där dåliga som de framstår i TV-programmet. Det är nämligen så att en bra lärare måste ha två ting, självförtroende och engagemang. Självförtroende som lärare får man inte om man får höra att man är en fantastiskt dålig sådan, och definitivt inte om hela Sverige får veta det.
För det andra: Självförtroendet sjunker alltid när man ska utföra något under överinseende av någon som kan saken mycket bättre, eller som man tror kan den bättre. När man vet att allt man gör skärskådas och kommer att kommenteras, då krymper man som människa, då åker självförtroendet ofta ner ganska många pinnhål (utom för psykopater). När detta händer då blir man direkt en sämre lärare. Man tappar initiativet, man blir tveksam och vet inte riktigt vad man ska göra. Tappar man initiativet då känner eleverna detta direkt och är det en stökig klass då tar den sina chanser.
För det tredje: Det handlar även denna gång om att lägga skulden på människor, lärarna, som nog aldrig fått en chans. Dels har de med stor sannolikhet aldrig fått lära sig hur man undervisar, lärarhögskola eller inte sådan, och ännu mindre hur man får ordning på en klass full av ungdomar som tycker att de kan göra som de vill. Detta ska lärarutbildningen klandras för men kanske i första hand politikerna.
För det fjärde: Det är mycket krävande att vara en bra lärare. Jag vet för jag har försökt. (Om det lyckades är sedan en annan sak.) Jag försökte engagera mig i mina elever och gör man det ordentligt suger det musten ur en totalt. Det här tror jag ingen begriper som inte undervisat själv och verkligen lagt manken till. Jag orkade bara engagera mig tillräckligt för att (förhoppningsvis) vara en någotsånär bra lärare om jag arbetade halvtid som sådan. De perioder då jag arbetade heltid kom jag hem klockan fyra och kände mig som en urvriden skurtrasa, slängde mig på vardagsrumssoffan och sov tre-fyra timmar – innan jag orkade ta itu med förberedelserna för nästa dags undervisning.
För det femte: Lägger man så, som man gjort de senaste 15 åren, på lärarna alltfler uppgifter, allt från att lägga scheman till att städa klassrummen och dessutom sätter in alltfler i elever i varje klass, då kan man inte räkna med en god undervisning. Ingen normal människa klarar detta. Det går inte att ovanpå allt det där andra engagera sig ordentligt i 150 till 200 elever. Det kanske finns enstaka naturbegåvningar vad gäller undervisning och som dessutom utrustats med en ofantligt massa energi, men man kan inte bygga en skola som kräver enbart sådana lärare. Det är som att kräva att alla människor ska åka slalom som Ingmar Stenmark gjorde.
För detta har politiker, som skurit ner på resurserna till skolan och skurit bort en massa personal från denna, det totala ansvaret, inte lärarna.
Den individuella lönesättningen
Man ska heller inte glömma vad den individuella lönesättningen gör med somliga lärare. Det är, enligt ideologin, så att de bästa ska belönas extra, dels för att de är duktigare dels för att sporra andra att bli lika bra. Det låter ju bra men det är inte så individuella löner fungerar.
Dels handlar det i praktiken sällan om att belöna de verkligt duktiga lärarna utan om att de belönas som smörar för eller gillas av rektorn och det behöver inte ha ett dugg med deras undervisningsförmåga att göra. Dels tycker de som inte får lika mycket som en annan, eller som får lägre lönepåslag än de andra, att ”vad ska jag anstränga mig för, jag får ju inte betalt för det”, så tappar de sugen, och lärare med tappad sug blir inte några bra lärare. Med den individuella lönesättningen har man garanterat sig ett antal lärare som är mycket sämre än de skulle vara med det gamla reglerade lönesystemet.
Ett förfärligt program alltså, som TV borde skämmas över. När tänker TV göra en bra serie om den svenska skolan, en som tar upp problemen på ett allvarligt och hederligt sätt?
/Kerstin
Länk:
- Klass 9 A, Stora brister upptäcks, SVT 1
- Friskolan som kraschade, GP
Rekommenderad läsning:
Vinst går före kvalitet i skolan, Ett Hjärta Rött
20/02 12:27 at 12:27
Obegripligt att skolan tillåter att man gör underhållning och mediecirkus av skolan, om folk vill vara med i dokusåpe-TV får de naturligtvis vara det men det är bedrövligt om företag eller offentliga organisationer utsätter de som verkar där för sådant här. Ytterst ligger ansvaret för detta hos skolan. De borde begripa bättre än så.
Hur man än vrider och vänder på det så kommer alltid 50% att tillhöra den ”sämre” halvan och 50% den ”bättre” halvan, det kan vi inte gör något åt men vi kan höja helheten så den blir bättre men vi kan aldrig göra så att de flesta kommer över snittet vilket den nya idologin med de individuella lönerna mm verkar ha som ideologi.
Om vår skola levererar elever med hög och bra bildning är förstås en komplex historia som inte bara handlar om lärarna utan om vilket samhälle skolan finns i hög arbetslöshet och utanförskap kan man inte bortse ifrån. Men det är ju så vårt nya liberala samhälle fungerar det klarar bara av att se en detalj i taget. Rättas bara denna detalj till så blir allt bra, tror inte det.
Som B Russell sa:
”Liberaler kan röras till tårar när en enskild individ arbetar sig upp från enkla förhållanden till toppen, men de motarbetar energiskt försök av en hel klass att förbättra sina villkor.”
Ungefär som när man idealiserar superläraren Stavros Louca som verkar att mot svåra odds ha slagit sig fram, det må vara honom väl förtjänt men knappast något som man kan ha som norm för helheten.
20/02 12:34 at 12:34
[…] De tystas röst om fas 3, Björn Andersson om opinionen, Ekonomikommentarer om finanskrisen, Motvallsbloggen om klas 9a, Badlandshyena om kriskommisioner, […]
20/02 12:43 at 12:43
lasse:
Visst är det så att den allmänna och tilltagande ojämlikheten också påverkar skolresultaten. Men den är också politiker ansvariga för.
21/02 09:35 at 09:35
Jag själv har och har haft elever i skolan de senaste 10 åren och jobbar själv delvis som lärare. Med mitt yngsta barn kan man se en klar stegring av antalet läxor och det redan från åk 1. Redan i åk 3 förekommer läxor ofta 3ggr per vecka och detta är inte en isolerad företeelse på min yngste sons skola. Detta har gjort att ansvaret för inlärning förskjutits från skolan till eleven och hemmet. Detta drabbar elever med studieovana föräldrar och det visar också undersökningar som kommit ut om de sjunkande resultaten. Bristande resurser som bla givit större klasser har gjort att lärare inte hinner med läroplanen och inte hinner med att göra det som ska göras i skolan. Skolan har åter blivit en klassfråga och alla dessa läxor i tidig ålder skapar skoltrötta barn redan i mellanstadiet. Ett tv-program som ”klass 9A” kan bara ha som syfte att fånga tv-tittare men resultatet blir bara ökad misstro från föräldrar och övriga samhället.
21/02 12:42 at 12:42
Putte Torild:
Inte för att jag vill försvara den skola jag själv gick i en gång, men vi hade läxor varenda dag, åtminstone från tredje klass, och en hel del av den varan redan i småskolan. Och vi orkade.
Här handlar det kanske mer om att barn och ungdomar har så mycket annat som intresserar mer idag, som facebook och chatsidor på nätet ex. Vi var nog avsevärt mycket mindre splittrade på min tid.
Men, sedan har du helt rätt i att barnen ska ha den hjälp de behöver I skolan, inte behöva lita till att föräldrar lär dem skolämnena eftersom detta direkt diskriminerar barn från studieovana hem.
21/02 15:20 at 15:20
Det går inte att driva en verksamheet utifrån principen att bara genier kan sköta den. Varje verksamhet måste organiseras så att även medelmåttor klarar av den, helt enkelt för att de flesta definitionsmässigt är medelmåttor.
Lustigt nog kunde man lära sig detta i kurslitteraturen på Handels förr i tiden (Peter F Drucker: The effective executive). Men sen dess kanske företagsledningsskojet har seglat iväg långt bortom realiteterna.
22/02 13:46 at 13:46
Ju mer jag tänker på saken desto mer förefaller mig det här programmet vara ett beställningsverk från Alliansen och Björklund framför allt (så är det förstås inte även om det skulle kunna vara så). Istället är det väl bara det vanliga: ”Vi låter oss korrumperas och som vanligt går vi, i den s.k. kultureliten, maktens ärenden”.
För vad är det det här TV-programmet matar oss med? Jo det gamla vanliga borgerliga struntpratet och den gamla vanliga borgerliga propagandan: Allting i samhället som inte är bra är enskilda människors fel, lärarnas i det här fallet. Ingenting beror på de strukturer individerna arbetar inom, vilka resurser de ges, eller vad man socialiseras in i: ”Det finns inget samhälle, bara enskilda individer”.
Och ingenting kan vara mer grundfalskt.
23/02 02:19 at 02:19
Kerstin det var delvis det jag försökte komma fram till. Skolan och barnomsorgens kostnad är ett stort problem för de flesta kommuner och skolan får i princip aldrig de resurser de behöver.
23/02 02:53 at 02:53
Putte Torild:
Nej så klart inte. VD:arna och bankerna har ju så stora behov att det inte kan räcka till alla oss andra.
25/02 11:02 at 11:02
Nu har jag inte sett det där programmet eftersom jag inte håller mig med TV, så jag skall väl inte yttra mig.
Efter att ha läst ditt utlåtande tänker jag inte se eländet heller.
Men en sak som jag har observerat i lärarutbildningen är, att en väldigt stor del av utbildningen läggs på sk pedagogik(kallades förr pedagoja) och en väldigt liten del på ren metodik.
Jag tror att det leder till lärare som i praktiken tror på någon slags behaviorism.
Min tanke är att OM läraren lyckas intressera eleverna, alltså sälja in sitt ämne, så slinker en massa fakta väldigt lätt in, fakta som om det vill sig väl kan omvandlas till det där svåra som är kunskap.
Att tro på att en fd majors sätt att handha beväringar är tillämpligt på normala människor i alla åldrar känns befängt.
Sedan det där om läxor:
Om läraren misslyckas i sitt skolarbete så måste han/hon ge läxor. Om läraren är den han/hon borde vara läser och bildar sig barnen av egen kraft både i skolan och på fritiden helt frivilligt helt utan tvång utan därför att läraren har intresserat dem. Men det var på 40 och 50 talet då jag var elev som sådana lärare faktiskt fanns.
Hur nu vi skall kunna utbilda sådana lärare i dag vet jag inte med tanke på att högskolelärare alltför ofta förefaller vara gamla lärare som tröttnat på att undervisa.
25/02 11:26 at 11:26
Gubbfan:
Jag har ingen aning om vad man lär ut på lärarhögskolorna.
Men jag tror att huvudproblemet är lärarnas sänkta status och alldeles för stora arbetsbörda idag. Det gör att allt färre vill bli lärare och att man därmed kanske inte får in dem som har förutsättningar att bli de bästa lärarna. Är det något som dagens lärare gör så är det att varna sina egna barn att inte bli lärare exempelvis.
Med de ganska låga lönerna, relativt utbildningens längd, så kommer man dessutom ofta att få inte elever till lärarhögskolorna som inte kommer in på de utbildningar de egentligen ville in på. Det är inte det bästa urvalet för att få fram verkligt bra och engagerade lärare.
26/02 20:11 at 20:11
Kerstin!
Jag måste ge dig helt rätt vad avser urvalet. Sannolikt, med tanke på löner och annan status, så är det inte alltid de personer som bäst lämpar sig till lärare som blir det. Snarare är det så att kan man inte försörja sig på något annat så kan man alltid bli lärare.
Möjligen är det också en del av de elever som satt längst fram och tindrade med ögonen som vill hamna på andra sidan katedern.
Min erfarenhet av lärarutbildningen begränsar sig till dels kontakt med en del bekantas ungdomar som studerar till lärare, dels via bloggvärlden, men även genom att min hustru under de senaste 20 åren på fritiden och av ren nyfikenhet eller kunskapstörst läst en hel del pedagogik, barn och ungdomskunskap och liknande ämnen på distans. Hennes kurskamrater har till stor del varit lärare eller lärarstuderande. Alltför många har inte känts helt lämpade med tanke på de inlämningsuppgifter jag smygläst.
Och faktiskt har jag blivit en smula skrämd. Väldigt lite av deras utbildning verkar handla om det rena hantverket och väldigt mycket om vad Piaget, Ericsson m fl teoretiserat om.
En sak som jag har reagerat på är också att en så stor del av dagens lärares arbete tycks innehålla administration och konferenser.
Men jag är inte lärare själv, så jag kan för lite om de fina sidorna med arbetet.
Sedan det där om att varna barnen gäller nog många andra yrken.