Här är nu andra delen av min artikel i Clarté om den avreglerade och privatiserade elmarknaden. Efter artikeltexten följer några kompletteringar och uppdateringar.

Nord Pool
Om man frågar varför priset på el har stigit och varierar så kraftigt från månad till månad brukar man få svaret att ”priset på elen sätts av elbörsen Nord Pool”. Detta är ett problematiskt påstående. Ett problem är att Nord Pool bara har 70 procent av marknaden. 30 procent av elen handlas alltså till hemliga priser direkt mellan elproducent och elhandelsföretag eller slutanvändare. Ett annat problem är hur priset egentligen sätts på elbörsen.

Det som i dagligt tal kallas Nord Pool är egentligen två företag, två ”börser”, nämligen Nord Pool Spot och Nord Pool ASA. Nord Pool ASA handlar med olika typer av kontrakt på framtida elleveranser, kallade Futures och Forwards, samt optioner och derivat och de ytterligare finansiella instrument som behövs för att bilda en ”komplett marknad” med de möjligheter till spekulation som krävs i den moderna ekonomin. Hur spekulation eventuellt kan påverka elpriset kommer inte att närmare behandlas här. Nord Pool ASA är ett mycket lönsamt bolag, för det tar ju en liten avgift för varje transaktion på börsen. Denna börs har nyligen köpts upp av Nasdaq OMX, som även äger andra börser, däribland Stockholmsbörsen.

Nord Pool Spot, där den ”fysiska” elhandeln äger rum, ägs av svenska staten via Svenska kraftnät, norska staten via Statnett, och Danmark, Finland och Estland som är delägare på samma sätt. På Nord Pool Spot möts elproducenterna och elhandelsföretagen för att, i en komplicerad och inte helt genomsynlig handelsprocess, göra upp om elpriset för varje timme under ett dygn i taget. Det är inte så konstigt att det krävs en komplicerad procedur för att handla med el, eftersom elen har den besvärliga egenskapen att den inte kan lagras. Emellertid brukar aktörerna på elbörsen oftast komma överens om ett pris som gör att tillräckligt med el kommer att levereras för att täcka konsumtionen. Med utgångspunkt från detta ”spotpris” för varje timme kan man räkna ut ett dygnsmedelpris. Elhandelsföretagen kan utifrån detta räkna ut ett månadsmedelpris, som de sedan hänvisar till när de bestämmer vad deras kunder ska betala. När vi vill jämföra elpriset mellan olika år använder vi årsmedelpriset, och det är alltså detta som har stigit från 12 öre år 2000 till 39 öre för år 2009. Per kilowattimme, utan skatter och avgifter. En prisökning på mer än 200 procent medan inflationen under samma tidsperiod var totalt 15 procent.

En sådan prisökning skulle vara otänkbar på en normalt fungerande marknad. Men Nord Pool Spot fungerar inte som en normal marknad. Hur skulle den kunna det, när 85 procent av varan som bjuds ut på börsen produceras av ett oligopol bestående av tre stora bolag? Och när samma bolag, antingen direkt eller via kontrollerande aktieposter, äger 50 procent av elhandelsföretagen, de företag som är köpare på samma börs?

Kompletteringar och uppdateringar den 29 november
Om man vill försöka förstå hur den svenska elmarknaden fungerar måste man läsa på en hel del. Den information som kommer från de olika ”aktörerna” på marknaden är oftast ofullständig, många gånger missvisande och ibland direkt lögnaktig. Det är denna information från elproducenter, elhandlare, de statliga verken samt ministrar och deras respektive departement som oftast okritiskt (det finns några undantag) portioneras ut till oss el- och informationskonsumenter. För att få en sammanhängande bild måste man här, som i så många andra fall, gå till källorna. En bra introduktion till ämnet kan vara att läsa Svensk Elmarknadshandbok, 231 sidor med torr och ibland tung byråkratprosa. (Var det någon som trodde att ”marknadsutsättning” innebär förenkling?) Omslagsbilden är emellertid av det lättare slaget och kan  rekommenderas även till den som inte har tid att sätta sig in i hela regelsystemet. att. Elmarknadshandboken utges av branschföreningen Svensk Energi och finns i pdf-format för gratis nedladdning.

Via hemsidan för Svensk Energi kan man också hitta bilden ”Elmarknaden efter 1996” som på ett förenklat sätt visar det hur det omreglerade och mer komplicerade systemet är tänkt att fungera.

Handelsprocessen på elbörsen
I Clartéartikeln förkortade jag beskrivningen av själva handelsprocessen på ”elbörsen” Nord Pool Spot, och jag tror att det kan vara bra att veta lite mer om den för att tolka de utredningar som har kommit efter förra vinterns priskaos.

Man föreställer sig gärna att en börs handlar med varor som faktiskt existerar den dagen köparna lägger sina bud. Så är det inte med en elbörs. Där måste den budgivning som bestämmer priset klaras av dagen innan varan levereras. Dessutom måste man ha en mekanism som gör att det vid varje tillfälle finns balans mellan utbud och efterfrågan. Ytterligare ett problem är att efterfrågan på el är påfallande oelastisk, d.v.s. förbrukningen påverkas nästan inte alls av prisnivån, på kort sikt.

På förmiddagen dagen innan elen ska levereras lämnar producenterna in sina säljbud och elköparna sina köpbud till Nord Pool Spot. De specificerar för varje timme under dygnet mängd och pris på den el de vill sälja respektive köpa. Nord Pool Spot sammanställer av detta en ”säljkurva” och en ”köpkurva”. Där kurvorna möts får man ett ”kryss” som markerar ”jämviktspriset”, det pris som köparna är beredda att betala för den sista megawattimme som behövs för att täcka efterfrågan. Alla elproducenter kommer sedan att få betalt efter denna, den dyraste megawattimmen som finner en köpare. Se nedanstående diagram (taget ur Energimarknadsinspektionens halvårsrapport för 2009 – 2010).

På eftermiddagen kan den som vill gå in på hemsidan för Nord Pool Spot och se vad elen kommer att kosta för olika timmar följande dag. För att det inte ska bli alldeles för enkelt är hemsidan på engelska och priserna anges i euro per megawattimme (MWh). Men om man vet att 1 MWh = 1000 kWh och att en euro är drygt nio kronor så är det lätt att räkna om till öre per KWh som konsumentpriset på el brukar anges i.

Men ingen kan ju veta exakt hur mycket el som kommer att förbrukas under varje timme följande dag. Därför finns det en ”balansmarknad”, kallad Elbas, där det handlas med el fram till en timme innan leveranstimmen. Tyvärr kan man inte ens då avgöra hur mycket el som behövs varje minut under leveranstimmen, så därför finns en reglerkraftmarknad som komplement till spotmarknaden och balansmarknaden. Själva insättningen av reglerkraften styrs av Svenska Kraftnät, som är den aktör som avsnitt 3 av denna följetong kommer att handla om.

Vad hände egentligen i vintras?
Efter händelserna på elmarknaden förra vintern, med de absurt höga priserna vid tre olika tillfällen, har det kommit några utredningar som försökt kartlägga vad det var som gick fel. Att något gick fel, att marknaden inte fungerade som det var tänkt, är numera de flesta experter eniga om. Det är bara en och annan minister och generaldirektör som envisas med att hävda i media att pristopparna bara var en bekräftelse på att marknaden fungerade perfekt.

Bland experterna finns det emellertid delade meningar om var problemen ligger och om vad som måste göras. Det har också visat sig att det är en tung och långsam process att rätta till felfunktioner i en så här komplicerad marknadsmekanism. Så inga förändringar har genomförts inför denna vinter. Vi kan se fram mot nya ”spikar” i elpriset, med ett pris som är fem eller tio gånger högre än produktionskostnaden för det dyraste kraftslaget, även vintern 2010 — 2011.

Redan i Energimarknadsinspektionens halvårsrapport för vinterhalvåret 2009 – 2010 finns ett försök till förklaring av spikarna i elpriset den 17 december 2009 och den 8 januari samt den 22 februari 2010 . I samma rapport finns en utförlig redogörelse för hur elbörsen fungerar, som dock bör läsas kritiskt. Beträffande rapportens försök till förklaring så kan jag tyvärr inte se att den hänger ihop. Om någon förstår hur de menar får denne gärna förklara för mig.

NordReg, samarbetsorganet för de statliga verk som är systemansvariga för elsystemen i de nordiska länderna, har också utrett vad som var orsaken till prisspikarna. Den preliminära rapporten är klar och den är ett bedrövligt aktstycke. Den är otroligt rörig och dessutom skriven på en usel engelska. Det går emellertid att plocka ut några intressanta punkter. Författaren påpekar att den bristande elasticiteten i efterfrågan är ett problem för Nord Pool. Han har också kommit fram till att ökad transparens skulle vara nyttigt, men att det kan medföra problem ”på denna oligopolistiska marknad”.

Två nationalekonomer, Sven-Olof Fridolfsson och Thomas Tangerås, har hittat en annan intressant punkt i rapporten och med utgångspunkt från denna skrivit en artikel i DN. Deras slutsats är att det är norrmännens fel att vi fick så höga priser i Sverige. Oslo-området hade normala ”vinterpriser” när svenskarna betalade 10 kronor per kilowattimme.

Den intressantaste rapporten kommer från företaget Nord Pool Spot och har undertecknats av dess VD. Jag kommer att skriva mer om denna i nästa avsnitt, som kommer att handla om den viktigaste aktören i detta drama, det statliga verket Svenska Kraftnät. Den intresserade kan förbereda sig genom att läsa rapporten själv på denna länk.

/Dan Gmark