Just nu är det många som ringer till oss
Vart man än ringer numer så är får man höra en hurtig röst som svarar med: ”Just nu är det många som ringer till oss, tack för att ni väntar”.
Jaha, och vore det inte på sin plats att säga som det är: ”Just nu är det många som ringer till oss så du får vänta. Det beror på att företaget inte vill hålla tillräcklig bemanning, då profiten därmed skulle sjunka. Därför föredrar vi att lägga merarbete och mertid på dig och våra andra kunder”.
Allt var inte bättre förr, men på det här området var det bättre på den tiden då företagen ännu inte hade infört anorektiska organisationer.
Ringde just en bank, och fick efter diverse kringelkrokar prata med Marie! Och, jag vill inte prata med Marie när jag ringer till en bank. Jag vill prata med Marie Andersson, eftersom jag vill veta vem som informerat mig, om informationen skulle vara felaktig. Jag antar att den där Marie i själva verket sitter på något callcenter någonstans och från sådana svarar man ju bara med förnamn, just för att man ska vara anonym och slippa ta ansvar för vad man säger. Genom detta system finns det ingen som tar ansvar. Att så är fallet i de flesta banker, nerifrån och upp, numer, det har man ju liksom blivit klar över. Men de där i toppen, som påstår sig vara så kompetenta men som verkar vara så gränslöst lata att de måste mutas med miljoner för att de ska iddas jobba, tar inte heller ansvar och vet i själva verket inte vad de gör.
Tala om att leva i rena kafkatider.
/Kerstin
25/11 16:56 at 16:56
Ack ja. Och en av världens mest berömda ekonomer håller med dig! http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/nov/01/will-hutton-nimrod-afghanistan-raf
25/11 18:16 at 18:16
I nordamerika blir man uppringd av banker och andra foretags datorer. Ibland laser de upp ett meddelande, ibland blir man kopplad till en saljare… Nar man lyft luren och sagt nagot. Det ar rostaktiverat. De tar av var tid sa de slipper ta av sin.
25/11 19:53 at 19:53
Jag brukar fråga efter deras efternamn. Rätt ofta får jag reda på det, kanske i ren häpenhet över att någon frågar. Dessutom brukar jag fråga var de rent fysiskt befinner sig. Häromsistens var det en som ringde om bättre bredband, det visade sig att han satt i någon liten håla i Värmland, och det vet väl alla att värmlänningar är bra på att berätta historier men rätt okunniga när det gäller IT, så det blev inget av med det bättre bredbandet.
25/11 21:12 at 21:12
Jan Wiklund:
jo, man är ju aldrig ensam om stora upptäckter :-).
Sedan tycks en massa av dem som kommenterar artikeln vara av motsatt åsikt mot Huttons.
I Sverige hade vi faktiskt en tämligen usel offentlig service när jag var ung, som om det var en nåd att denna service ägnade sig en aning åt just min fråga. Men så kom charmkurserna på åttiotalet, tror jag – rätta mig om jag har fel, och den offentliga sektorn hästade upp sig avsevärt, blev både mer serviceinriktad, vänligare och effektivare – och just då bestämdes det att den skulle ersättas med sämre privata alternativ, och att en massa människor skulle gå arbetslösa istället för att fylla de funktioner som så väl behövs.
Pierre Gilly:
Liknande händer även här, och att man svarar, men ingen är i andra änden, för datorn har, för att spara tid åt callcentret, ringt upp flera på en gång och den som svarar först får glädjen att tala med en livs levande själ, och att utsättas för säljknep av olika slag. Resten av de uppringda får glädjen att springa till telefonen ännu en eller ett par gånger strax därpå, för att svara då datorn ringer upp igen.
Lasse Strömberg:
Precis vad jag gjorde.
– Marie, svarade en ungdomlig röst.
– Kerstin heter jag, sade jag. Men jag har ett efternamn också, har inte du det?
– Jo.
Vad är det då?
Då fick jag ett efternamn och gav även mitt.
Trevlig vana det där att man inte ska veta hela namnet på den man talar med. Ett tag hade de alla amerikanska namn dessutom, gissar att det var pseudonymer för varenda svensk ung tjej som jobbade på ett callcenter kan väl inte heta Jane, June eller Janet? Idag har de i alla fall svenska pseudonymer – också.
Men jag frågade inte var hon satt. Det ska jag fråga om nästa gång. Tack för tipset.
Nu ska jag bara kolla med en annan bank, att den där inhyrda ”callgirlen” verkligen gav mig rätt information. Jag är inte så säker på den saken nämligen.
25/11 21:36 at 21:36
Hm, callgirl passar väl bäst för kungen? Hon kanske jobbade från slottet?
26/11 02:18 at 02:18
Lasse Strömberg:
26/11 10:44 at 10:44
För att citera ”ett litet affärslexikon” i Grönköpings veckoblad några nummer tillbaka: ”Kundservice – person som skall hindra kunden att tala med den som kan lösa problemet.”