Jordbruksverket tänker införa en ny föreskrift om ”bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter”. Vid en ytlig genomläsning kan man tro att den nya föreskriften innebär en förbättring för bevarandet av gamla sorter. I själva verket är det tvärtom. Jordbruksverket försvårar bevarandet, eftersom de tar bort en regelförenkling, som infördes i Sverige 1998. Resultatet kan bli att hundratals gamla sorter av köksväxter kommer att upphöra att existera.

Enligt EUs regler måste alla frösorter som säljs vara med på EUs gemensamma sortlista. För att komma med på sortlistan krävs ett ansökningsförfarande med en omfattande dokumentation av sortegenskaper inklusive resultat från minst två års försöksodlingar. Att på detta sätt få en frösort registrerad som officiell EU-sort kostar mycket, men det är ju inget problem för de multinationella utsädesföretagen, som har stora inkomster från försäljningen av sina patenterade frösorter och som ofta dessutom säljer de bekämpningsmedel som dessa spannmåls- och grönsakssorter är anpassade till.

Tyvärr passar de kommersiella frösorterna inte särskilt bra för odling i liten skala, som i köksträdgårdar och på kolonilotter. Där vill man oftast inte använda de bekämpningsmedel som de kommersiella odlarna använder, och den som vill får inte, eftersom det krävs utbildning och licens för att använda dem. Det visar sig också att utan exakt avpassade givor av konstgödsel så växer grönsaker av de kommersiella sorterna dåligt.

För att i någon mån ta hänsyn till detta har EU medgivit att även ”traditionella” sorter ska få odlas och säljas, om de registreras på en särskild lista, naturligtvis med tillhörande registreringsavgifter. Men ett litet företag som säljer kanske hundra fröpåsar av varje gammal sort per år har inte möjlighet att betala för denna registrering. Därför blev det protester när dessa regler skulle genomföras efter att Sverige blivit medlem i EU. Sverige och Jordbruksverket ska ju stödja  ”biologisk och odlad mångfald”. Så hittills har det varit kostnadsfritt att registrera traditionella svenska och importerade frösorter om de bara säljs i småförpackningar för amatörbruk.

Nu är det slut med avgiftsfriheten. Den tionde november går remisstiden ut för de nya regler från Jordbruksverket som ska införas redan den första januari 2011. Avgifterna har satts så högt att många sorter som har odlats i minst 100 år kommer att försvinna ur handeln, det blir förbjudet att sälja dem. Och odlas en sort inte längre så kommer den att dö ut. Detta sker samtidigt som bibehållandet av en mångfald bland de odlade växterna är viktigare än någonsin.

Klimatförändringen har redan börjat och Peak Oil inträffade förmodligen 2009. Vi vet inte vilka sortegenskaper som kommer att behövas i framtiden med ett annat klimat och mycket höga oljepriser.

/Dan Gmark

Länkar:
- Bloggen Cornucopia
- Runåbergs Fröer
- Jordbruksverkets remisser
- Jordbruksverkets remissbrev

Tillägg 8/11 kl 14.35
Svar på kommentarer av Jan Wiklund och Björn Nilsson:

Förra gången, på 90-talet, tvingades Jordbruksverket införa regler för fröhandel i Sverige som var mer liberala än i andra länder i Europa. Detta skedde efter en kamp som också fick genomslag i media. Det är därför knappast en slump att Jordbruksverket, och bakom dem Jordbruksdepartementet, denna gång valt att försöka få igenom sina nya regler med extremt kort remisstid (tre veckor, senare förlängt med tre dagar) och extremt kort tid tills reglerna träder i kraft. Nu i november har de svenska fröodlingarna skördats och fröna tagits om hand. Fröfirmorna håller på att beställa de frösorter som de importerar från utländska odlingar. I januari börjar de nya reglerna gälla, och de sorter som inte har tillräcklig dokumentation för att de ska kunna registreras måste då förstöras.

Det är knappast heller en slump att formuleringarna i förslaget till förändring av de svenska reglerna är skrivna på ett vilseledande sätt, så att man ska tro att det innebär en förbättring för odlare och fröhandlare. Denna gång ska EU-reglerna genomföras så snabbt och dolt att ingen opposition hinner organiseras. Vem, utanför en liten entusiastskara, tänker på grönsaksodling i november? När vi sedan, i mars-april, börjar leta efter våra gamla favoriter i frökatalogerna, så finns de inte. Och då kommer myndigheterna att hänvisa till ett EU-direktiv som är omöjligt att ändra och till fröfirmorna som inte brytt sig om registreringskravet.

Den svenska livsmedelsproduktionen står inför stora utmaningar i framtiden. Några små fröhandelsföretag och ett stort antal entusiaster över hela landet har sett som sin uppgift att bevara odlade växter som inte anses lönsamma idag, men som har egenskaper som kan visa sig nödvändiga i en förändrad värld. Ja, odlingen av ”udda” köksväxtsorter kommer naturligtvis ändå att fortsätta, som en mer eller mindre illegal, underjordisk (sic) verksamhet.

Om Jordbruksverket och Jordbruksdepartementet tog sin uppgift på allvar skulle de stödja dem som vill bevara den genetiska mångfalden i odlingslandskapet. Nu försöker de i stället sabotera deras verksamhet.

/DS

Länk:
“We are part of the solution to global warming”, Nordbruk

Tillägg 2, från Kerstin:
Ännu ett exempel på hur myndigheter och politiker genomför förändringar så att beslutsfattandet ska märkas så litet som möjligt och så att människor varken ska förstå vad som är på gång eller hinna protestera (Se Motvallsbloggen 15/10 2010). Vart tog demokratin vägen?