Det tredje skälet till Socialdemokratins backande är kanske det viktigaste, att man gjort sig av med sina media/tidningar och därmed lämnat fältet fritt för borgerligheten att beskriva Sverige och Socialdemokraterna. Det fanns tom anledning, när S lade ner sina stora tidningar, att ställa sig frågan om S i själva verket ville undvika intern kritik av den politiska helomvändning som man gjorde i samband med 90-talskrisen (samma fråga som man hade anledning att ställa sig om Centern, som gjorde sig av sina tidningar i samma veva som man totalförändrade partiet till ett nyliberalt storstadsparti).
Jag har aldrig förstått varför Socialdemokraterna inte gjorde allt man kunde för att fortsätta ge ut egna tidningar. Det är självklart att lämnar man fältet i stort sett fritt för de politiska motståndarna då kommer man att marginaliseras alltmer och i en allt snabbare takt vartefter de sedan länge frälsta socialdemokraterna dör undan. Det gör vi nu – i rasande fart.
Som jag påpekat tidigare, så har den yngre generationen ingenting att tacka S för, i varje fall ingenting som de har sett under sina liv (vad som hände 50 år innan man själv föddes verkar totalt irrelevant när man är ung och kunde lika gärna ha hänt på medeltiden). Istället säger deras erfarenhet dem att socialdemokraterna monterat ner en hel del av välfärden, sålt ut Sverige, skapat hög arbetslöshet och börjat beskriva sjuka och arbetslösa som lata och arbetsovilliga.
När så en borgerlig sammanslutning börjar tala om hur de vill återskapa ett starkt Sverige, försvara välfärden och ordna arbete åt alla, och får säga detta i vartenda massmedium som finns, åter och återigen, samtidigt som media, indirekt men ibland även direkt, framställer S som ett närmast kommunistiskt parti med Stalin som förebild, ja då är det inte konstigt om människor istället röstar på Alliansen. För varifrån skulle de få information som motsäger Alliansens bild och som visar oss vad som faktiskt sker? Att denna borgerliga sammanslutning i själva verket gör det rakt motsatta mot vad den hävdar att den gör, vem ska påtala det när alla media är genuint borgerliga och inga motröster av betydelse finns längre?
/Kerstin
13/10 19:32 at 19:32
Det är nog en bra beskrivning av läget. Som det säger om de unga de kan rimligen inte ha annan bild av S. Dessutom lägger de flesta inte den tiden som skulle behövas för att genomskåda moderatalliansens dubbelspel, de har förmodligen viktigare saker att syssla med. Men det sista du säger att man gör motsatsen mot vad man säger kunde ju lika gärna sägas om S i den bild som de unga fått. Mycket snack om sysselsättning och välfärd men de har ju själva presiderat över en NAIRU politik som hållit uppe arbetslösheten och själva sålt ut och skurit ner offentlig välfärd. Så har ju också S Perssonregimer varit i stort mycket hyllade av borgerlig media. Det Persson märkta S harknappast behövt någon egen media för att hylla den politik man fört.
14/10 00:05 at 00:05
lasse skriver:
Mycket snack om sysselsättning och välfärd men de har ju själva presiderat över en NAIRU politik som hållit uppe arbetslösheten och själva sålt ut och skurit ner offentlig välfärd.
Jo, du har ju rätt, lite korkat av mig. Vad ska S med egna media till, det man vill säga sägs ju på ett så förtjänstfullt sätt av borgerliga media.
Jag tänkte nog att OM man ville sitta i regering men det kanske man inte tycker är så noga numer?
14/10 14:27 at 14:27
Nej, det viktigaste är att S har gjort sig av med sin folkrörelsebas, genom att under decennier trakassera alla som inte har tyckt identiskt lika som regeringen.
Och än viktigare, genom att snöpa arbetarrörelsen genom att i praktiken avskaffa strejkrätten – givetvis inte legalt men genom att ha extremlydiga förbundsordförande som ser troheten mot socialdemokratiska regeringar som viktigare än ansvaret gentemot sina medlemmar.
Så länge folkrörelseoffentligheten fungerade kunde man med all rätt skratta åt medierna. Det är bara i frånvaro av folkrörelsebasen som medier blir (relativt) viktiga.
14/10 14:49 at 14:49
Jan Wiklund:
Men det du säger är ju ungefär vad som jag också säger, att man visade sig vara ointresserade av medlemmarnas synpunkter och inte ville ha intern kritik när man lade om sin politik i slutet av 80-talet. Det slapp man ju när man gjorde sig av med nästan alla sin dagstidningar.
14/10 16:15 at 16:15
När S gjorde sig av med sina massmedier överlämnade man problembeskivningen till borgarna. Ingen tvekan om det.
Men vi får heller inte glömma att S övergett vänsterkanten och sedan mitten av 80-talet glidit mer och mer mot mitten, ja i vissa fall förbi mitten. Överger man den fulla sysselsättningens politik får man faktiskt räkna med att förlora val.
Sossarna är körda för mycket lång framtid!
14/10 18:54 at 18:54
Lasse Strömberg:
Jag tror också att de är körda och att deras enda hopp är att byta hela det gamla ledargarintyret, för att få in liter radikalare folk (om man har några sådana på lut, det verkar ju som om man har det – ibland) för de har förverkat allt förtroende, för de flesta äldre för att man svikit sina ideal för de yngre för att man bara är ett borgerligt alternativ och numer förknppas med ofrihet och ovanifrånstyrning (vilket förstås gäller, men gäller de borgerliga i lika hög grad).
15/10 10:09 at 10:09
Nej det är inte vad du säger, du säger att tidningarna var det främsta skälet. Jag säger att det var förruttnelsen av den folkliga basen.
Tidningarna var ett sätt att tala till, alltså envägskommunikation. Den rörelse som en gång fanns var ett sätt att tala med, alltså två- eller flervägskommunikation.
Det socialdemokratiska förhållningssättet till sina egna medlemmar har alltid varit konstigt, jfr Olle Sahlströms bok Den röde patriarken.
Men något inträffade under 70-80-talen. Jag tror inte det hade varit möjligt på t.ex. 40-talet att genomföra något motsvarande rådslaget om energipolitik runt 1975, där en stor majoritet uttalade sig mot kärnkraft, medan sammanfattningen påstod att en stor majoritet var för, dvs ren förfalskning.
Och i sin sista intervju ca 1990 sa Gunnar Sträng ungefär: ”Jag begriper mig inte på politiken nuförtiden. När jag var minister la jag inte fram ett lagförslag utan att ha diskuterat det på minst hundra möten med vanliga medlemmar. Nu kommer det lagar som aldrig har varit utanför kanslihuset.”
Först försvann lyssnandet. Sen försvann själva tilltalet.
Att tidningarna försvann var en mycket liten del i detta.
15/10 12:53 at 12:53
Jan Wiklund:
Och vilka personer inom S var det som drev fram denna diktatoriska politik?
Men jag ska ge dig rätt i nästa inlägg.
15/10 20:43 at 20:43
Kerstin
”deras enda hopp är att byta hela det gamla ledargarnityret, för att få in liter radikalare folk”
Risken är förstås överhängande att det blir en ”Ilija Batljan” falang som tar över partiet om det nu blir någon rockad inom sossarna pga av den rekordstora valförlusten?
Om så är det S som en gång fanns definitivt dött och begravet, att kalla något sådant för ”vänster” skulle vara att bruka våld på språket.
15/10 20:52 at 20:52
lasse:
Jo, jag hörde honom på Studio Ett för några timmar sedan. Den mannen måste vara en katastrof för S. Kunde inte låta bli att slå upp honom i Wikipedia, han kom till Sverige 1993 och har uppenbarligen inte en susning om Sveriges eller de svenska politiska partiernas historia.
Men ett fyrfaldigt leve för Daniel Suhonen.