Moderaterna har inte dragit sig mot Mitten i politiken
Jag vill börja med att säga att jag givetvis kommer att rösta på de Röd-gröna (om jag röstar). Jag är nämligen övertygad om att det blir avsevärt mycket värre med Alliansen än med de Röd-gröna.
Detta sagt, så vill jag skriva lite om det numer vedertagna påståendet att ”Moderaterna dragit sig in mot mitten på den politiska höger-vänsterskalan”. Det här är precis vad Moderaterna arbetat för att vi ska tro. Men det är en myt att Moderaterna dragit sig mot Mitten. Tvärtom har de Nya Moderaterna dragit sig allt längre ut åt höger på senare år. I många avseenden är partiet idag konservativare och inhumanare än det var på 70-talet, då moderaterna faktiskt var mer socialt ansvarstagande och mer medkännande, tom i praktisk politik, än man är idag. Det enda som Moderaterna har ändrat sedan 1975, vid sidan av att de gått längre ut åt höger, är retoriken.
Det är istället Socialdemokraterna, (liksom även Vänsterpartiet,) som har förändrats radikalt och därmed mest sedan 70-talet och framför allt sedan mitten av 80-talet, så rejält att man gjort en total helomvändning.
Idag är Socialdemokraterna mer borgerliga än Folkpartiet och Centern var på 70-talet, medan Vänsterpartiet är ungefär vad Socialdemokraterna var fram till mitten av 80-talet och Moderaterna/Högern ligger avsevärt mycket längre åt höger idag.
Om vi illustrerar vad som hänt i svensk politik, vad gäller praktik och retorik, de senaste 30 åren, skulle det se ut ungefär som på bilden nedan, där den streckade linjen representerar den nya Mittlinjen på den politiska höger-vänsterskalan:
Bilden illustrerar principen, de kvalitativa förändringarna i skeendet och är givetvis ingen numeriskt exakt tabell över vad som skett. Den lila linjen representerar hur Mitten för den praktiska politiken förflyttats. (Miljöpartiet och Kd /fd Kds finns inte med eftersom dessa båda partier inte fanns i början av 70-talet)
.
Hela det politiska fältet har dragits högerut de senaste 30 åren.
Denna omtalade Mitten har förflyttat sig ut åt höger sedan 70-talet. Moderaterna har alltså inte” dragit sig in mot Mitten” i det politiska fältet som nästan alla påstår idag. Partiet har istället dragit med sig denna Mitten åt höger, långt ut åt höger.
Dagens Socialdemokratiska parti däremot, är det parti som ändrat sig allra mest sedan mitten av 70-talet, ja sedan partiet startades i slutet av 1800-talet. Det är numer rätt och slätt ännu ett nyliberalt borgerligt parti. Famför allt har det ändrat sig i de för arbetarrörelsen grundläggande frågorna, frågor som gäller människosynen och den ekonomiska politiken. Här har partiet övertagit de borgerliga partiernas åsikter och politik helt. Därmed har man anammat just den politik som partiet, och LO, en gång bildades för att bekämpa. Detta är en mycket stor politisk förändring, mycket större än den vi sett hos Moderaterna, som bara har gått tillbaka till en äldre, mer konservativ politik, alltså ”lite mer av samma sak” som man alltid kämpat för.
När journalister och statsvetare återkommande upprepar påståendet om att Moderaterna ”numer befinner sig närmare Mitten”, som de gör, då åstadkommer de två ting: Dels gynnar de Moderaterna, som just velat ge det intrycket med sin retorik inför förra valet och inför det kommande valet i år: ”Vi De Nya Moderaterna” och ”Vi Det Nya Arbetarpartiet”. Dels ger man många unga människor en helt felaktig bild av vår moderna politska historia, ja av hela 1900-talets. Därmed bidrar man till att skapa ren förvirring. Säg istället som det är:
Dagens Mitten, där vi vill placera Moderaterna, står väldigt mycket längre åt höger än den gjorde för 30 år sedan.
Det är helt enkelt inte Moderaterna, f.d. högerpartiet, som har dragit sig mer mot Mitten och ändrat sig mest, det är det socialdemokratiska partiet som ändrat sig mest, ja totalt sedan mitten av 1980-talet. På kuppen har partiet förlorat stora delar av sitt parti, liksom väldigt många väljare och bidragit till att förskjuta Mitten en bra bit högerut.
Tillägg 26/7 kl 01.30
De gamla Moderaterna röstade:
- 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
- 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
- 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
- 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
- 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
- 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
- 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
- 1927: Nej till folkskolereform.
- 1931: Nej till sjukkassan.
- 1933: Nej till beredskapsarbete.
- 1934: Nej till a–kassa.
- 1935: Nej till höjda folkpensioner.
- 1938: Nej till två veckors semester.
- 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
- 1946: Nej till fria skolmåltider.
- 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
- 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
- 1951: Nej till tre veckors semester.
- 1953: Nej till fri sjukvård.
- 1959: Nej till ATP.
- 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
- 1963: Nej till fyra veckors semester.
- 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
- 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
- 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
- 1976: Nej till femte semesterveckan.
- 1983: Nej till löntagarfonderna.
- 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
- 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
- 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
- 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
De Nya Moderaterna/Det Nya Arbetarpartiet röstade:
- 2006: Nej till gröna jobb.
- 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
- 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
- 2006: Nej till höjd a- kassa.
- 2006: Ja till sänkt a-kassa.
- 2006: Nej till höjd sjukersättning.
- 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
- Vidare har man fördyrat medlemskap i A-kassan i första hand för dem som tjänar minst.
- Man har också satt en bortre gräns för hur länge människor får vara sjuka (dvs få sjukersättning) och sett till att det är lättare för företagare att avskeda sjukskrivna
- Man har sänkt skatter, men allra mest för de rikaste
/Kerstin
Länkar:
- Motsägelsernas manifest, AB
- Svenska folket – vänster eller höger, U Bjerelds blogg
- Hur tänkte Arena Idé? A Esbati, Flamman
Rekommenderas också:
- Postindustri. Kunskapssamhälle. Kreativitet, Bjönbrum
Läs om vad nuvarande moderatledda regering gjort mot de sjuka, något som samma parti inte hade en tanke på att göra 1975, eller i varje fall inte försökte göra när de satt i regering då. Om inte annat hade de aldrig någonsin fått med sig Centern och Folkpartiet på något liknande den gången. (Tack Ett Hjärta Rött för länkarna nedan.)
- Sjuka vägrar tystna. Sanningen om sjukförsäkringen, Nätverket Resurs, My NewsDesk
Se också filmen:
- Det är inte Okey, på You Tube
25/07 08:50 at 08:50
Intressant!
Det är precis vad som hänt. Problemet för sossarna är att vi numera är med i EU och det gör att sossarna inte kan föra en klassisk sossepolitik. Jag gissar att rätt många gamla sossar förbannar sig själva att de röstade för att gå med i EU. Medlemsskapet cementerar en borgerlig politik. Det visste borgarna men det förstod nog inte de sossar som var för EU.
Nå, det finns ju faktiskt alternativ. Det viktiga är kanske inte hur partierna står på den politiska skalan idag. Det viktiga är åt vilket håll de kan tänkas gå framöver.
Det viktiga är pilens riktning!
25/07 08:52 at 08:52
Glömde att säga att det var en djädrigt bra illustration du fått till.
Helt enkelt strålande!
25/07 12:54 at 12:54
Lasse Strömberg:
Trevligt att du kunde tyda bilderna
Jo, jag har alltid undrat vad S tänkte på när man avreglerade hela bankväsendet i mitten av 80-talet? Varför genomförde man borgarnas dröm? Begrep man inte?
Jag har också alltid undrat hur det kom sig att S vände så totalt vad gällde medlemskap i dåvarande EG. Förstod man inte där heller, eller var man helt enkelt pressad (av någon annan makt) att gå med, utsattes för något slags hot (ex. ekonomiska sanktioner) om man inte gjorde så?
25/07 16:06 at 16:06
Det stämmer utmärkt väl detta med mitten förskjutningen. Någon beskrev den taktiska inbrytningen av de nyliberala idéerna på 70 och 80-talet som så att man insåg att det är i mitten man kan göra sig gällande. Man placerade sig i mitten men på högerflanken, ”se vi är inga extremister, vi också i mitten, bara lite mer till höger”. Sen har man med målmedvetet och idogt arbete förflyttat mitten allt längre åt höger.
I den vevan upphörde partierna allt mer att vara några som skapade och drev opinionsbildning för att mest reagera på medieskapade opinioner. SAF och Industriförbundets opinionsbildande delar växte sig allt starkare när det gällde att skapa och få genomslag för olika frågor.
Det är ju nästan bisarrt att M-alliansen kunde slå S från vänster med det utanförskap som skapades på 90-talet. Och hittills har ju Sahlin och Östros kämpat frenetiskt för att försöka slå från höger med att alliansen skulle hantera finanserna oansvarigt, typ det spenderas för mycket och stramas åt för lite. När arbetslösheten kommer upp säger Reinfeldt ”men finanserna är starka” och då har Sahlin Östros vanligen inget att kontra med, typ det då är det OK att folk blir arbetslösa om priset skulle vara offentlig stimulans av ekonomin.
Idag låter en rad olika S kommunalpolitiker i Stockholm, för att inte tala om han som är toppnamn för landstinget som rena M/Fp politiker, närmast som blåkopier av Timbros nyliberala pamfletter från 80-talet.
”Jo, jag har alltid undrat vad S tänkte…”
Man tänkte olika inom S på den tiden, men ledningen var uppenbart oförmögen att se eller analysera bortom den svartmålning av landets ekonomi och konkurrenskraft som drevs av ovannämnda intressenter, iofs var ju även den sk kanslihushögern drivande i denna oriktiga svartmålning. Inte sällan fick kanslihushögern stöd av Vpk mot S vänsterfalang som existerade på den tiden. Från slutet av 70-talet och framåt har detta landet befunnit sig i mer eller mindre kris nära ruinens brant. Från den här tiden och framåt har motståndarna haft S toppen helt i sitt våld när det gäller den förmenta ekonomiska verklighetsbeskrivningen.
Den nu framlidne ekonomen Rudolf Jalakas, som länge var chefsekonom på Handelsbanken, beskrev 1994 Feldts/Westerbergs skattereform: ”Det var en djup borgerlig skattereform från en progressiv direkt beskattning till en asocial, indirekt beskattning.”
När en till och med genuina konservativa höger män kallar en S märkt skattereform för ”asocial” för att den slår så hårt mot de många är det något som är allvarligt fel i ett parti som säger sig representera just dessa.
26/07 08:36 at 08:36
Moderaterna påstår ofta att ”det är roligare att rösta ja”.
Till vad, frågar man sig?
26/07 13:18 at 13:18
Lasse Strömberg:
Roligare att rösta JA till försämringar för vanligt folk, verkar det väl som.
28/07 16:42 at 16:42
Intressant och grundlig artikel. All heder till författaren.
Jag måste dock invända något mot rangordningen av de borgerliga partierna. Enligt min mening är kådisarna idag det enda renodlat konservativa partiet. Moderaterna det enda skapligt liberala. Folkpartiet och centern har reducerats till rena reaktionära populistpartier, närmast jämförbara med ”ny demokrati” (någon som minns dem?).
Uppställt på höger-vänsterskalan vill jag placera moderaterna närmast ”mitten” och därefter i ordning högerut: kådisarna, folkpartiet och centern.
28/07 17:50 at 17:50
Torsten:
Tack för berömmet :-).
Och visst, man kan ha lite olika åsikter om hur de borgerliga partierna ska inordnas på den här skalan och i vissa avseenden håller jag med dig, i andra inte.
Det var nog dessutom väldigt länge sedan det fanns något renodlat konservativt parti, a la Burkes konservatism, så inte ens Kd kan klassas som ett sådant parti. De är också för en nyliberal ekonomisk politik. Däremot kan man nog säga att de är mer värdekonservativa i vissa etik- och moralfrågor än M.
29/07 19:12 at 19:12
Jag tycker visst moderaterna dragit sig mer mot mitten, liksom S.
Men den politiska skalan är ju som bekant in bara höger – vänster utan även konservativ – liberal.
Och jag tycker nog att M har blivit bra mkt mer liberala – inte minst om man ser till en del av de tidigare punkterna som du listade om vartåt de har röstat (konservativt var ju bara förnamnet).
De senaste omröstningarna du listade känns dock mkt mindre tunga, till och med i vissa fall rent positiva som röst – emot 6h arbetsdag med bibehållen lön tex !
Och sedan tycker jag du vinklar omröstningarna extremt mkt (”Man har sänkt skatter, men allra mest för de rikaste”), men det beror nog från vilket håll man ser det
Tex förstår jag inte hur man ökat a-kassan mest för de som tjänar minst ? I de fack jag har kollat på så får man betala avgift iaf i viss mån efter lön – dvs tjänar man mer betalar man mer…
Och Moderaterna röstade ju inte heller nej till upprustning av offentliga sektorn 2006, jag menar hur mkt till offentlig sektor kan man ha om staten konkar (som i Grekland tex) ? Mao kan man precis lika lätt säga att det var ett ja till en bättre offentlig sektor, iaf på längre sikt, genom bättre kontroll på ekonomin.
Men nu är jag iof inte moderat egentligen så jag skall inte försvara dom mer, ville bara balansera inlägget lite…
/K
29/07 19:17 at 19:17
Jo jag hade ju en fråga också: Vilka siffror baseras din illustrativa graf på ?
Och: S har blivit mer ”höger” men framförallt mer liberalt på senare år, det tycker nog jag också (även om det är subjektivt). Men hur var det från säg 1940- 1970 – på 50-60 talen så styrde ju S/Arbetarpartier men det var kanske inte en direkt klassisk vänsterpolitik, även om en hel del lagar och regler infördes för arbetarna. På 50,60 talen var ju tex skatterna rejält mkt lägre och folk i allmänhet rätt fria, som jag har förstått det, att göra egna val, anställda ”pigor”, välja läkare etc
Utan det var väl fom slutet av 60 och i början av 70-talet som S hoppade, snarare än gick, rejält åt vänster !?
Så hur ser tex S ut, nu jämfört med 1950 ?
/K
29/07 19:36 at 19:36
Klas:
Nä, åsikter kan inte mätas med siffror. Höger-vänsterskalan handlar om hur mycket man verkar för jämlikhet och bättre förhållanden för vanliga arbetande människor. Det har S gjort från början och fram till mitten/slutet av 1980-talet.
För övrigt läs vad jag skriver om bilden och begrunda det.
Konservatismen, den traditionella, som vi inte har något parti som företräder sedan slutet av 1800-talet eller så, ligger längst till höger på skalan, Vänsterpartiet, tidigare kommunisterna längst till vänster. Liberaler någonstans mitt emellan, med socialliberaler närmare vänstersidan än konservativliberaler.
Och hela denna skala har förskjutits åt höger vad gäller solidarisk ekonomisk och social politik.
29/07 20:46 at 20:46
Jag hävdar fortfarande att man måste använda en tvådimensionell skala.
Särskilt om man skall göra ngt slags internationell jämförelse.
Allt är ständigt föränderligt, och gamla normer utvecklas.
Konservativ, det finns en defintion på ordet förstås. Men i moderna politiska
sammanhang så sägs det bättre på engelska: Libertarian vs Authoritan (auktoritär).
http://www.politicalcompass.org/faq#faq17
/K
29/07 23:00 at 23:00
Klas:
Jo, och så kommer de ”de gamla och förlegade” idéerna tillbaka igen så småningom.
30/07 09:17 at 09:17
Håller inte med Torsten, finns inget som helst liberalt hos moderaterna. FRA, IPRED…
26/09 18:05 at 18:05
[…] Länk: – Moderaterna har inte dragit sig åt vänster i politiken, Motvallsbloggen 25/7 2010 […]
01/08 15:46 at 15:46
[…] Nu är det dessutom definitivt dags för högerfolk att ta sig samman och börja be om ursäkt för alla illdåd som utförts i högerideologiernas namn, precis det som de har krävt från kommunister i mer än 60 år, vad gäller vad somliga kommunistiska diktatorer har ställt till med, och som kommunister i Sverige också gjort de senaste 50 åren. De har tagit avstånd och avstånd och avstånd. Men högern har inte gjort något liknande. Så högern – ta avstånd från Franco och Salazar, liksom från apartheidregimen i Sydafrika, be om ursäkt för juntans i Grekland illdåd, kräla runt på magarna och be folk förlåta er ert stöd för Pinochet och hans massmördande och för allt högern gjort i Sverige för att motarbeta utvecklandet av ett demokratiskt samhälle. […]
25/10 04:29 at 04:29
[…] Från Motvallsbloggen 26/7 2010 […]