Arbetsstöld, rofferi och gränslös girighet?
Svenska företag ägnar sig i stor stil åt något som måste kallas för arbetsstöld, de stjäl sina anställdas arbetsinsatser.
Styrelseordförande för Holmens, Fredrik Lundberg, plockade ut 5 miljarder i aktieutdelning ur företaget de senaste sju åren, enligt Dagens Arbete (DA, nr 10/2005). Det motsvarar, enligt tidningen, två årslöner för samtliga Holmens 4.897 anställda. Tillsammans har aktieägarna under den här tiden fått dela på 18 miljarder i utdelning.
Aldrig i historien har aktieägare fått ut så mycket pengar som i år, får vi veta. Den totala aktieutdelningen beräknas uppgå till 110 miljarder kronor. Det är mer än staten lägger ut på barnbidrag och äldrevård under ett år.
Artiklen i DA säger en hel del om vad svenska storföretag sysslar med, slakt och avveckling av svenska företag exempelvis, samtidigt som deras ägare, styrelsemedlemmar och VD:ar skor sig och direkt, eller via Svenskt Näringsliv, hävdar att sjuka och utslagna inte bara lider av trygghetsnarkomani utan de är lata och oföretagsamma dessutom.
04/10 15:18 at 15:18
Fy satan vad sjukt! Nyliberaler kissar väl på sig av glädje..
04/10 19:27 at 19:27
Och jag undrar alltid om alla dessa unga nyliberaler som bloggar om frihet (från skatter i huvudsak) är rika allihop (alt. har rika föräldrar och numer arvskattebefriade förmögenheter i sikte av det skälet), eller om de bara tror att de kommer att jobba ihop sig förmögenheter.
04/10 21:10 at 21:10
Vem trodde inte det?
J a g tror att dom mest är arga ;=)
04/10 21:16 at 21:16
”Aldrig i historien har aktieägare fått ut så mycket pengar som i år, får vi veta.”
Och ändå gnäller de om att skatterna är för höga. Det är otroligt.
Din bloggning påminner mig om Percy Barnevik, som fick en pension på en miljard — och tyckte han var värd det.
Det går ju bara att äta sig mätt!
04/10 21:24 at 21:24
Och jag undrar alltid om alla dessa unga nyliberaler som bloggar om frihet (från skatter i huvudsak) är rika allihop (alt. har rika föräldrar och numer arvskattebefriade förmögenheter i sikte av det skälet), eller om de bara tror att de kommer att jobba ihop sig förmögenheter.
Nej, det handlar inte om rikedom eller arv efter rika föräldrar. Det handlar om solidaritet med förtryckta och friheten i att slippa bli styrd av andra. För mig handlar liberalismen definitivt inte om att jag personligen tror mig kunna jobba ihop en förmögenhet, utan om självägande, möjligheten att leva fritt, och om att slippa stå med mössan i hand och be om pengar av den överhet som bestulit mig.
PS! De som förlorar mest på höga skatter är de med låga inkomster. De som vinner mest på höga skatter är de i statsmaktens ledning.
04/10 22:43 at 22:43
Att somliga människor drömmer om obegränsad rikedom, verkar vara en realitet. Men alltväl i tydlig minoritet, jämfört mot alla dem som värdesätter godhet högre än allt annat. (Stefan Einhorn i sin nya och synnerligen läsvärda bok om Konsten att vara snäll).
Det får mig att undra över hur det står till med nyliberalernas människosyn, om de - alltid oavsett vad - anser det helt okey att trampa på andra för att till varje pris uppnå sina mål?
04/10 22:43 at 22:43
Fem miljarder!! Ganska ofattbart på något sätt. Hur är det möjligt? Vad gör han med pengarna? Holmen har alltså betalat ut alldeles för låga löner till sina anställda om det kan bli så mycket pengar över till utdelning. Det här är oerhört långt från hur det var på 50- och 60-talet när ekonomin och samhället blomstrade. Då skulle väl ingen företagsledare ha drömt om att ens tänka åt det hållet. Jag läste nyligen någonstans (minns inte var) en siffra på hur mycket gapet mellan företagens löneutbetalningar och vinstutdelningar ökat de senaste decennierna, och det var mångdubblade siffror. och så hör man ständigt klagomål på hur de hårda skatteregelrna hindrar företagen att investera och anställa folk. Trots att det alltså finns så oerhört mycket pengar att ta av…
05/10 02:43 at 02:43
Lasse: Fast betalade inte Percy Barnevik tillbaka 400 miljoner i slutänden
Det var väl generöst i så fall! Men som sagt, sätt de här gubbarna på en öde ö så får de känna på hur mycket de egentligen är värda i sin ensamhet och hur beroende de varit av dem som stått i produktionen och tillverkat den lyx de tilldelar sig.
Eva: Jo vi är idag mycket och dystert långt från den tiden då vi hade ett jämlikhetsideal, och dessvärre innebär skrotandet av detta ideal att samhället faller isär och blir ganska mycket otrevligare för alla, även för dem som roffat åt sig alltmer av samhällets rikedomar. Det är då roffarna börjar kräva hårdare kontroll av de fattiga, precis som man gör nu. Somliga av de fattiga organiserar sig nämligen i maffiarörelser, de känner sig väl fria att göra det kan jag tänka, eller tvingade att göra det – välj det som passar.
C.L.K. Aqurette: Som filosof blir du nog inte rik och risken är stor att du tvingas skaffa dig en rejäl mössa att ha i handen. Dessutom kan jag tala om för dig att jag aldrig har känt mig så fri som på den tiden då jag visste att om chefen var odräglig kunde jag gå från företaget på fredagen och ha ett nytt arbete på måndagen! Men det ska man kanske ha upplevt för att förstå. Och om du inte tror att den liberala politiken går ut på att vi ska ha hög arbetslöshet och stor konkurrens om jobben, så kan du ju läsa lite av Friedman.
Leif: De nyliberala ungdomarna tror förmodligen på fullt alltvar att den totala friheten är möjlig. De inser nog sin villfarelse med åren, i synnerhet de av dem som aldrig blir rika eller som sparkas ut i arbetslöshet en dag, det vill säga de flesta av dem. De blir också äldre, fast de inte tror det, som Yrsa Stenius påpekar i dagens AB.
05/10 11:26 at 11:26
Leif:
Det är aldrig okej att trampa på andra. Det är liksom det som är liberalismens kärna. Du tycks sammanblanda ”nyliberalismen” med något typ av totalitär ideologi.
Kerstin:
Milton Friedman är ekonom och skriver ibland texter som man först ryggar inför. Han framstår ofta som kall och systematisk. Ett stort problem för honom har varit att hans ekonomiska teser skiljts från hans grundläggande och frihetliga människosyn (vilken är allt annat än kall) och används av fascister som Augusto Pinochet. Vad många missar är alltså att både han och andra s k nyliberaler utgår från att människan är helt fri att fatta egna beslut. Han, liksom jag och andra, menar att den fri ekonomin är resultatet av fria människor. Fokus är alltså fria människor, inte bara fri ekonomi. Innan man läser och upprörs över Friedman bör man ha detta i minne.
Ville bara påpeka det. Nu ska jag inte ta mer utrymme i denna tråd.
05/10 11:50 at 11:50
Om en liberalism-troende vill ha trovärdighet i mina ögon, så får hon/han förstå och erkänna att det är rofferi när en chef som ovanstående de facto tjänar pengar på att inte betala ut anständiga löner – i relation till vinsten – eller underlåter att omsätta de pengarna i investeringar för framtiden – typ för en renare miljö – bättre arbetsmiljö – eller vettig utvidgning av verksamheten. Sådana chefer har tappat verklighetsuppfattningen och är en skam för mänskligheten. Att undvika den problematiken är skygglapps-beteende.
Jag läste i nämnda artikel att företaget Perstorp hellre investerar sina vinster än att dela ut något till aktieägarna. Nu är inte det företaget börsnoterat, och det säger något om moralen på börsen…
Jag jämför också som vanligt med Ricardo Semler som äger Semco i Brasilien… Det finns trots allt anständiga makthavare.
C. L. K. Aqurette:
Jag tolkar dej som att privata höjdare är förtryckta och ofria, och att inom stat, landsting och kommun så är höjdarna korrupta. Och att skatt är stöld men att aktieutdelning är berättigade allmosor. Förstod jag fel?
Ansvars-frihet passar inte någonstans…
05/10 16:52 at 16:52
”Fast betalade inte Percy Barnevik tillbaka 400 miljoner i slutänden”
Jo, men det var under galgen! Han ansåg att han var värd den miljard han fått i pension. Sedan blev det ett sånt liv, även på aktieägarna, att han kände sig tvungen att betala tillbaka en viss del. Å andra sidan behöver han inte svälta eftersom han ändå har 600 miljoner kvar…
Det är att ha höga tankar om sig själv!
05/10 19:27 at 19:27
Aqurette:
Nu är det ju just det! Det handlar inte om vad man säger eller om vad man tror eller vad man önskar. Det handlar om vad man gör och faktiskt åstadkommer och i Friedmans fall handlar det om vad hans kalla och obehagliga ekonomiska teorier faktiskt fört med sig. Om han håller sig med en filosofi som säger något helt annat än det hans ekonomiska teorier åstadkommer så är det ju inte mycket till filosofi hur gullig den än kan verka för de frälsta.
Vilka val har du om du svälter och inte får något arbete? Att dö av svälten, att stjäla, att prostituera dig eller att dränka dig – en härlig valfrihet det!
07/10 14:57 at 14:57
Kerstin:
Möjligen har du rätt. Men samma problem har andra tänkare mött. Jag är inte så säker på att Karl Marx skulle ha varit så förtjust i vare sig svensk socialdemokrati eller nordkoreansk kommunism. Frågan är alltså om en ideolog kan ställas till svars för varje handling som i någon liten mening baseras på hans eller hennes texter.
Om man vill kan man naturligtvis använda lite raljerande uttryck som ”frälsta” om dem som trots bristerna köper en huvuddragen i en ideologi, men då måste det gälla alla ideologier. De som liksom jag tror att frihet för alla är ett möjligt mål är ju varken mer eller mindre frälsta än de som tror att ett klasslöst samhälle är ett möjligt mål.
08/10 11:07 at 11:07
C. L. K. Aqurette:
Du har inte med ett ord nämnt hur du ställer dej till aktieutdelningarna. Anser du att det är rätt att dela ut miljarder till aktieägarna – samtidigt som man kräver att arbetarna ska ha förståelse för att företagens vinster inte får delas ut i högre löner?
Vem har arbetat ihop vinsten, aktieägarna eller arbetarna?
08/10 20:57 at 20:57
Det är uppenbart att arbete och entrepenörskap inte lönar sig. Lönsammare är det om man är rik, för då kan man bli ännu rikare genom att köpa aktier och slakta gamla, välskötta företag.
Värst är att inga politiker verkar intresserade av att motverka denna utveckling.
Det finns de som motiverar vårt medlemskap i EU med att det ger politikerna möjlighet att vara en motvikt till det internationella kapitalet. Men inte sjutton har jag märkt något av den ambitionen bland EU-politiker. Snarare motsatsen. Utvecklingen går hela tiden åt fel håll.
Man undrar bara hur det ska sluta? Totalt sönderfall av vår civilisation?
Är lite svårt att vara optimistisk just nu. Åtminstone på kort sikt.
09/10 03:30 at 03:30
Håller med dig Hannelore. I mina mörkaste stunder tror jag att Västvärlden nu har påbörjat sin slutgiltiga undergång och att demokratin redan är ett minne blott.