Tolgfors avslöjar i Expressen idag att han anser att det nya frivilligförsvaret är ett utmärkt sätt för arbetslösa ungdomar att få jobb.1)

Jo tack, vi vet att det alltid varit de fattiga som skickats ut att kriga och riskera sina liv för de rikas ekonomiska intressen. Men att komma sig för med att säga detta i klartext, det måste vara höjden av aningslöshet, för att uttrycka det milt.

Det är kanske naturligt att man numer föredrar en legoarmé framför ett värnpliktsförsvar. Idag, då det blivit allt viktigare för de ekonomiska och politiska eliterna, som ökar sin utplundring av resten av mänskligheten, att förhindra folkliga protester och uppror, är en legoarmé givetvis att föredra. En sådan är lättare att styra och det är lättare att få legoknektar att skjuta även på den egna befolkningen. Dessutom är det ju, precis så som Tolgfors har mage att uttrycka i klartext, praktiskt att skicka in de arbetslösa och fattigaste att riskera och offra sina liv för de ekonomiska och politiska eliternas intressen (som väl är desamma egentligen). Dessa vill givetvis inte offra sina egna söner för det syftet.

Militären en ny  klass i USA

USA slopade sin allmänna och tre år långa värnplikt efter Vietnamkriget eftersom man fick problem med stora proteströrelser och med att många unga män vägrade att göra sin värnplikt och låta sig skickas utomlands för att dö.

Detta har, skriver Frank Schaffer i Huffington Post, lett till den dystra konsekvensen att militären och det civila samhället numer lever i skilda världar. För det första hamnar sällan medelklassens- och överklassens unga pojkar i försvaret, för det andra vet det civila samhället allt mindre om sitt försvar och vad som pågår där:

The real reason that Rolling Stone was able to quote so many highly placed military people’s disdain for members of the Obama administration is because the military sees itself as more moral and better — and certainly more conservative — than the types who serve in civilian roles today, especially within a Democratic administration. 2)

Militären har, menar Schaffer vidare, blivit mer konservativ än den var tidigare. Inställningen till militären och försvaret i det civila samhället har också förändrats. Stora delar av befolkningen ser inte längre militär och försvar som ett gemensamt samhällsansvar:

With the end of conscription, especially for the large segments of society who chose not to serve, military duty ceased to be something one did for a greater good — what the British call ”doing one’s bit.” Military service was no longer seen as a part of citizenship, seamlessly connected to other duties like paying taxes, respecting the rule of law, serving on a jury or voting. Now it was just another ”lifestyle choice.”

Today, the decision not to serve is also justified because service is seen through the lens of politics, and not citizenship. Many who choose not to serve — or who discourage their children from volunteering — seem to believe that they are even morally superior to those who do volunteer or who encourage their children to serve. 2)

Eftersom medelklass och överklass sällan finns i försvaret numer så kommer alltså försvaret dels att bli mer lättstyrt även av det skälet, dels har det civila samhället numer mycket mindre kunskaper om vad det handlar om:

And yet, increasingly, those most influential in making, supporting, or protesting defense policy have no direct experience with the military and no direct stake in getting it right. If they embroil us in some fiasco it is not their sons and daughters who will be shipped home in coffins. They have no personal stake, what has been called ”skin in the game.”

Miltitärledningens förakt för de politiker som de ska lyda och tjäna har inte, säger Schaffer, vuxit fram ur ingenting:

As I said, General McChrystal’s disdain for President Obama did not arise in a vacuum. The context is the long simmering resentment by the class of Americans who serve of those who don’t. Had Obama served the flavor of this debate would be different………

America needs to understand that we have a professional military that increasingly looks on the culture it serves as morally inferior……..

New recruits are increasingly second generation military. This is especially so in the officer class, a nation within a nation. We now have a military ”class.” And face it they don’t trust or like the people outside that class who tell them what to do but with no skin in the game. 2)

Är det detta vi svenskar önskar oss? Jag tror inte det. De som tänker igenom frågan inser att ett värnpliktsförsvar egentligen är en nödvändighet i en demokrati, som ju bör styras av människor med goda kunskaper om det man beslutar om. Detta gäller både aktiva politiker och väljare.

Men, som vanligt har en verkligt stor fråga bara beslutats sådär lite i lönndom. Politiker vet idag precis hur de, steg för steg, ska lura opinioner i deras fällor: Ta först bara en liten bit, så en liten bit till (koka grodan långsamt) och försäkra samtidigt väljarna att det lilla steget inte förändrar något, tills allihop är helt förändrat och utan att någon diskussion om de vidare implikationerna av förändringen har förekommit.

De rika eliterna har alltid känt sig hotade av det de kallar ”det demokratiska överskottet”. Nu kan de känna sig betydligt mindre hotade även i Sverige. Vi har förlorat det mesta av vår demokrati de senaste 20 åren.

/Kerstin

Länkar:
1) Sten Tolgfors: Unga är vinnarna på nya försvaret, Expressen
2) McChrystal’s Disdain: Symptom of a Mercenary Force With Few Ties to Civilian Leaders, F Schaffer, Huffington Post