Apropå Greklands dystra sits och talet om vad devalvering innebär
Det är vanligt att hävda att en devalvering är ett fegt sätt att lösa inhemska ekonomiska problem eller obalanser på, eftersom en sådan lägger över bördan för dessa problem på andra länder. Jag har aldrig riktigt förstått det här resonemanget, men det kanske beror på att jag inte är djupt indoktrinerad i chicagoskolans ekonomiska teorier.
Vad gör en devalvering?
Jo, den innebär att ett land skriver ner värdet på sin valuta relativt andra staters valutor. Detta får effekten att det devalverande landets produkter bli billigare för andra länder att importera, medan dessa samma länder däremot får svårare att exportera sina produkter till det devalverande landet eftersom deras produkter blir dyrare där. Människor i det devalverande landet får alltså mindre pengar att köpa deras varor för. Med devalveringen sänker man således människornas löner, relativt andra länders löner, och gör importerade varor dyrare att köpa. Alltså, säger ekonomer och andra troende, lägger man därmed över bördan att komma tillrätta med den egna ekonomiska politikens misslyckanden på andra länder. Det är fult så det ska man inte göra i en värld där en sådan solidaritet ska upprätthållas även om solidaritet är högst omodern i andra avseenden, ja rentav fördömvärd.
Det andra och rekommenderade sättet att lösa sådana här problem är, att det ekonomiskt trängda landet istället skär ner på sina utgifter, skär ner inom den offentliga sektorn, minskar de ekonomiska stöd som deras utsatta medborgare får, sänker de offentliga tjänsternas kvalitet alltså, fler barn i varje klass mm. Därigenom skapar man större arbetslöshet, som i sin tur bidrar till att sänka löner jämsöver. Med denna politik tar landet sitt ansvar självt, istället för att vältra över det på andra länder, sägs det.
Men – de här åtgärderna får ju också som effekt att det krisande landet minskar sin konsumtion och därmed också sin import, medan det däremot kan exportera mer (eftersom konsumtionen sänks i det krisande och sparande landet). Det här borde rimligen betyda samma sak för grann- och/eller andra länder som en devalvering, att de får exportera mindre till det krisande landet och troligen ökar istället deras import från krislandet, att man alltså även med den här metoden exporterar problemet till andra länder.
Så vad är det som gör att den nyliberala spar-och nedskärningsvägen påstås överlägsen devalvering, mer moralisk och mer ansvarstagande? Jag påstår inte att jag vet, men nog förefaller det mig som om den stora skillnaden är en helt annan, nämligen att en devalvering drabbar alla som äger tillgångar i den devalverade valutan, medan allmän intern nedskärningspolitik i grunden inte drabbar den ekonomiska eliten, eller ens de mer välbärgade, i det krisande landet, bara de stora massorna av icke förmögna löntagare.
De som har stora tillgångar slipper se sin rikedom minska i värde, som de ju drabbas av vid en devalvering (om de inte varnas före devalveringen så att den hinner flytta sina tillgångar till en annan valuta, vilket vi såg exempel på i Sverige under regeringen Bildt och då det stod klart att kronans värde inte kunde hållas bunden längre). De kan fortsätta att konsumera som tidigare alltså, behöver inte se sina tillgångar minska i värde.
De stora företagen förlorar inte heller lika mycket, eller inte alls, eftersom de förhoppningsvis kan kompensera sig för en sämre konsumtion i det egna landet genom att exportera mer då löner drivs neråt i det ”sparande och nedskärande” landet och deras vinster är fortfarande lika mycket värda relativt andra länders varför de kan fortsätta att köpa upp företag utomlands för samma priser som före krisen.
Å andra sidan är ju de stora företagen i praktiken oberoende av de enskilda staternas ekonomier eftersom de kan flytta vinster dit där de förlorar minsta möjliga av dessa (till skatteparadisen ex), där de slipper avstå en del av vinsterna till att bygga infrastruktur, välfärd och för att skapa goda levnadsförhållanden för alla människor i de länder de verkar i. De har ju under alla omständigheter, i synnerhet med frihandel och den globaliserade ekonomin, möjligheten att lägga beslag på all jordens resurser och i slutänden berika sig själva ofantligt på dessa.
Så nej, jag förstår inte varför devalvering skulle vara en sämre eller mindre moralisk metod för att komma tillrätta med ekonomiska problem, än den nyliberala spar- och nerskärningspolitikens metod.
/Kerstin
PS: Jag har fullt klart för mig att devalvering inte är möjlig för Grekland. Inlägget handlar inte om detta utan om hur man legitimerade euro-samarbetet och regler som omöjliggör just devalvering vid ekonmisk kris och hur jag inte förstår det resonemang som användes mot devalveringar.
/Kerstin
Länkar:
- Den grekiska krisen och eurons kris, Björnbrum (tack för länktips)
- Valutaunionen riskerar att upplösas, Tony Johansson, Newsmill
- Korståget mot välfärden, Dan Josefsson
- Anders Borg samlar i ladorna – för nya bidrag till bankerna, M Nyberg
Övrig rekommenderad läsning:
- Förnedringens politik, Storstad
- Valet är ditt, Storstad
- Kvinnor diskrimineras systematiskt av FK
03/05 17:17 at 17:17
För att kunna ändra värdet på valutan måste man kunna styra värdet på denna, det räcker inte att bara saga att vi devalverar. Ingves försökte sig på att devalvera när det stora exportfallet med den internationella krisen blev ett faktum i slutet av 2008, RB slog till med en stor räntesänkning vilket innebär att främst exportindustrin inte tar hem slantarna här där de får låg ränta utan låter dem stanna där de får lite högre avkastning. Om nu Grekland hade haft en egne icke konvertibel flytande valuta får man förmoda att den sjunkit av sig själv och med hjälp av deras riksbanks agerande. Tyskland interndevalverade kraftfullt med de sk Harst reformerna som sänkte deras löner.
Ett land med handelsunderskott måste kompensera detta med inflöde av utländsk valuta. Om detta innebär ekonomiska problem är det för landet är det naturligtvis legitimt att korrigera så importen minskar och/eller exporten ökar. Vad Tyskland och inte minst Sverige vanligen gjort är att sk konkurrens devalvera utan att ha nämnda skäl där devalvering och dess synonymer är ett nödtvång. Man har här medvetet sänkt folks reallöner och konsumtion med devalveringar för att stoppa mer pengar i fickorna på de mäktiga exportkapitalisterna. De senare har nödvändigtvis inte sänkt sina priser i Dollar eller vilken utländskt valuta deras varor handlats i utan i stället tillgodgjort sig högre vinster med sänkta svenska kostnader. Det har varit det vanligaste i Sverige att vinsterna vuxit inte att produktionen ökat mer än vad som kunnat förväntas vara normal tillväxt, investeringarna har följt normala konjunkturmönster. Den svenska hemma marknaden har fått kännas vid åtstramning för att hålla nere lönerna och kostnaderna för exportkapitalisterna. Vi som folk och nation tjänar inget på att det är stora exportöverskott, tvärt om förlorar vi på att vi producerar mer än vi konsumerar, speciellt inte när vi betalar det med stort utanförskap och eftersatta investeringar och underhåll i gemensam infrastruktur och service och svag utvekling av hemmamarknaden.
Tanken med att om t.ex. Grekland varit en suverän nation [gratisbild med CC licens], och haft en icke konvertibel flytande fiat-valuta [som t.ex. USA] är att de själva kunnat pressa kursen och troligen även marknaden för att komma till rätta med besvärande handelsunderskot samtidigt som de kunnat stimulera sin inhemska ekonomi utan att behöva utsättas för marknadens spekulanter.
Kommentatorer och politiker aven i de stora internationella drakarna jämför hala tiden Euroländerna med Storbritannien och USA vilket är helt felaktigt, dessa länder är suveräna nationer som ger ut sin egen flytande icke konvertibla fiatvaluta, detta är inte fallet med Euroländerna de har ingen egen valuta denna skapas av det överstatliga organet ECB, Grekland m.fl. är bara användare av denna valuta och kan som företag och hushåll faktiskt bli insolventa. En skapare av en icke konvertibel flytande valuta kan aldrig bli insolvent. En nation kan inte heller spara i sin egen valuta som våra politiker verkar inbilla sig, Anders Borg förstå förmodligen bättre men spelar med då detta infantila sparande verkar åtstramande på vår inhemska ekonomi och förhindrar att löntagare skulle få ökad makt i samhället. Och när det är som vi har det sedan länge att där ett sk överskott i de offentliga finanserna så används förstås även dessa men inte till vår välfärd utan till att placeras på marknaden och gödsla finansiell spekulationsekonomi, Borg har ju före senaste påhugget jobbat på en sådan institution som lever på icke produktiv spekulation.
USA, vi och många andra suveräna nationer har infört artificiella begränsningar så att demokratiskt valda regeringar måste låna på marknaden när de behöver pengar, för att hålla demokratin i schack, men detta är en godtycklig begränsning att marknaden skall sitta till doms som kan ändras när som helst. När det gäller USA vet förstås marknaden detta, USA handlar alltid i egenintresse och är alltid flexibla och låter sig aldrig begränsas av stelbent dogmatism. Skulle godtyckliga politiska regler att begränsa deras handlingsfrihet kommer de att ändra på reglerna.
I början av 2000-talet fick skojar-rating-institutet Moodys för sig att nedgradera Japan, den japanske finansministern var bara lätt överseende och sa nåt om att jo visst det är deras jobb att hålla på så och sen nåt med andemeningen att vi skiter ett långt stycke i vad Moodys håller på med vi är en suverän nation. Grekland däremot har gett upp sin nationella suveränitet för att gå med i den varma, trygga och solidariska Euro-gemenskapen.
Man jämför ofta nationens affärer med ett hushålls vilket är på alla ledder fel och missvisande, men ve skulle föreslå ett hushåll i ekonomisk kris att de skall arbeta mindre för att rätta munnen efter massäcken. Det är faktiskt det receptet EU har till Grekland m.fl. ni är så fattiga att ni inte har räd att arbeta. Med andra ord ren och skär galenskap om man ser till nationens och medborgarnas bästa.
http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=9483
tar sig återigen an det allmänt förekommande underskottshysterin som verkar omfatta alla politiska schatteringar.
03/05 17:37 at 17:37
Lasse:
Jag vet att devalvering inte är en möjlig väg för Grekland. Min diskussion handlade om frågan i princip.
Kanske var min rubrik illa vald.
Och visst är det galet att tala om att spara i vårt fall ex. Att spara pengar istället för att investera är rent kontraproduktivt. Är du säker på att Borg förstår det? Det är inte jag.
03/05 19:53 at 19:53
Idag pågår en stor diskussion om Kinas valuta, och om deras handelsöverskott mot omvärlden (i första hand USA som ju egentligen själv har orsakat den här situationen genom att skicka sin industri till Kina) beror av att Kinas valuta är undervärderad. Yuanen kan alltså vara devalverad i förhållande till sitt riktiga värde och därmed ge Kina försäljningsmässiga fördelar.
När Sverige gjorde några saftiga devalveringar under Palmes tid blev finnarna, som konkurrerar med oss vad det gäller skogs- och verkstadsprodukter, berättigat arga eftersom vi skickade över en del av våran kris till dem. Men detta handlar alltså om situationer när växelkursen fastställs politiskt. Med flytande valuta så slipper man detta.
03/05 20:45 at 20:45
Björn Nilsson:
Jo, men när värdet skrivs ner vid flytande kurs, så innebär det väl samma sak som en devalvering, värdet på valutan sjunker?
03/05 21:49 at 21:49
Det är naturligtvis ingen ”riktig” kris på så sätt att det inte skulle kunna ändras på med politiska beslut. Men det verkar inte den rika världens politiker i gemen vilja. Det har inte varit krig, farsoter eller naturkatastrofer som skapat en krissituation som gjort det nödvändigt att folk skall bli arbetslösa och fara illa allt är skapat av människan och kan ändras när ”vi” vill.
En del klarar sig mycket bra i dessa politiskt tillverkade kristider:
The Sunday Times Rich List reported (April 25, 2010) that “the collective wealth of the 1,000 multimillionaires … [was up by] … 29.9% … easily the biggest annual rise in the 22 years of the Rich List”
03/05 22:05 at 22:05
Det finns en viktig skillnad: i det ena fallet är det politiker som fastslår vilken kurs som gäller. Då finns det ansvariga att peka ut. Men när ”marknaden” sätter priset på valutan sker variationerna utan att någon enskild kan ses som ansvarig. Tryggheten med det första systemet är att alla vet att en viss kurs gäller under ganska lång tid (men att det kan sluta med en plötslig krasch). Med den andra modellen ändras kurserna hela tiden vilket kan ge osäkerhet. Men jag tror att storföretag som gör internationella affärer kan försäkra sig mot det i alla fall. Båda modellerna har fördelar och nackdelar. Stora aktörer kommer alltid att se till att de minimerar nackdelarna.
03/05 22:19 at 22:19
Bara en reflexion kring vad Anders Borgs åtgärder, retorik och eventuella kunskap.
Vad är det egentligen för skillnad på Tomas Östros och socialdemokraternas politik? Vad gjorde Göran Person på sin tid och egentligen vad är det för skillnad mellan dagens svenska borgerlighet och dagens socialdemokrater i denna fråga?
04/05 00:05 at 00:05
Björn Nilsson och Lasse:
OK, tack för svar.
Men jag undrar fortfarande, rent principiellt alltså, vad det är för skillnad mellan att devalvera och att spara/svälta sig ur kriser, om min uppfattning är riktig, att i det första fallet så drabbas alla som har den devalverade valutan, i det andra fallet drabbas inte de rika på samma sätt.
Andrea:
Jag tycker nog att Socialdemokraterna i alla fall bara är en slags nyliberaler light, inte fullt så rabiata som de borgerliga och i varje fall tidigare inte lika vidriga mot sjuka och arbetslösa. Men de är inte mina favoriter sedan de blev nyliberala de också.
04/05 12:02 at 12:02
Köpkraften urholkas i landet i bägge fallen, de rika får ju också en fördyring av utländska varor vid en devalvering men å andra sidan blir de inhemska varorna och tjänsterna billigare då de vanligen inte är beroende av en lön för att klara sig månad till månad utan har sina rikedomar placerade i värdepapper etc vilka förmodligen stiger i värde och avkastning. Jag tror inte att det ur ett sådant perspektiv är så stor skillnad hur man gör. Den svenska börsen gick bäst i världen från slutet av 70-talet och 80-talet när våra regeringar devalverade fram stora vinster i exportindustrin och de svenska kapitalisterna fick välfyllda börsar. Devalveringarna i sig skapade dessa stora vinster vilka sen pumpade upp den finansiella spekulationen, det var i huvudsak inte fråga om att man med de sänkta kostnaderna i Sverige tillskansade sig större marknadsandelar utöver vad som kan förmodas ha varit en normal tillväxt.
Dessutom tror jag det i dag för en liten nation är svårt att låsa sin valuta på en låg nivå om de globala spekulanterna (marknaden) utmanar detta, ett litet land kan aldrig få ihop typ Kinas valutareserv som troligen än så länge är allt för svår att knäcka för spekulanterna.
05/05 22:47 at 22:47
Nationalekonomi är rätt intressant, men blir snabbt mer komplicerat än det borde vara ?
När det gäller just Grekland så kan man ju såhär i efterhand säga att det var lite dumt att ett av de länder som har konkursat mest i den moderna historien (och tidigare löst det genom devalveringar) band sig mot Euron…
Lägg därtill en hög belåning i landet, samt orimligt bar villkor för tex grupper som jobbar för staten och receptet blir en mkt bitter medicin.
Att skära ned på välfärden är ledsamt, men har man inte råd så har man inte
Problemet med offentliga jobb är att även om dom kan tillföra både det ena och det andra, och på längre sikt iaf växla ut den privata sektorn så man får mer ut av den, och dessutom i många fall vara nödvändiga så är dom ”tärande” i den bemärkelsen att privata jobb måste betala för dom.
Ett riktigt problem i Grekland är ju nu att man måste skära ned, och ta bort en del (orimliga?) förmåner – men samtidigt leder detta till missnöje och ev. handlingsförlamning i landet – vilket minskar inkomsterna (och som jag har förstått det är den svarta sektorn i Grekland redan alldeles för stor) – en ond cirkel…
En annan jobbig sak är ju att oron troligen komemr sprida sig till andra Euroländer, och att en av 4 stora världsvalutor (USD, GBP, Yuan och Euro) då tappar förtroende vilket kan slå mot hela EU (inkl Sverige även om vi inte är med i euron).
Pundet har ju f.ö. redan tagit mkt stryk, men konstigt nog flyr investerarnma reflexmässigt till dollarn. Inte för att den är värd mer än papperet som den numer trycks allt snabbare på – men än så länge har som lasse ovan skriver – inte bla Kina synat ”bluffen”.
Jag läste att det fortfarande finns kring 17ggr Usa’s statsskuld i osäkra värdepapper ägda i princip till 100% av de fem största instituten i Usa samt staten. Den dagen ngn vågar ställa frågan vad dessa papper egentligen är värda – vad händer då ?
Personligen skulle jag inte exponera mig mot dollarn iaf…
Just nu känns nästan kronan bättre – eller råvaror/guld om man skulle investera i ngt…
/K
10/05 15:57 at 15:57
[…] alla mina inlägg om EU och EMU. Läs även Jonas Sjöstedt, Eva-Britt Svensson,Ekonomikommentarer, Motvallsbloggen, Röda Malmö, Jinge, Röda Berget, Svensson och Jens […]