Det medicinindustriella geschäftet – nu börjar även veterinärer bearbetas
Alla som satt sig in i området vet idag att det läkemedelsindustriella komplexet inte drar sig för något för att öka sina profiter. Man mutar läkare, man använder dem som försäljare av sina preparat. Man skriver fejkade forskningsrapporter. Man lurar läkare att tro att de deltar i s.k.. ”klinisk forskning” när de förskriver olika preparat till sina patienter, förser dem med färdiga formulär som dessutom tycks vara delvis ifyllda, som läkarna ska fylla i för varje patient som de ställer på ett visst preparat.
Många läkare tror säkert att de faktiskt deltar i verklig forskning och ser sig därmed som forskare och som människor som hjälper till att ge mänskligheten bättre liv. I själva verket har man avslöjat att den här s.k. kliniska forskningen som de kan betalas tiotusentals kronor/patient för att de deltar i (1), bokförs under rubriken ”reklam” hos läkemedelsföretagen.
Det är också allmänt bekant att läkemedelsföretagens försäljare också har till uppgift att inspirera läkare att förskriva preparaten på alltfler och olika indikationer, s.k. ”off- label-förskrivning”, förskrivning av preparat för åkommor som de inte är godkända att användas för. Det är dock inte förbjudet för läkare att förskriva vad som helst för vad som helst. Men preparaten är i det här fallet inte testade mot de åkommor de förskrivs för.
Flera som varit anställda inom de stora läkemedelsbolagen har skrivit böcker i vilka de avslöjar alla fula metoder som dessa bolag använder sig av för att öka förskrivningen av sådana här preparat. Andra, klarsynta läkare och forskare, har beklagat sig över att läkemedelsföretagen idag inte är speciellt intresserade av att ta fram mediciner som verkligen botar sjukdomar, såsom nya antibiotika exempelvis, eftersom sådana inte ger samma goda inkomster som preparat som man kan få människor att äta hela livet, som kolesterolsänkare, SSRI-preparat, hormonpreparat mm.
Nu ser vi hur läkemedelsföretagen börjar bearbeta veterinärer här i Sverige på samma sätt.
På Ekot har man de senaste dagarna hört om hur veterinärer numer börjar sätta in pace-makers på hundar och hur de börjar använda cellgifter på sådana för att ”bota” cancer, eller för att ge hunden en längre period med sin cancer. Det här har varit vanligt i USA länge, och vi svenskar har ansett detta fullkomligt vanvettiget men nu ser vi alltså samma sak hända i Sverige – och somliga veterinärer ställer upp direkt – sannolikt för goda och finurligt konstruerade dusörer i somliga fall.
På Ekots hemsida säger Henrik von Euler, expert på tumörsjukdomar hos husdjur följande:
Även om man inte kan bota ett djur kan det med moderna metoder leva längre med sin sjukdom.
Under tiden kan forskarna lära sig mer om sjukdomen och behöver inte använda försöksdjur, säger Henrik von Euler.
Jag är helt övertygad om att användningen av försöksdjur kan minska på det här viset. Det är också väldigt dyrt i dag att inducera tumörsjukdomar på försöksdjur. (2)
Vi känner igen tongångarna. Nu ska alltså våra hundar tvingas genomgå plågsamma cellgiftbehandlingar för att få sina liv lite förlängda och därmed fungera som gratis försöksdjur, ja egentligen som försöksdjur som deras ägare betalar för att de ska användas som sådana. Bortsett från det oetiska, i flera avseenden, i detta förfarande så kan vi vara säkra på att det här handlar mer om veterinärers inkomster och läkemedelsföretagens profiter än om omtanke om våra hundar och katter.
Jag har tom hört att man numer börjar tala om att våra hundar kan vara ”deprimerade” och att de kan bli hjälpta av SSRI. Skäller din hund när den är ensam så kan det bero ”separationsångest” och då kan hunden bli hjälpt av ett antidepressivt medel!
Vi känner här dessutom väl igen det vi sett inom humanmedicinen, hur en erkänd forskare träder fram och gör reklam för en ny behandlingsmetod/ett nytt preparat. Inom humanmedicinen har vi också sett många exempel på hur forskare anställs för att gå till media och först varna för en ny och okänd sjukdom. Efter en kort tid får vi så, genom media, veta att det finns en alldeles ny bot mot sjukdomen ifråga, också denna information ofta given av en erkänd forskare. Vi har fått läsa om hur forskare lånar sina namn till vetenskapliga rapporter som läkemedelsföretagen har skrivit.
Mängder av människor drabbas av allvarliga biverkningar av sina mediciner, som de sedan måste ta fler medikamenter mot (suveränt för läkemedelsbolagen). SSRI kan ge nedsatt sexlust och även impotensproblem för somliga användare – och vips har läkemedelsföretagen så en avsättning för potenspreparat! Det beräknas att många människor dör på grund av felaktig eller överdriven medicinering.
Så länge de preparat som luras på människorna inte resulterar i förlust av armar och ben hos de barn de föder, som i fallet med Neurosedyn för snart 50 år sedan, så är det nästan omöjligt att påvisa faror med de preparat som läkemedelsföretagen kränger som om det handlade om att sälja sylt eller pappersmuggar. Det är ett faktum att människor reagerar helt olika på mediciner och därmed blir det svårt att hävda att man reagerar negativt på dem. Det som är biverkningar skylls istället på annat, och hur kan man bevisa att de åkommor och besvär som följer med de preparat en läkare förskrivit, verkligen är biverkningar? Det går inte med mindre än det görs omfattande statistiska undersökningar. Läkemedelsföretagen har givetvis inget intresse av att företa sig sådana undersökningar och staten har i hög grad retirerat från forskningen på det här området.(2) i I fallet Neurosedyn var det också så, som vi som var med minns, att läkemedelsföretagen gjorde allt de kunde för att tysta ner katastrofen och de som började misstänka samband mellan preparatet och de kända fosterskadorna fick kämpa mycket hårt för att få fram en objektiv undersökning av sambandet, och sedan för att få läkemedelsbolagen att erkänna att katastrofen berodde på deras preparat. De är beredda att gå över lik för att öka sina profiter helt enkelt.
Nu är husdjursägare alltså nästa målgrupp i Sverige för det här geschäftet. Varje hundägare älskar sin hund, varje kattägare älskar sin katt och man vet att de flesta är beredda att betala ganska mycket, så mycket de har råd med, för att hjälpa sina älskade husdjur. Ingen grupp kan vara tacksammare att skinna på pengar alltså och så får vi samma situation för husdjuren i Sverige som man haft och fortfarande tydligen har i USA vad gäller människor, att försäkringsbolagen får betala varvid djurförsäkringarna blir allt dyrare av det skälet. Sällskapsdjurens sjukvård subventioneras ju inte av staten, som fallet är med humanvården.
Även företagen som tillverkar hundfoder har kommit på den här metoden att utnyttja veterinärerna för att kränga sina dyrare produkter. Alltså säljer de somliga foder enbart genom veterinärer. Dessa foder kostar skjortan i jämförelse med andra fullfoder och jag kan inte tänka mig att de är dubbelt så dyra att producera. Men veterinärer börjar idag försöka övertala sina ”kunder”, husdjursägarna, att byta till deras dyrare ”specialfoder”, i somliga fall trots att hundarnas besvär inte har något alls med deras foder att göra och trots att de inte haft minsta magproblem. Jag träffade ett sådant fall för bara några dagar sedan. I det fallet var matte mycket förnuftig och vägrade låta sig övertalas av veterinären.
/Kerstin
Länkar:
1) Må bra till varje pris, Ingrid Carlberg, DN
2) Ny forskning ökar husdjurens livslängd, Ekot
- Känd smärtforskare i USA avslöjad som bluffmakare, Dagens Medicin
- Fusk i studier på läkemedel, Kostdoktorn.se (fler länkar finner man här)
- Novartis skyldiga till olaglig marknadsföring, Läkemedelsvärlden
- Läkemedelsföretag redovisar ekonomiska relationer – i USA, Läkartidningen
- Läkemedelsföretag satsar mer på reklam än på forskning, Vetenskapsradion
- Miljarder satsas för att påverka svenska läkare, SvD (minst 60-70.000 kr/läkare/år)
- Spökskrivare bakom vetenskapliga rapporter, SvD
- Skärpta regler för samarbete med industrin, Forskning o& Medicin
- Sjuka Pengar, Peter Rost
- Piller & profiter, John Virapen
- Pfizer utbildar vårdcentral, Kostdoktorn.se
04/04 19:19 at 19:19
Det där med djuren känner jag också väl igen, inte minst det där om foder. När min hund skulle avlivas, av simpel ålderdom 14 år, skulle veterinären ha 600 kr för en spruta.
Vår jägargranne tog ut hunden i skogen och sköt honom, vilket besparade hunden en hel del lidande.
Dessutom var det gratis! Grannen bjöd på patronen.
04/04 19:30 at 19:30
Fast avlivningarna brukar veterinärer sköta bra tycker jag. Först får hunden en spruta så att den somnar och sedan får den den sist sprutan. Det brukar ske mycket lugnt och värdigt, åtminstone de avlivningar jag gjort med mina hundar och katter. Men visst, har du en hund som ogillar veterinärmottagningar så är det ju inte så kul. Det har jag haft en, och den kom veterinären ut och gav sprutan i bilen, som ju var hundens andra hem i stort sett.
Det är värre, tycker jag, när de ska övertyga hundägare om att utsätta hunden för en massa plågsamma behandlingar, som sedan kanske inte hjälper ens.
04/04 23:26 at 23:26
Har suttit på vetenskapliga presentationer, där en av poängerna med en viss substans är att det är en ”behandling” istället för en bot. Det handlade om TBC. Visst det finns forskare som jobbar på att bota multiresistent TBC, men det finns en liten bias i finansiering för behandlingar, iaf från industrin. Detta är forskare medvetna om.
Läkemedelsindustrin ägnar dessutom stora resurser på att ta fram ”me too” preparat. Ett läkemedel som bara är en variation på en redan utnyttjad behandlingsmetod. Visst, inom virusapplikationer är detta önskvärt, såväl som i utveckling av antibiotika.
Nya diffusa diagnoser är mycket attraktivt. Man talar allt mer om livskvalitet istället för hälsa, att behandla något så diffust som livskvalitet skulle vara en guldgruva.
Läkemedelsindustrin styr mycket av akademisk forskning i de områden de är starka. Akademiska forskare får lättare anslag om de kan visa ett behov av en viss lösning. Är läkemedelsbolagen intresserade av något så kommer det finnas statliga pengar för den typen av forskning. Det är lättare att peka på ett existerande behov än på potentialen i något som ingen idag vet att de behöver. Det verkar som om företag när de blir tillräckligt stora förvränger verkligheten omkring sig, deras behov blir vad samhället omkring företaget forskar på, utbildning, arbetskraft allt blir automatiskt serverat dem.
05/04 00:08 at 00:08
Martin:
Tack för din kommentar.
Vill du säga att läkemedelsindustrin är mer intresserad av preparat som gör det möjligt för TBC-sjuka att leva vidare med sin sjukdom och under ständigt medicinering, hellre än de satsar på att ta fram preparat som botar helt?
Det du säger är helruskigt.
I så fall är det värre än tom jag föreställt mig, och jag har inga höga tankar om läkemedelsindustrin. Så låga är de att jag själv ibland undrar om jag inte överdriver, för så illasinnade som jag föreställer mig ledarna i denna industri, utifrån vad jag kunnat finna ut, kan det väl inte vara, kan jag ibland tänka.
05/04 01:53 at 01:53
Självklart. Om jag gör ett business-case för ett läkemedel så ingår givetvis uppskattningar av den potentiella marknaden centralt i caset. Marknaden i fallet läkemedel blir vansinnigt mycket större för en behandling istället för ett botemedel. Upprepade behandlingar förlänger den ekonomiska livslängden. En stor marknad för ett projekt medför en större forskning och utvecklingsbudget. Beslutsfattandet är sektionerat så att besluten fattas av personer som kan göra matematiken i siffrorna men som saknar all kunskap om sanningen bakom siffrorna.
Har suttit på seminarier och diskuterat preventiv behandling, en sak som kommer upp i sådan behandling är att den förskrivs för att förhindra en sjukdom. Den skrivs ut innan en person ens lider av en sjukdom, det gör perioden man måste ta läkemedlet ännu längre.
Tänker mig som en vidareutveckling av de två koncepten. Livskvalitetsbehandling och preventiv sjukvård. Då kan snart varenda person medicineras emot allt möjligt från början till slut.
05/04 02:09 at 02:09
Vad gäller illasinnade.
Ingen i nån företagsledning är särskilt illasinnad, ingen sover dåligt om natten. Idén om kapitalismen som naturlag fritar ledningen från moraliskt ansvar, de gör helt enkelt det de måste göra för att klara sig. Det är själva lockelsen i nyliberalismen, den osynliga handen är en konstruktion som fritar företagen moraliskt ansvar. En oerhört giftig idé.
05/04 03:29 at 03:29
Martin:
Jo, det där med prevention verkar vara ett modernt angreppssätt, flunsavacciner som inte behövs, angreppskrig utifall att (vilket väl handlar om att underhålla det militärindustriella komplexet), börja äta bromsmediciner i fyrtioårsåldern, liksom boldtryckssänkare innan blodtrycket börjat stiga etc.
Så har vi ju epidemin ADHD/DAMP som numer drabbar alltfler barn och som de måste medicineras mot, hela livet.
Och nu tycks varenda veterinär ordinera kastration på hundar, precis som i det fantastiska föregångslandet USA. Då blir hundarna nämligen så mycket mer harmoniska. 10-20% av dem drabbas sedan av inkontinensproblem, men nu är det så vist ordnat att det finns medicinering mot detta problem, som blir livslång!! En kastration kostar mellan 1.500 och 3.500 kr.
SUUUUCK!
05/04 23:18 at 23:18
Det där med husdjur är vansinne. Jag vill inte att en massa hundar och katter går och pissar och skiter ut mycket starkt biologiskt aktiva molekyler. Som dessutom är designade för att vara persistenta. Det räcker med det vi människor sprider omkring oss i naturen.
Grön kemi har etablerat sig som verksamhet och forskningsämne. Men att designa läkemedel som har önskvärd aktivitet och samtidigt inte är miljöfarligt, det har man inte börjat med än. (Hmm, får faktiskt ta och undersöka den saken.)
05/04 23:59 at 23:59
Martin:
Och det säger du på en blogg som drivs av en passionerad hund- och kattälskare och som också har haft alla tänkbara sorters husdjur :-).
Jag har nog en annan uppfattning alltså. Djuren tillhör också jorden och vad vore planeten jorden om det bara fanns människor och växter? Dödstrist.
Men däremot anser jag det vara idiotiskt att kastrera hundar för att sedan ge dem östrogen så att de inte pinkar inomhus.
06/04 02:46 at 02:46
Inte säker på att du förstod mig korrekt. Jag vänder mig emot att man proppar husdjuren fulla med läkemedel som alltid är starkt biologiskt aktiva och bryts ned långsamt. Dessa pinkar de sedan ut överallt där de gör sina behov. Inte bra för miljön, läkemedel i avloppsvatten är redan ett problem.
06/04 13:23 at 13:23
Martin:
OK, då är jag helt med. Det är en av orsakerna till att jag anser att man inte ska kastrera hundar rutinmässigt – för att sedan köra i dem östrogenpreparat. Men nu börjar, har jag förstått, veterinärer försöka övertala hundägare att de ska kastrera sina hundar – för då blir de mycket mer harmoniska! En kastration av hane kostar mellan 1.500 och 3.500 kr. Och om de sedan blir inkontinenta på kuppen (vilket drabbar 10-20% av dem) då får de livslångt stå på mediciner mot detta!!
Det är samma sak med magproblem, som oftast är väldigt lätta och billiga att bota, men går man till veterinär med problemet kostar det skjortan med massor av undersökningar och prover, sedan slutar det med att hunden ständigt måste äta specialfoder som kostar dubbelt så mycket som vanligt fullfoder (och som sannolikt inte kostar mer att framställa än normalt fullfoder) och som bara säljs via veterinärmottagningarna + Lusec eller någon annan magmedicin.
Den medicinska galenskapen har nått vanvettiga höjder redan vad gäller humanmedicin, och de senaste 10 åren har det även börjat med hundar alltså.
06/04 13:38 at 13:38
Jag antar att veterinärmedicin för husdjur är betydligt mindre reglerad än för mänskliga läkemedel.
Magmediciner är en typisk medicin där symptombehandlingen i sig skapar ett beroende. Det gör att patienten inte behöver göra andra förändringar i livsstil, lägga om kost, minska stress etc. Den ultimata ”enablern”, på vissa håll rent av nödvändig, när jag bodde i USA i några år så led jag ofta av reflux och halsbränna, särskilt när man åt ute mycket. Där var magmedicinen närmast en nödvändighet för att kunna äta.
Annat exempel på detta är nässpray, där man snabbt blir fysiskt beroende, man måste ha nässpray för att inte bli täppt. De orsakar rinnit, eller vad det heter. Vore en guldgruva att sälja något liknande till husdjur!
07/04 01:13 at 01:13
Martin:
Jo, så är det ju, och enkla billiga botemedel aktar sig dagens läkare för att rekommendera, och de som gör det utnämns till förvillare och vilseförare.
09/04 12:32 at 12:32
*Suck* Jag önskar jag kunde säga mer om vad som händer i min industri. Men de som arbetar i industri idag är bundna av så många tystnadspliktavtal. Allt styrs av tystnadsplikter antingen har man skrivit på sådana eller så får man inget veta, får inget jobb osv.
Men jag kan säga att det enda som betyder något är ”the bottom line”. Man motiverar sin omoral med att man konkurrerar med asien och andra platser där det saknas regleringar som finns här. Moralen i styrelserummen sätts av den med minst moral, minst hänsyn och störst förakt för människor och världen. Ett företag blir alltid den perfekta sociopaten, en som förstår känslor och människor, men som utnyttjar denna kunskap för rent egoistiska ändamål. (Detta helt oaktat vilka som jobbar i företaget, företagets moral påverkas inte av moralen hos ledningen.)
15/04 01:32 at 01:32
Inläggen till den här bloggtexten var precis så illa som jag befarade att världen ser ut… men det blir liksom ännu värre när det är någon som arbetar inom branschen bekräftar Kerstins – och ens egna – farhågor! Och dessutom gäller samma sak alla branscher idag.
Förr brukade jag småle när de ”äldre” alltid sa att ”världen var bättre förr”. Idag när man själv är äldre undrar man om man blivit riktigt illa gammal eller om kalendern ljuger eller om det ändå inte ligger sanning i påståendet.:)
Det är nog som Fromm sa på 70-talet:
Människan är själv offer för sin egen skapelse.
Det som jag inte förstår är dock fortfarande varför vissa inte vill se…
fast inte så konstigt .. då mina egna fickor är tomma så glömmer jag ju pengarnas makt…
15/04 15:14 at 15:14
Eija:
Nu var det så i min ungdom att de äldre (från medelåldern och uppåt) sällan hävdade att det var så där i allmänhet bättre förr. Det var bara ungdomen som var det :-).
Mina föräldrar berättade istället alltid om hur mycket sämre det var förr, för de flesta, och hur fattigt de hade haft det som barn samt hur tacksamma vi skulle vara som hade det så mycket bättre. Det var vi inte, och det förstod man inte förrän man själv blev lite äldre.
Idag förstår nog få unga människor (de där under 50) hur det var förr, och bara för 50 år sedan, då det var betydligt bättre än på 30-talet men betydligt sämre för de flesta än det var på 80-talet. Sedan dess har dessvärre många fått det allt sämre.