Såg ett av programmen på Kunskapskanalen i kväll, om rehabilitering efter tortyr (1). Jag hade inte tänkt se något av avsnitten om tortyr eftersom jag oftast inte orkar se program om sådan, ja för det mesta klarar jag inte ens av att tala om tortyr. Kanske för att jag har sett några av dem, de där uppskattningsvis 300.000 tortyrskadade flyktingarna som vi har i Sverige.

De drabbas av både kroppsliga och psykiska problem och nästan alltid också av inlärningsproblem och koncentrationssvårigheter. Men det är inte bara tortyroffren själva som drabbas. Även deras familjer drabbas.

Och i Sverige hävdar vår regering, med flera, att flyktingarna inte vill lära sig svenska!

Ovanpå de nära nog outhärdliga psykiska problem som de flesta av de tortyrskadade är drabbade av, ska de nu straffas för sina tortyrskador genom att de inte kommer att få den där ”bonusen” (2) eftersom de inte lär sig svenska snabbt nog!

Den ofantliga okunskapen hos våra myndigheter och politiskt ansvariga gör mig så förtvivlad. Hetsen mot flyktingarna är numer förfärlig och de där heliga ”kraven” som vår skolminister hävdar att vi måste ställa på dem är så djupt omänskliga och så gränslöst grymma.

Ansvariga politiker är skyldiga att sätta sig in det de har att besluta om. Det gör de uppenbarligen inte, eller bryr de sig inte? Om jag vore religiös skulle jag kanske be Gud förlåta dem ”ty de veta icke vad de göra”. Nu är jag inte det, och vad jag säger istället kan inte uttalas högt. Men jag kan uttrycka min förtvivlan över att så många människor är så ofantligt tanklösa och/eller ibland så gränslöst onda?’

/Kerstin

Länkar:
1) Tortyr: Vägen tillbaka, Kunskapskanalen
2) Sfi-bonus – stimulans för nyanlända flyktingar att snabbare lära sig svenska, Regeringskansliet
3) Sfi-bonus ä kränkande och orättvist/oppositionen starkt kritisk, DN 12/4 2009