Dags att erkänna riskerna med antidepressiva medel
Jag har skrivit om det här förr (på gamla Motvallsbloggen) och kommer att fortsätta att skriva om det eftersom problemet är enormt och så förfärligt att de flesta inte ens kan ta in denna sanning, och eftersom våra myndigheter inte tar problemet på allvar. Somliga människor tar livet av sig för att de inte orkar med biverkningarna och för att de inte förstår vad det handlar om.
En del människor får alltså hemska och tydligen plågsamma biverkningar av SSRI. Det är dags att man erkänner detta även i Sverige, men här är det nästan tyst som i graven om problemet och när människor beklagar sig över biverkningar vägrar deras läkare att tro dem och skriver istället ut högre doser av de preparat de inte tål, eller skriver ut flera medel av samma slag, alternativt skriver ut andra lugnande medel att ta dessutom, som bensodiazepiner eller antipsykotiska medel vars biverkningar i vissa fall också är gräsliga.
Jag har sett verkningarna av de här medlen, på min gamla mamma som inte tål dem, och på andra gamlingar i hennes omgivning. Somliga har dött plågsamma dödar på grund av dem, men de läkare som skriver ut medlen ser inga problem! De är helt förblindade och läkares i allmänhet kunskaper om medicinhistorien är förfärande låg, för att inte säga obefintlig.
Det allra värsta är att somliga som äter SSRI-preparat inte tar livet av sig själva utan av andra under inverkan av de här medlen, eller på grund av att de inte klarar av att sköta intagen av dem. Hur många människor ska dö i onödan innan ansvariga myndigheter i Sverige reagerar? I USA börjar vissa läkare och forskare acceptera att en del människor blir våldsamma av SSRI och begår mord på grund av de här medlen. Man hittar otaliga vittnesmål på nätet om hur människor som börjat äta SSRI plötsligt blivit aggressiva och mordiska.
När jag, som känner till hur somliga kan reagera på SSRI och antipsykotiska preparat, läser om Anna Linds mördare, ryser jag.
Dog Anna Lind för att läkemedelsföretagen bara är intresserade av att hösta in gigantiska vinster? Jag kan inte undgå misstanken om att så var fallet.
Sätts människor i fängelse eller straffas för vansinne som de drogas till av läkare? Ja, troligen är det så i vissa fall!
Går man igenom de spektakulära våldsbrott som begåtts i landet de senaste 10 åren, finner man att förövarna nästan alltid har haft kontakt med läkare pga ”depressioner” och direkt eller indirekt antyds att de ätit antidepressiva eller lugnande medel och SSRI får man för minsta lilla sorgsenhet idag eller för besvärande nageltrång.
Det antyds alltid i massmedia att det är psykisk sjukdom som är orsaken till illdåden, medan mycket tyder på att orsaken är de antidepressiva medel som de här människorna ofta har stått på och som de snedtänt på.
Den massförskrivning av de här preparaten som vi ser idag är rena vanvettet! Men det medicinindustriella komplext tjänar ofantliga pengar på preparaten och på dåligt utbildade läkare som saknar förmåga till kritiskt och vetenskapligt tänkande! Sanningen om de här preparaten är att man inte vet hur de fungerar!
OBS! Det är livsfarligt att sluta abrupt med SSRI och Benso. Vill man sluta äta dessa medel ska man se till att få sakkunnig hjälp med den saken (vilket inte är så enkelt eftersom läkare inte erkänner problemet). Medlen måste trappas ner oerhört långsamt!.
24/09 10:52 at 10:52
Jag har för mig att Mihaljo hade petat i sig ett antal Rohypnol (rökt?) och det är ett preparat som är direkt livsfarligt ihop med andra. Så just det exemplet är inte så bra. Hur det generellt är med våld med dödlig utgång vet jag inte, men att alkoholen är överrepresenterad är givet.
Själv har jag en bekant som är psykiater, en känd sådan, som jag frågade om detta för ett tag sedan. Han hävdade att dessa preparat räddar liv mer än något annat. (Du har säkert läste flera av hans böcker)
Givetvis ser jag fram mot forskning på området. Och den dagen du kan presentera en länk till ngt dylikt så kommer jag att lusläsa den. Men Mihajlo Mihajlovic är inget bra exempel faktiskt.
24/09 12:42 at 12:42
Det påminner inte så lite om cynismen med p-piller. Hur gärna läkemedelsföretagen och läkarna vill få farliga preparat med biverkningar sålda.
Läste en svensk reportagebok från -81 ”Lyckopillret” av Ylva Floreman som väl beskriver de mekanismer och ekonomiska intressen som ligger bakom, och fortfarande finns kvar. (Just inget har förändrats sedan dess, förutom att aktörerna har blivit mer slipade).
24/09 15:19 at 15:19
Jinge:
Jag vet att du känner en psykiatriker som säger så, och jag förnekar inte att somliga kan bli hjälpta av SSRI men jag hävdar :
1: att somliga människor inte tål de här preparaten, och att det idag finns många vittnesmål, från patienter och närstående, om att en del blir oroliga och även aggressiva på just SRRI.
2: att medlen skrivs ut alldeles för slarvigt och med för dålig uppföljning samt att många läkare vägrar att tro på människor som rapporterar om hemska biverkningar. Det finns massor med vittnesmål om hur det kan vara ett rent helvete att sluta med medlen dessutom.
3: att läkare inte bryr sig om patienter som rapporterar om biverkningar, gör att vi nog kan utgå ifrån att många fler upplever sådana än vad som erkänns av läkemedelsföretagen och av läkarkåren.
Sedan blir inte saken bättre av att man ofta, och utan uppföljning och utvärdering, samtidigt skriver ut benso och SSRI till människor.
Den man vi talar om här, vet du att han köpte sina Rohypnol på svarta börsen? Vad jag vet så skrev man om att han just sökt hjälp för psykiska problem ett antal gånger, och gör man det i Sverige idag så får man omedelbart preparat av det här slaget utskrivet till sig. Det skrevs också om hur han hade en mängd olika tabletter av det här slaget hemma.
SSRI riskerar man att få även om man inte alls har psykiska problem dessutom. Det finns läkare som skriver ut SSRI under beteckningen ”muskelavslappnande” och utan att tala om vad för slags preparat som de ger patienten. Läkemedelsföretagen försöker hela tiden utvidga användningsområdena för sina preparat – av en inte helt obegriplig anledning.
När självmordsfrekvensen gick ner för omkring 10 år sedan hävades att detta berodde på SSRI, enbart på grund av samtidigt uppträdande i tiden. Idag ökar självmordsfrekvensen bland unga människor, samtidigt som förskrivningen av SSRI till barn och ungdomar närmast exploderat. Dags för läkarkåren och psykiatrikerkåren att ta fram samma ”kausalsamband” den här gången alltså (samtidigt uppträdande i tiden). Någon ordning får det vara även på läkares och psykiatrikers argumentation och logik!
Sedan är det ett enkelt faktum att man inte vet vad man åstadkommer i kroppen med serotoninhämmarna. Man har bara en ”teori” dvs. man tror att man vet vad som händer i kroppen och varför men det gör man inte.
Man har trott om alla föregångarna, om opium, som det började med under senare delen av 1800-talet, om heroinet som togs fram när man märkte att det fanns problem med opium, om amfetamin som kom när man insåg att heroin inte var så nyttigt, om neurosedyn, om benso och nu senast om SSRI.
Det som hänt från senare delen av 1900-talet är bara att stora mängder människor medicineras med lugnande, medan det endast var överklassen som hade råd med dåliga nerver och mediciner för sådant för 100 år sedan. Ingen slump att Karl Marx talade om religionen som ”opium för folket”.
24/09 15:55 at 15:55
Zoloft = SSRI
Som anhörig till äldre på kommunalt särskilt boende, så kan jag bekräfta följande biverkningar bland ett otal läkemedel, däribland Zoloft:
Diarré, Myrkrypningar, Yrsel, Illamående, Kräkningar, Eksem, Skakningar, Klåda, Ångest, Oro, Hallucinationer, Förvirring, Näsblod, Minnesförlust, Känselrubbningar, Svettningar, Hypomani, Maniskhet, Kramp, mfl mycket obehagliga biverkningar.
Ladda ner pdf-fil om saken här
Källa: Kilens konsumentrapportering
24/09 18:45 at 18:45
Du har säkert rätt i din kritik. Men just MM var ett dåligt exempel. Jag tror inte att det finns ngn forskning som stöder uppfattningen att SSRI skapar okontrollerad agressivitet. Det finns säkerligen en massa odokumenterade effekter som kan betraktas som negativa, men på det stora hela är det nog en verksam behandling. Givetvis ska den följas upp, men det är inte preparatets fel om läkarna är ignoranta.
Jo den psykdoktor jag talar om är positiv. Han har klinisk erfarenhet av både sluten- och öppenvård sedan många år.
Jag är oxo tveksam till en sletrianmässig förskrivning men det är inte riktigt det som avhandlas om/när du drar fram en blandmissbrukare som MM som exempel.
25/09 04:30 at 04:30
Jinge:
Vad menar du med missbrukare? En som blivit beroende av läkarförskrivna preparat – är han/hon missbrukare? Eller menar du bara sådana som självmant och på andra vägar börjat använda narkotiska preparat?
Sedan, ska vi vända på steken så att du presenterar mig en vetenskaplig undersökning som klart visar att serotoninbristteorin är riktigt? Jag har letat efter sådana under flera år men har bara hittat påståenden om sambandet låg serotoninnivå/depression, ingen undersökning som visar att detta samband verkligen föreligger.
Här är några länkar som är intressanta i sammanhanget:
Skyttarna i Colombine stod på SSRI
Intervju med vetenskapsjournalisten Whitaker som presenterar en helt annan teori om hur SSRI fungerar, en som är mer plausibel än läkemedelsföretagens påståenden om saken.
C Medawar och C Hardon om SSRI med första kapitlet i deras bok.
Med fler länkar om saken
25/09 08:00 at 08:00
Jag menar att missbruket är läkarberoende. Ett problem är att allmänläkare skriver ut det och har sedan ingen kontaklt med pat. Det borde vara specialistläkare och inga andra. När det gäller undresökningar som bekräftar effekten kan du vända dig till läkemedelsverket. De har dessa, liksom de flesta som godkänner läkemedel.
Men det jag vänder mig mot i första hand är att du drar in Mihajlo Mihajovic i detta. Därmed impicerar du att mordet på Anna Lindh berodde på SSRI-preparat.
Det är surr faktiskt så jag känner mig riktigt motvalls..
25/09 14:58 at 14:58
Jinge: Jag påstår inte att MM begick sitt illdåd pga SSRI. jag undrade om det kunde vara så illa. Sätter alltså inte alls mitt huvud på den saken.
Det är annars ett faktum att många av dem som begått vansinnesdåd de senaste 10 åren har stått just på SSRI och det finns ganska gott om vittnesmål på nätet från folk som berättar om hur de fått lust att döda människor i omgivningen sedan de börjat äta SSRI och en del sådana om personer som också gjort det.
I USA har folk stämt tillverkarna för att de medicinerade har begått självmord eller mördat andra kort tid efter att de börjat inta SSRI, och det har varit människor som tidigare inte varit det minsta aggressiva eller självdestruktiva. Ofta har dessa stämningar resulterat i förlikningar eftersom läkemedelsbolagen inte vill skylta med förlorade rättegångar om saken.
I några av de länkar jag ger ovan kan man läsa lite om den saken. Utomlands börjar man nämligen erkänna att de här preparaten kan göra somliga människor aggressiva och våldsamma.
Det är inte heller konstigt att läkare anser att SSRI är så fantastiska, eftersom de allra flesta vägrar att tro eller inse att biverkningar som patienter klagar över är just biverkningar. Om läkare kunde mer om preparaten, inte bara köpte tillverkarnas reklam, och insåg att somliga människor snedtänder på dem, skulle de ganska snabbt pricka in de flesta av dem som kan bli farliga för sig själva och andra. Men klagar patienterna på biverkningar så reagerar alltför många läkare istället med att höja doserna, byta ut preparatet mot något annat som fungerar lika illa för just de här människorna eller med att lägga till andra preparat, som antipsykotiska medel eller benso ex..
Och vi är ju i alla fall överens om att förskrivningen av preparaten ska följas upp och läkare vara lite mer vaksamma på negativa biverkningar. Det är faktiskt det minsta man kan begära.
Jag är nu en gång av den uppfattningen att när kartan och verkligheten inte stämmer överens så är det verkligheten som har rätt. Tror vi är överens även i det avseendet.
26/09 08:06 at 08:06
Skönt att du inte satsar nacken Kerstin..
”Det är annars ett faktum att många av dem som begått vansinnesdåd de senaste 10 åren har stått just på SSRI”
Säkert. Men du riskerar att dra felaktiga slutsatser. Det samband som finns kan ju lika gärna röra sig om psykisk ohälsa – våldsbrott och inte ha ett smack med SSRI att göra.
”Om läkare kunde mer om preparaten, inte bara köpte tillverkarnas reklam, och insåg att somliga människor snedtänder på dem…” Det är ett antagande du gör Kerstin och inte enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.
”Jag är nu en gång av den uppfattningen att när kartan och verkligheten inte stämmer överens så är det verkligheten som har rätt. Tror vi är överens även i det avseendet..”
Jo fast vi har olika uppfattning om verkligheten då. Jag har under 15 år (20?) varit medveten om att en hel del av mina klienter käkat SSRI. Jag har dessutom i några fall rekommenderat klienter att ta upp saken med sina doktorer. Jag har erfarenhet av att en hel del uppgivit att de mår bättre efter ett par månader.
Givetvis har jag inga belägg för att det är just medicinen som hjälpt, eller om det är det faktum att de känt sig bättre av att få uppmärksamhet. Placeboeffekten är inte heller något som man ska förakta..
Och så länge ett preparat som etylalkohol leder till hundratusentals fler våldsdåd så anser jag att det finns annat som är viktigare. Dessutom är det så, i bland annat USA, att tillstånd att sälja en produkt inte är på livstid utan omprövas.
Nu låter jag som en SSRI:s advokat vilket jag inte är. Men jag anser inte att du lyckats visa på de negativa effekter du talar om, trots att jag läst länkarna.
”det finns ganska gott om vittnesmål på nätet” Jojo..
På nätet kan man hitta vad som helst som bekant. Säg NÅGOT som man inte kan få bekräftat där? T.o.m. The Flat Earth Society har ju hemsida nuförtiden. Dessutom är det väl tre olika som tävlar i hur rätt de har..
Ett krux Kerstin. Jag vet att du är både klok och bildad och dessutom har en icke obetydlig vetenskaplig utbildning. Det gör att jag har lite extra svårt att svälja det du hävdar..
26/09 11:27 at 11:27
Just vi kanske lever i olika verkligheter, har haft olika erfarenheter och träffat olika människor, varför vi drar olika slutsatser.
27/09 21:16 at 21:16
I olika dimensioner till och med..
Nädå, jag håller med dig om att det är galet att allmänläkare skriver ut sådana preparat utan att följa upp det. Skandal tom. Man borde kräva att sådana preparat, liksom benz, bara skrivs ut av specialistläkare. Men då blir alla allmänpraktiserande läkare sura som ättika..
27/09 22:02 at 22:02
Visst Jinge, där är vi överens och det är nog definitivt dags att strunta i om man sårar de allmänpraktiserande läkarna.
Du har kanske inte fått SSRI utskrivet till dig för en sträckning i nacken DET HAR JAG! (vägrade ta emot receptet dock). Känner fler som råkat ut för liknande.
Då kan man börja undra vad läkarkåren sysslar med. Alltså: Depression, säger läkemedelsföretagen och läkarna/psykiatrikerna, beror på brist på serotonin, då ger vi ett preparat som höjer serotoninnivån i hjärnan.
Menar man nu att även en nacksträckning (som uppkommit efter att patienten vridit huvudet tokigt när denna målat brädor), beror på serotoninbrist? I så fall, vad förorsakades av serotoninbristen, felaktig motorik under målandet som ledde till sträckningen, eller värken på grund av muskelsträckningen, eller bådadera?
När läkare skriver ut SSRI på sådana grunder, är de inte i närheten av ett vetenskapligt förhållningssätt vill jag påstå.
Hörde förresten att i Uppsala ska patienterna själva få anmäla biverkningar av de mediciner de får (hittills har bara läkare fått göra det och de tror ju inte på patienterna när dessa rapporterar biverkningar till dem). Inte dåligt alls, eftersom det kan visa att somliga biverkningar faktiskt förekommer och andra kanske i högre utsträckning än läkemedelstillverkarna medger eller rapporterar!
För de verkliga bovarna i sammanhanget är ju läkemedelsindustrin som kränger mediciner enbart i profitsyfte, och som tjänar pengar som gräs när folk som inte behöver deras produkter luras att äta dem. Det senaste i den här vägen är, förstår man när man läser tidningarna, att vi ska luras att börja äta mediciner mot Alzheimers redan i fyrtioårsåldern, för se glömska kan vara tecken på annalkande demens, ja så måste vu ju äta kolesterolsänkare också allihop och från det vi är tjugo tills vi blir 90.
Nej fram för statligt ägda läkemedelsföretag! Förbjud privatägda sådana.
Vi har inte råd med privata sådana. De kostar oss skattebetalare alldeles för mycket och skapar bara fler sjuka människor idag. Mediciner som botar är de inte ens intresserade av numer för sådana ger inga stora inkomster, men preparat som man kan lura folk att äta år ut och år in, det blir pengar det!
28/09 19:35 at 19:35
Inlägg i läkemedelsdebatten
28/09 21:25 at 21:25
En liten komplettering till diskussionen: NHS, den myndighet som har tillsynsansvaret för läkemedel och medicinsk behandling i Storbritannien, bestämde igår att SSRI inte längre får användas för behandling av personer under 18 år. Skälet är att vetenskapliga undersökningar visar att självmordsbenägenheten ökar för dem som får dessa antidepressiva mediciner. Bland annat i en studie där man tagit med både de undersökningsresultat som läkemedelsbolagen hade publicerat och de som de inte hade publicerat framgick riskerna för unga människor. Vilken behandling föreskrivs då för dem som inte längre kan ges SSRI? Klicka på länken och läs själv
30/09 17:57 at 17:57
Kerstin: ”Du har kanske inte fått SSRI utskrivet till dig för en sträckning i nacken DET HAR JAG!”
Kul. Hur motiverade doktorn det? Det kanske var den gamla sortens läkare som antecknade med kulspets ”SVBK” i kanten på journalen?
En given HSAN-fällning..
30/09 19:56 at 19:56
Det var en ung kvinnlig läkare, så jag undrar om hon skrev SVBK i marginalen, fast det var förstås just detta som spökade även i hennes föreställningsvärld. Var väl indoktrinerad i den attityden redan på medicinarutbildningen kan jag tro, trots att det är män som brukar få en nära-dödenupplevelse så fort de blir lite förkylda
”Så ska jag skriva ut ett muskelavslappnande medel också” sade hon vänligt.
Eftersom jag kände folk som fått SSRI med den motiveringen och utan annan information om var för slags preparat de fått utskrivet till sig, så frågade jag om det var ett SSRI-preparat hon just skrev ut, och det var det.
”Glöm det”, sade jag. ”Det äter jag inte i alla fall och jag lider inte av depression, jag lider av en sträckning i nacken”.
12/11 23:33 at 23:33
Läs Greider på nätet i Dala-Demokraten, artikel från ett seminarium 2003. Just det, år 2003!
13/11 01:34 at 01:34
Hur kunde det gå så illa? Oavsett vilken -talist man tillhör så är det lätt att minnas Ted Gärdestad
http://www.alba.nu/artikel/artikel.php?id=177
13/11 03:31 at 03:31
Det är våra barn och barnbarn det handlar om! Eller hur?
http://www.kilen.org/index.htm
16/11 08:29 at 08:29
Länstidningen i Östersund har bra koll på vad som händer i landstinget med överförskrivning av läkemedel till de äldre.
29/12 17:29 at 17:29
Fram för fler motvalls kärringar när det gäller dessa hjärnskadande SSRI-preparat. Själv fick jag för några år sedan ett dylikt utskrivet pga stress. Det gick bra ett tag och sedan började kroppen säga ifrån med kroniska diarréer. kraftig viktuppgång, högt blodsocker och så småningom kramper, svår oro och rastlöshet. Detta var dock bara småpotatis i jämförelse med vad utsättningen gjorde med min kropp och mitt nervsystem, mycket plågsamma skador som består, inte erkänns och troligen aldrig läker.
Dessa medel ska trappas ner mycket långsamt men hur hanterar man situationen när man redan utvecklat svåra och farliga biverkningar? Man hamnar mellan Skylla och Karybdis och sitter i en rävsax mellan vidriga biverkningar och ännu värre utsättningsreaktioner! Jag valde det senare alternativet eftersom jag försäkrades om att de skulle avklinga snabbt och jag trodde att det i längden skulle vara bättre att upphöra med en ”medicinering” som redan orsakat svåra biverkningar. Under ett och ett halvt år har jag nu tvingats leva med neurologiska problem i form av kramper, ryckningar och fascikulationer, svår muskelsvaghet, förslappade leder som viker och vrider sig, gångsvårigheter och smärtor, hudskador i form av en märklig klistrig substans över hela kroppen, svåra och mycket besvärande andningsproblem, autonom instabilitet som innefattar bl a mycket instabilt blodtryck samt att impulsen att andas automatiskt helt upphör, ibland under flera dagar, infektionskänslighet, svampangrepp, diarré, svår tinnitus mm mm.
Jag hade inte ett enda av dessa problem innan jag tog SSRI. Vidare har jag personlig kontakt med flera hundra andra drabbade med samma problem. Vi har ingen aning om om vi någonsin tillfrisknar från detta och tvingas dessutom själva försöka hantera våra problem eftersom vi inte ens blir trodda i sjukvården och därmed heller inte ordentligt undersökta. Personligen kan jag bara hoppas att jag så småningom tillfrisknar och om så inte är fallet i alla fall att jag fortfarande står på mina klistriga gelében och har förmåga att andas tillräckligt för att vara vid liv den dag om kanske tjugo eller tjugofem år när våra besvär kan förklaras eller åtminstone erkänns så att vi har möjlighet till upprättelse och ersättning för det svåra lidande som hittills förstört ett par år av mitt tidigare friska och normala liv.
14/01 20:30 at 20:30
”trappa ner oerhört långsamt” ja det är bara förnamnet, nu i onsdags så tog jag den sista flisan av domedagstabletten Zoloft.
Har då trappat ner under två års tid, och den sista biten var så liten att jag nästan tvingades att ta den med pincett, har under de 7-8 trappsteg jag tagit hamnat i ett stort svart helvete, som var/är lika jobbigt varje gång, med bla svår panikångest, dödsångest, självmordstankar, livsleda, tinnitus, kraftiga diarreer, extrem stresskänsla, rastlöshet, huvudvärk/bihåleinflammation som varade i 7 hela veckor, plus kanske ett femtiotal symtom till. Listan kan göras oändligt lång, med sveda och kraftig brännande känsla i armar och ben bla. Allt detta tack vare arbetsstress, som ”medicinerades” med SSRI, hade jag vetat vilket veritabelt helvete jag skulle hamna i hade dessa preparat åkt i soporna omgående, vet inte om jag blir återställd från de demenskänslor och parkinsonliknande symtom som jag nu brottas med, även balansproblem, svårt att gå i trappor mm.
Väntar också på att de känslor man hade innan detta giftet sattes in, skall komma tillbaks, men det kan bara tiden utvisa, så hoppas på för mycket äe kanske ingen större ide om det nu handlar om rena hjärnskador mm.
Håret har sakta börjat att växa lite mer, och huden som ramlade av fingertopparna har läkt delvis, även om känseln i fingertopparna inklusive fingeravtrycken är borta.
Ett ökat medvetande till dessa ”medicineringar” som jag personligen skulle vilja kalla för rena rama lobotomeringen, för att inte säga en våldtäkt på vår hälsa, tror jag inte kommer att inträffa med tanke på att herr Beerman med lakejer nu tågar land och rike runt för att se till att resten av befolkningen inmundigar dessa preparat, även skolbarn diskuteras nu, i och med att vi är så totalt ”undermedicinerade” och Pfizer tjänar ju absolut inga pengar på om vi är friska – inte sant? För att inte tala om aktieägarna som göds av dessa mångmiljardbelopp i dollars räknat, som dessa piller inbringar.
Till sist, de här medlen är från början framtagna för patienter med grotesk depression som inte ser annan möjlighet än självmord mm, men denna ofattbara offlabelförskrivning som förekommer så får vi snart Zoloft i form av vaccin vid födseln?
Tack för ordet
14/01 22:26 at 22:26
Mattias:
Tack för din kommentar. Måste fråga: Du började alltså inte äta Zoloft för att du var deprimerad? Och du har inte haft de här problemen innan du bärjade äta medlet? Och slutligen, varför slutade med tabletterna?
Det viktiga är ju att människor får klart för sig att det inte är som läkarna hävdar, den gamla sjukdomen som återkommer bara.
15/01 00:07 at 00:07
Hej, ja jag var inte deprimerad alls om man ser tillbaks på den tiden, det handlade om att det helt enkelt var outhärdligt på min arbetsplats och jag gick in till min chef och sade som det var med gråten i halsen.
Men nuförtiden ”kategoriseras” allt från värk i nacken till sömnlöshet som depression osv. Anledningen till att det gick som det gick var helt enkelt den berömda toleransabstinensen som drabbade mej, och denna toleransabstinensen vågar jag påstå gäller ALLA tabletter som har med hjärna och psyke att göra, läser ju med jämna mellanrum om personer som knaprar i sej upp till TVÅ st rör treo om dagen, varför?? jo affekten avtar efter en tid, så även för dessa sk ”lyckopiller” de är groteskt abstinensframkallande, och då skall nämnas att nu pratar vi inte om ett psykiskt beroende, dvs man känner ett sug osv och kroppen skriker efter mer, nej det handlar ju helt enkelt om ett FYSISKT beroende, vilket kan misstänkte redan från början.
Kan man ta dessa medel år ut och år inna och fortfarande ligga på samma dos? Nej det fungerar inte på det viset, och detta läser man om dagligen på kilen, rfhl, sps mm, om folk som får dessa karakteristiska abstinenssymtom, dvs tabletterna ”sätter ut sej själva” efter ett tag och man får rena utsättningssymtom fastän man ”tar sin dagliga dos” därav att de som jag har kommit i kontakt med mår fruktansvärt illa och tvingas att byta tablettsorter hit och dit och i slutändan leder det hela till att de sitter där mad kanske 10-15 olika preparat. Jag är på bättringsvägen, jag ger inte upp, jag har varit i helvetet bokstavligt talat, men efter denna nedtrappning på nästan 2 år så har en del av tarmfunktionerna och övriga kroppsfunktioner sakta att börja återhämta sej, men man vågar inte ropa hej förrän man blivit återställd helt från detta.
Skulle utan vidare kunna skriva en hel bok på många hundra sidor om vad jag gått igenom, men känner att jag måste försöka att återkomma till livet först, små steg, man tar tre strg upp och två steg ner, det är så det fungerar. Alltså, jag upplevde ALLA dessa utsättningssymtom efter en tid då jag utveklat toleransabstinens och detta ledde till en historia som är för lång att redogöra för här, med bla mer tabletter, höjda doser, öppenpsyk osv.
Tack i alla fall för en mycket bra och läsvärd sida, jag kommer aldrig att glömma ”mamma och äldrevården” har även haft dessa syndrom med mina egna mor och farföräldrar.
Mattias j
15/01 00:52 at 00:52
Mattias:
Jo, jag vet, som synes ovan, att man får SSRI för allt mellan himmel och jord idag.
Undrar hur många som luras in på att SSRi-vägen utan att ha en aning om vad det är för slags medel de får recept på?
Har förstått att läkare också skriver ut sådana som hjälp att sluta röka – undrar om antirökkampanjarna är medvetna om att de med sin kampanj skickar somliga ur askan i elden?
15/01 01:52 at 01:52
Boktips:
Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet, skriven av Ove Carlsson.
16/01 14:47 at 14:47
[…] Tillägg en timme senare: Det har kommit flera nya kommentarer till ett av mina tidigare inlägg om SSRI. Läs dem, det är de värda. De som skriver här är inte ensamma om sina erfarenheter av att sluta äta SSRI. […]
20/01 21:17 at 21:17
I Sverige begås fler självmord än det dödas personer i trafiken varje år. Många unga drabbas av depressioner och får antidepressiv medicinering.
http://www.mp.se/templates/template_78.asp_Q_avdnr_E_12326_A_number_E_80054
09/02 01:42 at 01:42
Säga vad man vill, men inte verkar Zoloft särskilt nyttigt, tycker vi!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=520014&previousRenderType=6
10/02 21:58 at 21:58
Biverkningar och åter biverkningar…
Den här artikeln är från år 2004 och inte har det blivit något bättre på den fronten!
19/02 19:28 at 19:28
Ursäkta mej, men vad handlar denna diskussion om egentligen?
Själv har jag ätit Zoloft ett antal, dvs 4, år pga panikångest och depression och har även slutat. Jag har då inte märkt av den sorts biverkningar som Ni alla verkar ha fått. Jag klarade mej bra och har bara positivt att säga om Zoloft. Är dessutom ”bara” 25 år och fick börja äta antidepressiva när jag var 18 år och det hjälpte mig att komma tillbaks till livet igen. De finns faktiskt de som klarar av att äta detta läkemedel och även sluta!
20/02 01:08 at 01:08
Jenny:
Du har haft tur. Du är bara att gratulera.
Vi är nämligen olika försedda med olika gener vilket gör att vi reagerar helt olika på de här preparaten, liksom på en hel del andra produkter. Somliga kan dö av att äta nötter, andra tål inte mjölk och en del människor tål inte SSRI-preparat. Om du tillhör dem som klarar av att båda äta och sluta med SSRI vet du emellertid aldrig i förväg. Det märker du först när du ätit dem en tid och/eller försöker sluta äta dem.
Vissa undersökningar tyder dessutom på att 30% av alla som får SSRI inte reagerar på dem alls och att en hel del reagerar lika bra på placebo som på SSRI.
Andra har alltså inte samma tur som du.
20/02 23:00 at 23:00
Ett bra tips bara…
25/02 19:38 at 19:38
Jag håller med om allt, Jag har själv ätit Cipramil, Seroxat, Zoloft, Remoron, Exanor, Stillnoct, Imovane, Esucose mm under flera års tid pga fel diagnos. Hade läkaren tagit ett vitamin b12 värde så hade jag sluppit det här helvetet (Han kunde även ha tagit ett prov på serotonin nivån i blodet som jag bad om men inte då. Det är en sorglig utveckling i det här landet inkompetenta, falska, ljugande, egoistiska, snåla, psykopatiska mm människor i maktpositioner. Stackars alla jävlar som blir lurade att äta mördarmedicinerna som enligt läkarna är så himla bra och fantastiska, kanske för dom själva som får provision på hur mycket dom skriver ut i form av olika saker tex en gratis lunch
03/03 23:39 at 23:39
Ja, det är som ovanstående talare uttrycker sej, men bara förnamnet, ordet är illuminati, pengar har totalt tagit över människors förstånd och det logiska tänkandet, sympati, empati, moral och solidaritet är för längesedan förbi, det är tyvärr nya tider nu. Det senaste jag läste om 2000 talets vetenskap är att nu skall man börja ner i skolåldern, dvs man skall leta upp flera tusen barn som man misstänker är ”sjuka” av damp, adhd bla bla och ge dem ritalin, sen kommer det att gå utför med mänskligheten det är ett som är säkert. Halva amerika går nu på metamfetamin, men inte nog med detta, det låter ju lite ”finare” att kalla narkotika med ett ”läkemedelsnamn” då är det ju knappast nån som misstänker nånting.
07/03 13:24 at 13:24
Många vet så himla mycket om sådant de inte själv provat eller upplevt.
Det är ALLTID lättare att stå vid sidan och klaga.
Prova må dåligt. Du ska se , snart blir du desperat. Du provar medicin, det funkar. Du lever.
12/06 18:39 at 18:39
Hej!.
Jag vill bara säga att Zoloft är ett rent helvete att äta. Jag blev aggressiv, rastlös, mycket mer depprimerad och mitt förhållande gick nästan åt skogen. Jag tappade sexlusten och hade otroligt jobbiga biverkningar..
Sedan jag gått till min läkare på vuxenpsyk och beskrivit dessa outhärdliga symptom, bytte han ut mina Zoloft mot ett medel som heter Mirtazapin…..jag slutade med zoloft under 2 veckor!!!(??????) enligt läkares föreskrift och började med det nya läkemedlet. Då blev jag fruktansvärt aggressiv och hade lätt kunnat ta mitt eget liv, och var även rädd för att skada andra, tappade empati totalt och hade sjukliga tankar om att både döda mig själv och andra.
En del hjälps säkert av antidepp men jag gjorde det inte…jag fick bara mitt förhållande förstört (som vi håller på att bygga upp igen) och var nära att ta mitt eget liv..
Aldrig me rSSRI och inga fler antidepp.
Jag kommer nog aldrig ens att återhämta mig från första gången.
12/06 18:59 at 18:59
micke:
Tack för din kommetar och för att du berättar. Det är fler som omvittnat att de blivit aggressiva och rentav farliga på SSRI, men det förnekas ju envist av expertisen. Dags altså att erkänna även detta.
26/07 09:32 at 09:32
Hejsan allihopa
Det gör mig lite trött att läsa era kommentarer runt antidepressiva. Jag själv äter nu fluoxetin och fungerar bättre än någonsin. Alla kvinnor i rakt nedstigande led i min familj har lidit av svår pms och periodiska depressioner. Jag är den första som vågat prova medicin. Numera klarar jag av plugga utomlands, ha ett fungerande underbart förhållande, bli frisk från mina ätstörningar och ha fina relationer med mina vänner. Jag beter mig helt enkelt normalt och vanligt. Ibland ledsen om något hänt, annars glad och lugn. Jag har verkligen aldrig blivit agressiv av mina piller, snarare tvärtom. Jag är bara glad och pigg. Förut klarade jag inte att jobba, hade social fobi, ätstörningar och såg ingen mening med livet. Det var ett helvete. Idag älskar jag mitt liv.
26/07 12:39 at 12:39
kristin:
Nu har jag aldrig sagt att ALLA blir dåliga av SSRI, eller att ingen ska få preparat av det här slaget. Jag vänder mig mot två ting:
1: att läkare skriver ut preparat av det här slaget på för lösa grunder och utan någon som helst uppföljning, i alldeles för många fall och
2: att när människor drabbas av allvarliga biverkningar, som somliga gör eftersom vi människor inte reagerar likadant på de här preparaten, så erkänns det inte att deras besvär beror på preparaten.
Ditt svar, och jag har sett andra av liknande slag på de sidor där drabbade diskuterar sina besvär och försöker stötta varandra för att komma ifrån pillren, innebär att du indirekt säger att: ”Jag mår bra av SSRI, så sluta skriva om dem som mår dåligt av dem och som inte får hjälp att komma ifrån sina piller på ett säkert sätt.”
Jag hoppas att detta inte är vad du menar.
14/04 20:59 at 20:59
Skilj på ssri och benso. två helt oliika med.
06/03 12:09 at 12:09
Jo svåra diskussioner.
Jag har ätit SSRI,olika preparat först fontex och senare cipramil.
Och jag blev nog inte hjälpt utan snarare sämre och fick alla biverkningarna som inte var övergående efter 1/2 år. Så läkare och även jag själv trodde att jag absolut inte skulle sluta med medicinen för då skulle jag må ännu sämre.
Men sedan fick jag stöd av en mycket en alternativmedicinare som i princip krävde att jag skulle sluta med SSRI om jag ville räkna med att få resultat av den alternativa behandlingen.
Det konstiga var att när jag slutade med SSRI blev jag mycket bättre, piggare, gladare och allt, fast en del biverkningar som muntorrhet och nattliga svettningar kvarstod länge efter avslutad behandling (över 1år), trotts att jag hade lägsta möjliga styrka på medicinen.
Min mamma har också ätit SSRI, hon tålde inte medicinen alls och hon höll på att dö för att hennes läkare vägrade sätta ut dem,och dessutom avrådde mottagningssköteskan henne från att uppsöka akutmottagning för hennes symtom bedömdes via telefon vara inbillning, och ansvarig läkare fick hon inte träffa.
Hon har fått bestående ögonproblem av zoloft så ögonläkaren skickade in en anmälan om preparatet.
Fast psykiatriken som förskrev Zoloft och vägrade sätta ut preparatet, ansågs i utednignen inte ha agerat fel även om det höll på att kosta ett liv.
Han fortsatte att agera kränkande och nedlåtande emot min mamma,för att hon besökte en annan mottagnig ang utsättande av medicinen (hon borde enl honom ha väntat två veckor och diskuterat utsättandet av medicinen med ansvarigläkare i stället för att söka akut)Han är irriterad för att hon heller inte går med på att prova någon annan sort SSRI i stället. För då kan hon ju inte räkna med att få någon annan hjälp heller.
06/03 14:10 at 14:10
fif:
Som de märker på de andra som kommenterar så är du är inte ensam om dessa upplevelser. Men det är kanske inte så konstigt om läkare inte vill sätta ut preparaten om de får betalt för varje patient som de ställer på dem.
Medicinföretagen kallar det för ”klinisk forskning”, men nu har det uppdagats att stora delar av kostnaderna för det som somliga läkare nog tror är ”forskning” i själva verket förs upp på läkemedelsföretagens reklamkonton. Läkarna har alltså dubbla skäl att bli irriterade på människor som inte vill stå på preparaten, och som beklagar sig. Dels förlorar de pengar på att folk slutar, dels tror de säkert att deras ”forskning” därmed blir av sämre kvalitet, eftersom bortfall inte är så bra när man ägnar sig åt sådan. Vem vet, men observera: jag funderar bara här och har inga belägg för denna fundering, de kanske tom förlorar mycket på stort bortfall, genom att läkemedelsföretagen hävdar att deras undersökning blir oanvändbar om de har stort bortfall.
Det där att läkare blir arga/allvarligt irriterade för att patienter beklagar sig över biverkningar och vill sluta äta tabletterna, eller vägrar börja med dem, har jag numer från ganska många håll, och bl.a. var det fallet även i min mammas fall, och det är ju lite konstigt. Läkare har ju ingen anledning att bli arga på patienter över den saken.
03/11 02:54 at 02:54
[…] – Dags att erkänna riskerna med antidepressiva medel, 24/9 2005 – Det kom en kommentar om SSRI, 31/12 2005 – Alltfler unga sjukpensioneras pga depression, 25/2 2006 – Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, 28/12 2006 – SSRI – inte så förträffliga som man påstått, 26/6 2007 – Självmord bland unga flickor ökar, 5/10 2007 – Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, 30/1 2008 – Även biologismen från 30-talet är tillbaka. Om lugnande medel och läkemedelsindustrins lurendrejeri, 31/3 2008 – Mer om äldrevård och “medicineringen” (eg. nerdrogningen) Motvallsbloggen 12/9 2008 – Mer om psykiatrikers underliga tankevärld, 24/11 2009 – Psykiatriker med underlig föreställning om “vetenskap och beprövad erfarenhet”, 24/11 2009 – Lite mer om “vetenskapliga” förvillelser, 3/1 2010 […]
01/12 19:34 at 19:34
Tja,jag vet inte! Kanske fungerar dessa preparat på vissa? En relativ fråga i många avseenden!
Jag stoppar inte dessa i min mun mer efter 2 år! Det gjorde inte mig lycklig eller att det skulle kännas som om man gjorde något med känsla! Det är inte så enkelt att bara skriva ut vad som helst för vilka bekymmer som helst!
För mig fungerade det inte alls,fick bara besvär i form av problem efter för mycket träning i form av ryggproblem! Jag är väldigt skeptiskt till preparat av den sorten numera!
Jag kan inte äta dessa preparat bara för att så att säga fungera och vara en god arbetande medborgare!
Det sägs tom att det skulle vara omöjligt att slita ut en kropp,vad skall man hitta på härnäst?
Stå med ett vibrerande verktyg 8 timmar om dagen så får man nog se på andra bullar!
16/03 18:11 at 18:11
Jag har ätit olika antidepp under 12 års tid och jag blir inte bättre utan tvärt om,,jag sover mycket och blir i olika tider väldigt förvirrad,,jag är nu i 60-års-åldern och vet inte hur jag ska göra,,läkaren tycker att jag är bra men det är jag inte,,,jag mår så dåligt periodvis att jag vill ta livet av mig,,,dessutom har jag Imovane till natten som jag tar även dagtid mot biverkningar,,,
han skriver ut 40 inomvane i veckan för att jag ska hindra panikattacker och jag käkar vidare, han säjer att jag behöver min antidepprissiva och att de jag äter sertralin är bättre än någon annan antideppmedicin så jag får inte byta för han säjer att alla är lika. Va ska jag göra klarar inte att arbeta längre,,,för svåra biverkningar och sen så tror jag att jag blir mer beroende av dem än vad de säjer,,är rädd att sluta,,,har haft samma läkare i 14 år
16/01 17:29 at 17:29
Sertralin är det bästa som hänt mig. Äntligen kan jag leva! Har inga biverkningar! Fattar inte varför så många talar illa om denna medicinen.
Hellre sertralin än att jag inte kan gå upp ur sängen!
17/01 15:29 at 15:29
Hanna;
Det är väl alla de där andra, som mår dåligt av preparatet som talar illa om det. Vi reagerar ganska olika på samma preparat nämligen.
08/02 19:32 at 19:32
Äter själv sertralin som är ett ssri preparat. Har ätit dem i 4-5 år för att jag aldrig riktigt vetat hur man slutar med dem vilket gjort mig rädd. Har äntligen hittat en skonsam metod som går ut på att trappa ned 10% ca en gång i månaden, har hållt på att trappa ned i 4 månader än sålänge och har lång tid kvar. Är SÅ arg på läkare som skriver ut dessa preparat till höger och vänster utan att berätta om att man FAKTISKT BLIR BEROENDE och att hela kroppen blir påverkad på olika konstiga sätt. Blir ARG på alla som kommer och säger att man ska sluta snacka skit om dessa preparat för att JUST DE mår bra på dem. Känns som att VÄLDIGT FÅ personer kan fungera på dessa, men tänk då på alla andra som mår skitdåligt pga av dem och som till och med får sina tillstånd förvärrade. Klart som fan att de ska göra sina röster hörda så att inte så många ska bli ilurade dessa preparat utan att veta vad som kan hända dem. Att det är så många som har negativa saker att säga om det talar bara för sig själv.
10/02 12:51 at 12:51
Emma:
Tack för att du berättar. Jag skulle önska att fler gjorde som du, av dem som inte far väl av SSRI och som har eländiga problem när de försöker sluta.