Sitter just och lyssnar till Studio Ett, om problem med läkemedelsförskrivningen, att patienter ofta får preparat som inte bör ges tillsammans, varvid somliga dör av biverkningar/samverkan mellan sådana preparat.(1) Så sitter Eva Nilsson Bågenholm, ordförande i Sveriges Läkarförbund, och påstår att det här problemet inte beror på att läkare är okunniga utan på att man inte har tillgång till patienternas journal varför läkaren ofta inte vet vilka preparat dessa redan äter.

Hennes försök att försvara läkarkåren må vara välmenande, men hon vet inte vad hon talar om, såvida hon inte ljuger rätt upp och ner förstås.

Några exempel:
En god vän till mig, vars gamla mamma fick ett nytt preparat, kollade i FASS och läste att just detta preparat inte skulle ges tillsammans med en annan medicin som just den här äldre damen åt. När den gode vännen påpekade detta för läkaren, viftade denne bara bort hans påpekande med ett: Jaja, det där behöver man inte bry sig om.

En mig närstående anhörig fick läkemedlet Vioxx för några år sedan och innan preparatet drogs in. Hon drabbades direkt av biverkningar som var mycket obehagliga och gick till läkaren och påpekade detta. Varpå läkaren förklarade för henne att det där var nog bara inbillning, men visst, ville hon ha ett annat läkemedel, som var dyrare dock, så kunde hon väl få det då. När vi senare kollade i FASS visade det sig att just de biverkningar som hon hade drabbats av kunde bli livshotande och den som drabbades av sådana skulle omedelbart upphöra med preparatet. Här kan man inte skylla på att läkaren inte hade hennes journal. Det var samma läkare som hade skrivit ut Vioxx till henne som ansåg att hon led av inbillningssjuka.

En dotter till en annan god vän gick till läkaren för några veckor sedan, för att hon kände sig dålig och fick andningssvårigheter. Hon lider av astma. Läkaren skrev ut ett SSRI-preparat till henne.Två dagar senare åkte hon in igen. Hon hade drabbats av svininfluensa. Vad skulle hon med SSRI till – jo hon diagnosticerades förstås direkt som en inbillningssjuk.

Min gamla mamma började ramla två dagar efter att man hade skrivit ut Sobril (ett bensopreparat) till henne, ett preparat som har yrsel som känd biverkan. Den läkare som skrivit ut preparatet till henne var förnuftig och tog bort preparatet, men på det boende hon strax därpå hamnade, skrev en annan läkare ut ett annat benso, trots att jag sagt ifrån om sådana preparat, varvid mamma började ramla igen. Men enligt personal och läkare berodde hennes ramlande på att hon var gammal. Det gjorde det inte för när jag till slut, och efter hårda motsättningar, fick läkaren att sätta ut preparatet, slutade mamma att ramla.

Bara några exempel. De här läkarna, som ingalunda är undantag, snarare typiska, har endera dåliga kunskaper, eller så är de nonchalanta över gränsen till det oanständiga. Mitt förslag är att de bl.a. inte förstår sannolikhetsläran. Deras läkemedelskonsulenter talar om för dem att de biverkningar som kan förekomma, eller som nämns i FASS, är så sällsynta att dem behöver läkarna i praktiken inte räkna med. Kanske talar läkemedelsföretagens försäljare också om för läkarna att de där varningarna står där mest för att det krävs i USA för att läkemedelsbolagen inte ska bli ersättningsskyldiga för sådant “de är helt oskyldiga till”. Kanske resonerar läkare som så att eftersom dessa  biverkningar är så sällsynta kommer de aldrig under sin läkartid att träffa på dem hos någon patient. Inte lätt att veta men det handlar i varje fall ofta om annat än att läkare inte vet vilka andra preparat en person äter.

Lägger vi så till att läkare, som tidigare var de enda som fick anmäla biverkningar, sannolikt inte gör det, i  varje fall inte när de menar att patienten bara är inbillar sig dem, varför biverkningar troligen är mycket vanligare än de påstås vara, så blir bilden ännu mörkare. Ovanpå detta vet vi idag att läkemedelsföretagens s.k. tester av läkemedlen lämnar mycket övrigt att önska vad gäller vetenskaplighet och noggrannhet.

De få gånger jag sökt läkare de senaste 15 åren, så har ingen enda frågat mig om jag äter några andra mediciner! Så när Eva Nilsson Bågenholm påstår att hela problemet beror på att läkarna inte vet vilka peparat patienterna tar, med att de alltid försöker ta reda på den saken, så är det möjligt att hon är i god tro men hon kommer därvid att vilseföra människor, förvilla dem alltså. Jag skulle alltså rekommendera henne till VoF som nästa års Förvillare. Hon tycks ha en viss fallenhet för att förvilla även enligt andra. (2, 3)

Den sorgliga sanningen är att idag behöver man nästan vara läkare själv för att själv kunna avgöra vilka mediciner man behöver. Man kan inte lita på läkarna nämligen, vilket väl huvudsakligen har sin grund i att den utbildning de får efter sin grundutbildning står det medicinindustriella komplexet för och detta vill i första hand tjäna pengar och ser gärna att läkare skriver ut deras preparat för allt möjligt, även för sådant de inte är ämnade och godkända för. (4, 5) De läkare som inte är direkt korrumperade är istället ofta offer för dem som är det. (6, 7)

/Kerstin

Länkar:
1) Dödliga läkemedelskombinationer, Sudio Ett, SR
2) Sjukhusläkaren.se
3) Marie Wedin hotar att avgå efter strid med Bågenholm, Dagens Medicin
4) Big Pharma Spends More On Advertising Than Researc And Development, Study Finds, Science Daily
5) Big Pharma. Bad Science, The Nation
6) Big Pharma’s Profit Pursuit Means Fewer New Drugs, Report Says
7) Big Pharma: Baxter Files Swine Flu Vaccine Patent a Year Ahead of Outbreak, Global Resarch.ca
Skriv under Budkavle för välfärd”