Varför har den unga kämpande liberalismen inga poeter, inga sånger, inga brinnande progmusiker?

Undrar med tanke på att jag lyssnade igenom några av mina gamla skivor häromdagen, Blå Tågets LP Glassfabriken bl.a. med låten Det kalla kriget, som är en hel liten historielektion och med en refräng som är lika aktuell idag:

Nu skall flaggan med stjärnor och med ränder, vaja fritt över alla världens länder.
Ty överallt så har naturen skänkt oss, naturtillgångar att fördela som vi tänkt oss.

Hela texten kan man läsa här.