Såg programmet om ”den blodiga jakten på olja” på Kunskapskanalen i kväll. (Tillägg 29/6: programmet sänds i repris ikväll, på Kunskapskanalen, kl 23.00). Det var en mycket intressant film. Visste ju förstås redan att USA gått över många lik i världen för att skaffa sig kontroll över all världens oljeresurser men jag hade inte alls klart för mig att policyn att kontrollera oljeresurserna inleddes redan av Franklin Rosevelt. Jag hade inte en aning om att han kom överens med den saudiske kungen om att garantera dennes trygghet mot att USA fick ta hand om landets olja.

Från det här programmet fick man också för sig att USA:s vettlösa kalla-krigshetsande efter andra världskriget, det som Truman inledde nästan direkt efter krigsslutet, också handlade om denna kontroll. Inte att det i första hand handlade om rädsla för den farliga kommunismen, som propagandan proppat i oss, utan om att se till att Sovjet inte lyckades skapa sig mer inflytande i oljestaterna kring Gulfen. Om detta är sant vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig. Hela den vettlösa kommunistskräck som man framkallade direkt efter kriget, skulle då bara ha varit ett sätt att skaffa sig legitimitet bland folk för de åtgärder man vidtog för att förhindra en sådan utveckling.

Det verkligt intressanta i programmet var alla de presidenter som inte gjorde något alls för att dölja sina avsikter, att se till att få kontroll över oljeresurserna, hur de talade öppet om det. Enligt filmen tog det stopp dock när man i början av 90-talet ville sätta in militär, i samband med Iraks angrepp på Kuweit, då folket i USA inte ville vara med om ett krig för oljekontrollen. Istället började man då tala om spridandet av demokratin, om befrielsen från förtryck för folk i Mellersta Östern, varmed krigandet genast fick en mer acceptabel orsak. Fortsättningen ser vi i den ”eviga kampen mot terrorismen” som blev svaret på 9/11.

Jag hade inte heller klart för mig att Usama bin Ladin, den forne allierade i kampen mot Sovjet i Afghanistan, ilsknade till på USA när man inte drog tillbaka sina styrkor från Saudiarabien, efter Kuweitkriget, som man lovat kungahuset där.

Olika världar
Det slår mig också, när jag ser programmet, att det inte är så konstigt att unga människor, sådana omkring 40 år eller yngre, lever i en helt annan värld än vi som är äldre. De har ju inte upplevt de årtionden under vilka USA:s fula ageranden avslöjades så kapitalt som de gjorde under 60- och 70-talen. Istället har de, under hela sitt vuxna och mer politiskt medvetna liv, matats med propagandan om USA som världens räddare, som demokratins, de mänskliga rättigheternas och frihetens försvarare. De har heller inte sett traditionell socialdemokratisk politik, bara den nyliberalt influerade politik som Socialdemokraterna har fört sedan slutet av 80-talet, som bara marginellt skiljer sig från de borgerliga partiernas politik. De var inte med och såg omvandlingen av partiet mot slutet av 80-talet, den som kallades ”förnyandet”, då alla försök till solidarisk politik och ageranden för ökad jämställdhet lades på hyllan.

Dessutom har de utsatts för Timbros medvetna propaganda, den som dels förs fram av mängder av organisationer vars egentliga syften ofta döljs, dels i samtliga media och i våra skolor via gratismaterial från Timbro eller någon av underorganisationerna. Inte konstigt att vi inte lever i samma värld, unga människor och vi som är lite äldre.

Själv konstaterade jag vid mitten av 90-talet att unga människor, de studenter jag då träffade, hade så konstiga åsikter om det Sverige jag växte upp i, hur ofria vi var, hur styrda av staten vi var, hur lite valfrihet vi hade etc. I själva verket var det tvärtom. Vi hade mycket mer valfrihet – på de områden där sådan är väsentlig för de flesta av oss. Vi kunde inte välja mellan olika elbolag eller telebolag när vi var unga men det var nu inte någon större nackdel. Istället kunde vi välja och vraka bland jobben, utbilda oss när vi ville, resa runt i världen ett tag i vår ungdom. Vi hade förstås samma skriande bostadsbrist då som vi har idag men då beslutade den socialdemokratiska regeringen att man skulle bygga en miljon moderna bostäder åt oss – och gjorde det, till skillnad från idag när vi har en regering som anser att den som inte kan betala någon miljon eller tre, för en bostad, han får skylla sig själv.

Vi var unga i en optimistisk tid när vi trodde på framsteg och förbättringar, till skillnad från de ständiga kriser som vi lever med idag och ska fortsätta att leva med, det krismedvetande alla indoktrineras till som gör att vi vanliga dödliga accepterar stora försämringar i våra levnadsvillkor och alltfler inskränkningar i både våra friheter och vad gäller vår integritet. Vi har aldrig varit så genomkontrollerade och så propagandastyrda som nu.

Men visst, de borgerliga partierna försökte inbilla även oss att världen befann sig i evig kris och att skrämma oss för allt mellan himmel och jord, inte minst för kommunismen och Sovjets atombomb. De lyckades inte så bra som idag dock, troligen för att media inte var lika enkelspåriga och monolitiska då som nu, att mångfalden var större i media då än nu.

Och fortfarande och allt intensivare krigar USA för att få kontrollen över alla naturresurser världen över med den skillnaden att de nu lyckats få de flesta yngre att tro att det handlar om humanitära insatser för demokrati och frihet och att vägra inse vilka skändligheter USA gjort sig skyldigt till under de senaste 60 åren. Tala om en lurad generation.

Länk:
– Världen. Blodig jakt på olja, Kunskapskanalen