I början av kriget mot Irak skrev en kvinna en blogg, som blev känd och som hette Baghdad Burning. Sedan flydde hon från Irak och det blev tyst från henne. Inget nytt blogginlägg efter 22/10 2007. Men 9/4 i år skrev hon ytterligare ett inlägg, det sista hon kanske skriver, säger hon. I detta inlägg talar hon om vad irakierna upplevt och lärt sig de senaste 10 åren. Det är ingen munter läsning. Det är i själva verket en svidande kritik av de attackerande och ockuperande makterna även om kritiken förs fram med en uppgiven och nästan försynt ton. Det kommer säkert en dag när vi får läsa liknande förfärliga berättelser från Libyen och vem vet, kanske till och med från Afghanistan, i värsta fall även från Syrien. Alla dessa länder har slagits sönder och Väst, med USA i spetsen har förvandlat dem till veritabla helveten för dem som bor där.

Om sin vistelse i Syrien, som hon flydde till då kriget i Irak blev för påfrestande, skrev hon 2007:

Syria is a beautiful country- at least I think it is. I say “I think” because while I perceive it to be beautiful, I sometimes wonder if I mistake safety, security and normalcy for ‘beauty’. In so many ways, Damascus is like Baghdad before the war- bustling streets, occasional traffic jams, markets seemingly always full of shoppers… And in so many ways it’s different. The buildings are higher, the streets are generally narrower and there’s a mountain, Qasiyoun, that looms in the distance.

(Min översättning: Syrien är ett vackert land  -åtminstone tror jag det. Jag säger ”tror” eftersom jag uppfattar det som vackert, men samtidigt undrar jag om jag blandar ihop trygghet och normalitet med ”skönhet”. På så många sätt liknar Damaskus Bagdad före kriget – larmande gator, tillfälliga trafikstockningar, marknader som alltid verkade vara fulla av shoppande människor…Och på så många sätt är det olika. Byggnaderna är högre, gatorna vanligtvis smalare och här finns att berg, Qasiyoun, som reser sig på avstånd.

Det var då det, skulle jag säga, innan de stora vidriga rovdjuren anfallit även Syrien fast med hjälp av legoknektar, ännu inte med hjälp av USA:s och Storbritanniens egna arméer och bombplan.

Den 9:e april i år, i nästa bloggpost, skriver hon om Irak och vad irakierna fått erfara under de gångna tio åren. Det låter inte som om Irak blivit den demokratiska mönsterstat som USA hävdade att det skulle bli bara storebror  USA fått avsätta den hemska Saddam Hussein, han som började handla olja i Euro istället för i dollar, vilket måste ha varit hans enda brott mot Västvärlden, dvs mot USA, vid den tid då USA beslutade att anfalla, bomba, ockupera och förgöra Irak.

Om situationen i Irak då, skriver hon:

Back in 2003, one year seemed like a lifetime ahead. The idiots said, “Things will improve immediately.” The optimists were giving our occupiers a year, or two… The realists said, “Things won’t improve for at least five years.” And the pessimists? The pessimists said, “It will take ten years. It will take a decade.”

(Min översättning: Då, 2003, verkade ett år av framtiden som en livstid. Idioterna sade. ”Det kommer att bli bättre direkt.” Optimisterna gav våra ockupanter ett år eller två….Realisterna sade, ”Det kommer inte att bli bättre förrän om minst fem år”. Och pessimisterna sade, ”Det kommer att ta tio år. Det kommer att ta ett årtionde”.

Livet är inte rättvist, konstaterar hon men det är mer orättvist mot en del. Sen läser vi:

We learned that you can be floating on a sea of oil, but your people can be destitute. Your city can be an open sewer; your women and children can be eating out of trash dumps and begging for money in foreign lands.

(Min översättning: Vi lärde oss att man kan flyta på ett hav av olja, men folk kan vara utfattiga. Din stad kan vara ett öppet avlopp; kvinnor och barn kan äta ur soptummor och avfall och tigga pengar i främmande länder.)

Detta hade hänt med ett land där folk hade fri sjukvård, fri skolgång ända upp och till och med universitet och högskolor, där man hade subventionerad elektricitet, bensin och vissa basvaror för hushållet (precis som i Libyen) – innan USA krossade landet och förstörde det mesta, infrastruktur, elsystem, vattenreningssystem, skolor, universitet, sjukhus etc. Innan oljan delades ut till västerländska oljegiganter och betalningen för oljan hamnade i korrupta styrandes fickor. Men detta vet de allra flesta inte, att Irak var ett av de mest välutvecklade arabländerna med nästan total frånvaro av analfabetism. Idag växer många barn upp utan att få lära sig läsa.

We are learning that corruption is the way to go. You want a passport issued? Pay someone. You want a document ratified? Pay someone. You want someone dead? Pay someone.
We learned that it’s not that difficult to make billions disappear.

We are learning that those amenities we took for granted before 2003, you know- the luxuries – electricity, clean water from faucets, walkable streets, safe schools – those are for deserving populations. Those are for people who don’t allow occupiers into their country.

(Min översättning: Vi lär oss att korruption är sättet att leva. Vill du ha ett pass? Betala någon. Vill du ha ett dokument underskrivet? Betala någon. Vill du se någon dödad? Betala någon.

Vi lärde oss att det inte är svårt att få miljarder att försvinna.

Vi lär oss att de bekvämligheter som vi tog för givna före 2003, du vet – sådan lyx som elektricitet, rent vatten från kranarna, gator man kunde promenera på, trygga skolor – detta är för förtjänta befolkningar. Sådant är för folk som inte tillåter ockupanter att komma in i deras land.)

We’re learning that the leaders don’t make history. Populations don’t make history. Historians don’t write history. News networks do. The Foxes, and CNNs, and BBCs, and Jazeeras of the world make history. They twist and turn things to fit their own private agendas.

(Min översättning: Vi lär oss att det inte är ledarna som gör historia. Befolkningarn gör inte historia. Historiker skriver inte historia. Det gör Nyhetsdrakarna. Rävarna (the Foxes) och CNN-folk and BBC-folk och Jezeera-folk gör historia. De vrider till saker och ting så att de passar deras egna privata agendor.)

Jag skulle förstås säga att nyhetsförmedlarna rapar de Västliga ledarnas, huvudsakligen USA:s, propaganda, så att det ändå är ledarna som gör historia, även om de kanske gör en annan historia än de tänker sig att göra. De hade kanske tänkt sig att Irak skulle falla in i det västerländska demokratiska mönstret bara Saddam Hussein, den hemska diktatorn, var borta, i synnerhet väntade de sig det som försökte sätta amerikanska nickedockor med rötterna i Irak, i bästa fall, som ledare där, precis som de gjort i Libyen och nu försöker göra i Syrien.  Det har inte blivit som de tänkt, i så fall, eftersom de där andra sätter sig till motvärn, ibland på de mest improduktiva och destruktiva sätt, så resultaten av USA/Natos bombningar blir inte vad man tänkt, såvida man inte enbart tänkt sig att lägga beslag på oljan och dessutom se till att de här ländernas befolkningar aldrig kan sätta sig upp mot USA:s beslut förstås, för i så fall kanske de faktiskt når de mål de tänkte sig.

Om man tänker efter måste man kanske dra slutsatsen att det är total förstörelse och ett totalt raserande av kulturer USA beslutat sig för att åstadkomma i MÖ, även om man utåt och i propagandan låtsas som om målet är ett annat, eftersom man fortsätter att begå samma fasansfulla krigsbrott mot land efter land trots att alla tänkande människor numer vet att man inte åstadkommer några demokratier av västerländsk modell på det sättet. Inte något annat system heller som är drägligt för människorna där.

Om detta skriver bloggaren:

Those who didn’t know it in 2003 are learning (much too late) that an occupation is not the portal to freedom and democracy. The occupiers do not have your best interests at heart.
We are learning that ignorance is the death of civilized societies and that everyone thinks their particular form of fanaticism is acceptable.

(Min översättning: De som inte visste det 2003 har lärt sig (alldeles för sent) att en ockupation inte är porten till frihet och demokrati. Ockupanterna har inte ditt bästa för ögonen.

Vi lär oss att okunskap är döden för civiliserade samhällen och att varje människa tror att deras speciella form av fanatism är acceptabel.)

Bloggaren vet att det pågår ett systematiskt mördande av allt utbildat folk i Irak, av universitetslärare, av andra lärare, av tandläkare och läkare. (2) Hon vet vad ett sådant mördande betyder och vilka konsekvenser det får. Ingen tycks veta vilka det är som mördar de här människorna men man tror att det är regimen och eller utländska mordpatruller som står bakom morden.

Bloggposten avslutas med en fråga om de ansvariga, amerikanerna, engelsmännen och irakierna, som ställt till detta elände för det irakiska folket, kommer att ställas till svars för vad de gjort och för de många hundratusentals människor de torterat och dödat. Ingen tror det förstås varken hon eller vi andra.

Själv har hon flyttat flera gånger till andra arabländer och är inte längre kvar i Syrien.

Läs hennes bloggpost.

/Kerstin

Länkar:
– I’ll meet you ’round the bend my friend, where hearts can heal and souls can mend…Baghdad Burning, 9/4 2013
– Syria: human disaster made by West, Finian Cunningham, Press TV 14/4 2013

Några tidigare poster på Motvallsbloggen om Irak:
– Demokrati och rättssäkerhet a la USA, 8/3 2013
2) Kriget mot Iraks kultur, 21/8 2012