Billström har gått ut och yttrat sig rasistiskt. Jag orkar inte ens skriva om eländet.
Mycket tyder på att Väst (läs USA/England/Frankrike) försöker organisera en s.k. false flag-händelse i Syrien, attacker med stridsgas som kan skyllas på regeringen för att få anledning att börja bomba i Syrien. Jag orkar inte skriva om det heller. Vad hjälper det att skriva om alla de lögner som Västvärlden använder för att få oss vanliga medborgare att acceptera mördande av människor i andra världsdelar i våra namn? Slätt inte alls. Människor, i alla fall de flesta, tror på vad storebror säger, och detta även om lögnerna avslöjas gång på gång, och de som inte tror på dem struntar i dem.
Det var länge sen nu som vi konstaterade att höns minns minst ett år, människor i allmänhet minns tre månader – som mest.
Jodå jag är misantrop numer. Brukar säga att om jag någon gång skulle skriva mina memoarer så skulle titeln vara ”Från altruist till misantrop”, men jag ska inte skriva några sådana.
I snart 50 år nu, har jag haft en innerlig önskan, att jag kunde koppla bort all politik och allt som händer i världen och bara bry mig om min egen situation, som oftast varit ganska bra. Men det går inte. Jag kan inte sluta bry mig om alla människor som utsätts för lidanden. Gener? Socialt arv? Jag vet inte, vet bara att det inte går att strunta i världen och det är verkligen korkat, för ingenting förändras av vad jag tycker, vill eller i min blygsamma skala försöker göra något åt. Det är bara jag själv som mår dåligt av det här engagemanget.
Under de här femtio åren har jag dessutom fått erfara hur människor blir alltmer egocentriska och allt mindre intresserade av att verka för en human politik, härhemma såväl som i världen i övrigt. Under dessa femtio är har jag fått uppleva hur mitt en gång fredliga Sverige blivit en krigarnation igen, utan att de flesta svenskar ens tycks förstå det. Under dessa femtio år har jag fått uppleva hur samhällsklimatet har förändrats, från att ha varit allmänt socialt och med omtanke som en självklar del av detsamma, till ett klimat där inget annat än jaget existerar: Vad kan jag vinna på det här – attityden. Sjuk? Vem fan bryr som om dem som är det? Gammal och hjälpbehövande. Vem fan bryr sig om sådana? Fattiga och svältande. Vem fan bryr sig om folk som är det? Bombas ständigt, vem fan bryr sig?
Jag inser att jag kommer att dö i en grymmare värld än den jag levde i som ung och att ingenting som jag gjort eller gör kommer att förändra den saken. Så varför kan jag inte strunta i saken och bara njuta av den tid jag har kvar?
/Kerstin
PS: Jag är inte döende eller sjuk, vad jag vet.
21/03 19:21 at 19:21
http://newsvoice.se/2013/03/21/namninsamling-for-demokraterna-ett-nytt-och-efterlangtat-parti-i-sverige/
Ursäkta mig min tidigare blunder. Men kanske kan vi fiska upp något uppmuntrande på denna länk! Din trogne följare.
21/03 19:31 at 19:31
Kjell Holmsten:
Vilket blunder???
Visst är vi i behov av att nytt politiskt parti. Problemet är bara att USA inte torde tillåta ett sådant som skapar välfärd för de många. Jag är numer inte bara misantrop utan även en inbiten pessimist.
21/03 19:44 at 19:44
Jag tycker att Leif Erlingssons idéer om stupiditet är sanningen om vår tid på spåren.
http://leiferlingssonsartiklar.wordpress.com/2009/02/03/krigslegitimerare/
Han menar att systemet vi lever i saknar möjlighet att förändra sig själv inifrån.
Men det finns ju faktiskt människor som du, som kämpar utan lön mitt i all galenskap. Och även såna som jag som under flera årtionden brottats med dessa oregerliga bokstäver, predestinerade direkt till insändarredaktionernas papperskorgar.
Du skulle nog må mycket sämre om du slutar engagera dig i världens nöd och orättvisor. Tack för en bra blogg.
21/03 21:30 at 21:30
Gösta Lilja:
Säg så här istället: Du skulle må mycket bättre om du vore den där typen som inte bryr sig.
Probemet är att jag inte är den typen.
22/03 06:56 at 06:56
Men Kerstin, det var ju exakt det här många ungdomar i vår generation gjorde uppror mot på 60- och 70-talen? Mot den äldre generationens individualistiska materialism, där dom bara brydde sig om sina villor, bilar och teveapparater.
Vi kände oss styrkta av de antikoloniala upproren och av de fordistiska löpandebandsstrejkerna, som sammanföll och fick världens härskare att se svaga ut ett tag. Innan de stärkte sig genom att sätta världen i skuldslaveri med början i Peru 1975.
Folk har gjort uppror mot förhärskande individualism i alla tider, tror jag. Läste nyss Rodney Starks The rise of Christianity som hävdade att kristendomen var just ett sådant uppror, framgångsrikt dock eftersom den romerska individualismen led nederlag på grund av två stora epidemier. Individualisterna dog medan kollektivisterna överlevde; idag överlever ju även individualister pga ett institutionaliserat kollektivt sjukvårdsväsende. Men individualism återföds ständigt pga den oöverskådliga arbetsdelning där man inte ser hur beroendena ser ut och därför kan överses med. Liksom revolterna mot den, eftersom ingen står ut i längden med att leva så ensamma liv.
22/03 08:54 at 08:54
Man behöver inte skriva om Billströms åsikter. De är kända även om han försöker hålla dem okända. Det finns inga nya moderater, bara gamla.
Det som är nytt är att det finns alltför många som låter sig luras.
Därför, om inte annat, är det bra att du fortsätter skriva en och annan sanning på din blogg.
Vi läsare är tacksamma för att du är den typ du är!
Fortästt med det!
22/03 09:15 at 09:15
De senaste dagarna har jag grubblat mycket kring vårt förstörda samhälle. Hur högerideologins ledare arbetat sedan sjuttiotalet (fyrtio år) för att förgifta oss med sin programmerade ultimata egoism. – Och lyckats. Och en tanke har nu slagit mig: fortfarande har jag i min bekantskapskrets många hyggliga människor som inte smittats av egoismen. Vanliga vardagsmänniskor som kan känna empati. Vilja vara solidariska med arbetslösa och sjuka. Men. Nästa generation?
De som är unga idag och aldrig sett eller levt i ett välfärdssamhälle. De kommer att bli de superegoister och i samhällsdjungeln hänsynslöst konkurrerande människor högern önskat. Och framskapat. Sannerligen en skrämmande framtid. Kerstin skriver att hon nu blivit misantrop. Ja, vilka är vi som människor när vi så motståndslöst fallit för högerns ideologi och dess förakt för svaghet? Varför lockar den så många? Som på trettiotalet i vårt södra grannland.
Ulla Johansson
22/03 12:43 at 12:43
Tack för stöd och uppmuntran. Som sagt, jag är som jag är och kan inte sluta engagera mig. Så jag håller väl på så länge Alba accepterar min blogg och så länge jag är i livet och vid mina sinnens fulla bruk.
22/03 12:54 at 12:54
Kerstin
Det jag saknar hos människor med patos av ditt slag är en reflektion över hur mycket av välståndet som du tror att folk är beredda att avstå ifrån och i st stötta politiker som för en anständig politik mot omvärlden och inte fjäskar inför England/USAs girighet.(Alla andra än de två är i beroendeställning av dessa finanskolosser och deras nätverk)
Alternativt hur man gör så vi blir mer konkurrenskraftiga och har råd att säga ifrån.
De som vill ha socialdemokratisk politik har oftast inget stort intresse av hur man skapar konkurrenskraft och kan exportera. Något jag saknar mycket, eftersom jag har sympatier för delar av socialdemokratins värderingar, är hur man kombinerar vilja till trygghet med uppskattning av individuella prestationer och med en genomtänkt plan för hur det uppkommer och vidmakthålls.
22/03 12:55 at 12:55
Ulla Johansson:
Precis, nästa generation kan bli riktigt ruggig. Redan idag ska man ju vara omkring 45 för att ha ett klart och medvetet minne av ett annat och mer solidariskt samhälle.
Det hände något i början av 80-talet som var märkligt. Jag undervisade på universitetet då och fram till någon gång på 1980-talet var det alltid livliga diskussioner på lektioner och seminarier, efter den tiden hade man plötsligt och oförklarligt helt tysta studenter framför sig utan några åsikter om någonting. Det var nästan kusligt. Och förändringen var verkligen plötsligt, från en termin till nästa.
Jag funderade då på om det var den första generationen studenter som fått de relativa betygen hela skoltiden, de där betygen som lärde elever att det gällde att konkurrera om betygen (vilket de inte skulle göra klassvis men då lärare ofta inte hade detta klart för sig) och inte dela med sig av sina kunskaper till de andra, som hade kommit in på universitetet då. Tidpunkten stämde men det var förstås en ren gissning. Orimlig är den dock inte.
22/03 18:31 at 18:31
Hej
Jag kan förstå hur du känner dig. Jag kan nästan bli fysiskt illamående när jag ser på svenska nyhetsprogram och ser hur förljugenheten och hyckleriet blivit norm. Ibland kommer dock ett ljus i mörkret som UR:s program ”Systemfel som hotar världen” som gick på TV2 för några veckor sedan. Det var förståss inte ett svenskt program, utan amerikanskt. Det är tydligt att det i USA fortfarande finns journalister som försöker beskriva verkligheten så hederligt som möjligt. I Sverige är det ett utrotningshotat släkte i alla fall i mainstreammedia. Ibland måste man hitta kraft i det privata för att överleva. Vårdagjämningen har passerat och jag ska snart bli morfar för första gången. Det ska inte bli någon egotrippad person. Det är båda föräldrarna och morfar överens om.
Till PeterG
Jag förstår inte varför du tror att egoism skapar konkurrenskraft. Vi har en regering som säljer ut mineraltillgångar för en spottstyver och som inte lagt två strå i kors för att behålla industrijobb med vidhängande kompetens kvar i landet. Ett land som Tyskland skulle naturligtvis aldrig låta ägandet av VW eller BMW lämna landet. Men i Sverige har vi sålt ut två ledande läkemedelsföretag utan att blinka. Vi har för lite entreprenör anda i Sverige sägs det. Den andan saknas inte hos den italienska maffian, som hittar affärsmöjligheter i hela Europa numer tack vare EU. Vi ser hur den ”nya maffian” i bankvärlden kan skapa pengar ur ingenting utan att begå några brott. Det kallas FIAT pengar och beskrivs i det ovan nämnda TV programmet från UR.
Lasse Jansson
23/03 10:46 at 10:46
Peterg: Det finns en norsk webbplats som har ungefär det du efterfrågar – ett sinne för produktionens behov, plus ett sinne för rättvisa. Den heter respublica.no. Drivs av lite akademiskt folk med fackligt ekonomiskt stöd. Facken vill ju faktiskt hålla produktionen igång, annars förlorar medlemmarna jobbet.
Googla också gärna på Erik S Reinert, deras chefsanalytiker, som brukar skriva artiklar i norska tidningar på temat realekonomi.
23/03 14:19 at 14:19
Lars Jansson:
Jo, och det är ju lite konstigt att det ofta är från USA man får information som inte stämmer med den officiella.
Jan Wiklund:
Tack för tips, ska kolla upp den sida du rekommenderar och Reinert har jag nog läst en del av tidigare någon gång.
24/03 13:49 at 13:49
Vi lever i en allt grymmare värld, och det är inte mycket vi kan göra åt det. För egen del känner jag att ”utvecklingen” inte alls gör gott för mitt blodtryck…
26/03 14:52 at 14:52
Upp med hakan! Så illa är det inte, du är inte ensam om att se att ”Kejsaren är naken” ju ensidigare propaganda är, desto explosivare blir sanningar, som bland annat du sprider!
Tack för att du kämpar på!
Syrien solidaritet jobbar på !I går var vi på ett möte,som på Tensta Träff, ordnat av Kurdo Baksi, ett gäng Syriska killar satte podiet av experter på plats, jag sade något också, Nalin Pekul , vacklade i sin övertygelse.
Efter mötet kom en ung tjej fram till mig och sa, ”det var bra sagt” ”och Milosovich, hur kunde de kalla honom diktator? Han vart ju folkvald” Min fråga till podiet var ,om de inte såg ett mönster i alla dessa krig, som Västvärden USA, står bakom, ”Jugoslavien, Afganistan; Irak, Libyen och nu Syrein? Vad man kan märka är hur svårt ,även ”lärda” har att försvara sig, när de kryper ut och är tvugna att argumentera.
Det här mötet var avsett för menings fränder, det var en miss att vi dök upp.
Det gäller att få upp VP, och andra på podiet,konfrontera dom,men de gömmer sig, envägs kommunikation, är deras modell.
Att måla hundar är bra, mycket fina akvareller!
Mvh Dine M
29/03 12:34 at 12:34
Läser alltid din blogg även om jag aldrig (jo idag) kommenterar. Bara så du vet. Skulle sakna den mýcket om du slutade.
29/03 20:20 at 20:20
Carolin:
Tack för kommentaren. Den värmde.
08/08 12:47 at 12:47
Kära Kerstin
Känner så väl igen mig i hur du upplever hopplöshet och ändå envetet strävar på med din kamp, med att dela med dig av information, tankar och känslor. Sjävl är jag ”out there” och bråkar med höger och fascister och vanliga dumskallar på div kmmentarsfält, är för överlupen med heltifdarbete, sjukdom, ansvar för tonårsbarn med funtionsnedsättnin, i princip ensam i hel världen som det känns med detta (vänner finns, kärleken finns, katterna, böckerna, blommorna till livsuppehållande inspiration) men alldeles för trött och splittrad för att kunna samla mig till något så fint och just …samlat som din blogg.
Så du ska veta att du gör gott och skillnad. Iaf för MIG!
Orkar du så orkar jag!