När jag läser Zarembas beskrivningar av hur det går till på våra sjukhus numer (1) blir jag upprörd men kan inte säga att jag blir förvånad. Att det skulle gå så här med de fina nyliberala ”valfrihetsreformerna” kunde jag ha talat om redan omkring 1987. Jag arbetade då som sfi-lärare (sfi=svenska för invandrare) som var försöksområde vad gällde just de nya principerna för styrning av offentlig verksamhet, det som idag kallas New Public Management men egentligen bör kallas ”målstyrning”, som handlar om att leka affär med de offentligt finansierade verksamheterna och om att man ska styra dem med regler som ska skapa incitament för effektivisering – för att förbilliga verksamheterna förstås.

I slutet av 80-talet såg den statliga medelstilldelningen till kommuner och privata anordnare av sfi sådan ut att man bara fick statliga bidrag för de invandrare som gått i sfi-undervisningen minst ett halvår (om jag inte missminner mig). Tanken var troligen att invandrarna skulle ges så god undervisning att de stannade kvar på kurserna och inte slutade självmant och innan de lärt sig grundläggande svenska. Resultatet blev att somliga kommuner inte släppte invandrare vidare till de högre studienivåerna förrän efter ett halvår även om de redan tidigare hade nått den kunskapsnivå som hade stipulerats för grundnivån, där jag undervisade.

Jag tyckte detta var vanvett och vägrade att anpassa mig efter denna regel. Klarade en invandrare nivån snabbare så godkände jag denne tidigare och såg till att han eller hon kunde fortsätta sina svenskstudier på den högre nivån direkt, men då till priset av att kommunen inte fick något bidrag för dessa elever. Jag räddades nog från avsked eller allvarliga reprimander och tillsägelser, av att ingen annan, i de kommuner där jag arbetade, förstod varken hur reglerna såg ut eller hur de skulle agera för att få ut mesta möjliga statsbidrag eller för att få till stånd bästa tänkbara sfi-undervisning. Hela idén med målstyrning och sådana här incitament var så ny att få begrep den.

Andra regler belönade direkt dåligt organiserad undervisning men dem tänker jag inte gå in på här. Det räcker att konstatera att idén att leka affär, och försöka styra medelst målstyrning och regler som skulle stoppa fusk, inte fungerade utan skapade ren administrativ galenskap. Varenda själ som förstod hur systemet var tänkt att fungera, fast de var inte så många vid den tiden, som sagt, insåg redan då att det här sättet att styra offentlig verksamhet var rena vanvettet för att det både skulle bli dyrare och ge sämre resultat.

Det skulle alltså ta 30 år och införande av samma tokigheter inom i stort sett alla offentligt finansierade verksamheter för att vi skulle få läsa sådana artiklar om saken som Zarembas. Det visar att man aldrig gjorde någon utvärdering av hur systemet fungerade inom de områden där det försökstillämpades (har för mig att även militären var ett sådant försöksområde). Hade man gjort det hade man förstått att det inte var någon lysande idé.

Jag minns att jag varnade mina vänner som var lärare i grundskolan för vad de hade att vänta sig och menade att de borde förbereda sig så att de kunde protestera rejält när det var grundskolans tur. Ingen trodde mig. Ingen av dem kunde föreställa sig att politikerna skulle vara så galna.

Tala om ett land med hög tillit mellan människorna, vilket varit förödande för det svenska folket när politikerna beslutade sig för lura hela folket och att rasera välfärden och förstöra landet.

Sedan dess har sfi-undervisningen organiserats om vart och varannat år, av politiker som inte begriper någonting, varken om språk, om organisation och administration eller om människor i allmänhet. De har inte fattat att det inte bara var Rom som inte byggdes på en dag utan att stora organisationer och ett helt land måste byggas på ett sådant sätt att nya organisationer får tid att sätta sig och att stora omorganisationer kräver utbildning av dem som ska genomföra dem. Istället för att ge det senare bestämde man sig för att ingen utbildning skulle ges. Här skulle målen sättas upp och sedan skulle kommunerna själva få bestämma hur de skulle uppnå målen. Det var som att kräva av en tioåring att lösa andragradsekvationer och lova honom en belöning när han löst ekvationen, utan att lära honom konsten först.

Sedan skyllde man på invandrarna för att de inte lärde sig svenska fort nog. Och nu berättar Zaremba att sjukvården fungerar totalt vanvettigt – på grund av målstyrningsprinciperna och för att politikerna vill leka affär där det inte fungerar att leka affär.

Tillägg 18/3 kl. 01.05:
I Expressen – till och med – läser jag en artikel av Anna Dahlberg om hur eländigt det kan se ut på privata skolor, både på gymnasier och på sfi-skolor – och ja, jag tror henne. Det började redan med sfi på min tid. Det blev billigare att anställa en icke-meriterad sfi-lärare än en med vana eller utbildning. Och jag gissar att även idag, som då, skyller man på invandrarna när de inte lär sig svenska. Vad gäller grundskola- och gymnasieelever som inte lär sig skyller man, vad jag förstår, istället på lärarna.

/Kerstin

1) Hur mycket ­bonus ger ett benbrott? M Zaremba, DN 25/2 2013
– På vilken prislista står din njursvikt? Zaremba DN 3/3 2013
– ”Om patienten överlevde kunde det kosta mig dyrt”, Zaremba DN 6/3 2013
– Hur mycket oro tål en människa? Zaremba, DN 5/3 2013
– Så sänktes den svenska skolan, Per Kornhall, Expressen 25/3 2013 (Citat: Skolöverstyrelsen lades ner, det nya skolverket bildades och allt ansvar för skolan hamnade över en natt hos, utan egen förskyllan, okunniga kommunala tjänstemän. När dessa försökte få hjälp från skolverket hade tjänstemännen på den nya myndigheten order om att inte svara på deras frågor. Detta stämmer precis, så var det även vad gällde Sfi. På kurser som anordnades för oss lärare vägrade skolverkets personal att svara på frågor om organisationen, hur man skulle organisera det nya systemet för att det skulle fungera, för se nu skulle kommunernas själva bestämma. Och märk väl, detta var den socialdemokratiska regeringen före den borgerliga 91-94, det var socialdemokrater som utsatte Sfi-undervisningen för försök med målstyrning, som misslyckades kapitalt, varför man beslutade att nu skulle samma sak ske med grundskolan! Större politisk idioti får man leta efter.)