Nu är jag arg som ett bi så nu ska jag bryta mot mina bloggregler och kalla dem som är idioter för just idioter.

Det måste vara rena idioter som skriver dataprogramtexter och manualer till dataprogram, eller kanske är det gubbar lite högre upp i datorvärldens hierarkier som är superidioter, eftersom de anställer idioter att skriva dataprogramtexter (fast om jag skulle lyda min dator skulle jag förstås skriva ”data program texter”) och manualer.

Här har Telia just förklarat för mig, via ett mail, att för att jag ska kunna skicka mail framöver måste jag ändra en del inställningar i mitt mailkonto. För hjälp kan man gå in på Telias hemsida och se hur man ska skriva in dessa nya inställningar. Då gör man det, för man vill ju gärna kunna skicka mail. Men där finns ingen anvisning för hur man beter sig om man använder en i Mac med system OS9, för så gamla datorer har ingen människa (utom jag, även om jag har en nyare också). Så exempeldialogrutorna ser förstås inte ut som dialogrutorna i min Mac och företeelserna kallas inte samma saker, mer än i undantagsfall, i exempeldialogrutorna på Teliasidan och i dialogrutorna i min dator. Men med lite fantasi och trial and error så lyckas vi, maken och jag, lista ut var vi ska ändra och så ändrar vi.

Gott så, tror jag, bara för att några dagar senare finna att jag inte längre kan skicka några mail, alltså det som Telia hotade att utsätta mig för om jag inte vidtog de åtgärder som man rekommenderat. Jag kan ta emot mail, men kan inte skicka några. Då låter jag undslippa mig några väl valda ord som ”ack huru världen sammansvärjer sig mot mig” och liknande kraftuttryck. Det hjälper förstås inte. Så då bestämmer jag mig för att Telia kanske inte accepterar mitt gamla OS9-system och att jag nu måste gå över till att ta emot och skicka mina mail från min nyare Mac, som har system OSX. Vad finner jag? Jo förstås att allting ser annorlunda ut i den nya datorn (vilket var skälet till att jag inte har iddats gå över till den tidigare, vad gällde mailen) och dessutom att det inte finns någon bra hjälp att få för den heller på Telias hemsida. Men vi försöker i alla fall, och ändrar det som vi tror ska ändras.

Tror fortfarande alltså, för nu är datorvärlden så ovist ordnad att de som jobbar i denna värld struntar i språket totalt. Det vet inte ens vad ett språk är och än mindre vad det ska användas till. Datorvärlden måste dessutom vara universums mest kundovänliga, för att inte säga kundfientliga bransch.
Det där att mänskligheten, till skillnad från andra djurarter, har utvecklat ett verbalt kommunikationssystem för att kunna utbyta tankar och överföra information och kunskaper, det har gått datorvärldens invånare totalt förbi. I den världen tycker man inte att det är så noga vad man kallar saker och ting. Än kan man kalla något för det ena än för det andra. Bara att tänka sig hur det skulle fungera om vi även till vardags hade denna slarviga och nonchalanta inställning till språk.

Värdinnan säger till gästerna:
– Varsågoda och sätt er under skorstenen.
Gästerna tittar sig omkring och ser ingen skorsten i köket, men ett par stolar. De undrar om värdinnan inte menar stolarna, varvid hon påpekar, lite nonchalant, att det kan man ju också kalla dem om man vill.
– Men vi ska väl inte sätta oss under stolarna utan på stolarna?
– Under eller på, det är väl inte så noga.

– Nej vi säljer allt, bara det inte kostar pengar.
-????
– Ja alltså, det går ju att inte spola radion utan att först skriva adressen.

Tänk er situationen där en säkring till bilen kallas ”säkring” på årsmodell 2004, ”inslutare” på årsmodell 2005 och ”felhindrare” på årsmodell 2006.
Tänk er tågbiljettförsäljaren som ger er en biljett till Korpilombolo när ni beställt en till Stockholm – för det är väl inte så noga. Han får ju betalt för att sälja biljetter, inte för att kunden ska komma dit han vill.

Alltså, språket ska underlätta kommunikation och informationsöverföring mellan människor, inte försvåra eller omöjliggöra sådant. Om vi beslutar oss för att inte längre agera i enlighet med denna mycket förnuftiga pricinp, ja just den princip som möjliggjort utvecklingen av vår teknologi ex. kan vi lika gärna börja grymta till varandra som grisar istället för att tala med varandra. Det är väl det man gör i datorvärlden förresten. Varför kalla något som handlar om att bekräfta identitet för att ”bekräfta identitet” när man kan kalla det ”autentisera” eller ännu värre ”autentisitera”.

Om man skulle räkna samman all den tid människor jorden runt lägger ner för att förstå och komma tillrätta med datorer vars manualspråk är hopplösa mishmash och satte en timkostnad på tiden så skulle man inse hur ofantligt dyra, alltså ineffektiva, datorerna är, i jämförelse med vad man tror att det är. All denna onödiga tisspillan måste vara den moderna världens största slöseri.

Renhållningsbolaget i Borås hängde en tid skyltar i bussarna i staden där man förklarade att ”Vi jobbar mot en bättre miljö”. Min generation, som förstått att språket ska förenkla kommunikation har alltid jobbat ”för” sådant vi vill uppnå eller gillar och ”mot” sådant vi inte vill ha eller ogillar. Det har varit så lätt att förstå vad som är det ena och det andra om man använt olika prepositioner (fast ”prepositioner” finns, betecknande nog, inte i datorvärlden, för ordet dekoreras omedelbart med ett rött understreck av datorn) i dessa klart olika fall. Så jag undrar fortfarande vad renhållningsbolaget i Borås sysslade med.

Ja alltså, jag kan numer ta emot mail på min nyare Mac, men inte skicka några mail på den heller. :evil:

Och till råga på allt har vi, som Ludvig Rasmusson påpekade i en trailer på TV, Europas barnsligaste regering, den där som bestämt att den ska göra om svenska språket.