För att hålla vargstammen frisk, säger regeringen, måste man skjuta av en del så att man förhindrar inavel. För det syftet har det utgått påbud att företrädesvis en i ett ”alfapar” ska skjutas.

Hur ska detta kunna bidra till att minska inaveln och inavelsorsakad degeneration? Vad tänker man sig?Att det alfadjur, som alltså är en av föräldrarna i den flock som består av ett föräldrapar och dessas avkomma, ska skaffa sig en ny make/maka att fortplanta sig med? Detta är sannolikt ett grovt feltänkande, av flera orsaker. Men å andra sidan kanske det här bara handlar om att slå blå dunster i ögonen på allmänheten och i synnerhet på oss som inte vill se avskjutning av vargar så länge de inte är fler.

Hur ska man nu veta vilka djur som är så inavlade att de bör skjutas ut? Enda sättet att försäkra sig om den saken är att bedövningsskjuta vargarna och ta DNA-prov från dem för att sedan avliva de individer som man ser eller anser bär på allvarliga defektgener. Istället rekommenderar man avskjutning av en av föräldrarna i en vargflock/familj. Vi ska tro att detta ska leda till att de överlevande alfadjuren, den överlevande föräldern i en vargflock/vargfamilj, ska välja sig en ny partner från en annan flock. Men denna tanke grundar sig knappast i kunskaper om vargars levnadsmönster. Hur vet man, dessutom, att vargarna i denna eventuella andra flock inte är nära släkt med den varg som den tänks lämna en ny make eller maka till?

Det är nämligen förenat med livsfara för en varg att försöka ta sig in i och bli accepterad i en befintlig vargflock/vargfamilj även om det kan fungera ibland. Det är inte ovanligt, enligt forskare som studerat vargars beteenden, att en varg som försöker komma in i en befintlig flock blir dödad – om den inte lyckas fly. Sannolikheten när man skjuter en av föräldrarna är stor för att den som överlever utskjutningen istället väljer att para sig med någon annan i flocken nästa parningssäsong, en avkomma alltså. Detta leder inte till mindre inavel utan till mer sådan alltså.

Vargar lever ofta kvar i sin födelseflock/familj tills de är omkring två (bland tre) år gamla, i vissa fall ett år. De måste lära sig effektiv jakt innan den är mogna att klara sig och att skaffa sig en partner att para sig med och skaffa avkomma tillsammans med. När ungvargarna känner att de inte längre vill underordna sig sina föräldrar beger de sig ofta ut på jakt efter en partner att bilda en egen familjeflock med. De ensamma vargar som vandrar långa sträckor är troligen sådana vargar och eftersom det är glest mellan vargarna kan de ströva långa sträckor och över stora områden utan att finna någon partner. Vi kan inte utesluta att en del av dem vi ser nära bebyggelse drar sig till sådan på grund av lukter från våra löpande tikar. De här ensamma vargarna kan ha svårigheter att jaga större vilt ensamma och frestas att ge sig på tamdjur istället. Att skjuta ut en av föräldrarna kan också leda till att flocken blir mindre effektiv att jaga och istället ger sig på lättfångade byten, tamdjur i inhägnader.

Nu uppvisar vargar lite olika beteendemönster i olika områden så egentligen kan man inte säga att de beter sig si eller så, punkt slut.(1) I somliga områden och under vissa tider lever de i stora flockar, sannolikt släktingar allihop, i andra lever de i mindre familjefamiljeflockar med ett föräldrapar och deras avkomma. I Sverige är det senare det vanliga, skulle jag tro. Jag har i alla fall inte hört talas om förekomsten av jättestora vargflockar här.

Vad gäller inaveln så är jag övertygad om att naturen själv är bättre på att förhindra att sådan ger allvarliga hälsokonskvenser än vi människor och att vi inte ska försöka oss på en reglering av vilda djurstammar för att stärka stammarna. De individer i naturen som begåvas med gener för försvagande defekter sållas normalt ut av naturen, som också är mycket bättre än vi människor på att sålla fram de livskraftiga individerna.

Istället för det här vanvettiga och rent slumpmässiga avskjutandet så bör staten avlöna speciella vargjägare som har till uppgift att skjuta rätt vargar. Det är de som är alltför orädda och som regelbundet kommer för nära mänskliga boningar. Dessa yrkesjägare ska också skjuta ut någon eller några av de individer i flockar som ger sig på tamboskap. Vargar är synnerligen kloka och läraktiga djur. Om en flock lär sig att det är livsfarligt att ge sig in en fårflock ex. så är chansen större att de överlevande lär sig att låta bli att riva tamboskap. Inte nog med det, denna insikt kan sedan fortleva som socialt inlärd kunskap i flera generationer. Men den här principen för avskjutning kräver tålamod och noggrannhet och att man skjuter just när vargarna är igång med att jaga tamdjur. De lär sig ingenting av att man skjuter någon av dem vid helt andra tidpunkter.

Och visst är vargar fantastiska djur.
BBC Wolf Pack (c:a 50 minuter)

De här vargarna har alltså en gång satts ut i naturen och kan tänkas ha med sig ett annat socialt mönster än naturligt uppvuxna vilda vargar. (1)

Sen ska man komma ihåg att en hel del av det vi ser i den här filmen, såväl som i andra filmer och i berättelser om studier av vargar, är tolkningar, tolkningar som kan vara riktiga med lika gärna vara felaktiga. Filmer kan också vara sammansatta så att bilderna stämmer med ett i förväg skrivet manus, som ofta är fallet med djurfilmer. Enligt min uppfattning är djurfilmer ofta, om än omedvetet från filmarnas sida, ett sätt att åskådliggöra mänskliga politiska ideologier mer än de ger en sann bild av hur vilda djur lever och beter sig. (2)

/Kerstin

Länkar:

1) – David Mech’s Theory on the Alpha Role. Wolves in captivity behave differently than in the wild…
(Citat: There have been several conflicting theories on how the hierarchical structure of a wolf pack is structured. One of the very first theories was based on the observations of a wolf pack in captivity…1947 at the Zoological Institute of the university of Basel in Switzerland. His observations suggested that the pack was led by an authoritarian figure known as the ”alpha wolf”. ……David Mech. His studies started in 1986 by watching a pack of wild wolves in natural settings on Ellesmere Island, in North-West Canada. His 13 summers spent there, carefully observing the pack’s interactions brought a whole different picture to the table. Unlike Shenkels’ studies, David Mech noticed that the leader role was not carried out by a single authoritarian ”alpha wolf” but rather, by an ”alpha couple” which comprised a male and female wolf. David Mech compared Schenkels’ studies on wolf behavior in captivity to studying human behavior in refugee camps…..Interestingly, when mating season arrived, pack members by default recognized the alpha pair’s right to reproduce.To prevent conflicts, or perhaps, driven by a natural instinct, most adult wolves by the age of three voluntarily left the pack to form their own family pack
2) Djurfilmer som propaganda, Kerstin Berminge, 2002 
- ”Alpha” Wolf? David Mech, YouTubefilm (här menar D Meech att begreppet ”alfavarg” har blivit omodernt för att det var missledande.)
– Whatever Happened to the Term Alpha Wolf? David Mech
– Fakta om varg? Vargfakta 24/7 2011
– Hur stor är en varg? Vargfakta 21/7 2011 (Den svenska vargen är tydligen rejält mycket större än de vargar som finns i Syreuropa.)
– Usla vargskyttar – skamlig statistik – dålig jaktetik, ADAM SKEVSTAD – om jakt i Sverige 9/2 2013

Böcker:
– David Mech, The Wolf: The Ecology and Behavior of an Endangered Species, University of Minnesota Press 1970
– Never Cry Wolf, Farley Mowat (Boken finns även på svenska, tror att dess titel på svenska är ”Ropa inte på vargen”. Den rekommenderas varmt till alla som är intresserade av vargar. Den är både rolig och lärorik.
– På bokus.com kan man hitta fler böcker av David Mech om vargar