Vi satte oss framför TV:n för att se första avsnittet av TV-serien Stormen, som i tidningen påstods vara inspirerad av Gudrun och vad som drabbade människorna som befann sig i denna storm.

Seg i början och dialogen var inte precis suverän, men det skulle bli värre. Man undrade ganska snart vilken Stureplansbrat som skrivit manus. I varje fall behövde man inte titta många minuter på programmet förrän det stod klart att författaren nog aldrig varit utanför Stockholm någon gång, eller möjligtvis inte utanför Göteborg. Efter halva programmet visste man inte om man skulle skratta eller gråta. Här brukar storstadsbor ofta göra sig lustiga över de dumma lantisarna men var så säker, nu fick lantisarna en chans att skratta åt de dumma storstadsborna.

För det första: I serien kommer stormen som en överraskning. Ingen enda människa hade hört några varningar på nyheterna. I verkligheten är folk på landet ofta noga med att lyssna på väderleksrapporterna, framför allt brukar bönder vara noga med att informera sig om det kommande vädret. Gudrun varnades vi för flera dygn i förväg så jag gissar att det inte var många i området som inte visste vad som var i antågande.

För det andra: Var bodde det äldre paret? I inre Norrland – och var tvungna att resa till södra Sverige för att komma till ett apotek (vi är inte där än, men kanske om några år när borgarna fått riva ett välfungerande apotekssystem)? Bor man i närheten av Kungälv, eller någonstans i det ganska tättbefolkade Västsverige, som det verkade handla om här, då har man inte flera timmars bilresa till närmaste apotek, som det föreföll handla om här.

För det tredje: Bonden i avsnittet försökte få ett par polska inhyrda att komma ut ur sin husvagn och arbeta i skogen trots att det var storm. De vägrade, ”för farligt”, sade de, och det hade de alldeles rätt i. Däremot föreföll de inte klara över att det var lika farligt att sitta i en husvagn i skogen när det blåser orkanvindar, som människorna i serien fick höra på radion då stormen redan hade brutit ut. Dessutom kunde man inte låta bli att undra över de här polska arbetarna. Först byggde de, en stund senare var de skogsarbetare. Tänkte sig måhända författaren att de tillsammans var ute för att hugga ner mer virke till bygget?

För det fjärde: Vad i hela friden sysslade skogsbonden med där han for runt i skogen och surrade trän med långa spännband? Först trodde vi, maken och jag, att han tänkte fortsätta att avverka skog fast det var storm, men utan hjälp från sina inhyrda polacker men sedan började vi misstänka att tanken var att han försökte binda ihop träden så att de inte skulle falla. Något sådant skulle ingen vettig skogsbonde få för sig att göra. Han skulle inte ens ha velat vistas i skogen när det blåser orkanbyar. Men den här bonden stod till slut bara där i skogen och såg vilsen ut.

För det femte: Det susade visserligen ganska ordentligt i skogen, i filmen, men under Gudrun ”susade” det inte i skogen. Det brusade inte ens. Det dånade, det värsta dån jag hört i hela mitt 65-åriga liv och så kraftigt att om man hade försökt prata i dånet skulle man fått skrika så högt man kunde alldeles intill varandra för att höras.

Det var dessutom en ofantlig massa ägg det där 50-talet hönor hade värpt, och som en otroligt korkad bondmora, som inte höll reda på vilka dagar hon kunde leverera äggen till lagercentralen, körde in till centralen alldeles i onödan med.

Sedan är det naturligtvis ursäktat att man inte lyckades åskådligöra stormen såsom den faktiskt var, hur stora granar böjde sig halvvägs till marken i orkanbyarna, böjde sig så kraftigt att det var ett under att några alls stod kvar när stormen var över. På sina ställen stod inga granar upprätt efter Gudrun heller.

Det enda som var realistiskt i avsnittet var farbrorn som glömde receptet hemma, glömmer gör människor överallt och i alla åldrar, och sedan kanske tonåringarnas mobbing av varandra var realistisk, men det vet jag inte eftersom jag inte är tonåring längre.

Ämnet var onekligen intressant, inte minst för oss som var med när det hände på riktigt, men man tycker ju, att när TV gör en sådan här satsning så kunde man ha frågat någon på landet, och någon som var med i Gudrun ex. för att åtminstone få så enkla detaljer rätt som dem jag nämner ovan.

Det är verkligen inte folk på landet som är dumma, det är folk i stan som är okunniga, som ofta inte har en blekaste aning om hur det ser ut på landet idag och hur exempelvis moderna jordbruk och modernt skogsbruk bedrivs, som alltså inte har något hum om hur deras mat produceras och hur de verksamheter ser ut som Sverige är ekonomiskt totalberoende av. Det är nämligen inte pappersvändarna i Stockholm som försörjer Sverige. De är snarare parasiter på dem som faktiskt försörjer oss, de där ”dumma lantisarna”!

Tillägg 9/2, efter avsnitt 3
Serien blev bättre och skådespelarna var mycket bra, så enbart klaga ska jag väl inte göra trots allt. Synd bara att författaren inte utgick från att de allra flesta visste att det skulle bli storm, för just detta med den totala överraskningen gjorde de första avsnitten så ofantligt osannolika, i varje fall för oss som var med om Gudrun och där den var som värst.